Sverigetouren fortsätter – till fots

Som sagt var jag på Sverigetour med Pannkakskyrkan i tre veckor, och där fick vi se många beröras av Guds kraft och några tog emot evigt liv i Jesus. Jag fick många nya vänner, bland annat Inece, en tjej som har en imponerande hunger efter Gud. Hon och två andra vänner, Alex och Joel, beslöt sig för att fortsätta touren till fots. De skulle ”börja gå”. Destination: Gud vet. Inece uppdaterar vad som händer på bloggen Ett ”nytt” äventyr som jag rekommenderar er att följa. Och då menar jag inte bara att ni ska trycka på ”följa”-knappen, utan att ni ska följa deras exempel och själva gå ut och bota de sjuka, driva ut demoner, predika evangeliet och betjäna människor. Som de själva skriver:

En bönevandring runt Sverige, ett äventyr att lära sig ledas av och lita på Herren Jesus Kristus, att vara beroende av att Gud har omsorg över resan – för allt vi har med oss på vandringen är några få kläder, en mobiltelefon som för det mesta är avstängd och biblar. Det är inget nytt äventyr, det är ett äventyr Jesus lärjungar levde i, och eftersom Gud är densamme också nu 2000 år senare, så måste det ju vara möjligt också idag…

Här är ett utdrag från bloggen:

Dag 2, vandring: Lilla Hycklinge – Björnhult (längs Östkustleden och en mindre väg), bil Björnhult – Hultsfred.

Väder: sol/mulet, lite blåst och regndroppar som inte blir regn.

Vi vaknar till liv, varma och sköna i övernattningsstugan, vi morgonfixar, äter kokt ris med körsbär till frukost, och har en stunds ”Egen tid med Gud”. Alex kommer instormande efter att ha varit på toa, med fryspåsar i handen och utropar: ”Gud har gett oss mat –  igen!” och berättar om en tant han mött på gården bredvid. Vi hade berättat avv vi är ute och vandrar lite, utan någon direkt packning, och hon hade tagit fram korvbröd, korv, bullar och en flaska senap åt oss. Efter en stunds förundran, städning och ihoppackning (Ehum… Det är ju bara jag som har nån slags packning med mig…) är vi iväg, och vi går och går. När vi ens ser några människor, stannar vi och pratar lite med dem, och sedan fortsätter vi att gå. Sjunger någon vandringssång, eller någon lovsång, eller någon annan sång. plockar några smultron vi hittar i väg kanten, går ännu mer…

När vi kommer ut på en stor bilväg, har vi kommit överens om att det kan vara värt att försöka lifta till Hultsfred och vi går och försöker lifta, men ingen bil stannar. Vi kommer fram till Björnhult och vi pratar med ett par människor som planterar ett jasminträd. Vi berättar att vi är ute på en typ bönevandring genom Sverige, och att vi är på väg till Hultsfred. De småpratar en en stund med oss och vi återgår till att fortsätta försöka lifta. Vi kommer på att vi skulle behöva tändstickor om vi ska kunna grilla korven, och går tillbaka och frågar om de har tändstickor. Då ger hon oss en stor påse med bullar.

När vi har gått igenom Björnhult, stannar en kvinna och plockar upp oss, och vi får åka med till Kristdala. Vi hoppar av vid biblioteket, med tanken att om de har öppet och har Internet så att vi kan uppdatera bloggen, men biblioteket har stängt. Vi går vidare mot Vena istället…

Vi går förbi ett hus med fikande människor, och Joel säger åt oss att vi borde gå dit och sjunga en sång eller något för att de såg ut att vara så sköna människor. Alex och jag är inte alls på den idén, men vi ställer oss ändå med ukelelen och övar på något att sjunga. Jag tycker inte att mitt sjungande låter bra (trött röst) och vi bestämmer för att gå dit, men inte sjunga.
”Hej!” säger vi. ”Vi gick förbi och såg er, och tyckte ni såg så sköna ut, så vi tänkte vi har lite bullar med oss – kanske ni vill äta upp dem med oss?
Människorna hade sett oss och vår träbit som det stod Hultsfred och känt att de gärna ville skjutsa oss, de var också kristna, och de bjöd in oss. Vi fick koka våra korvar, i deras kök och de bjöd på rester från kylskåpet: lasagne och köttbullar. Vi tog fram en påse av bullarna vi fått och åt upp dem, och när vi skulle iväg igen gav de oss en påse bullar, och sa: ”Ni behöver ju påfyllning nu när ni ätit upp era bullar”.
En liten kille, gav oss en hundralapp, berättade hur han hade fått den, och att inte hade använt den när han var på marknad samma dag och inte tyckte att han behövde den. De skjutsade oss till Hultsfred, och gav oss sin adress och telefonnummer för när vi skulle komma förbi där de bor någon gång.

I Hultsfred hittar vi Streetchurch, och pratar en hel del med dem. Vi berättar lite om vårt äventyr och får haka  på deras evangelisation, äta deras mat och sova där de sover.

Vi hjälper några ungdomar att bära deras packningen en bit, och när några gatumusikanter tjatar på oss att de är hungriga, vänder vi ut och in på fickorna och ger dem hundralappen vi fick av lillkillen i Kristdala. En tiggande kvinna kommer förbi senare och våra hjärtan går sönder lite över att vi inte har något att ge, men så kommer vi på att vi har två påsar med bullar och ger henne den med flest bullar i. Vi pratar med hur mycket människor som helst, om Jesus, om äventyret, om festivallivet, om livet i allmänhet. Vi delar idén med en bönestol med Streetchurcharna och ber under kvällen för 7-8 personer. Vi kryper till kojs, halv 4tiden, förundrade och trötta över allt vi fått vara med om under dagen…

/Inece, Alex och Joel

Vad tänker du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s