Pingströrelsen måste tillbaka till sina rötter

Gud gjorde något helt makalöst på Azusa Street i början av förra seklet. Utgjutelsen av Anden var så enorm och överväldigande att det satte igång den största och snabbaste religiösa väckelsen någonsin, som fortsätter i vår samtid. Idag börjar världspingstkonferensen i Stockholm, och Dagen har därmed ett reportage om Pingströrelsens tillstånd både vid dess födelse och nu.

I det enkla huset på 312 Azusa Street i Los Angeles hölls mellan 1906 och 1909 tre Gudstjänster per dag sju dagar i veckan. Mängder av kryckor täckte väggarna, mängder av människor bad och prisade Gud i tungor. Kyrkan återupptäckte andedopet, det fenomen som apostlarna tog emot på Pingstdagen i Apostlagärningarna kapitel 2 och som resulterade i övernaturliga manifestationer som bevisar Guds existens och makt samt brinnande evangelism och mission. Gång på gång har kristna blivit döpta i den Helige Ande under hela kyrkohistorien, men det hade varit en undanskymd och bortglömd del av det kristna livet som den kyrkliga eliten kraftigt tonat ned. När kristna från alla möjliga samfund upplevde andedopet på Azusa Street var det för de flesta något helt nytt, och dessa första pingstvänner som de kom att kallas mötte hån och verbal förföljelse både från kyrkan och ickekristna.

Men som sagt resulterade den starka Gudsnärvaron på Azusa Street till en gigantisk väckelse. Idag är en halv miljard människor pingstvänner. Och siffran växer ständigt. Dagenartikeln poängterar dock att detta gäller pingströrelserna i tredje världen, medan pingstväckelsen på norra halvklotet i mångt och mycket avstannat. Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst FFS, betonar att man inte bara kan kopiera väckelsen i syd och förvänta sig få samma resultat i nord eftersom vi har olika historiska och kulturella arv etc. och det tror jag kan stämma till liten del, men jag tycker att det är ganska uppenbart att de grunddrag som gör u-landskyrkorna framgångsrika inte har något med kultur att göra utan med urkristna principer som man återupptog på Azusa street: tro på och praktiserande av Bibeln som Guds Ord, seriös, innerlig tillbedjan, uppriktig, självutgivande kärlek. Vi behöver en radikal kristendom som gör Jesusgrejerna och är passionerad för Gud. På Azusa street vällde känslor fram, man berördes på djupet av Anden, tårar flödade parallellt med enorm tacksamhet. Exakt samma saker sker i väckelserna i tredje världen. Vi måste våga bryta sönder våra murar, masker och skal och ödmjuka oss inför Guds gränslösa kärlek som ger oss en gåva vars enorma storlek vi inte kan fatta: evigt liv. Gör vi detta är väckelsen redan här.

Det finns dock skillnader mellan Azusa Street och pingströrelserna i syd som Dagenartikeln också tar upp. Många så kallade neopentekostala församlingar i tredje världen har tyvärr anammat irrläran om framgångsteologi, vilket blir förödande för många eftersom detta är länder där stora andelar av befolkningen lever i fattigdom eller extrem fattigdom. När pastorer predikar att en god kristen blir rik undanhålls pengar de fattiga när de rika kristna ska köpa sina dyra bilar och tjusiga kostymer för att bevisa sin helighet samtidigt som de fattiga kristna, som Jesus prisar saliga (Luk 6:20), tror att de är dåliga lärjungar.

Enligt artikeln dras många till detta falska evangelium, fler än till den klassiska pingströrelsen (även om den i asoluta tal fortfarande är störst). Dock bör man också titta på hur många som stannar kvar, poängteras det också. Jag tror att många i den neopentekostala rörelsen stämmer in på de människor som tar emot Guds ord likt jord fullt med tistlar: ”Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt.” (Matt 13:22).

Dagenartikeln är tydlig med att denna dragning till framgångsteologi bland pingstvänner är ett avfall, på Azusa Street fanns det inte någon tanke om att ett gudfruktigt liv leder till materiellt överflöd. Tanken att en god kristen alltid blir frisk från sjukdomar blommade förvisso fram, vilket inte är särskilt konstigt när folk såg så oerhört många helanden på en och samma gång, men den teologin var inte den enda, inte heller den mest tongivande.

Pingströrelsen skulle må mycket bra av att gå tillbaka till sina rötter. Både när det gäller fördjupad karismatik, avståndstagande från framgångsteologi, och även pacifism som kännetecknade de tidiga pingstvännerna. Be att de tusentals pingstledare som samlas i Stockholm nu i veckan ska bli utrustade till detta, så att denna välsignade rörelse som jag älskar djupt återgår till en Pingstens kultur, en hela Pingstens kultur som förenar karismatik med engagemang för fred och rättvisa. Amen.

Fler Dagenartiklar om Världspingstkonferensen, alla riktigt läsvärda: Globalt och lokalt i samverkan när pingstvänner möts, Pingstledare ser många utmaningar, 2010 Pingst, 2010, Entré på kvällsmötena, Stark förkunnelse och lite U2, Piensohos brottning med språket, Äkta ledarskap och fikainstruktion, Impact Stockholm 2010, I kärlekens namn, Internationally speaking, Frimodiga röster på Sergels torg, Sten Huden Gunnar, ”Ich bin evangelist!”, Prince utmanar att tala om kungen, Att efterträda Mose, Väckelsens hemlighet, Borlänge och Italien, Förste icke-amerikan, nu kvinnorna?, ”Lord, Lord, Lord!”, Ingen bomb till Hedin, Bonnkes budskap: Evangelisera mera, Lyssna när Anden blåser, Kyrkornas världsråd: Vi behöver pingstvännerna, Inga konferensoffer, All-in i kyrkans framtid, Lessebo och Saigon, Matchmaking?, Ekman om pingstupplevelsen, Uppenbarelsebranschen, 7,4 miljoner, Tacksamhet!, Kungen av St Eriksplan, Mer impact, Förstklassigt, Teologie underskötare, Impact – fredag

Uppdatering augusti 2011: Min f.d. pastor i Uppsala Pingst intervjuas i Dagen idag, jag vet att även han vill se en ny väckelse i Sverige och välsignar honom i det.