Förnyelse

”Se jag gör allting nytt” säger Jesus i uppenbarelseboken.

Gårdagen i Göteborg bjöd på den första snön. En kort stund av intensivt snöande som efter några timmar blev till lite slask och is. Lika traditionellt som julafton vaknar göteborgare till i en slags glädjefylld halvpanik. Grannen går upp tidigt och skottar bort den lilla centimetern snö som ligger på trottoaren, asfaltsskrapandet är påtagligt. Saftblandare på snöröjningsbilar lyser upp den numera nästan torra gatan. Det viskas ivrigt på spårvagnen; ”Ja kära nån, vilket snökaos.” För en stad som i så stor omfattning präglas av regn och rusk behövs väldigt lite renodlat väder för att väcka den barnsliga förtjusning som uppstår hos göteborgare varje år vid den första snön.

Jag har bott här i nu fyra år och det slår aldrig fel.

Uppväxten i Värmland präglades av snörika vintrar. Jag och min bästa kompis brukade hoppa från hans tak, ner i ett tjockt snötäcke på hans gräsmatta där vi försvann.

Som det kanske framgår, är jag föga imponerad. Jag får ta fram min allra frommaste sida för att dölja att jag tycker detta är lite fånigt. Jag låter mig inte förundras av lite snö. Särskilt inte i den här lilla omfattningen. Min karikatyr av Göteborg förstärks; en stad med människor som ropar högt om ingenting.

Tacka vet jag Värmlänningar. Gedigna och helhjärtade. Menar allt de säger och säger allt de menar. Gläds över sådant som är på riktigt.

Plötsligt slås jag av kopplingen. Att glädjas och vara tacksam är ett Guds rikes-attribut. Att mena sig stå över förundran är livsfarligt.

Så betedde sig ju fariséerna; de var tröga att förstå, även om de såg med sina egna ögon. Jesus kallar fenomenet ”förstockade hjärtan.” På samma sätt lyfte Jesus dom som kom med total öppenhet och ödmjukhet; marginaliserade människor som kryper till honom i utsatthet och tro på han kan göra ett mirakel i deras liv.

Jesus gör allting nytt om och om igen. Varje år, varje årstid, varje vecka och dag. Vi har så lätt för att vänja oss vid saker vi upplevt förut, och kan i processen bli osunt härdade. Låt oss aldrig bli härdade för Jesu förnyelse i våra hjärtan och i våra liv. Det vill han alltid låta oss bli förundrade av.

Och om känslan hos dig är att du redan upplevt det mesta med Gud eller att du liksom har fastnat i din växtprocess med Jesus – Låt dig förnyas. Låt dig förundras. Låt dig ödmjukas av honom. Hans förnyelse för dig är inte förbi.