EXTRA: Diakonia bekräftar pastor Jeans berättelse

Joachim Wohlfeil skriver på Diakonias blogg:

Kongo-Kinshasa är ett av världens rikaste länder. Samtidigt har det en av världens fattigaste befolkningar. Det är också ett av världens farligaste länder. Våra samarbetsorganisationer i landet vittnar om oerhörda grymheter och en total brist på säkerhet för befolkningen. Arbetet att dokumentera brott mot mänskliga rättigheter och utkräva ansvar är lika viktigt som det är farligt. Därför fortsätter eldsjälarna inom våra samarbetsorganisationer sitt arbete, trots mordförsök, arresteringar, trakasserier och hot.

RECIC och Nelson Mandelas vänner är två av Diakonias kongolesiska samarbetsorganisationer som blivit kända för sina okonventionella och effektiva metoder för att både undervisa befolkningen vilka rättigheter de har, och hur människor ska utkräva ansvar av makthavare.

Allt detta verkar ju ske långt borta, men ibland är övergreppen mot de mänskliga rättigheterna ändå mycket nära Sverige. I fredags låg en rapport från Nelson Mandelas vänner i min mailbox. Den handlade om den svensk-kongolesiska pastorn Jean Kabuidibuid. Från ett Sverige där snödropparna gjort entré i våra rabatter och de flesta av oss i veckan njöt av en strålade vårsol avvisades Pastor Jean från Sverige. Resan slutade i en av säkerhetstjänstens ökända ”inofficiella” förhörskällare, där frågor om hans politiska engagemang varvades med sparkar och slag.

Rapporten bekräftar uppgifter som Diakonia har från flera håll: Efter höstens ifrågasatta val har säkerhetsstyrkorna skärpt sina insatser mot allt man betraktar som opposition och agerar ofta utan respekt för vare sig människoliv eller lagar. Dödande, olagliga arresteringar och försvinnanden fortsätter, samtidigt som myndigheterna inskränker yttrandefriheten i landet. Exempelvis förbjöds landets kyrkor att ordna en manifestation så sent som den 16 februari i år. Mot detta har givetvis Diakonia och andra organisationer protesterat.

I MR-organisationen Nelson Mandelas vänners rapport om Pastor Jean beskrivs hur han efter ankomsten till Kinshasa fördes bort av säkerhetstjänsten och endast lyckades komma ur denna belägenhet genom att folk på utsidan engagerade sig. Mönstret stämmer med andra fall vi känner till, då endast kraftfulla påtryckningar utifrån kunnat förmå säkerhetspolisen i Kongo-Kinshasa att släppa fångar eller möjligtvivis överföra dem till civil rättvisa. Både denna och andra rapporter beskriver att människor som hamnar i Pastor Jeans belägenhet utan att någon utanför vet om det mycket väl kan försvinna för alltid.

Så långt är verkligheten från de vackra visioner som alla världens ledare hyllar på pappret.

Kanske läser du detta blogginlägg just för att det handlar om en person med kopplingar till Sverige. Men jag tror att du, precis som jag, berörs av andra liknande situationer: Att i arabvärlden beskjutas av sin egen regim för man kräver demokrati och värdighet, att leva i Västsahara eller Palestina och vara styrd av en ockupationsmakts godtycke, att vara bonde på Colombias landsbygd som hotas till livet för palmoljebolaget vill åt din mark, att vara flickan som gifts bort som barn utan minsta hänsyn till den egna viljan, eller vara den kongoles som kastas in i säkerhetspolisens bil utan att någon ser det, och som därför kanske aldrig syns till igen.

Jag hoppas du vill hjälpa oss inom Diakonia att stödja de organisationer och eldsjälar som på några av jordens farligaste platser riskerar sina egna liv för människors rättigheter. Ju fler vi är som engagerar oss, desto svårare blir det för dem som struntar i de rättigheter världens stater faktiskt åtagit sig att respektera.

—

Jonas Bergström kommenterar:

Tobias Billström: Nu räcker det inte längre med robotliknande svar. För att Sverige inte ska utsätta fler flyktingar för samma sak som pastor Jean har fått uppleva måste du förändra migrationspolitiken, och det måste göras nu. Migrationsverkets landinformation, som säger att det ej är farligt att utvisa till Kongo-Kinshasa, måste ändras. Jean Kabuidibuidis fall är inte unikt. Sverige utsätter många människor för livsfara genom att utvisa till bland annat Irak och Iran.

Uppdatering: Jag var med i Riksdagen när utvisningar till tortyr utifrån Jeans fall debatterades där. Migrationsminister Billström bjöd tyvärr på mycket dåliga svar.