I Indien har de kastlösa, i Sverige har vi papperslösa

Polisens nya metoder för att fånga och tvångsutvisa papperslösa har väckt stor kritik sedan de introducerats i Malmö och Stockholm. Det kallas REVA, Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, och går bland annat ut på att stoppa människor med utländskt utseende för försyndelser som att cykla utan lyse eller planka i tunnelbanan, för att sedan kolla deras ID. Det har även inträffat att polisen undersökt människor som inte begått något brott utan bara har ett utseende de uppfattar som utländskt. Denna rasprofilering har blivit mycket kritiserad, liksom det faktum att resurser prioriteras på att jaga några av de fattigaste och mest marginaliserade i vårt samhälle – de papperslösa.

Försvarare av REVA säger i regel att anklagelserna om rasprofilering är överdrivna och har dåliga belägg, samt att papperslösa faktiskt är människor som inte har rätt att vara här utan ska utvisas förr eller senare (vissa hävdar till och med att vi genom att utvisa de papperslösa ”gör plats” för ”riktiga” flyktingar, men en sån logik är rätt märklig – som om jordplätten Sverige hade ett tak på nio miljoner människor som inte kan överskridas). I SVT Debatt igår debatterades denna fråga, och det var intressant att se hur en jurist och en sverigedemokrat var rörande överens om att papperslösa är ”illegala” och ”kriminella”.

Problemet är ju bara, även om det kanske är svårt för just en jurist att erkänna, att kriminalitet inte nödvändigtvis innebär att man gör något som är moraliskt fel, utan tvärtom finns det situationer där man måste göra något olagligt för att handla moraliskt rätt. Är att vara papperslös en moraliskt oriktig handling, eller är det en form av civil olydnad som syftar till att skydda sig själv från ett hot? För att svara på det måste vi kolla på vem som är papperslös och varför man blir det.

De flesta blir papperslösa genom att de invandrar utan att söka uppehållstillstånd eller genom att de söker asyl och får avslag. Om vi koncentrerar oss på de senare kan vi konstatera att det finns två anledningar till att de får avslag: antingen hade de inte skyddsskäl, eller så har de det och Migrationsverket har gjort ett misstag. Det finns tyvärr många exempel på det senare, och det kniviga är ju att det är i princip omöjligt för utomstående att skilja de papperslösa som inte har skyddsskäl från de papperslösa som fått en felaktig bedömning från Migrationsverket och/eller Migrationsdomstolen.

Men om vi nu för sakens skull antar att vi vet till hundra procent att en asylsökande har ljugit om sitt skyddsbehov och inte alls förtjänar asyl, är det då moraliskt riktigt att tvångsutvisa honom/henne? Innan vi svarar på det måste vi fråga oss varför den här personen tar sig hela vägen från Serbien eller Somalia eller Syrien utan att riskera förföljelse, tortyr eller död, och sedan hittar på en historia om att han eller hon har riskerat precis detta? Rör det sig om en böjelse för teater? Är de mytomaner? Nej, naturligtvis inte. Man behöver inte vara Einstein för att inse att de söker ett bättre liv socioekonomiskt. Till och med Jimmie Åkesson håller med om det.

Samtliga flyktingar som kommer till Sverige har flytt från länder med mycket sämre och dyrare sjukvård, skola, försäkringskassa (om det finns någon), arbetsvillkor, och så vidare. Även om någon av dem skulle vara rik (varför nu en rik irakier skulle spela fattig flykting) så skulle samhället de kom ifrån vara mycket fattigare och ha sämre standard än Sverige. Problemet är att flykt från fattigdom är en blind fläck i svensk migrationspolitik. Du kan få asyl för förföljelse, men inte för fattigdom. Detta gör att vissa flyktingar bestämmer sig för att ljuga om sin historia, för vi har på förhand redan bestämt att deras flykt från fattigdom och förtryck inte är ett tillräckligt skäl för att slippa bli tvångsutvisad tillbaka till det land de inte vill bo i. Samma sak gör att vissa inte ens söker asyl för de vet att de inte har en chans.

Flykt från fattigdom betraktas med en skrämmande nonchalans från många politiker. I SVT Debatt försvarade en moderat politiker att så många får avslag med att ”många av dem är från Balkan där man inte alls har några skyddsbehov.” Vilka snackar vi om här? Romer. Romer som är oerhört utsatta och diskriminerade, men på grund av att de dessutom inte är torterade sparkas de tillbaka till den fattigdom de försöker fly ifrån. Migrationsministern har uttryckt sig lika iskallt om denna grupp och beslutat sig för att göra det svårare för dem att komma hit. Det är ett skrämmande förtryck av de fattiga.

Som om det inte var nog med att papperslösa alltså jagas av polisen för att tvångsutvisas till fattigdom lever de på grund av denna jakt ofta i fattigdom här. Fram tills nyligen hade de inte rätt till subventionerad sjukvård, och deras barn fick inte gå i skola. Fortfarande lever de rättslöst utanför systemet, livrädda för att bli funna och utsparkade. Många av dem riskerar att bli förföljda om de återvänder, många riskerar att hamna i fattigdom. Alla kommer få ett sämre liv om de tvångsutvisas. Och varför ska vi hålla på och ge människor sämre liv?

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 22 februari, 2013, in Asylaktivism och altruism and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: