Bloggarkiv
Den verkliga anledningen till att Dagen inte vill förbjuda böneutrop
Ledarredaktionen för den kristna tidningen Dagen har i en gemensam ledare förklarat varför de inte anser att muslimska böneutrop ska förbjudas, vilket har skapat en storm bland många av deras läsare. Tidningen anklagas för att vara vänster, liberalteologisk, PK och ett offer för tidsandan. Folk frågar sig vad som har hänt med Dagen, hur en kristen tidning kan propagera för islam och om de har tappat all andlig urskiljning.
Jag förstår den här reaktionen, och jag uppskattar mina syskons iver att sprida evangeliet och motverka falska läror. Om du är en av dem vill jag bara säga:
Hej!
Tack för att du brinner för att folk ska bli frälsta. Tack för att du vill att människor ska bekänna sig till Jesus istället för till Allah.
Tack för det.
Ta nu ett djupt andetag.
Och ställ dig själv frågan:
Är det verkligen för att Dagen har blivit vänster och liberalteologiska som de inte vill förbjuda böneutrop? Read the rest of this entry
Vad kyrkan måste lära sig av Christer Sturmark
Sturmark
Jag lyssnade för ett tag sen på podcasten Dagens människa och deras intervju med Christer Sturmark. Där sa han att hans engagemang som ordförande i humanisterna är ideellt – hans jobb är att vara förläggare på Fri Tanke förlag. Jag utgick från att han var anställd på heltid av humanisterna!
Dagen skrev 2012 ett bra reportage om humanisterna där de bland annat nämner att deras medlemsantal endast är 5 500 personer. Enligt Wikipedia var de 2015 några hundra personer färre, utspridda i tolv lokalavdelningar. De har inte ens någon lokal och anställer enbart en kassör på halvtid.
Ändå har de enormt inflytande; ”oproportioneligt” mycket enligt Sturmark själv. De är den självklara rösten för ateism och sekularism i Sverige. Deras tankar om privat religion som inte ska säga åt andra vad som är rätt och fel har fått otroligt stort genomslag.
Sätt detta i kontrast till exempelvis pingströrelsen som har 80 000 medlemmar och ett 50-tal anställda centralt. Eller EFS som har 15 000 medlemmar och över 30 anställda centralt. Eller Equmeniakyrkan som har över 100 000 medlemmar och 70 anställda centralt.
Alla missar Himlen utan Jesus
I min favorittidning Dagen har det utbrutit en stor debatt om homosexualitet, igen. Det hela började med Joel Halldorfs ledare om att en kristen syn på samkönade äktenskap och relationer måste bäras av en helhetsteologi, och inte bli en regelfråga som bara baseras på enskilda bibelord. Halldorf ville styra bort debatten från de som bara säger ”Så säger Bibeln!” utan att ge hållbara argument till varför samkönade äktenskap skulle vara fel och hur det kan platsa i en konsekvent, systematisk teologi.
Ironiskt och sorgligt nog blev effekten den motsatta – debatten kapades av 22 pingstpastorer med Tommy Dahlman i spetsen, vars i princip enda argument är ”Så säger Bibeln”, något som orsakat mängder med respons inte bara i Dagen utan i SvD, Expressen, Metro med mera. Ikväll var Dahlman med i SVT Debatt. Halldorf var det inte.
Det som väckt mest upprördhet är pingstpastorernas ord om att utlevd homosexualitet gör att man ”missar himlen.” Något de baserar på 1 Korinthierbrevet 6:9: ”Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. ”
Jesus sa vid ett tillfälle att rika knappt kan komma in i Guds Rike; ”det är lättare för en kamel att komma in i ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds Rike”. Hans lärjungar blev chockade och frågade vem som då kan bli frälst, varav Jesus svarade ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.” (Mark 10:25-27). Detta säger oss naturligtvis att rikedom är fel, något jag argumenterat för ofta på den här bloggen, men Jesus betonar väldigt tydligt att frälsningen hänger på Gud och tack och lov för det, för vi är alla syndare i behov av en Frälsare.
Problemet är inte massinvandring, utan att SD vill tvångsutvisa människor till förföljelse och död och splittra familjer
Utvandrare lämnar Göteborg för att emigrera till USA, 1905
Under 1800-talet lämnade 1,3 miljoner människor det konservativa, mörka och statskyrkodominerande Sverige för att leva ett friare liv i USA. Många baptister och andra frikyrkokristna köpte enkelbiljett på Atlantångaren, liksom entreprenörer, minoriteter och rena lyckosökare. Under detta sekel femtondubblades USA:s befolkning, från fem miljoner år 1800 till 75 miljoner år 1900. I praktiken rådde närmast fri invandring från Europa till Nordamerika. Snacka om massinvandring.
USA har blivit, tycka vad man vill, världens rikaste och inflytelserikaste land. Jag stödjer inte allt USA pysslar med men rikast är de onekligen, och med en befolkning som utgörs till 99% av invandringsättlingar är USA ett tydligt exempel på att massinvandring inte är ett hot, det är en möjlighet. Det medför utmaningar, men ju mer befolkningen växer desto mer växer ekonomin, landets betydelse och samhällens möjligheter att utvecklas.
Vad är det då som gör att Ulf Christiansson, den kristna rockikonen, varnar för massinvandring och säger att det är förståeligt att så många röstar på SD även om han inte gjorde det själv? Och varför väver han in islam i det hela och varnar för islamsk extremism? De flesta invandrare är ju inte muslimer (de flesta är europeer)? Jo, för han har svalt SD:s världsbild om att det är muslimsk invandring som är hotet.
Som jag redan har påpekat vänder sig SD inte emot att norrmän eller amerikaner kommer hit, och är således varken invandringskritiska eller främlinsgfientliga. När Erik Almqvist blev avslöjad som rasist och tvingades avgå utvandrade han till Ungern. Nej, det SD har problem med är vissa invandrare, nämligen muslimerna, araberna och romerna. Därför är deras politik inte invandringskritisk eller ens främlingsfientlig, utan rasistisk. Read the rest of this entry
Vem vågar vara som Lewi Pethrus idag?
Good ol’ Lewi Pethrus
Idag är det 40 år sedan pingstaposteln Lewi Pethrus gick hem till Gud, och både Dagen och Svenska Dagbladet har publicerat minnesreportage som jag varmt rekommenderar. Lewi drabbades av pingstväckelsen direkt efter att den bröt ut på Azusa Street, och jag minns hur jag läste i hans självbiografi om när han beskrev den norske pingstledaren Thomas Baratts andedop: tungor som av eld dök upp ovanför hans huvud när han började tala i tungor för första gången. Som jag skrivit om många gånger förut kännetecknas den tidiga pingstväckelsen av mängder med mirakulösa vittnesbörd – folk som talar i tungor på existerande språk, övernaturliga helanden, profetiska syner och uppenbarelser, med mera.
Lewi brann för att fler både inom kyrkan och utanför skulle uppleva andedopets mirakulösa kraft. Han var inte den svenska pingströrelsens grundare, men utan tvekan dess mest inflytelserika ledare under många decennier. Dock motsatte han sig samfundsbildning och centralisering och betonade hur pingströrelsen måste vara kongregationalistisk och gräsrotsbaserad för att behålla väckelseelden. Ironiskt nog blev han ändå i praktiken som en biskop.
Förutom betoningen på andedopet och tecken och under så är Lewi ihågkommen för hans stora samhällsengagemang och aktivismen för missbrukare och andra nödlidande. LP-verksamheten, som har sitt namn efter Lewis initialer, finns kvar än idag, liksom nyhetstidningen Dagen som Lewi initierade och som i mitt tycke är Sveriges i särklass bästa kristna tidning – ja bästa tidning överhuvudtaget. Och så var Lewi förstås också en av initiativtagarna till Kristen demokratisk samling, senare Kristdemokraterna, som förstås påverkat samhället oerhört.
Dagen skriver om mig och mamma
Jag och mamma. Foto: Lina Mattebo
Lina Mattebo har gjort en jättefin intervju med mig och min kära mor Cristina som jobbar som kyrkosekreterare i Svenska kyrkan. Ett utdrag:
Micael är tydligare med vad han tycker är rätt och fel, medan Cristina är mer öppen för olika syner och ståndpunkter i teologiska frågor.
– Jag ser det som min kallelse att verka i Svenska kyrkan och jag vill vara här, men jag har respekt för andra typer av tro. Jag skulle aldrig säga, som Micael, att våra medlemmar inte tror på Jesus. Jag brukar förklara att vi måste ta det varsamt med människor, säger Cristina.
Den öppenheten tycker Micael är på både gott och ont.
– Jag uppfattar dig som väldigt öppen åt alla håll. Det finns ju de som är liberala i den meningen att de är antievangelikala, men det är inte du. Fast du är också öppen mot det jag tycker är för urvattnat, säger Micael.
Nillas vittnesbörd
Nilla på omslaget av Liv
Prästen Håkan Sunnliden besökte vår församling för några månader sen och berättade bland annat om den svenskkyrkliga församling som lade av med Alpha för det var för många som kom till tro. 🙂 Det är ett knäppt men tydligt exempel på det som många redan vet, att Alpha är ett enkelt, avdramatiserat men kraftfullt sätt att sprida Guds Rike på i Sverige.
Min kompis Nilla intervjuas i senaste numret av Liv, en tidning som ges ut av Dagen och Alpha (och som jag varmt rekommenderar). Jag träffade henne när vi läste Metod C på statsvetenskapen här i Uppsala, och i rasten på ett seminarium ryckte hon tag i mig och frågade ”Du är kristen va?”
”Jajamen”, sa jag. ”Vad kul! Jag är sökare, jag går en sån här Alpha-kurs i Korskyrkan.” ”Åh vad trevligt!” ”Ja, det är väldigt intressant alltså.” ”Det förstår jag!”
Read the rest of this entry
Dagenreportern och mirakelmannen
Ingids bok
I ovanstående klipp, som är inspelat på ett av våra bönemöten för väckelse i Mosaik, läser jag ur Ingrid Patrings resereportage När Himlen landade i Himalaya från 1994. Ingrid, som var reporter på tidningen Dagen, intervjuar bland annat den indiske missionären onkel Masa som har uppväckt döda och gått på vatten, enligt honom själv, och som varit central i väckelsen i Nagaland som på några decennier gjorde att nästan samtliga av denna delstats befolkning blev baptister. Boken är fantastiskt uppmuntrande, både på grund av den väckelse den skildrar, men också för att författarens iver efter Guds Rikes genombrott lyser igenom så starkt. Mer sånt!
Dölj inte Guds mirakler
Jesusintresserade ungdomar
Jag skrev för ett tag sedan om hur populärt vittnesbördsmötena var i bönetältet på festivalen Frizon. Tillsammans med David Wellstams beskrivningar från ungdomsmöten på Torp och Chili, samt min egen erfarenhet av till exempel facebookgruppen ”Ge och du ska få”, tycker jag mig kunna urskilja en trend: många kristna ungdomar är sjukt intresserade av Guds mirakler! De strävar efter Andens gåvor i överflöd som Bibeln uppmanar oss till. Och min undran är om den äldre generationen i kyrkan verkligen förstår detta, samt om de lyckas tillfredsställa den hungern?
I linje med uppmaningen i Ps 9:12 och 118:17 har jag och min församling satt stor vikt vid att berätta om det Gud gör. Med en årsbudget på noll kronor ägnar vi tid och engagemang åt att undersöka samt berätta om tecken och under. Samtidigt bekymrar åtminstone jag mig över att kyrkor och kristna organisationer som har långt större resurser och når långt fler människor inte berättar särskilt ofta om de mirakler Gud gör, trots att de känner till dem. Man tycker att pingströrelsens, EFK:s och EFS hemsidor skulle vara fyllda med vittnesbörd eftersom de är karismatiker och eftersom Gud gör så mycket mirakler hos dem -både utomlands och här – men vittnesbörd är enligt min erfarenhet väldigt sällsynta där. Naturligtvis kan det vara mycket vanligare med vittnesbörd på dessa samfunds lokala gudstjänster, men vad hindrar dem i så fall att avspegla detta på hemsidan?
Min insändare om att frikyrkan måste bli som urkyrkan
Denna insändare i Dagen var en kommentar till debatten om frikyrkans framtid. Som jag flera gånger argumenterat ligger denna i dess ursprung.
Är frikyrkan mitt inne i en identitetskris? Det verkar nästan så, och det vore i så fall inte underligt. Nästan alla frikyrkor i det här landet föddes i väckelse, så när vi inte upplever väckelse vet vi inte riktigt vad vi ska göra. En baptiströrelse där fler lämnar kyrkan än de som blir döpta, eller en pingströrelse där få under och tecken sker, kommer förr eller senare att drabbas av en identitetskris. Det allra mest skrämmande är att frikyrkan i Sverige inte ser ut som i Apostlagärningarna, där många kom till tro (2:47), många under och tecken skedde (5:12) och där klyftan mellan rik och fattig utjämnades helt och hållet (4:34).
Jack Deere
När man ser de stora skillnaderna mellan Apostlagärningarnas kyrka och kyrkan i Sverige kan man reagera på två sätt: antingen argumenterar man för att Apostlagärningarna är historia som inte är normgivande för oss i dag, eller så ber och arbetar man ivrigt för att vi ska uppleva en väckelse som uppväcker Apostlagärningarna. Problemen med att säga att Apostlagärningarna inte är normgivande är uppenbara. Som Jack Deere skriver i sin bok Surprised by the voice of God: ”Om vi säger att Apostlagärningarna representerar en onormal form av kristendom, kan vi vara omedvetet skyldiga till att döma Skriften. När vi säger att det är onormalt, jämför vi den nytestamentliga kyrkans erfarenheter med något annat som vi anser normalt. Är detta ‘något annat’ ännu en nedskriven redogörelse av den nytestamentliga kyrkan? Nej, Apostlagärningarna är den enda inspirerade, ofelbara redogörelse vi har av kyrkans historia.”
Att kyrkan förmår återvända till Apostlagärningarna är inte minst Azusa Street, väckelsen som startade pingströrelsen för hundra år sedan, ett tydligt exempel på [se klippet ovan]. Något liknande måste ske igen för att kyrkan i Sverige ska överleva. Frikyrkan får aldrig sätta ribban lägre än det den kommer ifrån.
Uppdatering från fältet
Vi har sett fantastiska saker med Pannkakskyrkan på Peace & Love, tre har tagit emot Jesus, många har blivit helade och jag har personligen bett för typ 200 personer. Läs mer här. För övrigt skrev Dagen på ledarplats för några dagar sedan att David Åhlén skrivit på den här bloggen att Ship to Gaza är ett krigsprojekt, uttrycker Israelhat mm. Det stämmer inte, det är Christer Åberg på Apg29 som skrivit detta och denna blogg tar helt och hållet avstånd från det uttalandet.
Hur har man mage att sända kristna till Irak mot deras vilja?
Prisa Gud för Dagens underbara initiativ om att anordna ett upprop mot utvisningar av kristna till Irak! Kyrkorna i Sverige har länge protesterat mot detta, men efter söndagens massaker i en kyrka i Bagdad och al-Qaidas uttalande om att samtliga kristna är legitima mål är det än mer uppenbart att en tvångsutvisning av kristna till Irak med väldigt stor sannolikhet innebär lidande, förföljelse eller till och med död.
Därför skriker Dagen ”Nu räcker det!” och uppmanar de kristna irakiernas svenska bröder och systrar att höja sina röster för att Migrationsverket ska komma till sans. Deras princip om individuell prövning är i grunden god men bör inte betecknas ha ett högre värde än konsekvenserna den leder till. Principen om individuell prövning är främst till för att man inte ska kunna utvisa en hel folkgrupp oberoende av individernas olika behov av skydd i Sverige, t.ex. ska man inte kunna utvisa romer bara för att de är romer (något Migrationsverket för övrigt gjorde för några månader sen). Det är en annan sak gällande att behålla folk av en viss folkgrupp om man vet att den folkgruppen förföljs i hemlandet, något som alltså är väldigt uppenbart när det gäller kristna i Irak. Hur klarar man ens av att skicka iväg någon som man vet kommer drabbas av ett liv i rädsla och lidande?
Vilken kristendom byggde upp Sverige?
Dagen har skrivit mycket om hur skolverket diskuterar kristendomens betydelse för Sveriges historia, och därmed dess ställning i kursplanen, och har återgivit utbildningsministerns, humanisternas, regeringens och sin egen syn på saken. Och jag tycker det är ganska klart att, som Dagens ledarblogg skriver, även om vissa värderingar som kyrkan inpräntat isamhället finns på annat håll går det inte att bagatellisera kristendomens roll i Sveriges ideologiska utveckling som humanisterna gör. Däremot får man inte glömma bort vilken sorts kristendom som har påverkat det svenska samhället. Det har varit en heretisk kristendom som horat med staten, förtryckt de fattiga, uppmanat till hustrumisshandel och korståg, trängt undan den Helige Ande och förföljt oliktänkande – inte minst kristna som protesterat mot kyrkans otukt.
Glöm inte 00-talets ungdomsväckelse
Dagen har idag riktigt intressanta artiklar som försöker sammanfatta kyrkan under 00-talet. Ekumenik är det tydligaste kyrkliga temat under denna epok, och man diskuterar kring att frikyrkorna delats upp i två grupper (Allias-EFK-Pingst och Mission-Baptist-Metodist) som har stor ekumenik inom sig men inte mellan sig. Händelserna som lyfts fram och de personer som nämns som de tio viktigaste kan dock diskuteras. David Åhlén har publicerat sin egen lista på vilka tio personer som har påverkat hans umgängeskrets och generation, där bl a Magnus Malm och Shane Claiborne finns med. Och det är sant, kommunitetsväckelsen bland kyrkans ungdomar och törsten efter ett radikalare kristet liv är ganska frånvarande i Dagens lista. Visst är det inte en jätteenorm rörelse, men ändå värd att nämnas.
Här är Dagenartiklarna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. Kolla även in Jonas Melins kommentar till det hela. Även Kristen Underjord har en poäng när de i kontrast till Dagens lista publicerar en lista på rörelser istället för individer som påverkat kristenheten mest under förra decenniet.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
estacke
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
samiranygardmirzaei
Sarah Grenholm
Sara
sirakamanuel
suri
