För väckelse krävs fasta, för seger krävs uppoffring

Sveriges fastesymbolFastan rullar på, men i vår del av världen märks det inte så mycket. Är det ironiskt att den enda rest av fastan som verkligen uppmärksammas är fettisdagen, med andra ord antifastan? Västvärlden är så enormt präglad av konsumtion, frosseri och njutning att vi fullständigt skär bort fastan ur vår tradition för att sätta fokus på de härliga semlorna istället, som mer och mer frikopplas från den enda dag de var tillåtna för att omvandlas till fastebullar som man äter under den period som förut stod för uppoffring.

Det är en stor tragedi att kyrkan hämtar en så väldigt stor inspiration från Världen, från samhället, i vårt fall västvärldens extrema individualism, materialism och konsumtionism. Är det inte paradoxalt att i fattiga länder – där det är väckelse – talar kyrkan ofta om uppoffringar och försakelse, och man fastar regelbundet, medan kristna i västvärlden knappt klarar av facebookfastor? Och jag tror aldrig jag mött någon protestantisk kristen som fastat från mat (exklusive godis). Om någon verkligen känner att facebook eller något annat ej ätbart är en större uppoffring än mat så dömer inte jag denne, men kan det verkligen vara så att i ett land där vi köper den dyraste maten som finns att tillgå och skapar oerhörd miljöförstöring genom att den man vi konsumerar odlas upp på en yta tre gånger Sveriges storlek (det är sant!) är fasta från mat inte lika aktuellt som i fattiga länder?

Uppenbarligen vill vi inte göra alltför stora uppoffringar, vi vill inte praktisera en så sträng fasta, trots – eller snarare på grund av – att vi tillhör världens rikaste, fetaste (genomsnittsligt sett, jag lider med dem som brottas med övervikt) och självfokuserade folk. De fattiga fastar, de rika festar. Det borde vara tvärtom. Jesus uppmanade oss att bjuda in de fattiga till våra fester och att vi skulle göra uppoffringar för andra, den som vill vara störst ska vara den andres slav, den som vill vara Hans lärjunge ska sälja allt, ta på sitt kors och följa Hans blodiga fotspår. Det gör kristna där det är väckelse. Det gör inte kyrkan i Väst. Sambandet är oerhört tydligt. Vem vågar ta första steget?

2 kommentarer

  1. Jag är protestant o jag ämnar fasta i 40 dagar denna fastan. Alltså ”anpassad” fasta, inget kött, godis, godsaker, alkohol. Inga andra ”utsvävningar” heller, inga klädköp, osv. Försöker också tänka på att minska ekologiska fotavtrycket. Den mat vi äter ska helst var lokalproducerad (svårt!) och fairtrade.
    Givetvis försöker jag ägna mig åt den andliga delen av fastan också.

    Skriver mer på min blogg.

    Håller med om att man inte finner många protestanter som fastar.
    Jag bor i Holland och där börjar fastan uppmärksammas alltmer bland reformerta (som annars är väldigt antikatolska) och ofta är det unga som tar första steget. Min dotter var det som först tog upp frågan om fastan. Nu fastar hon också, tillsammans med en kompis, och det är en och annan skolkamrat som höjer på ögonbrynen. Bra vittnesmål, tror jag.

    Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s