Usama bin Ladin har uppvisat nya livstecken skriver Dagen. Någon har kallat honom världens nu levande mest hatade man, och det stämmer förmodligen. Miljoner avskyr honom för det han gjorde för åtta år sedan. En sådan människa förtjänar inte att leva, menar man.
Men vi kristna måste komma ihåg Bibelorden om att vi ska älska våra fiender och inte hämnas öga för öga utan vända andra kinden till. Vi måste förlåta bin Ladin hans synd oavsett hur svårt det är. För vi är inte det minsta bättre själva – alla är syndare enligt Bibeln. Jag är övertygad om att om jag hade fötts på en viss plats i en viss kultur med vissa föräldrar och under vissa omständigheter hade det varit jag som kapat planet den 11 september på bin Ladins order. Att jag inte gjorde det beror inte på min syndfrihet utan att jag råkade vara fel tid på fel plats (eller rättare sagt rätt tid på rätt plats). Men i min syndfulla natur är även jag kapabel till terrordåd. Om ni vill bomba bin Ladin, bomba då mig.
I kristna kretsar säger vi ”Gud välsigne dig”, oftast som alternativ till ”ha det bra”. Detta säger vi oberoende vad för synder den andra personen har begått. ”Gud välsigne dig” är inte ett sanktionerande av det personen gör, i så fall kan vi inte säga det till någon (alla är ju syndare), det är en fridshälsning med innebörden ”Gus älskar dig och förlåter dig, Han vill dig gott”. ”Gud välsigne bin Ladin” är därmed inte ett uttryck för att jag gillar det bin Ladin gör eller att jag står bakom hans fruktansvärda terrorhandlingar, utan det är en bekräftelse på att Gud älskar honom och att jag älskar honom oberoende av hans synder, och att jag önskar honom gott och vill honom gott. En krigisk inställning mot honom gör honom än ivrigare att krossa de ”ogudaktiga kristna”. Men om vi visar honom på sann kristen kärlek och förlåtelse, kan Andens eld till och med smälta det hårdaste stenhjärta.
Hela Pingsten 