Stöd Unicefs arbete på Afrikas horn

Man kan undra varför det inte skrivs mer om hungerkatastrofen på Afrikas horn i de största tidningarna. Här är i vart fall ett nyhetsbrev från Unicef. Stöd deras katastrofarbete här.

Förra veckan landade UNICEFs sändning med katastrofhjälp i flyktinglägret i Baidoa, södra Somalia. Lasten innehöll fem ton med näringstillskott och mediciner till svårt undernärda barn, samt utrustning för att kunna rena vatten. Fler leveranser är på väg. Förnödenheterna behövs för att kunna rädda livet på barn som drabbats av torkan

Läget på Afrikas horn är världens mest akuta humanitära katastrof. Flest människor är drabbade i Somalia. Över två miljoner barn i regionen lider av undernäring. I Somalia är över en halv miljon barn i skriande behov av vård och näring. I vissa delar av södra Somalia gäller detta vart tredje barn.

Befolkningen i Somalia är under en extrem press, på många olika sätt. De beväpnade konflikterna mellan olika politiska fraktioner har trappats upp samtidigt som torkan har förvärrats och mat- och bränslepriser har skjutit i höjden.

Viktigast att stoppa undernäringen

– Att få bukt med undernäringen i södra Somalia är högsta prioritet. Men endast matdistribution räcker inte. Barn och deras familjer behöver skydd och omsorg, hälsovård och rent vatten, säger Rozanne Chorlton, chef för UNICEF i Somalia.

Barn som är svårt undernärda drabbas oftare av sjukdomar, eftersom deras immunförsvar blir försvagat. De kan få både fysiska och mentala permanenta skador av undernäringen.

För att barnens immunförsvar ska stärkas behöver de få i sig tillräckligt med näringsämnen. Rent vatten skyddar mot magsjukdomar och uttorkande diarréer. Barnen behöver också få vaccin mot farliga sjukdomar.

Kenya juli 2011 Vad gör UNICEF?

  • UNICEF finns på plats i Östafrika och arbetar med att behandla akut undernäring, tillhandahålla mediciner och vaccin för att förebygga sjukdomar.
  • Vi ökar tillgången till rent vatten genom att reparera pumpar, gräva brunnar, desinfektera vattenkällor samt köra in mer rent vatten med tankers.
  • UNICEF ser till att barnen får fortsatt skolgång genom att sätta upp tillfälliga skolor i flyktingläger, utbilda lärare och distribuera skolmaterial.
  • Vi arbetar för att skydda barn mot våld, exploatering och utnyttjande i flyktinglägren.
  • Mellan januari och maj i år behandlade UNICEF över 100 000 akut undernärda barn på kliniker runt om i Somalia.

Hjälpsändningarna kommer att fortsätta så länge hjälpen kommer fram till dem som behöver den.

Stöd UNICEFs katastrofarbete i Östafrika

I samarbete med andra hjälporganisationer utökar vi nu katastrofhjälpen.

Skänk 50 kronor genom att sms:a Liv till 72 900 eller ge en större gåva här.

DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6. SvD: 1, 2, 3, 4. SVT: 1. SR: 1. Dagen: 1.

13 kommentarer

    1. Hej Rickard! I artikeln tar Nilsson upp matpriser vilket är en helt annan fråga än att Unicef räddar liv. Det är olyckligt att han försöker argumentera för att matpriseproblematiken är biståndsorganisationernas fel, och även om han inte säger det i texten är det tydligt att folk drar slutsatsen att det biståndsorganisationer som nu åker till Afrikas horn för att rädda liv istället skadar och gör ont. Nilsson menar att det är av egoistiska skäl som biståndsorganisationer ofta (dock långt ifrån alltid) vill ha låga livsmedelspriser, för att kunna köpa den mat som de sedan delar ut billigt. Detta har han förstås inga belägg för.

      Ansvaret att dela ut gratis mat sköts i huvudsak av WFP, så även på Afrikas horn. Deras mat kommer oftast utomlands. På denna video kan man t.ex. se att man delar ut mat från USA:

      Inlägget ovan behandlar Unicef, inte WFP. I fem punkter beskriver de sina uppgifter på Afrikas horn: behandlar akut undernäring, tillhandahåller mediciner och vaccin för att förebygga sjukdomar, ökar tillgången till rent vatten genom att reparera pumpar, gräver brunnar, desinfekterar vattenkällor samt kör in mer rent vatten med tankers, ser till att barnen får fortsatt skolgång genom att sätta upp tillfälliga skolor i flyktingläger, utbildar lärare och distribuerar skolmaterial, arbetar för att skydda barn mot våld, exploatering och utnyttjande i flyktinglägren.

      Inget av detta har med matpriser att göra, däremot räddar det liv och ger katastrofdrabbade barn en mycket bättre levnadsstandard. Hur kan man använda Bengt Nilssons resonemang om matpriser til att vända sig emot Unicefs fantastiska arbete? Hur kan man göra så?

      Att ta och skriva ”bistånd skadar” i ett blogginlägg om hur Unicef behandlar unernäring, tillhandahåller medicin, reparerar pumpar, bygger skolor och skyddar barn mot våld och exploatering är vidrigt. Jag förväntar mig en ursäkt av dig Rickard, det här är skandalöst.

      Gilla

  1. DET ÄR INGEN IDE! DET ENDA SOM HJÄLPER ÄR ATT STERILISERA MÄNNEN, DÅ SKULLE ALLT BLI MYCKET BÄTTRE I FATTIGA LÄNDER!

    Gilla

    1. Anna, det här är allvarliga frågor. Människor dör på Afrikas horn och det vi måste göra är att ge så mycket vi kan till bra biståndsorganisationer för att hjälpa dem, inte skämta om deras hemska situation.

      Gilla

  2. Det största problemet på Afrikas horn och många andra platser är att överheten inte tar sitt uppdrag på allvar. Korruptionen är utbredd och fusket enormt. För att en hållbar förbättring ska kunna ske måste det finnas ett fungerande rättsväsende som kan se till att skydda den infrastruktur som Unicef med flera hjälper till att bygga upp. Som det ser ut nu så är tyvärr mycket av Unicefs arbete förgäves.

    Gilla

    1. Hej Hjalle! En fungerande stat är precis som du säger oerhört viktig, det gäller inte minst i Somalia som varit statslöst i 20 år. Men att säga at ”mycket av Unicefs arbete är förgäves” är en rejäl överdrift. Ta en titt på listan ovan igen. De har räddat 100 000 barns liv från en död i undernäring. De skyddar mot exploatering, de ger människor rent vatten. Hur kan man säga att detta är förgäves för att det inte finns en fungerande rättsstat?

      Gilla

  3. Det är en av de rikaste kontinenterna vi talar om. De afrikanska allierade har råd att själva ta hand om sina problem. Vi skapar bara nya problem med dessa ständiga insamlingar och vår självgodhet. Fullständigt bortkastad hjälp. Det låter naturligtvis obarmhärtigt. Men så här har det ju sett ut i alla år. Låt de regimer som regerar där sköta sin egna problem och organisera upp det de har, så kanske det kommer något bra ut av detta.

    Gilla

    1. Hej Sören! Den rikaste kontinenten idag är Europa, därefter Nordamerika. Afrika har mycket naturresurser som inte är förädlade och som västvärlden i stor grad tar från dem för ett billigt pris. Idag dör många människor på Afrikas horn på grund av torka. Ska vi fullständigt skita i dem bara för att de har diamanter under fötterna som de inte har resurser att gräva upp? Eller ska vi rädda deras liv?

      Gilla

  4. Hej Micael! Bevisen för att bistånd skadar har blivit allt fler under årens lopp. (Det skadar naturligtvis inte alltid eller på alla sätt, men det finns en tendens.) Det har varit flera dokumentärprogram på Kunskapskanalen om detta. Bistånd har en tendens att negativt påverka lokalt näringsliv (och dit räknas fattiga bönder som försöker få betalt för sina produkter) – i den mån den inte slås ut. Detta gäller också kläddonationer som drabbar lokal tillverkning av kläder. Bistånd har dessutom i årtionden bidragit till korruption och krig. Det är naturligtvis inte meningen, men alltför många gånger har det i efterskott visat sig att västerländska donerade pengar har finansierat krig eller hamnat regeringstjänstemäns privata fickor. Ett av TV-programmmen handlade dessutom om hur naiva ”volunteers” kommer och ska hjälpa till med vissa projekt och att det orsakar problem (fast det har jag glömt vad det var).

    Kanske är det dags för dig och tusentals med dig att vakna. Bistånd kan temporärt rädda liv, men när hjälparbetarna har åkt hem så står de där lika fullt i sin fattigdom. Att som Sverige gör, skänka hundratals miljoner direkt till flera afrikanska regeringar har alla varningslampor blinkande rött lång väg. (Kolla själv via SIDA:s hemsida där du kan länka dig fram till vart pengarna går.)

    Att temporärt rycka in för att rädda liv är en sak, men du vet lika bra som jag att detta är en multimiljardindustri som i årtionden har skänkt enorma summor, främst till Afrika. År efter år efter år skänks stora summor pengar. Bara under 2010 skänkte Sverige otroliga 30,7 miljarder via SIDA. Till detta kommer privata donationer. Inget land har någonsin kommit ur sin fattigdom med hjälp av bistånd. Det fungerar inte så. I fattiga såväl som rika länder är det näringslivet som får fart på den ekonomiska utvecklingen och i ett mycket fattigt land så handlar näringslivet om fattiga bönder, folk som syr kläder osv. I Asien finns flera exempel på hur fattiga länder blivit rika på bara några årtionden. Det har INTE handlat om bistånd, utom t.ex. om en välutbildad arbetskraft som i ett första skede för låga löner arbetar i västerländska dotterbolag eller joint ventures, för att sedan i ett andra skede börja konkurrera och själv tillverka. Afrika har goda möjligheter att i ett första skede t.ex. exportera jordbruksprodukter – en fattig bonde i taget. Tyvärr förstör vi hela tiden denna möjlighet.

    Man bör inte skänka pengar, mat eller kläder utom i en ren akutsituation. I den mån man kan och bör lägga sig i överhuvudtaget så bör man MÖJLIGEN hjälpa till med demokratiska val samt ge råd om hur folk ska kunna försörja sig. Det kan handla om teknisk rådgivning. Historien är full av välmenande västerländsk ”hjälp”. Om EU verkligen ville hjälpa skulle de omdelbart slopa sina jordbrukstullar och subventionering av sitt eget jordbruk, som skadar både EU och Afrika. Men skänka pengar och mat för att låsa in länder i evig fattigdom, det kan vi… Under tiden klappar sig många förnöjt på bröstet.

    Om du vill sätta en människa (en hemlös, din son eller vem som helst) i beroendeställning och ta bort alla incentiv att ens fundera på att lösa de verkliga problemen – ge honom då regelbundet mat och pengar. Sedan kan du nöjt på din dödsbädd med gott men ack så falskt samvete begrunda din ”välgärning”. Istället borde du ha sett till att människan hade hittat ett sätt att försörja sig och ta hand om sig själv.

    Gilla

    1. Hej Rickard! Bevis är ett ord som för tankarna till den vetenskapliga biståndsekonomiska debatten, och den har jag ganska stor koll på (jag har gjort ett arbete om det som finns att läsa här: http://utrotahungern.wordpress.com/2011/06/08/bistandskritikens-misstag/ – och om ett år kommer jag troligtvis ha skrivit min C-uppsats om den). Det finns ingen av de stora biståndsforskarna som jag känner till som menar att det finns bevis för att bistånd faktiskt skadar, däremot finns det en hel del som menar att bistånd i dess nuvarande form inte gör nytta, dvs. det spelar inte så stor roll om vi ger bistånd eller inte. Den mest framstående av dessa är William Easterly som i sin bok ”Den vite mannens börda” argumenterar för att så länge bistånd styrs av ”planerare” som leder bistånd uppifrån och ner och inte ”sökare” som kollar efter lokala lösningar på utvecklingsproblemen så kommer det inte ha någon verkan. Dagens bistånd menar han till största delen består av planerare, dock finns det gott bistånd, det som styrs av sökare. Han för samma resonemang om demokrati och marknadsekonomi, dvs. att detta inte kan implementeras in i ett land utifrån hur som helst utan att det måsta växa inifrån.

      Easterly har många poänger men få håller med honom fullt ut, gränsen mellan en planerar och sökare är nämligen väldigt luddig, få biståndsorgan drar igång ett projekt utan att ha kollat med de lokala förhållandena. Det finns många exempel på när man inte gjort det som både Easterly och du tar upp, men utifrån dessa misslycknden kan man inte dra slutsatsen att det bistånd som Unicef bedriver – räddar livet på undernärda barn, ger människor vatten, skyddar barn mot exploatering – skadar människor.

      Biståndets mål är att inte behövas, de funktioner det ger måste övergå till handel. Men de fattigaste på den här jorden har mycket svårt att handla, de har väldigt lite pengar och de får i regel inga lån. Det många inte tänker på är att vi redan praktiserar väl utvecklat bistånd inom Sverige till alla de som inte kan handla – barn, sjuka, funktionshindrade, gamla. Vårt system bygger på det. Många av världens fattiga är just barn, sjuka, funktionshindrade och gamla, därtill är kvinnor överrepresenterade som av kulturella orsaker inte kan få jobb utanför hemmet. För att ta sig ur fattigdomsfällan behöver de stöd av olika slag precis som det bistånd vi ger inom Sverige.

      Att måla upp bistånd som mat- och klädutdelning är felaktigt eftersom det bara är en bråkdel av biståndet som går till på det sättet. Majoriteten av biståndet utgörs av projekt som syftar till att människor ska klara sig själva, hjälp till självhjälp kallas det. Led i detta är att bygga skolor och sjukhus, vägar, brunnar och institutioner, att ge människor tillgång till rent vatten och utbilda dem i effektivt jordbruk. När detta sköts väl under kontrollerade former bidrar det inte till ”korruption och krig” utan till utveckling.

      Om biståndet vore en industri vore det en av de minsta i världen, i stort sett alla industrier är ”Mångmiljardindustrier” och jämfört med elektronikindustrin, oljeindustrin, livsmedelsindustrin, klädindustrin, bilindustrin m.fl. är biståndindustrin väldigt liten. Dessutom går mer pengar från tredje världen än till den, vilket gör att man inte kan tala om att vi ger ”otroliga” belopp, de ger Västvärlden mer än västvärlden ger dem, se https://helapingsten.wordpress.com/2010/05/07/kapitalflykt-fattigdomsbekampningens-svarta-hal/

      Jag menar att det är en ren akutsituation när en familj lever på mindre än sju kronor per person och dag, där barnen inte kan gå i skolan, där sjukvård är obefintlig, där kvinnor måste gå flera kilometer varje dag för att hämta vatten som i sin tur är smutsigt och hälsoskadligt, där konflikter hotar och där epidemier råder. Så ser situationen ut för miljontals människor. Att då hävda att organisationer som bygger skolor och sjukhus, bygger brunnar, utbildar kvinnor, gör fredsinsatser och kommer med vaccinering skadar människor är olyckligt.

      Gilla

  5. Jag sa inte att allt Unicefs arbete var förgäves. Givetvis måste vi fortsätta med biståndet till Somalia mfl. Det jag menar är att resultaten ofta bara blir kortvariga eftersom stridigheterna i området förstör mycket av det som Unicef och andra biståndsorganisationer byggt upp. Historien kommer bara upprepa sig om och om igen om inte det finns någon sorts stabil regering eller liknande. Att bara pumpa in bistånd hjälper bara kortsiktigt. Det måste kombineras med andra insatser (fn-styrkor t.ex.).

    Gilla

    1. Nej, men du skrev att mycket var förgäves. Men jag förstår hur du tänker, och det är en väldigt god poäng – för långvarig utveckling krävs långvarig fred. Dock får man inte glömma att de flesta fredsskapande och fredsbevarande insatser består av bistånd, inklusive FN-styrkor, därmed kan bistånd även vara långsiktigt.

      Gilla

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s