Author Archives: samiranygardmirzaei

Ett steg för fler bönesvar

Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. Matt 7:7-8

workout

En sak jag ofta slås av är att det så ofta är de enkla sanningarna som är svårast att omsätta i praktiken. Det retar mig, samtidigt som det är lite komiskt när man ser på det med lite distans.

Senaste exemplet på det inträffade hos sjukgymnasten idag. Två veckor hade gått, och jag hade lydigt gjort övningarna som jag fått. Till saken hör att övningarna var väldigt simpla, sådär så man kände sig fånig varje gång man gjorde dom. I ärlighetens namn hade jag varit ganska skeptisk. Skadan övningarna skulle rehabilitera var en spricka i knäet.

Trots att sjukgymnasten hade förklarat att anledningen till att jag inte klarade av att böja knäet när jag satt på huk var att musklerna blivit kraftigt försvagade, var jag tyst övertygad om att det måste vara något mer. Jag var dessutom rädd att man hade missat något som skulle göra övningarna verkningslösa. Det hade kanske bildats brosk på fel ställen under läkningsprocessen som nu låg i vägen – då skulle ju inte muskelträning hjälpa. Och absolut inte att sitta i jägarställning varje dag och tyst svära för sig själv över att det känns som man är på väg att implodera, eller att stå och gunga på ett ben som någon ur the chicken dance song… Read the rest of this entry

När mörkret sluter sig kring dig

david-monje-219913.jpg

Foto: David Monje, Unsplash

För några veckor sedan skulle NMR demonstrera i Göteborg. Det skrevs mycket om det, och likt de flesta fick det mig att känna en hel del. Min första reaktion var chock. Det kanske låter naivt, men jag trodde inte att det fanns så många som sympatiserade med nazistiska idéer idag. Någonstans tänkte jag att NMR nog var en moderniserad, förklädd variant av nazism – något slags nazism light där man måste gräva åtminstone lite för att hitta de där riktigt tydliga nazistiska idéerna.

Så snubblade jag över en artikel om NMR som hänvisade till deras valmanifest. Efter att ha läst igenom några av punkterna satt jag tyst. Det lilla hopp jag haft om att det kanske inte var så illa låg som en punkterad ballong i mitt inre. Det var nazism i ren form, öppen för världen att beskåda, utan ens ett försök att maskera sig som något annat.

Sedan dess har jag funderat av och till. Hopplösheten har hela tiden lurat runt hörnet och försökt dra ner mig i sitt lömska gap. Hopplösheten över polariseringen, över brustna förtroenden för politiker, över sinnen som hårdnar. Utan att jag märker det har hopplösheten obemärkt ändå lyckats smyga sig in, tätt följd av frustrationen, vanmakten och till sist – cynismen. Stenhjärtat.

Älska era fiender och be för dem som förföljer er.

Orden står där. Stirrar mig i ansiktet. Orubbliga.

Read the rest of this entry