Tre saker jag gillar med Todd Bentley

Todd

Todd

Få personer i den karismatiska kristenheten är så kontroversiella som Todd Bentley. Bland dem som spekulerar kring hur falska andar har tagit över delar av kyrkan ses Todd närmast som antikrist själv, och långt fler än dessa tar avstånd från honom pga hans överdrivna teologi och inte minst hans förbönsmetoder, som ibland involverat att slå och sparka de som vill bli helade (!). Det sistnämnda gjorde att Storbritannien förbjöd Todd att komma in i landet för inte så länge sedan eftersom han ansåg vara ett hot mot befolkningen. En lite kontroversiell man, som sagt.

Jag är ingen anhängare av Todd, jag tycker att hans teologi är osunt snedvriden och att hans metoder är urspårade. Dock håller jag för den sakens skull inte med om anklagelserna som finns där ute om att Todd är en besatt ulv i fårakläder som förleder folk in i new age. I ena stunden anklagas han för att tillbe änglar, i andra för att dyrka satan. Allt detta är förstås bara humbug.

Faktum är att trots att jag inte är ett fan till Todd finns det några saker som jag gillar hos honom, mitt i all osundhet. För att väga upp all skit som kastas på honom skulle jag därför vilja lyfta fram vad jag ser som positivt:

1. Todd är mycket kunnig i karismatisk kyrkohistoria. Under den extremt korta Lakelandförnyelsen, som fick ett abrupt slut när Todd skilde sig från sin fru och blev ihop med lovsångsledaren (!), så gjorde Todd ständigt referenser till tidigare väckelsepredikanter, och han jämförde helanden de såg där med vad som skett i förnyelser tidigare. Ovanan att slå folk som han bad för fick Todd faktiskt från pingstaposteln Smith Wigglesworth, som på sin tid blev minst lika kritiserad för detta men idag betraktas med vördnad av de flesta pingstvänner. Todd var också noga med att connecta med äldre karismatiska ledare när förnyelsen i Lakeland pågick.

2. Todd är väldigt lågkyrklig. Jag har en stor respekt för högkyrkliga och tror det finns en viktig poäng ibland i att respektera tradition och sakrament, samtidigt kan detta också bli en blockering om det gör till en statisk regel som kväver levande tro. Det finns ett klipp på YouTube där Todd döper ”in the name of the Father, and the Son, and… BAM!!” Plask säger det och så faller dopkandidaten handlöst ner i vattnet, skakandes. Vid nästa dop säger han ”I baptise you in the name of Jesus! Bam!!” och vid ett annat: ”I baptize you in the name of – sheekaboomba – the Father, Son and the Holy Ghost!” Kort sagt sätter han inte så stort värde i formuleringarna, så länge folk vill bli frälsta. Vissa skulle tolka det som brist på vördnad, men en sådan demonstrerar Todd väldigt tydligt när han tillber – i själva verket är han bara väldigt lågkyrklig, på ett tycker jag befriande sätt.

3. Todd inser vikten av tecken och under. Han är bedrövad över mirakelbristen i den amerikanska kyrkan (vad skulle han säga om Sverige?) och poängterar gång på gång med rätta hur analfabetisk och ovan kyrkan är när den tvingas relatera till änglar, skapelseunder, reaktioner på Andens närvaro mm. Tyvärr hamnar Todd i andra diket och betonar bara tecken och under, men jag håller med honom helt och fullt att kyrkan behöver mycket mer av Andens gåvor, och nog gjorde Gud en hel del i Lakeland även om det blandades rejält med vad människor själva stod för.

Som sagt, jag är ingen anhängare till Todd, men även han har ljusa sidor som vi inte får glömma bort. Gud välsigne honom.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 29 september, 2012, in Kyrka och teologi, Mirakler och karismatik and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 8 kommentarer.

  1. Nog för att högkyrklighet har sina fällor, det vet jag då jag själv tidigare suttit fast i dem flera gånger om. Men kravet att ett dop skall ske i Faderns, Sonens och den helige Andes namn är väl inget specifikt högkyrkligt? Det är ju tydligt uttryckt i missionsbefallningen att det är så det ska gå till. (Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er, matt 28:19-20, för den som läser detta och inte orkar dubbelkolla).

    Om Todd Bentley döper i ”hoolabandoola-style” så tolkar jag det inte primärt som en brist på vördnad, utan som en brist på trohet mot skriftens påbud. Med det sagt; Jag brister själv gång på gång som kristen, särskilt i trohet mot Gud själv och hans väsen. Men att brista i trohet när man döper någon annan, i dopet som är så centralt, då krävs det att någon broderligt förmanar Todd.

    Gilla

    • Hej Viktor!

      Ja, de flesta kyrkor säger de orden när de döper så det är inget specifikt högkyrkligt. Det jag syftar på är att man inom lågkyrkligheten inte fokuserar särskilt mycket på ord och form. En väldigt lågkyrklig hållning, såsom den Todd Bentley har, menar då att det spelar ingen roll vilka ord man använder vid dopet, utan om den döpte tagit emot Jesus sker dopet i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn oavsett vad man säger.

      Jag tycker det finns en poäng i detta. Jesus uppmanar oss som du säger att döpa i Treenighetens namn, men i Apostlagärningarna döper de ”i Jesu namn”. Det står inte i strid med varandra. Det viktiga är att det är ett kristet dop i kraft av Jesu blod och den Helige Ande.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  2. Hej igen Micael! Först och främst: Ledsen om jag ofta verkar gnällig i mina kommentarer här, jag delar trots allt din vision i stort och beundrar ditt engagemang.

    Nu lämnar jag ett litet baklängessvar här, och börjar med den andra punkten du tog upp.

    Jag tror att många, inklusive lågkyrkliga, lägger vikt vid vilka ord som yttras vid dopet av helt annat än formmässiga skäl. Ja, i apostlagärningarna stod det att de lät sig döpas i Jesu namn, men när apostlagärningarna säger att folk lät sig döpas i Jesu namn så finns det inget som säger att dopen inte skedde under uttalandet av treenigheten. När jag betraktar apostlagärningarna i ljuset av missionsbefallningen så ser jag snarare att apostlagärningarna är skildringen av hur missionsbefallningen praktiseras.

    Läser jag apostlagärningarna i ljuset av Matteusevangeliets missionsbefallning så ser jag att dopet skall ske i hela Treenighetens namn och drar slutsatsen att de dop som i Apostlagärningarna skedde i Jesu namn även skedde i Faderns och Sonens namn. Läser jag däremot missionsbefallningen i ljuset av apostlagärningarna ger det mig inte rätt att dra bort Fadern och Anden bara för att jag tidigare läst om dopen i apostlagärningarna och bara Jesus nämns där. Tvärtom, kände jag inte sedan tidigare till att man skulle döpa i även deras namn så får missionsbefallningen korrigera den tidigare uppfattningen.

    Vidare till den första punkten: Är vilka ord man använder en fråga om ord och form?

    Där tror jag att det beror på huruvida man betraktar dopet som något man gör eller något man tar emot. Om dopet primärt är resultatet av det egna ställningstagandet och ett yttre tecken på en inre omvändelse, ja, då kan man resonera som så att orden som yttras spelar mindre roll.

    Som lutheran tror jag dock att dopet primärt inte handlar om våra handlingar och gärningar, utan om hur Gud griper in utifrån för att påverka oss inifrån. Det är i dopet vi tar emot den nåd som görs levande av tron. Det är genom dopet vi inlemmas i Kristus.

    Med andra ord: Jag tror att dopsynen i sig (och dopsyn kan diskuteras i all oändlighet, ofta till mer skada än nytta) spelar roll för huruvida man fäster vikt vid orden som uttalas eller ej.

    Vilket för mig till min sista poäng: Det finns sakramentalistisk lågkyrklighet. Någon kyrkohistoriker eller språkvetare får gärna rätta mig, men användes inte först orden högkyrklighet och lågkyrklighet här i Sverige som beteckningar på olika strömningar inom Svenska Kyrkan?

    Mitt första antagande i förra posten var att Todd Bentleys hoolabandooladop ”inte var ett uttryck för lågkyrklighet utan ett uttryck för brist på lydnad”. Där kan jag ändra mig. Det kan helt enkelt vara så simpelt så att det handlar om en annan dopsyn, men jag står fast vid att det inte har med lågkyrklighet att göra, utan just om dopsyn och inget annat.

    Jaja, det här blev ett långt svar, jag ber om ursäkt ifall något jag diskuterat eller påpekat har varit onödigt. Du har dock fått mig att börja reflektera kring orden vi yttrar när vi döper. Skulle jag förrätta ett dop så skulle jag aldrig våga mig på ett hoolabandooladop, inte skulle jag heller döpa enbart i Jesu namn. Men jag kan vara fel ute, det är sällan fel att ge sina mest orubbliga ståndpunkter en kristlig omskakning 🙂

    Med önskan om Guds välsignelser!
    Viktor.

    Gilla

  3. Ulrika Jansson

    Ser inget befriande i att falla handlöst i vattnet. Mannen gör sakerna till sin Show och inte till Guds ordningsamma. Med ordningsam menar jag inte högkyrklig utan normalt respektfullt så som Bibeln talar om att vi ska uppträda. Mannen utnyttjar Gud till sin egna sak. Hur mår han egentligen?

    Gilla

  4. Ulrika Jansson

    Tillägg:
    Tit 1:7-8
    Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig,
    utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.

    Gilla

  5. ”Bentley är kunnig i karismatisk kyrkohistoria.”

    Yeah. Han är ju en fullblodsgnostiker.
    Jag råkade jämföra rörelserna just idag.

    Nånting jag gillar är en riktig ”fullblodsgnostisk” biff och stekt whoa whoa-potatis.
    Äter helst utanför kyrkan. Förstår ni vad jag menar?

    Gilla

  6. Karl-Henrik Johansson

    Hallå Micael!

    Om du vill förstå vad falsk karismatik innebär och annat som du inte förstår, ska du ta och läsa detta och handla därefter istället för att förespråka det som inte hör till Kristi kropp:

    Jag rekommenderar stark detta!

    Jag talar om en man som VERKLIGEN var Andedöpt

    Petrus 2:a brev Kap 1:3-15

    Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen. Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike.
    Därför tänker jag alltid påminna er om detta, trots att ni redan känner till det och är befästa i den sanning som ni äger. Jag ser det som min plikt att väcka er genom mina påminnelser, så länge jag bor i detta tält. Jag vet att jag plötsligt skall lägga av mitt tält. Det har vår Herre Jesus Kristus visat mig. Men jag vill göra det jag kan för att ni också efter min bortgång alltid skall kunna minnas detta.

    DETTA ÄR VERKLIGEN INGA TOMMA ORD!

    Gilla

  1. Pingback: Sjukhus-underhållning « Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: