Den mirakulösa historien om hur väckelsen hamnade på Azusa street

Detta är en översättning av ett utdrag ur boken ”Azusa street: They told me their stories”, som är en sammanställning av flera ögonvittnesskildringar av väckelsen på Azusa street. Följande är baserat på syster Carneys eget vittnesbörd.

Poliskonstaplarna var artiga men bestämda. ”Stäng antingen ner eller hyr ett annat ställe, som en vanlig kyrka eller möteslokal. Ni har blivit för många för att kunna mötas i det här huset.”

Detta väckelsemöte började som en liten samling ledd av William Seymour i ett hus på Bonnie Brae Street. Nu samlade mötena folk i trädgården, i grannars trädgårdar och ute på gatan medan broder Seymour predikade från verandan till detta lilla hus i Los Angelses-området.

Seymour hade varnats flera gånger innan och insåg att han behövde en mycket större lokal. Guds kraft var uppenbar då folkmassan blev större och större varje dag som gick. Han hade letat efter ett annat ställe där de kunde hålla mötena och hittat ett övergivet magasin som en gång användes som Metodistkyrka. Magasinet var perfekt, det enda som hindrade Seymour från att hyra det var pengar.

Den kvällen var behovet av att flytta mötena en tung börda på Seymours hjärta. Han bad till Gud om ledning och innan kvällen var över fick han sitt svar. Gud instruerade honom att hoppa på en spårvagn så fort Gudstjänsten var över och åka till Pasadena.

Seymour argumenterade inte emot utan var lydig Guds ledarskap och åkte mot Pasadena, där det var olagligt för färgade som Seymour att befinna sig efter mörkrets inbrott. Han åkte med spårvagnen tills Gud sa åt honom att stiga av, och därefter följde han Guds ledning till en lägenhet i närheten.

Syster Carney – en ung tonåring som dock var gift – hade anlänt till Pasadena tidigare samma dag. Hon träffade flera av sina vänner som hade varit medlemmar av First Baptist Church tills de tog emot dopet i den Helige Ande. Det stämde liksom inte överens med baptisternas doktrin. Denna kväll hade de samlats för att be för väckelse.

Mötena hade pågått i månader i en av gruppmedlemmarnas lägenhet, och denna kväll fortsatte damerna med sin brinnande bön i flera timmar. De var förvissade om att Gud skulle göra något stort i Los Angeles-området.

Denna kväll förde Gud ihop två element av en kraft som, när de förenades, skulle leda till en av de största manifestationerna av Gud som någonsin bevittnats av människan sedan Kristi födelse.

Seymour gick till lägenheten Gud hade lett honom till och knackade på dörren. Syster Carney minns att klockan var ungefär 22:30. Kvinnorna gick tillsammans fram till dörren och när de öppnade fann de en svart, enögd man stå framför dem. För många människor på den tiden och i det området skulle synen av en färgad man utanför ens dörr sent på natten leda till ett snabbt igensmällande av dörren och ett telefonsamtal till polisen. Men denna natt bestämde Gud. Ägaren av lägenheten frågade, med viss betänklighet: ”Kan jag hjälpa dig?” Svaret på denna enkla, och något griniga, fråga skulle skrämma och förvåna de som samlats för bön. Efter flera månader av bönearbete svarade Gud på ett ovanligt sätt.

Seymour sa: ”Ni ber för väckelse, eller hur?” När kvinnorna svarade med ett samstämmigt ”ja” svarade Seymour djärvt: ”Jag är mannen Gud har sänt för att predika den väckelsen.”

Utan att tveka bjöd kvinnorna in Seymour. Efter en del upphetsade frågor de samlade emellan predikade han för dem och tog upp en kollekt som var mer än tillräcklig för att hyra magasinet på Azusa street.

2 kommentarer

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s