Församlingsplantering: Från tabu till toppen

Några goda vänner till mig ville i början av 90-talet ägna sig åt att starta nya församlingar, eftersom de hade hört att det är ett effektivt sätt att sprida Evangeliet på. Detta möttes av ett riktigt stort motstånd inom den församling och det samfund de tillhörde. ”Ni kommer ju bara sno människor från andra kyrkor.” ”Sverige är väl inget missionsland heller, åk till Afrika!” ”Det finns redan förvirrande många kyrkor, inte behöver vi ännu fler!” Det hela slutade med att de fick lämna samfundet – i frid och vänskap lyckligtvis, men att plantera nya församlingar, det ville detta samfund absolut inte. Och denna syn delade de med de flesta andra samfund.

Idag är det annorlunda, tack och lov.

Pingst Församlingsplantering satsar stort på att återta förlorad mark och evangelisera Sverige genom församlingsplantering, väl medvetna om att en frikyrka läggs ner i veckan. När pingstväckelsen drabbade Sverige 1915-1945 däremot planterades det 560 nya pingstförsamlingar i Sverige, samtidigt som medlemsantalet gick från 1010 till 76419 medlemmar. Med hemsidan nyakyrkor.se, konferenser om församlingsplantering och förstås stöd och bön för lokala församlingsplanterare hoppas de på ökad tillväxt, och jag tycker det ser mycket lovande ut.

Pingst är ändå ganska gröna på att plantera, EFK har hållt på sedan 90-talet och har fortfarande ett omfattande arbete för församlingsplantering, de har regionala nätverk som stöttar lokala pionjärprojekt och en väldigt aktiv Pionjärblogg där brinnande kristna som är involverade i församlingsplantering delar sina erfarenheter och sina tankar, i regel en ny person varje vecka. På EFK:s hemsida motiverar de församlingsplanteringen med att slå fast att för tio år sedan fanns det 2880 frikyrkoförsamlingar i Sverige. Av dessa har 550 lagts ned. Men farten har ökat på församlingsplaneringarna; de sista fem åren har det planterats 74 församlingar mot för 41 stycken 2000- 2005. EFK vill förstås att farten ska öka ännu mer.

Även Gemensam framtid, Alliansmissionen Frälsningsarmén och EFS satsar på församlingsplantering, säkert många mindre samfund också, för att inte tala om alla fristående församlingsplanteringar (framför allt husförsamlingar). Jag själv är med i en församlingsplantering, grundad av dem som för 20 år sedan fick höra att man inte skulle starta nya församlingar i Sverige. Gud har verkligen gjort något riktigt stort på bara några decennier.

Om du vill läsa ännu mer om vad det här handlar jag om rekommenderar jag framför allt Barnabasbloggen där Jonas Melin skriver mycket om församlingsplantering.