Bloggarkiv

Förnyelse

”Se jag gör allting nytt” säger Jesus i uppenbarelseboken.

Gårdagen i Göteborg bjöd på den första snön. En kort stund av intensivt snöande som efter några timmar blev till lite slask och is. Lika traditionellt som julafton vaknar göteborgare till i en slags glädjefylld halvpanik. Grannen går upp tidigt och skottar bort den lilla centimetern snö som ligger på trottoaren, asfaltsskrapandet är påtagligt. Saftblandare på snöröjningsbilar lyser upp den numera nästan torra gatan. Det viskas ivrigt på spårvagnen; ”Ja kära nån, vilket snökaos.” För en stad som i så stor omfattning präglas av regn och rusk behövs väldigt lite renodlat väder för att väcka den barnsliga förtjusning som uppstår hos göteborgare varje år vid den första snön.

Jag har bott här i nu fyra år och det slår aldrig fel.

Uppväxten i Värmland präglades av snörika vintrar. Jag och min bästa kompis brukade hoppa från hans tak, ner i ett tjockt snötäcke på hans gräsmatta där vi försvann.

Read the rest of this entry

Reflektioner kring Agenda 2030

pexels-photo-235615.jpeg

Häromveckan var jag på fortbildningsdag med jobbet. Den handlade om FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, och hur vi som folkhögskola kan arbeta för dessa. Agenda 2030 handlar om social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet och tar upp bland annat fattigdoms- och hungersbekämpning, jämlikhet och klimatfrågor. Viktiga grejer, helt enkelt!

Superviktiga frågor och jag är väldigt glad och tacksam över att få arbeta på en skola som tar de här frågorna på allvar och som ger möjlighet till fortbildning kring det.

Under och efter dagen hade jag en hel del funderingar och det här blogginlägget innehåller en del av dem. Under dagen pratade jag och mina kollegor om skuld och skam kring miljöförstöring och att allt för mycket ansvar läggs på individen. Åsikterna om ifall skuld är en vettig grogrund för förändring gick isär, och alltifrån åsikten ”det hjälper inte att skuldbelägga individen” till ”vi förstör miljön med vårt sätt att leva och därför ska vi känna skam” lyftes.

Här började jag fundera kring vår kulturs oförmåga att hantera skuld. Vi vet att vi är skyldiga, att vi gör fel, men vi tar ofta avstånd från skuldbeläggande, för vi vet inte hur vi ska hantera skulden. En kultur som inte kan erkänna skuld kan inte heller erkänna förlåtelse, upprättelse och en väg framåt. Här tror jag att ett kristet förhållningssätt visar på en annan väg. Vi erkänner att vi har syndat, mot Gud och mot varandra, och vi tar också emot förlåtelse, av Gud och av varandra. Read the rest of this entry

Förnyelsemöte 4-6 juni