Bloggarkiv
Hela Pingstens tredje ben
Pannkakskyrkans tre ben: berätta, betjäna och be
Så det är en grej som stört mig rätt länge nu och det är att Hela Pingsten inte betonar hela pingsten. Sen jag startade den här bloggen för fem år sen har målet varit att representera en helhetssyn på Guds Rike, jag har ständigt sökt påminna mina karismatiska vänner om att de ska engagera sig för fred och rättvisa, och mina aktivistkompisar att de ska söka Andens mirakulösa gåvor, annars ”uppväcker vi bara halva pingsten”. Men jag har insett, för mer än ett år sen, att mirakler+aktivism inte är hela pingsten. Det är bara två tredjedelar, på sin höjd.
Samma dag som jag startade den här bloggen, pingstdagen 2009, publicerade Jonas Melin ett inlägg på sin egen sida Barnabasbloggen som hette just Hela Pingsten, helt oberoende av mitt initiativ. Jonas är en av dem som verkligen inspirerat mig till att förena karismatiken och aktivismen, han har en stark tro på Andens kraft som han förenar med anabaptistisk teologi för fred och rättvisa. Hans bloggpost handlade om att pingstdagen såsom den beskrivs i Apg 2 hade framför allt tre tydliga ingredienser: karismatik, gemenskap och evangelisation. Massa tecken och under skedde när Anden kom, alla hade allting gemensamt, och 3000 kom till tro efter att i synnerhet Petrus frimodigt predikade evangeliet.
Jag repostade inlägget här och sa förstås ett helhjärtat amen, det här var precis det jag snackade om! Men när jag sedan kom att skriva själv på bloggen målade jag ständigt upp bilden av att hela pingsten handlar om att förena två läger, karismatiken och aktivismen, pentekostalismen och anabaptismen, tecken, under, fred och rättvisa. Och detta berodde helt ärligt på att jag tänkte mig att evangelisationen är inbakat i karismatiken. Jag kunde inte tänka mig att när den Helige Ande döper en och låter en uppleva mirakler i vardagen så skulle man kunna motstå att sprida de goda nyheterna till folk. Med andra ord så tänkte jag att om kristna aktivister bara blir karismatiker så kommer de också evangelisera, och likaså är det bara fred och rättvisa jag behöver betona för karismatiker eftersom jag tänkte mig att de redan evangeliserar.
Församlingsplantering: Från tabu till toppen
Några goda vänner till mig ville i början av 90-talet ägna sig åt att starta nya församlingar, eftersom de hade hört att det är ett effektivt sätt att sprida Evangeliet på. Detta möttes av ett riktigt stort motstånd inom den församling och det samfund de tillhörde. ”Ni kommer ju bara sno människor från andra kyrkor.” ”Sverige är väl inget missionsland heller, åk till Afrika!” ”Det finns redan förvirrande många kyrkor, inte behöver vi ännu fler!” Det hela slutade med att de fick lämna samfundet – i frid och vänskap lyckligtvis, men att plantera nya församlingar, det ville detta samfund absolut inte. Och denna syn delade de med de flesta andra samfund.
Idag är det annorlunda, tack och lov.
Pingst Församlingsplantering satsar stort på att återta förlorad mark och evangelisera Sverige genom församlingsplantering, väl medvetna om att en frikyrka läggs ner i veckan. När pingstväckelsen drabbade Sverige 1915-1945 däremot planterades det 560 nya pingstförsamlingar i Sverige, samtidigt som medlemsantalet gick från 1010 till 76419 medlemmar. Med hemsidan nyakyrkor.se, konferenser om församlingsplantering och förstås stöd och bön för lokala församlingsplanterare hoppas de på ökad tillväxt, och jag tycker det ser mycket lovande ut.
Dags för anabaptistisk väckelse i Sverige
Jag ser mig som en karismatisk anabaptist. En karismatiker vet de flesta vad de är. En anabaptist har inte lika många kläm på.
Anabaptismen var en rörelse som grundades i 1500-talets Europa. De blev förföljda av både katoliker och protestanter på grund av deras radikala Bibelsyn: de praktiserade troendedop, vilket de var först med (baptisterna härstammar från dem), de var pacifister och vägrade använda våld, och många av dem praktiserade även egendomsgemenskap och hade ett omfattande diakonalt arbete.
Radikalt lärjungaskap av Stuart Murray
Jag är sedan några år med i Nätverket Anabaptist som alldeles nyligen fått en hemsida samt gett ut boken Radikalt lärjungaskap – med inspiration från anabaptismen. Boken är en översättning av The Naked Anabaptist, författad av Stuart Murray som är aktiv i Anabaptist Network i Storbritannien. Jonas Melin, kontaktperson för Nätverket Anabaptist, skriver om boken:
I fyra fullmatade kapitel tecknar Stuart Murray bilden av ett radikalt lärjungaskap. Han utgår från de sju kärnvärderingar som antagits av The Anabaptist Network (och även det skandinaviska Nätverket Anabaptist) och använder dem som en utgångspunkt för att förklara och beskriva vad ett radikalt lärjungaskap betyder i vår tid och hur kyrkan ska fungera i efterkristendomstiden. Ämnen som avhandlas är bland annat:
- Att både tillbe och följa Jesus.
- Att ha Jesus som centrum i förståelsen av Bibeln, lärjungaskapet och tron.
- Vad det betyder att vi lever i efterkristendomstiden och hur det påverkar kyrkans sätt att fungera och missionera.
- Församlingen som en gemenskap för mission och lärjungaskap.
- Ekonomiskt delande, rättvisa och ansvar för skapelsen.
- Fredsarbete, ickevåld och kreativ konflikthantering på alla plan.
Tillsammans med tre församlingar i Linköping bjuder nätverket också in till en konferens med temat Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle. Den kommer att äga rum i Ryttargårdskyrkan den 23-25 november och Stuart Murray är huvudtalare.
Nu kör vi hårt för att den anabaptistiska teologin ska sprida sig!
Mer mission i Sverige!
Ander Blåberg, missionsdirektor för EFK skriver i en mycket bra insändare i Dagen om hur viktigt det är att vi satsar på mission här hemma och inte bara utomlands. Detta är något som inte minst Jonas Melin på Barnabasbloggen ofta skrivit om. En väldigt viktig poäng Blåberg har i sin insändare är att vi inte får inbilla oss att en svensk evangelisationssatsning inte kommer kosta något. Inte minst kräver det att många kristna flyttar. Idag bestämmer nära alla kristna var de ska bo på faktorer som priser, karriärer och nöjen, inte utifrån var Evangeliet behövs mest. Blåberg skriver också om hur viktigt det är att vi synliggör Jesus mer i vardagen. Så oerhört sant.
Vad är evangeliet?
En superbra text av Jonas Melin.
Bra kristna bloggar: Lärjungabloggen
En liten hänvisning från Barnabasbloggen gjorde att jag trillade in på Lärjungabloggen som då var nystartad. Jag gillade det jag läste, och i blogrollen fanns bloggar som jag följde. Det bådade gott.
Afrikanerna missionerar Sverige
Från Davd Åhléns blogg Anteckningar från övre salen:
Det har varit en välsignelse att få lära känna pastor Israel Ssekamatte från Uganda och ta del av hans berättelser från kyrkan i Afrika. Det är så inspirerande att höra om vad Gud gör där! Visste ni att det finns kyrkor i Afrika som drar igång första söndagsmötet vid midnatt för att hinna med alla gudstjänster under dagen. Det är inte ovanligt att de kristna ber dygnet runt – i Israels församling gör man det varje fredag. I samma församling hinner man inte betjäna alla dem som söker förbön under gudstjänsterna – två kvällar i veckan är avsatta för bön för sjuka. En vanlig förbönskväll dyker det upp ca 4-500 personer med olika behov. Israel vittnade om hur han har sett blinda, döva och förlamade bli botade. Människor blir befriade från onda andar. Många människor kommer till tro. Guds rike bryter fram med kraft!
När man hör berättelser om den väckelse som rasar i andra delar av världen så förstår man också vilket sjukdomstillstånd den svenska kristenheten befinner sig i. Pastor Israel har fått ett uppdrag från Gud att påminna oss svenskar om vårt andliga arv. Han är här för att berätta om hur våra förfäder en gång lärde afrikanerna att tillbe bibelns Gud. Det är tid för oss kristna i Sverige att omvända oss från vår synd – att plocka upp manteln från våra fäder och mödrar som var bärare av väckelse och återerövra det som gått förlorat. Vi måste be och ropa till Gud om förbarmande och om en ny tid av Andens utgjutelse över kyrkan. Det här är ett allvarligt budskap till vår generation. Om vi hör vad Anden säger till församlingen i vår tid och handlar efter det så kommer vi få se väckelse och våra barn kommer att få ärva landet!
Läs även Vi behöver missionärer från Afrika på Barnabasbloggen.
Uppdatering: Det verkar tyvärr bli en splittring mellan Svenska kyrkan och Mekane Yesus i Etiopien. Den senare är en församlingsplantering av EFS som upplever många mirakler och stor församlingstillväxt, en levande och Biblisk kyrka. Vi har allt att lära av dem.
Anabaptismens Bibelsyn är kristenhetens Bibelsyn
Pingstpastorn i Ängelholm, Mikael Karlendal, kritiserade för drygt en halv månad sen anabaptismens Bibelsyn. Jag har länge velat ge svar på tal men har haft några ton skolarbeten att plöja igenom, plus att jag varit i Storbritannien. Nu är jag tillbaka på banan!
För det första vill jag poängtera att vi anabaptister är i gott sällskap när Karlendal kritiserar vår Bibelsyn – han har tidigare påstått att apostlarna tolkade Bibeln fel! Karlendal är influerad och fascinerad av kalvinismen (se här) och hans text får mina tankar att vandra till en mycket intressant redogörelse av en debatt mellan anabaptisten Pilgram Marpeck och kalvinisten Martin Bucer i boken ”An Introduction to Mennonite History”. Boken visar skickligt hur Marpecks och Bucers dopsyn gjorde att de fick fundamentalt olika åsikter i en rad frågor. Bucer, som likt alla dåtida kalvinister trodde på predestination och förkastade läran om fri vilja, stödde barndopet. Marpeck menade att människan har en fri vilja och ska själv välja att följa Jesus – därmed förespråkade han troendedop. Bucer stödde statskyrkan och ville att alla i ett kristet land skulle döpas och gå i kyrkan – även de som inte trodde. Om någon vägrade vara kristen skulle han eller hon straffas. Marpeck stödde religionsfrihet och förkastade kyrkans samröre med staten. Bucer menade att Gud inte älskar alla människor (i så fall hade Han ju låtit alla komma till Himlen) och därmed går det bra att döda turkar och andra ickekristna i krig. Marpeck menade att Gud älskar alla människor och att kristna därmed inte ska ta till svärdet.
Ett anabaptistiskt nätverk av relationer
Nätverket Anabaptist som jag är med i träffades igår i Johanneskyrkan i Linköping (här är lite info om vad anabaptism är). Vi skulle diskutera hur nätverket, som funnits i drygt ett år nu, ska utformas. Alla var överens om att den viktigaste grundstenen i nätverket var mötena IRL mellan bröder och systrar. Ett nätverk bygger på relationer.
Strategier för själavinning på evangelistveckan
Det är underbart att läsa om de olika pingstpastorernas berättelser om evangelisation på evangelistveckan (jag blev pepp på att åka dit en sväng själv för att träffa Morip, men så fick jag reda på att jippot var i Jönköping, inte Sthlm!) De pratar om att man inte ska tro mindre om sin församling för att den inte ligger i USA eller Australien, Gud finns överallt. Jag älskarockså vitnesbördet om att det var när församlingen i Tibro i all enkelhet fokuserade på bön, att bry sig om andra, att berätta om Jesus i vardagen etc. som Gud lät folk bli frälsta, inte massa kampanjer och möteshelger. Evangelistveckor är mycket viktiga, även oberoende av Morip. Sverge är ett missionsfält, och vi bör be och arbeta för församlingsplantering. Jonas Melin på Barnabsbloggen skriver ofta om detta.
Jesus älskar muslimer
Jag har nyligen fått upp ögonen för Operation Mobilisation (OM), och även om jag vet lite om den än så länge är det lilla jag vet underbart och välsignat. Inte minst för att OM:s ledare Martin Ström är med i en kommunitet (typ): Råslätts församlingsgemenskap. Jonas Melin, som också är med i Råslätt, skriver om OM:s satsning på mission för muslimer och citerar ett inlägg från OM:s blogg där Martin Ström skriver om hur vi måste skala bort rädsla och främlingsfientlighet från oss för att nå muslimerna med Evangeliet, vi måste bemöta människor med annan kultur och religion med öppet sinne. Detta är i allra högsta grad ett viktigt budskap idag där främlingsfientligheten breder ut sig över Europa och muslimer och kristna bråkar i både Nigeria, Malaysia och Israel (Dagenartikeln om Hamasgrundarens son säger visserligen att han blev berörd av budskapet om att älska sina fiender när han blev kristen och använde sin spiontjänst för Shin Bet till att stoppa självmordsbombare – samtidigt framgår det inte om de militanta palestinier som fångades in tack vare honom utsattes för samma tortys av Shin Bet som han utsattes för som Hamasmedlem. Men jag ska inte anklaga honom för nåt jag inte vet säkert, Gud välsigne honom. Vad jag däremot vet är att många andra kristna hatar palestinier och vill döda dem). Jag gillar också Jonas Melins kommentar på Martins blogginlägg: ”Denna inställning [öppenhet mot det annorlunda] är nödvändig också om vi ska nå ut till postmoderna svenskar. Det är minst lika svårt som att nå muslimer.”
Rubriken till detta inlägg är för övrigt ett citat av Franciskus av Assisi som var en av få katoliker som protesterade mot korstågen. När korsfararna argumenterade för att man var tvungen att befria Kristi grav från hedningarna svarade Franciskus ursinnigt ”Jesus älkar muslimer mer än sin grav!”
Böcker om den tidiga Pingströrelsens pacifism
Jonas Melin gav lite lästips inför sportlovet för några dagar sedan och bland de böckerna fanns bland annat Peace to War – Shifting Allegiances in the Assemblies of God av Paul Alexander, grundaren av Pentecostals & Charismatics for Peace and Justice. Boken visar på ett mycket intressant sätt hur Assemblies of God, USA:s största Pingstkyrka, gick från att vara officiellt pacifistisk under både första och andra världskriget till att vara grogrunden för amerikansk nationalism och krigshets. En annan mycket bra bok på ämnet är Pentecostal Pacifism: The Origin, Development, and Rejection of Pacific Belief among the Pentecostals av Jay Beaman. Han skriver även om de övriga Pingstkyrkorna i USA och deras pacifism. En ny hemsida baserad på den boken har för övrigt lanserats i dagarna, kolla in den.
Jag har tidigare skrivit om Pingstkyrkans pacifism här.
Glöm inte 00-talets ungdomsväckelse
Dagen har idag riktigt intressanta artiklar som försöker sammanfatta kyrkan under 00-talet. Ekumenik är det tydligaste kyrkliga temat under denna epok, och man diskuterar kring att frikyrkorna delats upp i två grupper (Allias-EFK-Pingst och Mission-Baptist-Metodist) som har stor ekumenik inom sig men inte mellan sig. Händelserna som lyfts fram och de personer som nämns som de tio viktigaste kan dock diskuteras. David Åhlén har publicerat sin egen lista på vilka tio personer som har påverkat hans umgängeskrets och generation, där bl a Magnus Malm och Shane Claiborne finns med. Och det är sant, kommunitetsväckelsen bland kyrkans ungdomar och törsten efter ett radikalare kristet liv är ganska frånvarande i Dagens lista. Visst är det inte en jätteenorm rörelse, men ändå värd att nämnas.
Här är Dagenartiklarna: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7. Kolla även in Jonas Melins kommentar till det hela. Även Kristen Underjord har en poäng när de i kontrast till Dagens lista publicerar en lista på rörelser istället för individer som påverkat kristenheten mest under förra decenniet.
Vineyard: Förenande av karismatik och diakoni
Det var inte så värst längesen jag hörde talas om Vineyard för första gången. Ännu en av oräkneliga karismatiska samfund, tänkte jag. Nytt namn, samma soppa. Eller nej, detta var det dessutom nåt skumt med. De hade kopplingar till de där som blev fulla och skällde som hundar. Jag brydde mig inte särskilt mycket om dem.
Sen visade det sig att David Åhlén har nära kontakter med Vineyard. Flera av dem som delar bloggen Operation övre salen med honom är vineyardare (Övre salen har för övrigt berikats med lite karismatisk undervisning, kolla in det). Jonas Melin skrev en bloggpost om Vineyard där han beskrev sitt intresse (samtidigt viss skepsis för de nyss nämnda hundföreteelserna) för rörelsen. Inlägget skapade stor debatt, då en kommentator argumenterade för att Vineyard är heretiskt, av samma skrot och korn som trosrörelsen. Det fick han mycket mothugg för, en annan kommentator betonade t ex att John Wimber, Vineyardrörelsens frontfigur, tog avstånd från Torontovälsignelsen när den gått överstyr (dvs. när folk betedde sig som hundar).
Gästblogg: Anabaptismen och Pingstväckelsen
Jonas Melin skrev detta på Barnabasbloggen för några månader sedan. Det texten presenterar är ett fantastiskt exempel på karismatik i kombination med arbete för fred och rättvisa, denna bloggs överhängande tema.
Ibland har jag fått frågan om man kan se 1500-talets Anabaptism som en föregångare till Pingstväckelsen. Jag har varit lite osäker på hur jag ska svara. Det finns många paralleller, men hur karismatisk var egentligen Anabaptismen? Hur mycket av Andens verk och Andens gåvor finns det exempel på i dess historia? Jag har länge tänkt att jag ska försöka finna svaret på detta men har inte hittat mycket skrivet om det. Nu har jag äntligen hittat en del och börjar så smått urskilja det intressanta svaret.
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
emilnorberg
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Micael Grenholm
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
Sarah Stenmark
Sara
sirakamanuel
suri
