Evangelisation i kyrkan är som glass på Nordpolen

I Sverige har vi ett skriande behov av att människor kommer till tro på Jesus. Kyrkan krymper, och för att vi ska få till en väckelse i Sverige där människor går med i församlingarna varje dag som i urkyrkan (Apg 2:47), så måste vi bli mycket bättre på att sprida Evangeliet. Därför blev jag jätteglad när jag hörde att det finns anställda riksevangelister i flera frikyrkosamfund.

Men, för någon månad sen kom chocken: dessa riksevangelister åker med få undantag runt i landets kyrkor och predikar. Det är ju bokstavligen det sista stället man behöver evangelisera på. Det är ju inte så smart att dela ut glass på Nordpolen eller fiska i en uppfiskad damm.

Jag twittrade och facebookade lite kort om detta och det blev en rätt stor debatt. Några av kommentarerna:

Micael, lite ödmjukhet inför äldre troende som vunnit hundratals svenskar vore på sin plats. Den riksevangelisten jag känner har fått se under veckolånga kampanjer hur massvis med människor kommit till tro. I kombination med sådana kampanjer har de lokala kristna kommit igång med evangelistation, bjudit med sina gannar osv.

Är det bara jag, eller är det inte så att många av våra kyrkor verkligen behöver få evangeliet förklarat för sig en gång till?

Jag tror också att det ofta krävs relation för att människor ska vara öppna för tro. Som många är inne på – att ta med sig sin granne/ vän/ kollega till kyrkan när man vet att man har besök av en trovärdig och bra evangelist tror jag oftare skapar förtroende och en trygg miljö för frågor och fortsatta samtal än att vara på stan. Det ena utesluter inte det andra.

Du missar poängen. Läs Ef 4:11-12 Det handlar inte BARA om evangelisation utan även om att utrusta de heliga.

Jag tycker dock inte att dessa invändningar håller. Andelen ickekristna är typ alltid lägre i en kyrka än på stan. Så om man vill föra många till tro är det ju inte kyrkan man ska gå till. Nog behöver kyrkan rotas i Evangeliet men de har ju ett gäng pastorer och präster som har den uppgiften. Kringresande lärare finns det också stort behov av, och jag uppskattar verkligen deras insatser, men om man vill evangelisera bör man ju rikta in sig på ickekristna. Om riksevangelister bara åker runt i kyrkor och undervisar är de snarare kringresande lärare – och de behövs också, de har en fantastiskt viktig uppgift. Men att kalla dem evangelister är som att kalla kyrkvaktmästaren för pastor.

Alla kristna behöver utrustas till att evangelisera, och att ”utrusta de heliga” är mycket riktigt en viktig del av evangelistens jobb (Ef 4:11-12). Men ofta har vi ett undervisningsfokus som inte är bibliskt, dvs. att vi tänker oss att alla fem tjänstegåvorna i Ef 4 handlar om att predika. Då faller ju idén om att ha fem olika gåvor. Att utrusta de heliga kan lika gärna ske i handling snarare än undervisning, man tar evangelistens exempel på hur man evangeliserar. Och då måste ju evangelisten evangelisera.

Jag diskvalificerar förstås inte evangelisation i kyrkorna, om Gudstjänsten inte uttrycker Evangeliet och om ickekristna kommer till kyrkan utan att bli frälsta, då är det förstås något som är fel. Alla församlingar ska vara missionerande både globalt och lokalt. Det jag diskvalificerar är när individer som är kallade till att föra människor till tro nästan uteslutande åker till kyrkor för att evangelisera. Det är utan tvekan där det kommer finnas minst andel ickekristna jämfört om man evangeliserar på vilken annan plats i världen som helst.

Vi måste återvända till den bibliska Evangelisationsmodellen för att vara säkra på att vi sprider Guds Rike såsom Han vill. Och modellen att evangelister pratar i kyrkor för att församlingsmedlemmarna ska ta med sina kompisar finns inte i Bibeln, även om människor har välsignats av det i historien. Nej, det som framträder i Bibeln är utan konkurrens gatuevangelisation. Så det måste återerövras i Sverige. Bara jag som tror att det finns en stark koppling mellan bristen på evangelisationskampanjer utomhus och bristen på omvändelser?

Här är en lång predikan för ett ännu mer djupgående Bibelstudium av evangelisation:

Dagen om evangelisation och församlingstillväxt: 1, 2, 3.

27 kommentarer

  1. Det är helt fantastiskt med gatuevangelisation och det gör mig så glad att ni gör det! 🙂
    Det är en superbra initiativ och Jesus har nog ett ännu bredare leende på läpparna än jag.

    Men jag tror att både han och jag (i alla fall jag) är bedrövade över hur världsliga många av de evangeliska kyrkorna blivit. Tänker bl.a. på David Wilkinsons profetia till Sverige. Många vågar inte stå för det kristna budskapet utan försöker lägga till och dra ifrån både det ena och det andra för att inte stöta sig med samhällets åsikter i övrigt. Budskapet blir urvattnat och jag tror att man skjuter sig själv i foten. I sin strävan efter att bli accepterad blir man istället blek, tandlös och oattraktiv. Jag blir faktiskt mörkrädd när jag ser vad Svenska kyrkan har skrivit om ”Kan man tro på Jesu under?” på sin hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=864405. Tänk att inte ens skriva rakt ut att man tror att mirkaklerna hänt på riktigt!

    Vi kristna är Guds folk, men i mångt och mycket tycker jag att vi (den evangeliska kyrkan i Sverige) liknar de berättelser i Bibeln som handlar om när Israels barn vänder sig bort från Gud. När jag läser de berättelserna brukar jag (och säkert många med mig) tänka ”vad dumma de är, hur kan de göra så”. Men om kyrkan bara granskar sig själv i sömmarna ser man väldigt många likheter. Man accepterar synd, är apatiska, för in inslag av andra andliga makter i kyrkorna och det har blivit viktigare att ha materiell status och vara snygg än att tjäna Gud.

    Vad händer EFTER att personer blivit frälsta på gatan? Förhoppningsvis hittar de en församling som står för Guds ord. Men gör de inte det är det lätt att de inte tar omvändelsen på allvar utan fortsätter i sin synd. Eller helt enkelt tar avstånd p.g.a. förakt inför att man inte följer Jesus.

    Så jag tycker att det är JÄTTEVIKTIGT med gatuevangelisation, det är en fantastisk möjlighet att frälsa människor. Och det ger mig verkligen hopp om framtiden. Men LIKA VIKTIGT tycker jag att det är att Guds folk omvänder sig och går tillbaka till evangeliet. Jag tror inte att Gud kan välsigna Sveriges evangeliska kyrkor så som han vill göra förrän detta har skett. Så det kanske behövs dubbelt så många riksevangelister – en grupp som arbetar med att ovända kristna/stärka deras tro på evangeliet och en grupp som är ute på stan. 🙂

    Gilla

      1. Oj vilken svår fråga. 🙂 Brist på erfarenhet av mirakler är säkerligen en stor orsak. Men det är så konstigt att detta står på Svenska kyrkans hemsida. Det blir ju liksom deras officiella ståndpunkt. Jag tror att Svenska kyrkan är full av personer som verkligen tror på mirakler – åtminstone att Jesus utförde dem under hans tid på jorden. Så eftersom detta står på deras hemsida får jag mer känslan av att man försöker gå någon slags mellanväg för att inte bli hånad av det ”vetenskapliga” Sverige. Man vill tilltala alla och inte framstå som töntig och orealistisk. Så att icke-troende som går in och tittar inte ska få känslan av att Svenska kyrkan är mossig och tror på en massa sagor. Men det blir ju bara en massa filosofiskt flum istället där man försöker slingra sig och komma med bortförklaringar. Det finns så mycket ängslighet över det hela.

        Men man kan ju inte tilltala alla utan måste välja sida. Sitter man på staketet mellan två olika hagar får man bara ont i arslet. 🙂 Står man för sina åsikter är det många som inte kommer att hålla med, men man får i alla fall respekt.

        Jag har lite feber just nu så jag kanske inte har formulerat mig på bästa sätt. Men detta är lite av mina reflektioner i alla fall.

        Gilla

        1. Sedan tror jag i.o.f.s. också att Svenska kyrkan är full av personer som verkligen tror så som det står på hemsidan. Och hur man hamnar där kan man verkligen fråga sig. Där är det nog verkligen brist på mirakler som är felet. Och att man är så influerad av det vetenskapliga synsättet att man inte kan lägga detta åt sidan. Man vill hitta ett sätt som förenar de båda. Men då har man nog inte blivit född på nytt i Kristus.

          Gilla

          1. Men! Hur stor bjälke får man egentligen ha i sitt eget öga? Min var nog lika stor som en trädstam (fullvuxen ek minst). Får jag skylla på att jag hade feber? Nähä, trodde väl inte det. Det är inte så lätt att helt byta världsbild när man har blivit matad med ett vetenskapligt synsätt hela livet. Hamnar man inte i sammanhang som visar på att Guds ord faktiskt är helt sant är det nog lätt att man hamnar i något slags mellanläge. För mig var det inte heller helt självklart i början utan har mer varit en process. Antar att jag själv inte heller var helt pånyttfödd i Kristus…

            Gilla

            1. Hej, Jenny!

              Pånyttfödelsen är beroende av den Helige Ande (Joh 3) så när kristna inte erkänner Andens verk är det verkligen sorgligt. Men som du säger är det nog en process att bli av med den andeförnekande världsbilden och förvandlas av sinnets förnyelse (Rom 12:2). Var du med när Joel predikade om detta i Mosaik? Om inte kommer den predikan här:

              http://www.youtube.com/watch?v=hKxyrCCPHQM

              Gud välsigne dig rikligt!
              Micael

              Gilla

              1. Jag har sett den förut, den är bra. För mig är det egentligen enkelt om man bara har utgångspunkten att Gud har skapat världen. Om Gud har skapat världen – och tänk på hur EXTREMT komplex den är – så måste det väl vara en ”piece of cake” för honom med jugfrufödsel, att väcka någon från de döda, o.s.v. Att tänka att vi skulle kunna mäta Honom och Hans verk vetenskapligt är ju bara arrogant och högmodigt. Att tänka att vi små människor skulle kunna ha instrument att greppa, se och förstå med våra sinnen allt som finns i hans skapelse… Det vore ju konstigare om vi skulle kunna göra detta än om vi inte skulle kunna göra det.

                Gilla

              1. Smickrare där! 🙂 Har nog inget att säga om att ”förena tecken och under med fred och rättvisa ” just för tillfället. Mitt huvud är upptaget av tankar om hur man kan få kyrkan att vända om och sluta acceptera synd och ta bort de inslag av andra andliga makter (typ meditativ dans) som de i sin naivitet infört. De vill så väl men förstår inte vad de öppnar för dörrar… Du vet väl att jag har varit med i New Age-iga sammanhang förut också? Så jag vet lite vad jag talar om…

                Gilla

                1. Du får gärna skriva om det också. Det är verkligen jätteviktigt, hur ironiskt är det inte att församlingar som är så avvisade mot den Helige Andes verk välkomnar alla andra möjliga andar? Skriv ihop något om det så publicerar jag det. 🙂

                  Gilla

        2. Ja, jag tror också att det är en blandning av att vissa verkligen tänker så och att man vill göra ickekristna till lags. Eftersom 85% av Svenska kyrkans medlemmar inte tror på Jesus enligt en undersökning för något år sen så anpassar de budskapet efter dem.

          Om jag får ställa en fråga till: hur tror du man löser det hela så att Svenska kyrkan blir karismatisk?

          Gud välsigne dig, jag ska be för din feber. 🙂

          Gilla

          1. Lobbying från New Wine och inbjudningar till studiebesök på S:t Clara kyrka kanske. Och en massa bön för detta.

            Tack så mycket för förbön! 🙂

            Gud välsigne dig.

            Gilla

            1. Håller med helt och hållet. Ska faktiskt träffa ärkebiskopen på måndag (han är en god vän till min mor) och då har jag tänkt prata med honom om hur Svenska kyrkan kan bli en karismatisk kyrka. Jag hade tänkt ta upp att de borde samarbeta med New WIne, men S:ta Clara tänkte jag faktiskt inte på av någon anledning, tack så mycket!

              Gud välsigne dig!
              Micael

              Gilla

  2. Jag håller helt med dig här, Micael.

    Lägg därtill att dessa kringresande evangelister tas emot samt bjuds på mat och husrum av den där lilla, lilla innersta klicken av församlingen eldsjälar. Någon tid att träffa ”vanliga” församlingsmedlemmar, lyssna till, stödja och uppmuntra dem finns naturligtvis inte. Det enda dessa får sig till livs, är evangelistens envägskommunikation under själva predikan. Och predikan har i många fall färgats av frotterandet med de mest aktiva/etablerade i församlingen och deras syn på vad församlingen behöver.

    Gilla

    1. Hej Tore! Sådana problem kan säkert finnas. Jag har själv blivit inbjuden för att tala i församlingar några gånger via Operation Övre Salen. Då såg jag det som särskilt viktigt att diskutera det jag sagt med församlingsmedlemmarna antingen efteråt eller under tiden (diskussionspauser). Syftet är ju att uppbygga de heliga, och en predikan som folk inte förstått eller tagit till sig är ganska verkningslös.

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gilla

  3. Bra skrivet!
    Angående mirakellänken till Svenska Kyrkan. Hela deras resonemang bygger ändå på att miraklerna faktiskt hänt. Annars hade ju inte tex kvinnan med blödningar blivit ”ren” igen och upptagen i gemenskapen. Poängen som jag uppfattar det med varför dom skriver som dom skriver är att de inte vill ha ett fokus på att mirakler är balla utan att miraklerna faktiskt upprättade människor och sa något om vem Gud är.

    Gilla

    1. Ja, de förkastar ju inte att undren skulle ha skett. Men när man skriver ”Undren har framför allt en symbolisk betydelse” och ”Att tro på undren handlar inte om att se dem som bevis för övernaturliga händelser” så uppfattar jag det som att de menar att man lika gärna kan se berättelserna som liknelser istället för riktiga händelser. Och det ger mig en olustig känsla i magen…

      Jag hoppas att du har rätt, men jag önskar att de i så fall förtydligar detta. Om jag missuppfattade lär jag ju inte vara ensam.

      Gilla

    2. Hejsan Johan! Jag ser det som att de tar en mellanposition mellan avmytologisering och karismatik, och det säger sig självt att det inte är en lyckad mix. De inleder med orden:

      ”Undren har framför allt en symbolisk betydelse, men är också konkreta exempel på förändring.”

      Så som du säger förnekar de inte riktigt att miraklerna har skett, men de säger att de framför allt har en symbolisk betydelse. Det vill säga Jesu främsta syfte med att bota kvinnan var inte att bota henne utan att göra en symbolhandling. På samma sätt var Jesu främsta syfte med att gå på vattnet inte att uppenbara sin mirakulösa makt utan att säga på ett symboliskt sätt att han ”trampar på ondskan”, enligt Svenska kyrkan.

      Detta går inte att bevisa rent exegetiskt. Det är ytterst sällan evangelisterna själva lägger in en symbolbetydelse i miraklerna. Istället betonar de att tecken och under bekräftar Evangeliet (Mark 16:20, Joh 20:30-31) och uppenbarar Jesu makt (Mark 4:41). Miraklernas primära egenskap är att de är mirakulösa. Visst kan de ha en symbolisk innebörd också, men evangelisterna skriver så vitt jag vet inte att de har det, och i vilket fall har man inget exegetiskt stöd för att detta skulle vara miraklernas främsta betydelse.

      Det är dock detta Svenska kyrkan hävdar, förutom det jag citerat ovan skriver de:

      ”Att tro på undren handlar inte om att se dem som bevis för övernaturliga händelser utan att se vad de vill berätta om Gud.”

      Detta skulle jag säga är direkt obibliskt. Miraklerna är övernaturliga händelser som därmed bevisar existensen av det övernaturliga, och det är därför de bekräftar att Evangeliet är sant. Jag har skrivit mer om detta här, men du kanske läst det redan: https://helapingsten.wordpress.com/2012/03/05/kraftevangelisation/

      Vad tänker du om detta?

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gilla

  4. Hej,
    Jag har studerat väckelser i tio år och inte bara ett samfund utan de flesta.
    Jag har läst om väckelserna i Sverige på 1800- talet.
    Metodist väckeslen i England, Den stora väckellsen i USA på 1740-talet.
    Pingstväckelsen i England i början på 1930-talet
    Jag har kommit fram till en slutsats.
    Vad vi förkunnar i dag är långt i från vad som förkunnades på den tiden.
    I Sverige evangeliserar man inte eftersom många inte är födda på nytt.
    Vi måste tillbaka till evangelium. Kyrkorna behöver evangeliseras
    Jag har läst många av dessa evangelisters förkunnelse.

    Ta tex. i Sverige fanns en predikant på 1870-talet som hette Anders Borgen han var byns skräck och höll eld och svavel predikningar. Så här sade andra om honom
    ”Illvilliga rykten hade dock gått före honom: En dundrande svavelpredikant, som inte bara skrämde folk utan även framkallade förtvivlan, en villoande som styrde likt en fullriggad skuta i stark vind – utan roder.”

    En annan predikant hette Emil Gustavsson och var en av predikanterna inom den tidiga helgelseförbundet.
    Jag har lagt upp en predikan av honom här : http://bergsjobloggen.blogspot.se/2012/04/manasses-synd-emil-gustafsson.html

    I England fanns en pingstväckesle i början på 1930-talet. En man som var med där och i dag är död hette Leonard Ravenhill. Han har mycket intressesant att säga. Många av hans budskap finns på nätet. Men han förkunnade mycket om dom och sade en gång att vad som behövs för denna generation vi lever i är ett dop i eld och svavel förkunnelse. Här : http://youtu.be/dDlyGTbIGCg
    En annan sak han sade var att glöm under och tecken förkunnelse utan förkunna helgelse så kommer undren och tecknen ändå om Gud vill. Här: http://youtu.be/z_EaKJYz5x0

    I England på 1700-talet gick metodistväckelsen fram med John Wesley och George Whitefield. Whitefield blev stenad och man kastade flaskor på honom.
    De var utlängda ur den tidens kyrkor för de förkunnade att dem flesta av dem som gick i kyrkorna var på väg till helvetet. Då gick de ut på åkrar och slätter i stället och en massiv väckelse drog i gång.
    Whitefields predikningar finns på nätet man kan läsa och man kan hitta en del på min blogg om honom också.
    Finns lite här om vad de alla förkunnade : http://bergsjobloggen.blogspot.se/2012/04/vad-forkunnade-vackelsepredikanterna.html

    I USA på 1740-talet drog en stor väckelse fram som totalt skakade om hela landet.
    Där fanns en predikant som hette Jonathan Edwards som höll en predikan som heter ”Syndare i Guds vredes händer” Det var en predikan som skapade sådan syndanöd hos de som hörde den att de tog tag i pelarna och skakade av skräck och ångest i och syndanöd.
    Predikan finns på svenska här : http://bergsjobloggen.blogspot.se/2011/01/syndare-i-guds-vredes-hander-jonthan.html

    Vad som då saknas i dagens förkunnelse är Guds helighet, förkunnelse av lag och dom, och läran om pånyttfödelsen.
    Alla väckelsepredikanter förkunnade pånyttfödelse.
    Dagens så kallade ”evangelister” är inga riktiga evangelister många av dem för dem flesta förkunnar inte evangelium bibliskt eller så som man har gjort historiskt under väckelsetiderna. Därför har vi massor av folk i kyrkorna som inte evangeliserar eftersom de inte är födda på nytt. Blir folk pånyttfödda och ett nytt hjärta. Behöver man inte dra i dem utan de kommer evangelisera ändå.

    Det är tuffa puckar jag säger men om ni forskar lite i vad jag säger och i väckeslehistoria så kommer ni nog upptäcka att det jag säger är sant. Studera inte bara pingst utan studera alla samfund vilket jag har gjort.

    Gilla

    1. Hej Josef!

      Jag håller verkligen med dig om att synd, rättfärdighet och dom måste predikas, i Andens kraft. Många vill förneka sin synd och förbjuda tillrättavisning, vilket får förfärliga konsekvenser som jag skrev i förrgår: https://helapingsten.wordpress.com/2012/05/30/fram-med-pekpinnarna-och-syndakatalogerna/

      Dock är det en rätt snäv genomgång av väckelser du går igenom här. Den är eurocentrisk och saknar ganska många väckelser. Du tar bara upp hur den världsvida pingstväckelsen yttrade sig på 30-talet i England till exempel. Det vore intressantare att göra en mer inkluderande studie av vad som predikades. Det hela förvärras av att det Ravenhill sa om att vi inte sa förkunna tecken och under är det få pingstvänner som håller med honom om både då och nu, men framför allt går det emot Skriften:

      1 Krönikeboken 16:24 SFB

      Förkunna hans ära
      bland hednafolken,
      bland alla folk hans under!

      Psaltaren 9:2 SFB

      Jag vill tacka Herren
      av hela mitt hjärta,
      jag vill förkunna alla dina under.

      Psaltaren 71:17 SFB

      Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
      och intill nu förkunnar jag
      dina under.

      Det ser ut som Ravenhill hade fel på den punkten, eller hur?

      Gud välsigne dig!
      Micael

      Gilla

  5. Jag har väl läst Frank Mangs och hört honom predika också om nu han var pingstvän?
    Frank mangs kan man höra här : http://www.predikoindex.com/index.php?option=com_rokdownloads&view=folder&id=6:frank-mangs&Itemid=93

    Samt jag har hört lite gamla finska evangelister förkunna från 60-70-Talet. Gamla band med dem. (Yli Niilo-Vainio http://fi.wikipedia.org/wiki/Niilo_Yli-Vainio).
    David Wilkerson har jag hört mycket hans pappa om jag har fattat det rätt var med i den tidiga pingstväckelsen i USA.
    Min morfar var även trädgårdsmästare åt Lewi Pethrus ett tag.
    Jag är uppvuxen inom pingströrelsen också och har varit förkunnare i 2 år inom Assemblies of God i ett land i asien.
    Men lyssnar man på gammaldags pingstförkunnare så är de i enlighet med evangelium och inte som dagens pingst inte som är långt i från den gamla pingst förkunnelsen..

    Gilla

    1. Intressant inlägg, ”Bergsjöbloggen”. Kan du exemplifiera den gamla pingstförkunnelsen och det som förkunnas inom pingströrelsen (-rörelserna) idag, får vi se om vi är inne på samma linje.

      Gilla

      1. Hej Tore, visst finns det undantag inom pingst även i dag, men det mesta av evangelium hör man aldrig förkunnas ta till exempel den predikan med Frank Mangs när hörde du senast något sådant i en pingst församling i dag?
        Om du åker till Smyrna, Gilead i Göteborg där jag bor så hittar du absolut inte den typen av förkunnelse som du hör från Mangs predikan som jag länkade till ovan.
        Utan idag talar man mest om goda gärningar vara lite allmänt snäll och att vara god ute i samhället. Visst kärleken och det är bara en del men det har inget med evangelium att göra i sin helhet.Sann kärlek innehåller så mycket annat. Det som skickar folk till helvetet är deras synder. Folk behöver få syndanöd och hur skall dom få det om inte man förkunnar evangelium för dem? Hur skall de veta att de är syndare om man först inte förkunnar vad lagen lär och om vad synd är? Hur skall de kunna finna nåd om du inte först hör talas om att de är under Guds dom att att Gud en dag skall döma dem? Hur skall de finna nåden om dem först inte hör om Guds vrede och helighet mot all synd. Hur skall människan ens fatta det glada budskapet om man först inte insett vilken hemsk situation man först befinner sig i?
        Det är ju inga glada nyheter om man först inte har fått dåliga nyheter. Om du har cancer och vet att du är på väg att dö så blir de glada nyheterna när du får höra att din cancer gå att bota.
        Likadant är det med evangelium större delen av pingst har övergivit evangelium och inte bara pingst utan alla samfund i sig också.
        Vad som förkunnades på 50-60-talet hörs knappt i dagens talarstolar utan har ersatts med helt andra saker så som goda gärningar och allt möjligt.
        Goda gärningar i all ära det skall man göra med vad hjälper det om man först inte är född på nytt? Ens hjärta måste vara med i det också och för det krävs en förändring av hjärtat. Goda gärningar är först och främst att ära Gud i allt man gör.
        Jesus sade ”Ingen är God utom Gud”
        Alla människor är alltså onda och behöver en ny natur och ett nytt hjärta annars spelar det ingen roll hur mycket goda gärningar man gör för ens onda hjärta syndar ändå och Gud dömer en efter ens hjärta och ord på domens dag.
        Först måste tron finnas där och därför måste man först förkunna evangelium sedan kommer ens hjärta att vara så förkrossat av Guds ande så de goda gärningarna sker automatiskt ändå. Som Jakob sade ”Tron utan gärningar är död”
        ”TY vad hjälper det om man vinner hela världen men förlorar sin själ”
        Moder Teresa i all ära för vad hon gjorde men om hon inte hade sin förtröstan på Jesus och hans verk på korset utan i stället höll till katolska läror så var allt hennes arbete helt förgäves.

        Därför behöver kyrkan evangeliseras och alla dessa ”evangelister” evangeliseras först.
        Sedan kan man gå ut på gatorna.

        Gilla

        1. Jag håller med om att detta behövs. Men vem ska våga hålla en sådan svavelosande predikan? Finns det någon i Sverige??? Vågar du? Inte jag i alla fall. Tyvärr… 😦

          Gilla

Lämna ett svar till Bergsjöbloggen Avbryt svar