När mörkret sluter sig kring dig

david-monje-219913.jpg

Foto: David Monje, Unsplash

För några veckor sedan skulle NMR demonstrera i Göteborg. Det skrevs mycket om det, och likt de flesta fick det mig att känna en hel del. Min första reaktion var chock. Det kanske låter naivt, men jag trodde inte att det fanns så många som sympatiserade med nazistiska idéer idag. Någonstans tänkte jag att NMR nog var en moderniserad, förklädd variant av nazism – något slags nazism light där man måste gräva åtminstone lite för att hitta de där riktigt tydliga nazistiska idéerna.

Så snubblade jag över en artikel om NMR som hänvisade till deras valmanifest. Efter att ha läst igenom några av punkterna satt jag tyst. Det lilla hopp jag haft om att det kanske inte var så illa låg som en punkterad ballong i mitt inre. Det var nazism i ren form, öppen för världen att beskåda, utan ens ett försök att maskera sig som något annat.

Sedan dess har jag funderat av och till. Hopplösheten har hela tiden lurat runt hörnet och försökt dra ner mig i sitt lömska gap. Hopplösheten över polariseringen, över brustna förtroenden för politiker, över sinnen som hårdnar. Utan att jag märker det har hopplösheten obemärkt ändå lyckats smyga sig in, tätt följd av frustrationen, vanmakten och till sist – cynismen. Stenhjärtat.

Älska era fiender och be för dem som förföljer er.

Orden står där. Stirrar mig i ansiktet. Orubbliga.

Som en galenskap vid första anblick. De knuffar en obarmhärtigt framåt tills man står där, vid gränsen till sin egen kapacitet, och stirrar ner i avgrunden. Omöjliga att nå. Omöjliga att leva upp till. Omöjliga att leva upp till – utan Gud. Och precis där tar dom oss tillbaka till kärnan som vi så lätt sveper förbi: det handlar inte om oss.

Jag påminns om historiens israeliter som hade levt som slavar i Egypten i 400 år. Hur det ska ha känts att leva i ett samhälle byggd på det slaveri du föds in i från det ögonblick du ser dagens ljus. Generation efter generation. Vilken vanmakt de måste ha känt.

Hopplösheten måste ha funnits med redan i bröstmjölken. En verklighet vars existens måste ha känts som urminnes tider. Orubbligt. Tanken att allt det skulle kunna raseras, att det man levt med sedan urminnes tider en dag skulle kunna kollapsa, den tankebyggnaden måste ha varit otroligt svår att rymma. Men slaveriet föll och det som hade varit omöjligt visade sig vara möjligt.

På samma sätt måste det vara för oss. Om Gud verkligen är densamme igår, idag och i evighet måste allt det vi läser, ser och hör omkring oss och som verkar orubbligt i själva verket vara raserbart. Det tar udden ur hopplöshetens mörker och förvandlar vanmaktens fula tryne till en harmlös fis i rymden. Det pekar på makten bakom bön.

Bön är inte ett tandlöst vapen. Det är inte en världsfrånvänd verklighetsflykt sprungen ur hopplöshet. Det är ett vapen som raserar murar som ingen trodde skulle kunna falla. För bakom bönen står en Gud som har makt att omintetgöra 400 års slaveri. Däri ligger kraften. Därifrån får vi styrkan att inte bemöta hat med ännu mer hat. Ingenting är hopplöst.

Ljuset lyser starkare än mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

About samiranygardmirzaei

Blivande högstadielärare som gillar spanska tv-serier, att få vara ute och att strosa runt i vackra städer. Inspireras av människor som vågar lita på Gud även när det innebär oväntade och obekväma situationer och tycker att berättelser om vad Gud har gjort är något av det mest uppmuntrande som finns. Längtar efter att få förstå mer av vidden av Gud, hans kärlek och hans tanke för världen.

Posted on 15 oktober, 2017, in Bön och tillbedjan and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. 6 kommentarer.

  1. När mörkret sluter sig kring dig: tänd en cigg. Eller är det en joint?

    Gilla

  2. Jag håller med dig att det är ett skrämmande partiprogram som i grund och botten är marxistiskt, dvs. staten är allt – enskilda individen har inget värde. Tvärtemot vad den kristna tron står för.

    Läser man NMR:s politiska viljeriktning så motsvarar den i många punkter den socialdemokratiska under första hälften av 1900-talet. På den tiden fanns det inte heller på kartan att tillåta fri invandring och samröret med de riktiga nazisterna är skrämmande att titta tillbaka på. Eller betänk exempelvis tvångssteriliseringen som pågick ända fram till 1975!

    Gilla

    • Marxismen handlar om statens bortdöende. Ideologiskt är marxismen och nazismen varandras motpoler, även om dom i praktisk tillämpning i bland har uppvisat liknande drag.

      Gilla

      • De har alla samma källa, socialismen, marxismen, nazismen och samma grundidé, dvs att individen ska underordna sig staten samt förnekelse av Gud och pragmatism.

        Gilla

        • Inte alls. Marxismens ide om statens bortdöende innefattar med självklarhet raka motsatsen till det du skriver.
          Dock tyder allt på att den delen i marxismen som beskriver arbetarklassens starka stat som verktyget för klassamhällets utrotande och således vägen till statens bortdöende, motsägs av teknikens utveckling, där arbetarklassen redan är satt på avveckling.
          En hållbar ideologi för en framtida nästan helautomatiserad ekonomi saknas helt idag och i det tomrummet kan man befara att totalitära idèer kan frodas.
          Marxismen är på väg att dö, men nazismen verkar ha en del kraft kvar. Vid nästa lågkonjunktur kommer dom nog att försöka mobilisera missnöjda människor ännu en gång och kanske får dom storföretagen på sin sida även denna gången.

          Gilla

  1. Pingback: Kristen apati är livsfarlig | Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: