Bloggarkiv
Mirabellas resa – från jobbig till hjälte
Tänk att som Jesus leva och veta människors historia redan i första kontakten. Jesus visste att kvinnan vid brunnen hade ett gäng brokiga relationer i bagaget (Joh 4:18), att Sackaios hade tagit för mycket pengar av många som tullindrivare (Luk 19:2), och kunde sedan agera utifrån det.
För några år sedan flyttade Mirabella in hos oss för en period. Höggravid i Uppsalas midvinter. Vi visste att det var hon varje gång hon ringde på, för ingen ringer på dörrklockan lika intensivt som Mirabella. Ingen ber heller så oblygt om pengar om hon inte fått något, eller om mer pengar om hon fått något, som Mirabella. För att vara krass så träffar hon egentligen mitt i prick kring fördomen om en jobbigt påstridig EU-migrant. Jag tror vi alla i kollektivet bävade lite inför att dela hem med denna kvinna, som dessutom inte kan någon svenska eller engelska.
Lika intensivt som hon tiggde ihop mat och pengar till sig, sina barn hemma i Rumänien och sin man i fängelse, märkte vi dock också att hon tog hand om vårt kök. Hon insisterade på att ta vår disk när vi lagat mat och aldrig har vår oansenliga diskbänk blänkt som under tiden med Mirabella.
Varför tiggeriförbud är en fruktansvärt dålig idé
Stefan Löfven har öppnat upp för tiggeriförbud pga att det är oacceptabelt ”att se” människor tigga. Vem är det mest synd om, den som lider eller den som ser någon annan lida?
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Hur jag hamnade i Rumänien
Jag sittandes på en riktigt apostlahäst.
För ca två veckor sedan, den 26:e augusti klockan 21:00, stod jag på Skavstas flygplats, åter hemkommen från ett äventyr i Rumänien. Jag var trött, omtumlad och med många spretiga känslor så skulle jag och min arbetskollega Patrik bege oss hem till Hälsingland igen.
Förutom Patrik (proselyt-potential), som jag lyckades lura med till Rumänien, så stod det bredvid oss en mycket intressant människa. Jag och hon hade börjat prata de sista tio minuterna pa flygresan hem. Hon hade hajat till då Patrik frågat mig om varför det finns så många olika samfund och trosinriktningar. Då jag var inne i en berättelse om när jag tog nattvarden i en katolsk kyrka i Australien så hoppade Eva, som hon heter, in i samtalet och berättade om en liknande händelse hon varit med om. Hon hade blivit frälst på gamla dagar och hängt i många av de olika samfund som finns i Stockholm, även hon hade råkat ta nattvarden i en katolsk kyrka varpå prästen, som visste att hon inte var katolik, försökte hålla bägaren borta från henne. Eva skrattade när hon gestaltade hur prästen höll på till dess att Eva förstod att hon inte fick dricka av vinet.
Samtalet med Eva pågick intensivt, från det att vi landade, stod i passkontrollen, gick genom tullen och väl stod utanför flygplatsen. Det hade visat sig att Eva, precis som jag, hade lärt känna människor från Rumänien som hon hjälpt att bygga hus åt. Det visade sig också att de som Eva hjälpt inte varit särskilt snälla mot henne och mer eller mindre utnyttjat henne. Hon stod i varje fall nu på flygplatsen med hennes enda tillhörigheter i form av kläderna hon hade på sig, sitt pass, inga pengar men med ett paket cigaretter. Read the rest of this entry
Gävleborgspolisen hittar på miljonbelopp
Romer i Rumänien
Sverigedemokraternas officiella Facebooksida skriver:
”Expressen går idag ut med information om att polisen i Gävleborg larmar om det omfattande organiserade tiggeriet, där ligorna omsätter mångmiljonbelopp.”
De länkar sedan till den här artikeln som har den klickvänliga rubriken ”Polisens spaning visar: Tiggeriet är organiserat.” Om man dock läser själva artikeln, och inte bara spekulerar utifrån rubriken, ser man att det faktiskt inte finns några bevis för ”ligor [som] omsätter miljonbelopp”. Att SD drar den slutsatsen är snarare ett resultat av fördomar och missförstånd staplade på varandra.
Skillnad på organiserat tiggeri och kriminellt tiggeri
För det första, organiserat tiggeri är inte samma sak som kriminellt tiggeri. Detta har påpekats många gånger om av både hjälporganisationer och polis. Det är i själva verket väldigt vanligt att människor som tigger organiserar sig inom familjerna. DN skrev förra året en uppmärksammad artikel om att organisering kan vara ”att de reser tillsammans, att de lånar pengar för att göra resorna, att de kanske har en struktur för vilka platser som används, var de ska sitta, att de kanske cirkulerar på varandras platser för att hålla andra tiggare borta, att de hjälper varandra, att de åker ihop familjer eller hela byar och organiserar färden upp till Sverige för att det ska kosta mindre och bor ihop för att vara mindre ensamma, skydda sig och minska på kostnaderna.”
Vidare skrev de: ”DN… har aldrig påstått att tiggeriet inte skulle vara organiserat (i den innebörden att organiserat betyder just organiserat och inte organiserad brottslighet). Tvärtom har poliser i vår granskning alltid uppgett att det är organiserat men inte på ett sätt som är kriminellt, det vill säga olagligt enligt svensk lag.” Read the rest of this entry
Kalla fakta visar att vi behöver hjälpa EU-migranter ännu mer
Jag och Johannes Widlund skriver om detta idag också på Metro Debatt.
Sorin som fick hjälp av Kalla fakta
Igår visade TV4:s Kalla fakta hur en 21-årig rumänsk kille, Sorin, tvingades till att tigga av en person som tog mycket av pengarna från honom. De visade också hur de hjälpte honom ur denna hemska situation: de talade med honom och skapade förtroende, åkte med honom till Rumänien till hans fosterföräldrar, och när de misstänkte att utnyttjaren kunde hitta honom där tog de honom till ett center som drivs av EFI Fadder där han fick tak över huvudet och en stabil tillvaro.
På sociala medier kan vi se många människor, inte minst sympatisörer med Sverigedemokraterna, som dels ser Sorins fall som något representativt för de flesta som tigger, och dels på grund av detta vill förbjuda tiggeri. Erfarenheten från ideella organisationer, socialtjänster och polismyndigheter säger dock att ”ligor” och människohandel är väldigt, väldigt ovanligt, något vi har skrivit om tidigare.
Föreningen Hem och Dik Manusch vänner har publicerat utlåtanden där de dels pekar på hur viktigt det är att vi ingriper när människohandel förekommer, dels förklarar hur detta lyckligtvis är väldigt ovanligt. Vår uppfattning i Stefanushjälpen är densamma. Vi har regelbunden kontakt med 20-30 EU-migranter som vi lärt känna väldigt väl, och inte i något fall har vi uppfattat något tvång, utpressning eller kontroll. Däremot har bristen på pengar varit begränsat – fattigdomen är ett betydligt större problem för de flesta av dessa människor än maffior. Read the rest of this entry
Vem är ”vi” i en värld av jämlikar?
Sen två veckor tillbaka har mitt kollektiv tagit emot några rumänska gäster. Min kollektivbroder Johannes Widlund har skrivit följande vackra text, ursprungligen publicerad på hans egen blogg.
Hon diskar mina tallrikar, men jag borde diska hennes. Hon skurar mitt bord och jag undrar varför jag har ett men inte hon. Hon tvättar de få kläder hon har men måste be om hjälp för att kunna sätta på tvättmaskinen. Fyra barn, jag undrar hur dom har det, ett hav bort. Jag undrar, hennes barn, även det i magen, hur blir det för dem?
Om vi bara får gå i skolan så slipper ni oss tiggare snart, vädjar 15åringen på DN debatt. Oss stackare. “We fear the arrival of people that we have drawn here with the wealth we stole from them” skrev krönikören i the Guardian angående den brittiska rädslan över att få möta de människor som tillverkar deras Earl Grey. Vi ska kasta ut, skicka hem. Vem är vi? Är vi fortfarande män i snorkiga mustascher och plommonstop, tittande genom välputsade monoklar ut över de arma stackare som behöver vår hjälp?
Hon diskar mina tallrikar och sopar mitt golv.
I höstas var min isbrytare att berätta att jag minsann fick nöja mig med att bo i gästrummet under ett par månader. För att komma dit var jag tvungen att gå ute på balkongen. Lite kallt och trångt var det också, för alla mina kläder var tvungna att få plats, i sina bananlådor från någon exotisk kontinent. Read the rest of this entry
Hur kan vi hjälpa utsatta EU-medborgare praktiskt?
Ikväll har min fina biståndsorganisation Stefanushjälpen haft sitt första rådslag, där vi samlade människor som vill engagera sig för familjer i nöd tillsammans med några av dessa familjer för att tillsammans se hur vi kan komplettera och hjälpa varandra. Dem som vi hjälper är i dagsläget uteslutande rumäner som kommit till Sverige för att tigga eller spela på gatorna, och som vi försöker hjälpa med jobb, utbildning och bostad. Som ni ser på bilden var bland annat Cristi där, min vän och broder som reser ut genom Stefanushjälpen för att föreläsa om sina erfarenheter som romsk rumän – på svenska!
Lidia
Även Cristis bror Abel med familj var på plats och berättade om sin förhoppning att jobba och bo här i Sverige – han och hans fru talar mycket bra engelska och bor i en husvagn som vi hjälpt dem köpa. Med på mötet var också Lidia som jag lärde känna redan för fyra år sedan, en ung tjej som vill börja studera ekonomi på en högskola i Bukarest, men som saknar pengar att göra detta. Min vän Anna Karin Hammar håller på och utforska möjligheterna för att starta ett stipendieprogram för romska ungdomar som Lidia som vill studera.
Vi pratade också om hur vi vill utveckla Stefanushjälpens struktur för att engagera volontärer såväl som människor som kan tänka sig göra punktinsatser. För folk i Uppsalatrakten kan Stefanushjälpen erbjuda följande uppdrag:
Volontär – träff en gång i månaden, sätter av tid varje vecka
- kontaktperson – länk mellan Stefanushjälpen/EU-migrant
- mentor
- administration
- marknadsföring
- kassör
- samordnare av kläder/hygienartiklar/filtar
- opinionsbildning (så länge styrelsen får godkänna)
- fältarbetare – kontaktskapare med folk på stan
- stipendier
- köpa/laga mat åt folk
- barnpassning
- öppna hem
- stötta med vardagsinköp – skicka kvitton till oss
Punktare – gör punktinsatser när styrelsen eller volontärer efterfrågar det
- praktiska ting som att laga husvagnar/bilar till EU-migranter som bor där
- söka jobb åt folk
- hjälpa folk med juridiska problem – söka bidrag
- tolk
- svenskalektioner
- engelskalektioner
- ge möjlighet för dusch/tvätt
- öppna hem
- plattform för egna initativ – fest och andra
- köpa/laga mat åt folk
- stötta med vardagsinköp – skicka kvitton till oss
Behoven är helt enkelt väldigt stora, och all hjälp tas tacksamt emot. Vi är förstås också i stort behov av pengar, så om du vill ge en gåva är det bara att skicka till bankgiro 560-4194.
Tack till alla som kom på rådslaget, Gud välsigne er alla!
En romsk EU-migrant berättar – bjud in Cristi Cantaragiu som föreläsare!
En romsk EU-migrant berättar – om sitt liv, romernas situation och varför man väljer att tigga. Cristi Cantaragiu är en av de hundratals rumäner som kommit till Sverige för att be om pengar på gatan, men olikt de flesta andra har han lärt sig flytande svenska och siktar nu på att han och hans familj ska bli svenska medborgare. Inom ramen för Stefanushjälpen kommer han åka ut och föreläsa runtom i landet.
Bjud in Cristi som föreläsare på din skola, arbetsplats, församling eller annat sammanhang! Boka honom genom att använda nedanstående formulär:
Sprid gärna vidare!
Föreläsning: Hur kan vi hjälpa EU-migranter som tigger?
Vilket genomslag vittnesbördet om tungotal på esperanto fick! Över 1000 interaktioner på Facebook. Några vill ha lite mer info om händelsen och jag ska försöka fiska fram det – jag var ju själv inte med när det hände utan förmedlar vad vänner som jag träffade i Kristinehamn berättade för mig.
Efter jag varit i Kristinehamn tittade jag förbi Kaggeholms folkhögskola och höll en föreläsning om EU-migranter som tigger pengar på våra gator. Jag talar om romernas historia och hur dagens situation med östeuropeiska romer och andra fattiga som tigger på Sveriges gator har uppstått, jag bemöter myter och vandringssägner och presenterar olika sätt som vi kan hjälpa tiggande EU-migranter på. Här kan ni se hela föreläsningen:
Anledningen till att jag blev inbjuden för att tala om detta är förstås att jag är ordförande i en förening som heter Stefanushjälpen, som hjälper hemlösa EU-migranter. Jag har tidigare hållt ett föredrag som är betydligt kortare (13 minuter) på samma tema som ni kan se här.
Kampen för Jesus, EU-migranter och att uppväcka döda
Predikan som jag höll i Kristinehamns kyrka idag.
Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: ”Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt.” Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: ”Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar.” Han svarade: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig!” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” Hon sade: ”Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.” 28Då svarade Jesus henne: ”Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.” Och från det ögonblicket var hennes dotter botad. (Matt 15:21-28)
Ibland sätter vi punkt för tidigt. Det är lätt att uppfatta Jesus som ovanligt och onödigt hård, när Han till en början nekar den kanaaneiska kvinnan demonbefrielse för hennes dotter. Vi läser på andra ställen i evangelierna hur Jesus säger nej till att göra mirakler för fariséer som bara ville sätta honom på prov, men den här kvinnan har ju stark, uppriktig tro. Eller kanske det är så att hon får stark, uppriktig tro, i bönekampen för sin dotter?
Det skulle inte bli lätt för henne att vara kristen i trakten kring Tyros och Sidon. Vi läser i Apostlagärningarna om hur stark förföljelse drabbade kristna – både judiska och kanaaneiska kristna. Kanske var det så att kvinnans bönekamp i mötet med Jesus stärkte henne i den kommande kroppsliga kampen för tron: kampen att hålla fast vid det eviga livets gåva som Jesus ger oss även när vi drabbas av förföljelse.
Hur hjälper vi romer i Rumänien?
Lennart Eriksson
I detta videoklipp talar Lennart Eriksson från Hoppets stjärna passionerat om att hjälpa de romer som kommer till Sverige för att tigga. Hoppets stjärna jobbar i deras hembyar i Rumänien och ger dem bistånd, utbildning och hopp samtidigt som de bryter ner orättvisa och diskriminerande strukturer. Lennart är en överlåten lärjunge till Jesus som kombinerar stark tro på Guds kraft med ett outtröttligt engagemang för de fattiga – en riktig inspirationskälla!
Stöd Hoppets stjärnas arbete för romernas rättigheter här!
Dagen skriver idag också om Andreas Samuelsson från Networks. De gör också ett fantastiskt arbete i Rumänien, och jag tror mycket på den hjälp till självhjälp som de jobbar med. Det är en väg som många biståndsorganisationer har gått – från att bara dumpa saker till empowerment och långsiktigt stöd. Samtidigt behövs det alltid utrymme för humanitärt stöd när allt brister och människor behöver pengar för att klara sig. Det är särskilt viktigt när det gäller barn, gamla och sjuka.
Helande och fattigdomsbekämpning på Jesusträffen!
I lördags besökte jag Jesusträffen, uppföljaren till fantastiska farfarsträffen där folk som var trötta på religion men hundriga efter en relation med den levande Guden träffas på en restaurang för att be, sjunga, vittna och käka mat. Träffen ägde i flera år rum på Farfars restaurang i Gävle, men när deras lokal blev för liten och fenomenet började spridas till andra städer ändrades namnet till Jesusträffen. Bra namn. Urban Thoms från tidningen Dagen var också på plats och rapporterar:
Ute i kylan trängs folk vid ingången som vore det rockkonsert eller hockeyderby. Men inne i värmen väntar Jesusträffen, en brokig samling som skulle kunna beskrivas som en ovanligt utdragen kärleksmåltid där det är fritt fram att ta ordet… Mikrofonen är öppen för alla som har något på hjärtat. Jesusträffen annonserar aldrig några talare. Det ingår i konceptet, att det är namnlöst.
Mötet pågick i över sju timmar, och en av de starkaste stunderna var när Maria från Härnösand berättade om hur hon blev helad från cancer. Hon hade en tumör på levern stor som en clementin, som läkarna inte kunde råda bot på. Hon besökte (motvilligt) ett kristet möte där Simon Ådahl profeterade in i hennes liv, bad för henne och bad henne ta sig till sjukhuset och undersöka sig. Efter att läkarna undersökt henne konstaterade de förvånat att tumören skrumpnat ihop och ett nytt blodkärl hade bildats som gick runt tumören, och efter att ha konstaterat att det saknades en medicinsk förklaring sa Marias läkare att en högre makt nog varit inblandad.
Det här med ligor
Bild från Nyheter 24
En av de absolut vanligaste frågorna vi som hjälper hemlösa EU-migranter får, är om det inte är så att de utnyttjas av kriminella ligor – att mystiska maffiaorganisationer tar stora delar av de pengar som migranterna lyckas tigga sig till. Det kräver mer än en kort svar, så här kommer ett långt blogginlägg.
Polisen som ångrade sig
Rapporterna om att de som tigger skulle vara offer för kriminella ligor dök upp väldigt snart efter att de tiggande EU-migranterna dök upp i slutet av 00-talet, något som skapade stora rubriker i sensationspressen. Expressen intervjuade polisen Glenn Nilsson på rikskrim 2009 som sa: ”Givetvis finns det enskilda tiggare med hemvist i Sverige. Men de är i klar minoritet. Min uppfattning är att de flesta är organiserade och att de kommer från Bulgarien eller Rumänien.” 2010 intervjuade GT Lars Christensen på Citypolisen i Göteborg: ”Det man borde upplysa folk om är att det förvisso handlar om fattiga människor, men de har hamnat här med hjälp av organiserade ligor som tar pengarna”. Även SVT Rapport sände ett otroligt tvärsäkert inslag som sa ”Glöm föreställningen om den fattiga familjen som för sina sista slantar reser hela vägen till Sverige för att tigga ihop till sin försörjning. Den familjen är inget annat än fejk.” och ”Det är aldrig är den [som tigger] som får behålla pengarna!” (min kursivering).
Dessa fem- och fyraåriga artiklar finns som synes kvar på nätet än idag och används av till exempel den invandringsfientliga bloggen Avpixlat som argument varför tiggeriet är en organiserad kriminell verksamhet som inte förtjänar våra allmosor. Problemet är bara att det verkar som polisen har ändrat sin uppfattning.
Ta Lars Christensen i Göteborg till exempel, som sa till GT för fyra år sedan att (alla?) människor som tigger hamnat här med hjälp av organiserade ligor som tar pengarna. Samma kille säger till samma tidning förra året:
”De som tigger, de tigger pengar. De begår inga brott, det har jag inga belägg för. Visst sker det brott där romer förekommer men jag kan inte dra det till att det rör sig om kriminella ligor.”
Till Göteborgs Fria Tidning sa han i mars i år:
”Att det skulle vara organiserad brottslighet finns det inga belägg för. Jag går runt och pratar med dem varje dag. Det är klart att vissa reser i grupp eller i en familj, och att det i gruppen eller familjen kan finnas en ledare och en patriarkal struktur, men det är ju en helt annan sak.”
Därför ger jag pengar till de som tigger
Mina vänner Johann och Felix. Johann har förlorat ett syskon då hans familj inte hade råd med sjukhuskostnaderna
Jakob Olofsgård, pastor i Immanuelskyrkan i Jönköping, har i en krönika titulerad Därför ger jag inte längre pengar till tiggare som helt enkelt förklarar varför han inte ger pengar till de som tigger,utan han ger de pengarna till biståndsorganisationersom arbetar i Rumänien istället. I Jnytt där Olofsgård citeras han också säga saker som:
”Varje gång jag ger till någon som tigger så befäster jag dennes självbild av att de är lika lite värda som en slav. Varje gång jag ger till någon som tigger så befäster jag denna självbild och säger genom mina mynt: du är skit, så här har du mina små skitpengar”
”[Tiggeriet] förvärrar situationen i deras hemländer där det fortsätter.”
”Det låter hårt [att sluta ge] men det är som att ge ett barn två kilo godis. För att göra någonting åt situationen i hemlandet så måste vi få stopp på tiggandet. Hjälporganisationerna hindras av att vi ger.”
Olofsgård betonar i P4 Jönköping att han absolut inte är emot att hjälpa eller ge – frågan är hur vi ger. Han menar att tiggeriet är förnedrande och hindrar biståndsorganisationers arbete i Rumänien. Han sprider alltså inte myterna om att alla som tigger skulle finansiera kriminella ligor eller vara rika, men han är övertygad om att för att få tiggande EU-migranterna ur sin fattigdom måste vi ersätta givandet i koppen med givande till exempelvis Samhjälpen, som har drivit samma resonemang som Olofsgård (något han refererar till).
Det finns dock tre huvudproblem med Olofsgårds argument som jag ser det. För det första bygger det på onyanserade och rentav falska premisser. För det andra är det i praktiken att argumentera för ett informellt tiggeriförbud, vilket vi vet inte hjälper dem som tigger överhuvudtaget. För det tredje är det ett olyckligt språkbruk som sänder signaler jag inte tror han står för.
Deltar i Gomorron Sverige imorgon
Uppdatering: Här är intervjun i Gomorron Sverige.
Tar emot Uppsala fredspris halleluja
Fler och fler uppmärksammar barnen till hemlösa EU-migranter och deras situation. Jag har vid ett flertal tillfällen här på bloggen skrivit om hemlösa bebisar på Uppsalas gator och hur hemlösa barn från Östeuropa inte får något utbildning medan de är här i Sverige, vilket ökar risken att de döms till tiggeri som vuxna. Jag och några vänner har startat föreningen Stefanushjälpen som uppmärksammar dessa frågor och försöker hjälpa EU-migranterna praktiskt. Jag har skrivit debattartiklar i UNT och Dagens samhälle, blivit intervjuad av Sveriges Radio, och imorgon kommer jag få vara med i Gomorron Sverige i SVT 1 från klockan 07:15.
I fredags fick jag även Uppsala fredspris för mitt engagemang för de hemlösa romerna, vilket är rätt crazy. Tack Jesus!
Även Dagens Nyheter har uppmärksammat minderåriga EU-migranters rätt till utbildning, men på ett rätt negativt sätt. Tidningens huvudledare 22/10, ”Plågsam dissonans”, var ett riktigt lågvattenmärke. Ledarredaktionen uppvisar stor okunskap om den svenska skolan när den frågar sig om barnen till hemlösa EU-migranter ska gå i ”vanliga klasser” eller ”introduktionsklasser” – eller rentav ”tiggarklasser” (ett väldigt nedsättande uttryck). DN frågar sig hur det ska gå med språket, om de ska vara med jämnåriga eller placeras i årskurs ett direkt och hur det ska gå när de åker hem till Rumänien igen. På så sätt kommer DN fram till att barn till hemlösa EU-migranter, till skillnad från i princip alla andra barn i Sverige, inte ska få gå i skolan.
Sanningen är förstås att det redan finns strukturer för att ta emot invandrare i skolan, identifiera språk- och kunskapsnivå och även att hantera barn som ofta flyttar på sig. Rektorn Annika Hedås Falk uppmärksammar detta i en debattartikel på Dagens samhälle (23/10), och kritiserar DN för både bristande kunskap och för en provocerande människosyn. Att ledarredaktionen för Sveriges största morgontidning inte ens gör lite faktagranskning innan de attackerar samhällets svagaste är pinsamt!
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
