Bloggarkiv

Enhet som Kristi kropp

thumb_IMG_2589_1024Förra månaden skrev jag ett blogginlägg om ekumenik på det lite större planet, mellan kyrkor, och i dag ska jag ta det ett steg djupare – till enheten mellan oss som kristna.

Du har säkert läst bibelstycket om hur vi alla är en del av Kristi kropp, olika lemmar med olika funktioner och syften och att vi alla kompletterar varandra. Men lever vi verkligen så?

I många kristna kretsar upplever jag att det finns något som liknar en ”andlig elit”. Det är inget som uttalas, men underförstått ligger det där och gror i församlingen – och det är så nedbrytande. Olika samfund betonar olika gåvor nästintill ohälsosamt mycket.

Vikten på tungotalet inom den karismatiska rörelsen är en sådan företeelse.

Read the rest of this entry

Enhet i Kristus

Ekumenik kommer från det grekiska ordet oikoumene, vilket var uttrycket för den av grekerna kända världen.

 

Jag har precis börjat teama ett år på Ny Generation, som stöttar kristna skolgrupper runtom i hela Sverige. Då organisationen är allkristen har jag redan under mina första veckor träffat flera teamkamrater från olika samfund och vi har besökt kyrkor av massa olika slag – till exempel har jag gjort mina första besök både på en EFK- och EFS-gudstjänst.

Det som jag framförallt har lärt mig sedan jag flyttade till Uppsala är dock vikten av ekumenik, och att inse att vi alla faktiskt är kristna även om vi har våra olika meningskiljaktigheter och teologiska ståndpunkter på olika områden. Alla kyrkor är fortfarande en del av Kristi kropp.

Jag tror också att det framförallt är bibliskt att så långt vi kan sträva efter enhet. Det är nämligen vad Jesus själv ber om!

Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:20-21)

Read the rest of this entry

Varför måste kyrkobesökare gå om mellanstadiet livet ut?

Nytt avsnitt av Jesusfolket!Någon här som är pepp på att gå om mellanstadiet resten av livet tills du dör? Med all respekt är det vad de flesta kristna ägnar sig åt genom att om och om igen lyssna på predikningar på samma intellektuella nivå vecka in och vecka ut. Resultatet blir att få kyrkobesökare i Sverige verkligen lever ut Nya Testamentets livsstil. Vad beror detta på, och hur kan det förändras?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

”Särkalk” och andra obegripliga kristniska ord

Nytt avsnitt av Jesusfolket! Kristna pratar så konstigt ibland! Vi reder ut vad populära ord i den kyrkliga jargongen betyder och försöker utse Sveriges mest kristniska begrepp. Vilket kristet ord tycker du är mest obegripligt?

Ladda ner MP3-filen här.

Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!

Därför behövs små församlingar

big church.jpeg

Gästinlägg av Emil Norberg.

Vad är egentligen församling? Vad vill Gud att församlingen ska vara?

Paulus mest välkända metaforer om kyrkan är den som en kropp (1 Kor 12:12-31, Ef 4:15) och en familj, sammansatt av Gud själv (Ef 2:19-20).

Församlingen är tänkt att vara världens hopp. Genom kyrkan (Jesustroende i gemenskap) ska alla människor få se att det finns hopp, ljus och liv; att det finns en god Gud som är värd allt. Genom församlingen ska vi finna livet som det är menat att levas, i intim gemenskap med Gud och intim gemenskap med varandra. 

I församlingen ska också Guds rike få vara. Det är ett rike där nästan allt som vi känner till är upp och ned; den som lägger ner sitt liv ska finna det och den som väljer att ge, han ska få. Read the rest of this entry

En eld som brinner

Livet som nyfrälst är spännande på så många olika sätt. Bara att förstå att Gud faktiskt finns är något som jag fortfarande slås av och förundras över varje dag.

Håller mitt vittnesbörd i församlingen. Bild:Privat

Innan 2016 hade jag knappt ens träffat eller pratat med människor som tror på Jesus, och än mindre vistats i någon församling eller liknande. Detta har ju också gjort att när jag väl tog emot Jesus och öppnade Bibeln så möttes jag av en helt ny värld. En värld där allt är möjligt i hans namn.

Jag kunde knappt tre av de tio budorden och levde verkligen inte efter dem. Jag hade aldrig hört talas om någon Bergspredikan, visste inte vad ett evangelium var och hade inte alls greppat treenigheten. Men genom Ordet blev detta uppenbarat för mig. Och jag ÄLSKADE det! Read the rest of this entry

Kyrkans normer måste ifrågasättas

boxes

Det verkar som att kyrkan idag har ett bestämt mönster. Allt från när gudstjänsten ska sluta till vad som ska säljas vid kyrkkaffet. Det kanske var en god tanke från början men nu verkar det som att vi växlat huvudperson från Gud till oss.

Kyrkan har en tendens att skapa stereotypiska gudstjänstbesökare. Sådana som inte talar för mycket, inte beter sig alltför annorlunda och passar in i ramen för hur man ska vara.

Exempel finns redan i Gamla Testamentet, i Första Samuelsbokens första kapitel där vi läser om Hanna. Hanna var barnlös och blev ständigt trakasserad av hennes mans andra fru som hade många barn. En dag går hon till templet för att be.

“Eli lade märke till att hennes läppar rörde sig, men eftersom han inte hörde ett enda ljud förstod han inte att hon bad utan trodde att hon hade druckit sig full. Måste du komma hit drucken? frågade han. Se till att du blir nykter!” (1 Sam 1:12-14 )

Eli tjänstgjorde i templet och han såg hur människor kom och tillbad dag efter dag därför hade han redan kommit fram till en stereotyp. Hanna höll sig inte till stereotypen och därför tog Eli sig makten att kritisera hennes sätt. Read the rest of this entry

Min stora dysfunktionella familj

img_3257

En skadad kropp

Den 18:e september 1989, knappt två månader innan Berlinmurens fall, klipper mormor av min navelsträng på Bollnäs BB. Min hetsiga mor hade knappt hunnit skjutsats in med den punkterade rullstolen innan jag bestämde mig för att kravla ut till friheten och välkomna den skrikandes, blodig och som seden hör till: pissa ner sjuksyster.

På de foton jag sett på mig själv som bäbis så är jag slående lik Nien Nunb, en episkt ful Star Wars-karaktär från 80-talet. Hur som helst så skulle jag som tillskott även bli början på en klassiskt ohomogen och spretig västvärldsfamilj. Jag var faderlös från start, då jag, lite kortfattat, var resultatet av ungdomskärlek och språkreseromans i Tyrolen. Under mina första år i Schweiz och Tyskland, (vi flyttade runt en del) så skaffade sig mamma en hetlevrad ateistiskt Kosovo-Alban med muslimsk bakgrund, vilket rimmade lite märkligt, med mammas egen bakgrund från Livets Ords bibelskola (från tiden då den var som mest kontroversiell). Med tre halvsyskon på den sidan av familjen och ytterligare tre halvor på min biologiska pappas sida så sammanfattar jag min egna sub-art som: Sydvästochösttysk-lederhosen-Alban-adhd-livetsord-islam á la Hälsingeskogs-svensk. Till synes lite spretigt men ingenting i skenet av den delen av familjen som jag egentligen tänkte prata om…

Kyrkan. Read the rest of this entry

Vikten av vänners välsignande vägledning

Skärmavbild 2016-06-01 kl. 16.45.31

Kollektivkompisar

Mycket av det jag gör är ensamarbete: skrivande, läsning, videoskapande och internetevangelisation till exempel. Men det som verkligen bär mig i det jag gör är dels den Helige Ande och dels fantastiska syskon och vänner som jag regelbundet umgås med. Den sociala aspekten av lärjungaskapet är livsnödvändigt.

Jag älskar att bo i kollektiv och hänga och be med andra troende. Min husförsamling Mosaik har varit otroligt viktig under mina år i Uppsala och har varit till enorm uppbyggelse. Vännerna i Pannkakskyrkan, Diakonia och Stefanushjälpen har inspirerat och tränat mig på ett fantastiskt hjälpsamt sätt. Min familj är livsviktig och stöder och bär mig när det går både bra och dåligt, och så har jag sedan bara några veckor tillbaka en underbar flickvän, Sarah, som fyller mig med energi och hopp.

Så när jag möter syskon som hävdar att de inte behöver någon församling och att de fungerar bäst som lärjungar på egen hand blir jag alltid ställd och bekymrad. Det går inte. Gud skapade inte församlingen för att vissa skulle strunta i den. Till och med när de tidiga kristna gick ut på kortare missionsresor sa Jesus åt dem att gå två och två (Luk 10:1). Paulus levde i celibat men hade alltid resesällskap och missionsteam. Read the rest of this entry

Pingstens sju ben

Glad pingst allihopa! Idag firar vi hur den Helige Ande gav kraft till de första lärjungarna att predika Evangeliet på alla möjliga språk, utrota fattigdomen och rikedomen genom egendomsgemenskap och utföra makalösa tecken och under som gav människor helande och upprättelse. Idag är det också femårsjubileum för Hela Pingsten – jag startade den här bloggen på pingstdagen 2009. Jag hade aldrig kunnat ana att den skulle bli så välläst och få vara till välsignelse för så många, jag är otroligt tacksam till Gud för det och ser fram emot alla kommande år! Kusinen Holy Spirit Activism firar samtidigt två år och lever och frodas den med.

Budskapet på både mina bloggar har alltid varit detsamma: karismatiken behöver förenas med aktivismen. Sökandet och användandet av den Helige Andes mirakulösa gåvor måste förenas med ett passionerat engagemang för fred och rättvisa. Denna vision har jag kallat för hela pingsten just för att det är det vi läser om i Apostlagärningarnas beskrivning av den första pingstdagen:

Många under och tecken gjordes genom apostlarna.  Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:43-45)

Dock har jag länge känt att trots att visionen om hela pingsten vill vara holistisk och förena skilda perspektiv så kunde jag inte ärligt säga att karismatik och aktivism innefattar hela pingsten, eftersom pingstdagen i Apg 2 så tydligt innehåller evangelisation. Jag skrev om detta för några månader sen i blogginlägget ”Hela Pingstens tredje ben”. Bloggens ”slogan” byttes ut från ”Tecken, under, fred och rättvisa” till ”Frälsning, mirakler och aktivism” för att markera att det jag vill lyfta fram är föreningen av tre ben, inte två.

Alltså är det karismatiken, aktivismen och evangelisationen jag ska fortsätta fokusera på här tills jag dör, alternativt tills internet går sönder, alternativt tills Jesus kommer tillbaka. Men. Jag kan fortfarande inte helt samvetsenligt säga att det är dessa tre ben kyrkan består av, eller att ens de verkligen är hela pingsten. Jag har noggrant gått igenom Apg 2 och andra bibelställen om kyrkan och kommit fram till att den har sju ben, varken mer eller mindre. Jag är rätt så övertygad om att detta faktiskt täcker in rubbet, har vi detta på samma nivå som apostlarna, har vi en sann biblisk kyrka:

Read the rest of this entry

Varken påven eller Luther eller Ekman utan Jesus!

Av dem som hör till Kloes familj har jag nämligen fått veta om er, mina bröder, att det förekommer stridigheter bland er. Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger: ”Jag håller mig till Paulus” eller ”Jag håller mig till Apollos” eller ”Jag håller mig till Kefas” eller ”Jag håller mig till Kristus”. Är då Kristus delad? Inte korsfästes väl Paulus för er? Eller döptes ni i Paulus namn? (1 Kor 1:11-13)

Bild från Emanuel Karlstens blogg

Ulf Ekman välsignas av Joakim Lundqvist

Mitt inlägg om Ulf Ekman har blivit det mest lästa någonsin på bara ett par dagar och jag skulle vilja vidareutveckla några tankar när det gäller kyrkans enhet och att gå tillbaka till kyrkans rötter. Som jag skrivit tidigare tror jag ledarskapet i urkyrkan var rätt kollektivt – när grupperingar uppstod sa inte Paulus att lösningen är att alla ska lyda ”påven” Petrus utan att vi ska hålla oss till Jesus. Vi är redan ett. Och visst ska vi sträva efter att nå konsensus i läro- och etikfrågor och hålla samman i kampen för en rättfärdig och rättvis värld, men eftersom både protestanter och katoliker (och alla andra kristna) redan tillhör den sanna kyrkan kommer detta inte ändras av samfundsbyte, det enda som ändras är måhända åsikter i lärofrågor.

Samfund definieras egentligen av ledarskap snarare än lära. När det talas om att det finns över 30 000 protestantiska samfund är det för det första en överdriven siffra, och för det andra handlar det om organisationer med olika ledarskap, men inte alls nödvändigtvis om olika teologier. Vi som besökt kyrkan i Afrika vet att där kan det finnas hundratals olika församlingsrörelser som i princip är identiska men de har olika ledare. Nå, så länge de tror på Jesus och har den Helige Ande så är de ledare utsända av Gud. Här samlar Gud sina apostlar, profeter, herdar, lärare och evangelister över samfundsgränserna.

Som Simon Ådahl brukar säga ”Ni ser att det skakar i samfunden i Sverige, och det är ju helt i sin ordning för samfund finns inte i Bibeln”.

Vi är redan väldigt ekumeniska i Sverige, i frikyrkan i synnerhet är väggarna nästan helt sprängda, framför allt för oss i den unga generationen. Band knyts mellan katoliker, svenskkyrkliga, frälsningssoldater, baptister, missionare, pingstvänner, livetsordare med flera inom nästan alla sammanhang jag rör mig – från Pannkaksyrkan till Ge och du ska få till Uppsala kristna råd med mera. Men skillnader uppstår fortfarande, teologiskt, kulturellt med mera. De ryms dock sällan inom samfunden utan mellan dem.

Read the rest of this entry

Jesuskyrkan

Jesus Army, Storbritanniens Jesuskyrka

Jesus Army, Storbritanniens Jesuskyrka

När jag blir stor ska jag starta en kyrka som heter Jesuskyrkan. Den ska se ut som församlingen i Jerusalem, eftersom det var den första kyrkan och apostlarnas egen kyrka. Dess organiska och radikala struktur gjorde att de effektivt kunde göra det som Jesus ville att de skulle göra: predika Evangeliet, bota sjuka och utjämna klyftan mellan rika och fattiga.

De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.  Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.  Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.  De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. (Apg 2:42-47)

I Jesuskyrkan ska vi därför leva i egendomsgemenskap. Vi ska utjämna klyftan mellan rika och fattiga. Vi ska bjuda in tiggare från gatan och dela livet med dem. Vi ska vara en fristad åt papperslösa, hemlösa och Jesuslösa. Alla ska få mötas med värme och kärlek i Jesuskyrkans kommuniteter.

Read the rest of this entry

Hur man inför evangelisation i Gudstjänsten

Min församling Uppsala Mosaik har en 50/50-vision, som innebär att hälften av vår verksamhet ska vara utåtriktad. Under hela vår existens har vi haft gatuevangelisation varje vecka och uppmanade alla som gick på söndagsgudstjänsten att hänga med på det. Under hösten 2013 gick vi ett steg längre och införde gudstjänstformer där evangelisationen var en del av ”liturgin”. Min pastor Hans Sundberg skriver om detta på sin nystartade blogg, en text som jag rebloggar här:

Hans Sundberg

Hans Sundberg

I söndags träffades Mosaik, min församling, hemma hos Micael Grenholm för gudstjänst. Som vanligt numera i ett hem. Trivsamt och trångt. Nya och gamla bekantskaper. Daniel vår yngsta ”medlem” sex månader förstås i centrum. Jag blir glad när församling betyder nära relationer och öppenheten för allt vad Guds Ande vill göra!

I Mosaik har vi en ovanlig schemaläggning för hur våra söndagsgudstjänster, jag bifogar en normal månad för oss. Poängen här är dock inte hur vi är organiserade, utan jag vill bara poängtera hur viktigt det är att alla kristna och kyrkor bryter tryggheten i sin tradition och ställer sig frågan: når vi ut till människor utanför vår verksamhet? I Mosaik har vi hittat ett sätt att alltid tänka missionellt genom att själva livet tillsammans också innehåller tid avsatt då vi tillsammans går ut och betjänar människor. Till exempel under juni-augusti har vi alla söndagssamlingar i Stadsparken oavsett väder. Inga mikrofoner eller affischer. Vi bara tar en gitarr, en bibel och kaffekorgar och går ut och har gudstjänst i det fria. Alla runtomkring är välkomna med.
Enkelt. För Guds Rikes skull.

En viktig aspekt av gudstjänst är frågan om syftet med den. Vi beskriver det helt enkelt så här: vi samlas som Guds folk för att tillbe Honom, lyssna till Hans Ord, be tillsammans och som avslutning går vi ”ut” tillsammans i jublande uppriktig glädje för att förkunna att Jesus är Herre.

Read the rest of this entry

Heltidspastorns vara eller icke vara

image

Deltidspastor i Sydafrika

För en dryg vecka sen skrev Stefan Swärd en uppmärksammad debattartikel om att vi måste tänka om pastorsrollen och kyrkans framtid kommer innebära färre heltidsanställda pastorer och fler ledarskapsteam av människor som också har ett annat jobb vid sidan av. Swärd menar att många ser ner på pastorer som inte jobbar heltid men att vi måste släppa in fler som gör som Paulus och jobbar delvis som kyrkliga ledare och delvis som tältmakare (Apg 18:3), för att kyrkan helt enkelt ska överleva. Artikeln har till största del fått positiv respons, Dagen gjorde ett reportage om volontärpastorer och Gunnar Johansson svarar Stefan lyriskt att han verkligen satt huvudet på spiken.

Jag är dock tveksam.

Jag håller förstås med Stefan helt och hållet om att vi absolut inte får se ner på de som jobbar deltid eller volontärt och se dem som andra gradens pastorer. Och naturligtvis ska vi uppmuntra lekmännen att använda sina gåvor och sätta hela kroppen i funktion. Och mer volontärarbete i kyrkan innebär att mindre pengar går till löner och mer kan ges till mission och bistånd (eller typ kyrkfönster och keyboards, tyvärr). Men det som bekymrar mig med Stefans förslag är att konsekvensen blir att färre kan ägna sig hundra procent åt Ordets tjänst.

Rent Bibelstudiemässigt är det något selektivt att bara peka på att Paulus var tältmakare, för själv uppmanade han församlingar att försörja sina pastorer eftersom Jesus undervisade om att den som arbetar i evangelists tjänst ska kunna leva av det, arbetaren är värd sin lön, stäng inte munnen på oxen som tröskar. Paulus menar alltså att en församlingsledare har rätt till en livslön från församlingen, även om han själv inte ville utnyttja den rätten för att inte ligga någon till last (de flesta av NT:s församlingar var ju långt mycket fattigare än svenska kyrkor idag). Apostlarna var så måna om att ägna all tid åt bön och predikan att de inte ens ville dela ut mat åt änkorna (Apg 6).

Read the rest of this entry

Sätt undergörarna i ledande position!

Denna debattartikel publicerades i Dagen idag.

Daniel Alm skriver i Dagen 17 juli om att inte behandla Andens vind som luft utan välkomna karismatiskt liv i församlingen. Jag håller med om detta fullständigt. Men hur gör vi praktiskt för att nå dit?

De senaste två åren har jag lärt känna ett halvt dussin kristna i Sverige som fört många människor till tro genom profetiska kunskapsord, inte sällan rätt detaljerade (”när du var femton år hände det här…”). Jag har lärt känna svenska missionärer som lett hundratals i frälsningsbön och sett blinda se, döva höra och lama gå. Svenska vänner till mig har talat i tungor på existerande språk (finska, italienska, ho mm.), tagit emot pengar som dykt upp i tomma luften, samt bett för folk med cancer som blivit helade. Och det nästan alla dessa har gemensamt är att de saknar ledarskapsposition annat än möjligtvis på liten, lokal nivå.

I en situation där så många lämnar kyrkan måste evangelisterna få utrymme att lära andra hur man evangeliserar. Och i en situation där så få mirakler sker måste undergörarna kunna undervisa andra om Andens gåvor. Ändå är min erfarenhet att folk som sällan upplevt mirakler och knappt fört någon till tro ofta ockuperar mikrofonerna på konferenserna och samfundens hemsidor, medan väckelsebärarna förpassas till publiken. Och då blir det förstås inte väckelse.

Nå, jag är mycket väl medveten om att kyrkans ledarskap inte vill släcka Anden, utan jag tror att man helt enkelt inte känner igen Honom. Man är orolig för att undergörarnas historier är påhittade eller kanske till och med orsakade av falska andar, och därmed vill man inte ge dem utrymme. Orsaken till att så få kommer till tro i Sverige tror jag alltså beror på brist på urskiljning. Så här kommer hjälp i nöden: Micaels urskiljningsskola!
Read the rest of this entry