Det verkar som att kyrkan idag har ett bestämt mönster. Allt från när gudstjänsten ska sluta till vad som ska säljas vid kyrkkaffet. Det kanske var en god tanke från början men nu verkar det som att vi växlat huvudperson från Gud till oss.

Kyrkan har en tendens att skapa stereotypiska gudstjänstbesökare. Sådana som inte talar för mycket, inte beter sig alltför annorlunda och passar in i ramen för hur man ska vara.

Exempel finns redan i Gamla Testamentet, i Första Samuelsbokens första kapitel där vi läser om Hanna. Hanna var barnlös och blev ständigt trakasserad av hennes mans andra fru som hade många barn. En dag går hon till templet för att be.

“Eli lade märke till att hennes läppar rörde sig, men eftersom han inte hörde ett enda ljud förstod han inte att hon bad utan trodde att hon hade druckit sig full. Måste du komma hit drucken? frågade han. Se till att du blir nykter!” (1 Sam 1:12-14 )

Eli tjänstgjorde i templet och han såg hur människor kom och tillbad dag efter dag därför hade han redan kommit fram till en stereotyp. Hanna höll sig inte till stereotypen och därför tog Eli sig makten att kritisera hennes sätt. Read the rest of this entry →