Category Archives: Övrigt

Kristen apati är livsfarlig

nazism

Igår skrev Samira om nynazistiska rörelser och hur viktigt det är vara ljus i mörkret. Jag tänkte fortsätta på samma tema, men med ett historiskt perspektiv.

I en tid då nazister organiserar sig öppet och folkvalda främlingsfientliga partier  på nytt breder ut sig i parlamenten runt om i Europa är det lätt att en som liten obetydlig människa känner sig handfallen och lite apatisk. En ställer sig frågor kring hur detta kan hända, i det Europa som under 1900-talet slogs sönder och samman i krig motiverade av bland annat extrem nationalism och rasism. Borde vi inte veta bättre?

Flera faktorer möjliggjorde Nazisternas maktövertagande 1933. Skulden för första världskriget hade, kanske inte helt rättvist, hamnat helt på Tyskland. Det enorma skadestånd som fastslogs under fredsförhandlingarna 1919 kom att bidra till Tysklands totala ekonomiska haveri på 1920-talet, vilket i sin tur ledde till en inflation som haft få motsvarigheter i modern tid. Omställningen från krigsekonomi till fredsekonomi var inte heller smärtfri. Detta kombinerat till de förändringar i social hierarki som inflationen lett till orsakade massarbetslöshet, vilket i sin tur ledde till stor social oro och en känsla av hopplöshet inför framtiden. Weimarregimen var politiskt och ideologiskt splittrad och hade därmed ingen tydlig vision för Tyskland.

Mot denna gråa bakgrund är det inte överraskande att ett relativt nytt parti med en karismatisk ledare och en tydlig vision, väl förankrad i den rasism som redan fanns i samhället, kunde få inflytande.

Read the rest of this entry

Världens ensammaste land

pexels-photoEn vän till mig berättade att hon häromdagen fått en ångestattack på bussen. Hon hade gråtit högljutt och inte vetat vart hon skulle ta vägen. Bussen var full med människor som inte kan ha undgått att höra, men ingen frågade hur läget var eller erbjöd sig att hjälpa på något sätt. Den upplevelsen av att alla låtsades som ingenting förstärkte min väns ensamhetskänslor och ångest.

Sverige har beskrivits som världens ensammaste land. Vi värderar oberoendet, självständigheten och valfriheten. Relationer tycks utbytbara och ”jag, mig och mitt” tycks vara det viktigaste i världen.

Frida Park skrev i våras en tänkvärd text på temat i Dagen. Tyvärr tycker jag att hennes analys missar någonting viktigt. Hennes poäng är att familjen är samhällets viktigaste enhet, och hon pratar om hur vi ska skapa ett gott samhälle, men utan att nämna församlingen en enda gång.

Men ska vi prata om ensamhet och gemenskap ur ett kristet perspektiv så måste vi tala om församlingen. Pratar vi bara om kärnfamiljen så missar vi poängen och exkluderar en massa människor. Jag tror att familjen är viktig, och jag hoppas på att få barn en dag – men vi är först och främst kallade in i en ny familj, Guds familj. Jesus själv säger, när människor frågar om hans familj, att ”den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”

Församlingar som delar med sig, där det finns singlar, par, ensamstående, barnfamiljer, människor från olika länder, med olika språk, klassbakgrund och intressen… Gemenskaper där omsorg och omtanke är viktigare än blodsband. När jag blev dumpad och inte visste vart jag skulle ta vägen men inte klarade av att vara ensam i det läget, i en ny stad där jag varken hade min familj eller särskilt många vänner, var det just människor i församlingen som jag kände att jag kunde ringa. Folk som såg till att jag fick i mig något, bad för mig och som erbjöd en sängplats. Det är kristen gemenskap. En gemenskap som vågar stötta när någon mår dåligt, dela med sig av pengar när någon har det tufft ekonomiskt och som bär varandra i bön och vardagsbestyr.

Församlingen är världens hopp! I mig finns en längtan efter en långsiktig, vardagsnära församlingsgemenskap. Längtar du med mig?

Sara har tidigare bloggat här på Hela Pingsten om Sverige och ensamhet utifrån dokumentären ”The Swedish Theory of Love”, och Jonas Melin har skrivit om församlingen som en familj här på Barnabasbloggen.

Hycklar-Svensson

Om vi börjar spåra idéerna som genomsyrar vårt svenska samhälle kommer vi snart börja fascineras över den, ehm, rikedom av kontrasterande världsbilder och tankesystem som ryms inom Svenssons tänkande. Ta en situation där du t.ex. upptäcker att din pojkvän är otrogen. De flesta i den situationen skulle reagera med ilska och tycka att ett sådant beteende var felaktigt. Så länge du inte lever i något slags ‘öppet förhållande’ skulle du nog skriva under på att en kärleksrelation är exklusiv och att exklusiviteten är en av grundbultarna i den. Om någon frågade dig varför du tycker att det är fel att din pojkvän är otrogen, skulle det kanske låta såhär: ”Det är klart att det är fel! Det bara ÄR det, det vet ju alla, det är inte okej att göra så”. Det vi kanske inte spontant gör i det här fallet är att spåra den idéen/värderingen tillbaka till var den kommer från. Inte alla i den här situationen skulle säga: ”Sverige har sedan långt tillbaka räknats som ett kristet land byggt på kristna värderingar och jag har den här värderingen för att det står i Bibeln: du ska inte begå äktenskapsbrott. Detta trots att jag själv inte räknar mig som kristen. Men jag lever ändå i en tid som fortfarande präglas av sitt kristna arv.”

Read the rest of this entry

Skrota alkoholnormen

champagner-toasting-new-year-s-eve-drink

För ett tag sedan var jag på fest. Jag dricker sällan alkohol men den här kvällen hade jag druckit en mellanöl. Det var en rolig fest och jag hade bra samtal med sköna människor. Mot slutet av kvällen frågar en bekant om jag vill ha vodka. Jag tackar nej och hon respekterar det. Efter en stund frågar en annan bekant om jag vill ha. Jag tackar än en gång nej – och då kommer tjatet. Va, varför inte? Ska du inte ha? frågar han, gång på gång. Jag tackar återigen nej, men behöver göra det flera gånger, allt mer bestämt tills jag till slut förmodligen uppfattas som irriterad och snäsig, och personen som tjatar ger upp.

Det här inlägget är till dig som blir tjatad på att dricka fast du inte vill, till dig som tjatar på andra att dricka, till dig som har eller har haft missbruk och till dig som påverkats eller påverkas av andras missbruk. Alkoholnormen är så otroligt stark i vårt samhälle att man uppfattas lätt som avvikande om man väljer att avstå. Jag vill lyfta att det finns goda skäl att avstå, och goda skäl att kritisera vår kulturs alkoholkonsumtion. Här följer några sådana skäl.

  1. Solidaritet med utsatta människor. Det här borde räcka som argument, det borde vara vårt huvudargument till att vara restriktiva med alkohol. Man räknar med att ungefär 700 000 personer i Sverige har ett riskbruk av alkohol, varav 320 000 personer är i ett faktiskt beroende. Stora siffror – och detta enbart i Sverige. Solidaritet med utsatta människor är ett av Bibelns huvudteman, och det faktum att alkohol ställer till det för så otroligt många människor borde få oss att tänka till kring vår alkoholkonsumtion.
  2. Hälsa. Alkohol ställer till det otroligt mycket hälsomässigt, både fysiskt och psykiskt. Vi behöver vara rädda om våra egna och andras kroppar. Kristen tro handlar inte om att förneka kroppen och dess behov, utan om att vi är skapade som kroppsliga varelser och att Gud möter oss som just sådana. Våra kroppar är skapade av Gud, dyrbara och bärare av Guds ande.
  3. Miljö och enkel livsstil. Det här är samma anledning som till att att dra ner på kött och annan lyxkonsumtion, att det helt enkelt inte är något vi behöver. Även detta är en solidaritets- och omfördelningsfråga. I en värld med begränsade resurser är det vårt ansvar att prioritera det människor faktiskt behöver.
  4. Vikten av att odla karaktär. Karaktär handlar om att kunna säga nej och kunna säga ja utifrån en integritet och trygghet i oss själva och i Gud. Vi behöver lära oss att vara förebilder i ”allt vi säger och gör”. Jag vill i allt kunna vara en förebild för människor runt omkring mig, och särskilt för barn och ungdomar i min närhet. Jag vill visa på en annan väg än alkoholkulturens, jag vill leda dem jag leder på Guds andes väg.

Därför, var inte ovisa, men förstå Herrens vilja
och bli inte berusade av vin, för det är att slösa bort livet
men bli fyllda med Ande

Egen tolkning av Efesierbrevet 5:18

Så vad kan vi då göra åt den här normen och det här problemet?

  1. Tacka nej till alkohol. Denna uppmaning ligger i linje med Ef 5:18 där Paulus uppmanar till att inte dricka sig berusad.
  2. Tjata inte på att andra ska dricka. Nedan följer en film från IQ om det absurda i alkoholtjatet, det tjat som jag utsattes för på festen jag skrev om i inledningen. Det är lätt att tro att alkoholtjat bara förekommer bland ungdomar men jag har upplevt normen som starkast på universitetet och i yrkeslivet, bland vuxna människor, även bland de som är mer än dubbelt så gamla som jag.
  3. Uppmuntra andra som väljer att avstå helt i sitt beslut. Om du väljer att dricka måttligt – välj att se det som något positivt att någon annan väljer att avstå helt, i stället för att gå i försvarsställning och försvara ditt beslut att dricka. Uppmuntra den som avstår. På festen jag var på märkte en kollega till mig att jag tyckte det var jobbigt att bli tjatad på. Hon drog mig åt sidan, gav mig en kram och uppmuntrade att jag sa nej när jag inte ville. Det gjorde mig väldigt glad.
  4. Läs på om droger och missbruk. Jag tror att kunskap är viktigt. Ofta stöter jag på personer som tror att cannabis är helt ofarligt men som aldrig har hört talas om drogutlösta psykoser. På samma sätt blundar vi gärna för alkoholens konsekvenser. Att ha kunskap är en grund för att kunna göra ett val kring hur man vill förhålla sig till alkohol.
  5. Våga fråga! Våga lägga dig i andras liv och fråga om du är orolig att någon har ett riskbruk av alkohol. Det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite. En undersökning från IQ-initiativet visar att under semestern så dricker nästan 4 av 10 alkohol varannan dag under semestern. Det är vanor som kan vara svåra att komma ut ur i höstens vardag. Och vem som helst kan drabbas av alkoholism. En föreläsare jag lyssnade på sa att ”för varje alkis du ser på stan så finns det sju osynliga”. Vem som helst kan bli alkoholist.
  6. Engagera dig i människor som drabbas av eget eller andras missbruk. Under några månader jobbade jag med kvinnor med en tung missbruksproblematik. Det var månader som var viktiga för mig i att se hur alkohol och droger förstör en människas liv – och hur otroligt svårt det är att ta sig ut. Är man väl inne i ett tungt missbruk är nästan hela ens liv och sociala kontaktnät präglat av det missbruket, och det är svårare att börja ett nytt liv ju äldre man blir, och ju längre man levt i missbruket. Här behövs församlingen! Vi behöver vara en annorlunda, nykter gemenskap som bjuder in människor som behöver ett nytt, sunt sammanhang. Att avstå från något ger också tid, kraft och pengar för att engagera sig för något annat.

Tankar inför ett äktenskap

stengren-32.jpg

Imorgon gifter jag mig med Sarah. Det har varit en fantastisk resa med stora emotionella kurvor som tagit oss till den här punkten. Och resan har ju bara börjat. Det känns glädjefyllt men också lite läskigt.

I min familj har äktenskap ofta slutat i skilsmässor, och därför har jag betingat, som psykologer säger, äktenskap med att till slut få en kraschad relation. Och det vill jag ju inte ha med Sarah. Mycket av vår tid tillsammans har gått ut på att låta Gud hela inre sår i oss, så att vi i frihet kan bygga något vackert tillsammans i överlåten gemenskap.

Paradoxalt nog har jag länge varit rätt ensam i mitt förespråkande för gemenskap: mot individualism och egoism, för ekonomisk utjämning och kärlek. Inte främst i bemärkelsen att jag varit singel, för jag tror att man absolut kan leva i celibat och praktisera överlåten gemenskap. Se bara på klosterrörelsen. Utan jag har varit en singel som saknat en hängiven kommunitet och dessutom slarvat på att vårda mina vänskapsrelationer. Read the rest of this entry

”Braheart”

Processed with VSCO with tk preset

Hjärnan och hjärtat i fokus

Säg “Brain”

Säg “Heart”

Och så båda tillsammans – Brain heart. Eller Braheart… Eller på svenska “Hjärnta”. Varken den engelska eller svenska versionen ligger särskilt bra i munnen och skulle nog kunna misstolkas till ganska många olika saker, typ: Brave Heart, Järnhjärta eller Bra Heart – en förkärlek till behåar. Skulle ju iof passa någon kampanj riktad mot pensionärer. “Behåhjärtat & Stödstrumpan, Sonjas damunderklädesbutik för seniorer”.

Read the rest of this entry

Var inte rädda.

walk-with-me-greg-olsen.jpg

När Jesus kommer gåendes mitt i en härjande storm, när hela himlen öppnar sig över Jesus vid hans dop, vid varje tillfälle en ängel visar sig för någon.. Vid alla de ögonblicken och många fler blir uppmaningen på människors reaktion: ”Var inte rädda.”

”Var inte rädd” kan tyckas vara en banal uppmaning. Om rädsla är en känsla, är det något vi inte styr över.

1 Joh 4:18 säger:

”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan, för rädsla hör samman med straff. Den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken.” 

Att vara orädd tror jag handlar om att välja bort rädsla. Det finns många situationer vi står inför där det är upp till oss att välja vår respons. En sådan är rädsla eller kärlek, dessa två bibliska motsatser. När vi väljer att respondera i enlighet med honom som har större makt än vad det än är som inger fruktan, gör vi en tyst men mäktig bekännelse. Hur mycket terror som än sker, bekänner jag genom min kärleksrespons att det är Gud och hans godhet som har sista ordet i berättelsen om oss människor. Genom att välja kärlek istället för rädsla när jag är på väg hem en mörk natt, väljer jag att bekänna Guds kärlek för alla försvunna söner och döttrar där ute i mörkret. Du har säkerligen helt egna rädslor i ditt liv och kan använda dina egna exempel.

Att vara orädd blir därför en medveten respons på en instinktiv känsla, snarare än känslan själv. Konsekvensen av responsen beskriver Johannes i samma stycke: ”Gud är kärlek. Den som förblir i kärleken förblir i Gud, och Gud förblir i honom.” (1 Joh 4:16)

Varje gång du väljer att älska som respons på rädsla, blir du förvandlad. Istället för att med din rädsla bekänna globala terrornätverk kan du med din kärlek bekänna Guds rike som till skillnad från någon mänsklig konstruktion, är evigt och oförstörbart.

Är rädsla en rättfärdigad respons ibland? 

Att älska är inte att springa framstupa in i en fara eller att göra något dumdristigt. Det handlar som tidigare nämnt om en medveten inre respons på något yttre man upplever hotfullt. Att ta den tryggare vägen hem kan vara smart och behöver inte tyda på att rädslan styr.

Var och en behöver pröva sig själv. Fråga dig själv i varje given situation om du låter kärlek eller rädsla styra ditt beslut. På så sätt blir du gradvis ett starkare och starkare ljus i den här världen, genom många små beslut att låta kärlek få regera i dig istället för rädsla.

Om globala orättvisor

pexels-photo-220432.jpeg

Det här inlägget är femte delen i sommarens Gud eller Mammon-serie som finns i sin helhet här. Del ett, två, tre och fyra har tidigare publicerats på bloggen.

”När jag ger de fattiga bröd kallas jag helgon. När jag frågar varför de fattiga inte har något bröd kallas jag kommunist.”
– Dom Hélder Câmara, romersk-katolsk ärkebiskop i Brasilien

Att älska sin nästa är en självklarhet i kristen etik. I dagens globaliserade värld kan en rimlig definition låta: Min nästa är varje människa som påverkas av mina val. Vad jag köper, äter, reser med och så vidare har konkret betydelse för människor över hela jorden. Att avskärma kärleken till sin nästa från dessa sammanhang blir allt mer absurt. – Ur equmenias hållbarhetspolicy

Palestina under Jesu tid präglades av stor ekonomisk ojämlikhet och stora skillnader mellan rika och fattiga. Vissa daglönare kunde knappt få ihop till sitt dagliga bröd. Även vår värld idag är extremt ekonomiskt orättvis. 1,22 miljarder människor lever i extrem fattigdom och lever på under 1,25 amerikanska dollar per dag. Dock har den extrema fattigdomen nästan halverats de senaste 20 åren. De här siffrorna är alltså möjliga att förändra. Samtidigt som fattigdomen minskar globalt, ökar dock de ekonomiska klyftorna i världen. Världens rikaste tio procent äger 87 procent av världens tillgångar. 3,3 miljarder människor äger tillsammans endast 2,9 procent av världen privata tillgångar, men de flesta av dessa är ännu fattigare. Enligt UNICEF beräknas 870 miljoner människor i världen vara undernärda, och i utvecklingsländer är en fjärdedel av alla barn undernärda. Det finns även en problematik kring relativ fattigdom i höginkomstländer, vilken i Sverige innefattar 7,3 % av alla barn. Således har vi syskon och medmänniskor i världen som svälter och lider nöd, medan vi lever i ett av världens rikaste länder. Dessutom finns en stor brist på utbildning och sjukvård globalt.

”Att höra Bibelns ord om rättvisa, att verkligen höra det, leder oss in i den hungerns och fattigdomens problematik som råder i vår tid” skriver Foster och kommenterar vidare att ”i en värld med begränsade resurser blir vi rika på de fattigas bekostnad” och att en sänkt levnadsstandard är nödvändig för att närma sig rättvis resursfördelning i världen. Att verka för en rättvis resursfördelning handlar inte bara om bistånd och givande, utan om att ”se hur våra handlingar och konsumtionsmönster påverkar andra människor.”

Miljö & klimat – vår tids största rättvisefråga

Vi lever över vad den här planeten klarar av. Enligt Världsnaturfonden skulle det krävas 3,7 jordklot av naturresurser om alla skulle leva som svenskar. Vi är så rika att andra inte kan vara så rika för det skulle förstöra jorden ännu mer. ”Vår rikedom förutsätter alltså andra människors fattigdom” för att citera Micael Grenholm. Det här är en fråga om skapelseansvar, men alltså även en rättvisefråga. Den kristna biståndsorganisationen Diakonia har kallat klimatfrågan för ”vår tids största rättvisefråga”, då miljöförstöring och följder av klimatförändringar slår hårdast mot fattiga människor i utvecklingsländer, medan ansvaret och skulden för samma miljöförstöring klimatförändringar framför allt ligger hos världens rika länder och invånare.

Problematiken hör ihop med den industrialiserade världens överkonsumtion, som i sin tur hör ihop med vårt habegär. Påve Franciskus skriver i sitt dokument om klimatfrågor att ”Vi vet alla att det inte är möjligt att bibehålla de nuvarande nivåerna av konsumtion i utvecklade länder och i rikare samhällsområden, där vanan att slösa och kasta bort har nått nivåer som saknar motstycke.” Påve Franciskus refererar även till östortodoxa kyrkans patriark Bartholomeus I av Konstantinopels ord om nödvändigheten att omvända oss från den synd det är, gentemot Gud och gentemot varandra, att skada naturen. Vidare skriver Bartholomeus att vi måste byta ut:

”konsumtion mot offer,
girighet mot generositet,
slösaktighet med en ande av delande,
en asketism som medför att vi lär oss att ge och inte bara att ge upp.
Det är ett sätt att älska, att gradvis röra sig bort ifrån vad jag vill till vad Guds värld behöver. Det är befrielse från rädsla, girighet och tvång.”

En minoritet av världens befolkning tror alltså att de har rätt att konsumera på ett sätt som aldrig hade kunnat gälla globalt, då planeten inte hade kunnat bära svinnet av sådan konsumtion. Vidare skriver påve Franciskus hur cirka en tredjedel av all producerad mat slängs, och formulerar träffsäkert att när den slängs är det som att den är ”stulen från de fattigas bord”

”Enkelheten är absolut nödvändig i vår tid. Vår lilla planet kan helt enkelt inte bära det rika västerlandets glupska konsumtion” är slutsatsen författaren Rickard Foster drar utifrån detta. I den tid vi lever i, i de utmaningar mänskligheten står inför, är det hög tid att låta vår efterföljelse få praktiska, synliga konsekvenser på detta område.

Förvandlingens mirakel

jesus-lifts-us-up.jpg

En del av den här sidans agenda är ju som dess underrubrik antyder att förena frälsning, mirakler och aktivism. I mina egna ord; att det kristna livet ska vara ett enda liv, som det är tänkt.

Gud är både övernaturlig och naturlig. Om Gud konstruerade allt från detta Universum av massa osedda naturlagar till hela vårt mänskliga känslospann – så är Han en övernaturlig Gud på det sätt att Han fanns innan allt skapat, och därmed står över det.
Han är också naturlig, då allt det vi kallar naturligt har utgått från Gud.

Tydligast visar det sig i Inkarnationen, Gud blir människa. Han skrattar, gråter, har bra dagar och mindre bra dagar.

När Jesus lämnar jordelivet blir hela Han ett exempel för oss att följa, och i den Helige Ande så har vi möjlighet att leva som Jesus gjorde. Det är en process och områden i våra liv får mogna i sinom tid, men det är viktigt att komma ihåg att Jesus aldrig skulle levt ut ett liv vi inte hade möjlighet att likna.

En aspekt av Jesu undervisning och liv var den personliga helgelsen; den enskilda individens rörelse mot ett mer gudfruktigt liv, eller kort och gott ett förvandlat hjärta.

Read the rest of this entry

Vad som gäller i slutändan

Jag brukar i vanliga fall blogga om apologetik – vilka skäl vi har för att tro – men idag kände jag att jag ville skriva om ett helt annat tema: att älska människor. Man skulle kunna tycka att det är ett ämne som är lite gjort. Men jag tycker ändå att ibland är det läge att komma tillbaka till varför vi gör saker. För min del kan ett exempel vara apologetik – vad är syftet med alla argumenten för Guds existens? Varför läser jag bibeln varje dag?  Har jag inte med mig kärleken i det jag gör så är det mycket som tappar sitt syfte. Egentligen allt. Ett klassiskt uttryck är ”man kan vinna en diskussion och förlora en människa”. Alltså: man kan vara en besserwisser som har alla svar men gör jag det med syftet att krossa någon med mina argument så fyller de ingen som helst funktion. Det ärar inte Gud, ingen kärlek når fram och ingenting är egentligen vunnet.

Personligen måste jag ständigt hålla håll på min egen stolthet och vinningslystnad. Den riskerar verkligen att ta över ibland och då får jag helt enkelt be Gud om förlåtelse, vända om och lära mig från det.

Detta är ett mycket väl citerat bibelord men kan ändå inte lyftas fram nog:

om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal.  Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit. 1 kor 13

Det verkar alltså inte spela någon roll om jag gör en massa goda handlingar ens, kärleken måste finnas med som en grund för och syfte med allt vi gör.

Read the rest of this entry

Kärlekens väg – Nu inleds fastetiden

”Om en man gav allt för kärleken? Vem skulle ringakta honom?” (Höga visan 8:7)

Vad har du för rätt?

Det var en gång en grupp människor som dog. En brokig skara. Fattiga, rika, ljushyade, mörkhyade, Svenskar, Amerikaner, unga och gamla. Det dom hade gemensamt var att ingen av dom var nöjda med sina liv. Dom hade lidit, erfarit fattigdomsproblem och rikedomsproblem, lidit av utanförskap och rasism, haft sjukdomar i familjen och känt mindrevärdeskomplex. De hade blivit utsatta för en det ena en det andra. De kände skam och skuld och ångrade saker dom gjort. Helt vanliga människor helt enkelt.

Dessa dog och inför Gud fick dom se sina liv och Gud visade dom vad dom gjort fel och rätt och undrade vad de tyckte om saken.

Men flera av dom blev arga.

”Ja, jag stal det där brödet men jag var ju fattig! Vad vet du om hur det är att vara hungrig?!” sa en.

”Men alltså! Det där karriärlyftet var ju så frestande! Jag skulle få massor med makt! Vad vet du om att få ett erbjudande du inte kan stå emot?!” sa en annan.

”Klart man måste ta lite risker,” sa en annan. ”Man måste satsa lite för att vinna. Det var ju tråkigt att dom där andra kom i kläm. Men vad vet du om att hoppa och lita på att allt ska lösa sig?!”

”Ok jag erkänner, jag var elak. Men det var för att de mobbade mig i skolan. Vad vet du om att bli hånad?!”

”Ja jag slog mina barn. Det gjorde jag bara för att min lärare slog mig! Vad vet du om hur det är att vara illa behandlad av auktoriteter?”

”Klart jag dödade den där skitstöveln som berättade mina hemligheter. Vad vet du om att bli uthängd naken?!”

Dom tyckte inte att Gud hade rätt att påpeka vad dom gjort för fel. För allt har en anledning och Gud vet ju inte hur det är att vara människa. Gud vet inte hur det är att lida

Först blev Gud tyst.

Read the rest of this entry

Livet är som en spegelsal

Läs: Salomos Vishet 11:22-26,  Filliperbrevet 3:7-14, Matteusevangeliet 19:27-30, Psaltaren 25:4-11

Livet är som en spegelsal, ni vet såna där som finns på tivoli. Där finns speglar som gör en tjock, speglar som gör en långsmal, speglar som ger dig stora händer eller ett stort huvud, speglar som förlänger skägg och förstorar tår, som gör din näsa till en potatis och dina öron till trollöron.

I Livet är dessa speglar människorna vi möter. Det sägs att det tar extremt kort tid för oss att bilda den uppfattningen om en annan människa som kommer styra hur vi umgås med den sen. Det handlar om sekunddelar. På ngr sekunder har den spegel bildats som den människan kommer hålla upp mot dig. Den bilden kan förstås förändras, men du har redan sett dennes spegelbild av dig, och det vi en gång sett försvinner aldrig – även om vi inte minns det.

girl-1919351_640

Read the rest of this entry

Tidsutjämning

giphy

På Hela Pingsten läggs det flitigt ut nya  blogginlägg av många olika författare som har något att säga vad gäller livet med Jesus och efterföljelse. En stor del av ämnena kretsar kring pengar och vårt ansvar kring hur vi hanterar dem på bästa sätt. Det tycker jag är superbra, och jag blir väldigt inspirerad såväl som provocerad av dessa inlägg då de gör mig obekväm. Jag kommer nu göra ett liknande inlägg fast ur ett annat värdeperspektiv.

 

”Tid är pengar”

Read the rest of this entry

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud

Guds frälsningsplan för världen kommer fram redan i Bibelns tredje kapitel (1 Mos 1:15) när Han säger till ormen som lurat människan att vända sig bort från Gud:

”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,

mellan din avkomma och hennes:

de skall trampa på ditt huvud

och du skall hugga dem i hälen.”

Detta är en av profetiorna om Jesus.

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud.

Det är ett underligt uttryck, eftersom det vanliga i Skriften är, att kalla varje barn som föds för mannens säd eller mannens barn. När det då är tal om ”kvinnans säd”, så är det alltså tal om en som på ett särskilt sätt, mer än annars, skall vara kvinnans barn. Han skulle födas av enbart kvinna.

Lyssna på predikan för att få höra den spännande fortsättningen!

Målningen ”Maria och Jesusbarnet” är målad av Taruna Rettinger, Art for Creation.

”Hur kan du tro på Gud? Han syns ju inte!”

Borde inte Gud visa sig tydligare? Allt annat som vi tror finns är ju sådant som man kan se och ta på. Är inte det här superkonstigt, att vi kristna säger oss ha en relation med någon som inte är en fysisk person? Lite som en låtsaskompis, tänker nog en del. Eller tror vi att Gud faktiskt HAR visat sig? Och hur då i sådana fall?

Detta är något jag tänkte att vi skulle kika lite närmare på; Frågan om Guds fördoldhet, som den så fint brukar kallas. Jag har personligen fått diskuterat det här ämnet många gånger och det är ju inte helt enkelt, men man måste ju börja i någon ände. Så jag tänkte att vi börjar här: skapelsen.

Anthony Flew, en av de mest kända ateistiska filosoferna som under hela sitt liv aktivt argumenterat mot Guds existens började till slut tro på Gud, till stor del utifrån argumentet om finjustering: ”I now believe there is a God…I now think it [the evidence] does point to a creative Intelligence almost entirely because of the DNA investigations. What I think the DNA material has done is that it has shown, by the almost unbelievable complexity of the arrangements which which are needed to produce life, that intelligence must have been involved in getting these extraordinarily diverse elements to work together” Många forskare har dragit samma slutsats. Kan det vara så att vi människor har förmågan att känna igen design när vi ser den? Att det i universum finns tecken på att någon har tänkt till och skapat en komplexitet och en ordning? Jag tror att ju mer vi upptäcker av den här världen desto mer kommer vi också komma närmare dess ingenjör. Här har vi en pusselbit.

Read the rest of this entry