Bloggarkiv

Jag avskyr mitt svenska överläge

pass

En afghansk ung man har bott hos oss i veckan. Han lever i osäkerhet, som så många andra. Osäkerhet kring om han bedöms som värdig att stanna här. Tidigare har vi haft papperslösa i vårt hem som rakt upp och ned fått beskedet att de inte kvalar in. Deras beslut att lämna allt de visste om och ta sig någon annanstans var tydligen inte välgrundat, enligt svensk byråkrati. Dagligen umgås och arbetar jag med utsatta EU-medborgare som skyfflas omkring i våra städer utan någon verklig chans att starta sina liv här.

Själv får jag betalt för att studera och flänger så mycket att jag nyligen fått någon form av stammiskort på SJ. Jag har som längst arbetat ett år på halvtid i mitt liv, ändå har jag rest till andra sidan jorden och flera gånger semestrat runt i Europa. Svenskt pass. Alltid välkomnad.

Visst är det underligt, våra landsgränser. Att vi känner att vi har rätten att rita upp dem, och sedan låta människor lida och dö för vår rätt att bestämma vem som kan korsa den linje som inte egentligen finns där. Det är ingen naturlig mur att klättra över. Oftast skulle man kunna promenera eller i värsta fall simma över. Men inte i vår moderna idyll. Osynliga befästningar. Read the rest of this entry

Låt inte terrorn stänga gränser

sverige-karta.jpg

Debattartikel i dagens Dagen.

Något som dök upp ganska snart efter det hemska attentatet i Stockholm skaver i oss. Flera har hävdat att anledningen till attentatet var svensk flyktingpolitik.

Man argumenterar för att vi måste utvisa fler människor och stänga Sveriges gränser ännu hårdare för att undvika framtida terrorism. Detta, menar vi, är en tankevurpa.

Människor flyr från krig och konflikter. Människor flyr från just den här typen av attentat, från terror, våld och ond, bråd död. De allra, allra flesta som tvingas fly är inte själva våldsutövare, utan vanliga människor, som söker trygghet och en framtid för sig själva och sina familjer. De är som folk är mest.

Ändå blir responsen på terrorattentat i vårt land att vi ska stänga gränserna, införa hårdare ID-kontroller, försvåra för papperslösa, utvisa fler och ha en ännu mer restriktiv asylpolitik. Read the rest of this entry

I Indien har de kastlösa, i Sverige har vi papperslösa

Polisens nya metoder för att fånga och tvångsutvisa papperslösa har väckt stor kritik sedan de introducerats i Malmö och Stockholm. Det kallas REVA, Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, och går bland annat ut på att stoppa människor med utländskt utseende för försyndelser som att cykla utan lyse eller planka i tunnelbanan, för att sedan kolla deras ID. Det har även inträffat att polisen undersökt människor som inte begått något brott utan bara har ett utseende de uppfattar som utländskt. Denna rasprofilering har blivit mycket kritiserad, liksom det faktum att resurser prioriteras på att jaga några av de fattigaste och mest marginaliserade i vårt samhälle – de papperslösa.

Försvarare av REVA säger i regel att anklagelserna om rasprofilering är överdrivna och har dåliga belägg, samt att papperslösa faktiskt är människor som inte har rätt att vara här utan ska utvisas förr eller senare (vissa hävdar till och med att vi genom att utvisa de papperslösa ”gör plats” för ”riktiga” flyktingar, men en sån logik är rätt märklig – som om jordplätten Sverige hade ett tak på nio miljoner människor som inte kan överskridas). I SVT Debatt igår debatterades denna fråga, och det var intressant att se hur en jurist och en sverigedemokrat var rörande överens om att papperslösa är ”illegala” och ”kriminella”.

Problemet är ju bara, även om det kanske är svårt för just en jurist att erkänna, att kriminalitet inte nödvändigtvis innebär att man gör något som är moraliskt fel, utan tvärtom finns det situationer där man måste göra något olagligt för att handla moraliskt rätt. Är att vara papperslös en moraliskt oriktig handling, eller är det en form av civil olydnad som syftar till att skydda sig själv från ett hot? För att svara på det måste vi kolla på vem som är papperslös och varför man blir det.

Read the rest of this entry