När aktivismen blir en avgud

I tre och ett halvt år har jag propagerat för att förena tecken och under med fred och rättvisa, och bland kristna är det framför allt två grupper som argumenterar emot: karismatiker som tycker att kristna kan/ska vara rika och delta i krig, samt kristna aktivister som är kritiska till karismatik och evangelisation. På senaste tiden har jag bekymrat mig mer och mer för den senare gruppen.

Medan de politiskt konservativa karismatikerna promotar en livsstil och ideologi som i slutändan är skadlig för folk, har de ändå en passion för Gud och Hans Ord, vilket blir en gemensam grund för oss när vi diskuterar.  Flera ickekarismatiska aktivister som jag stött på visar dock tidvis på ett ganska motsägelsefullt beteende – medan man ofta och gärna pekar på hur viktigt fred och rättvisa är i Bibeln, hävdar man ibland saker som är exegetiskt orimliga i sin strävan att visa att tecken och under inte är mycket att komma med.

Jag har hört vissa som hävdar att de tidiga kristna inte ansåg att änglar var de andliga varelser som vi förknippar dem med, vilket inte är sant (Hebr 1:14).* Jag har hört andra hävda att Bibeln aldrig säger att Jesu födelse var en jungfrufödsel, vilket inte heller det stämmer (Matt 1:18, 23). Jag har hört folk argumentera för att Jesu matunder kan förklaras med att folk hade med sig egen mat, vilket inte alls går att visa exegetiskt (Matt 15:32, 36, Joh 6:11-14). Och så är det naturligtvis många som hävdar att man är trolös om man ber om under, att Evangeliet sprids bäst i goda gärningar och inte genom mirakler, att Andens gåvor inte längre finns, och så vidare.  

Vissa förnekar till och med Jesu gudomlighet i jakten på ickekarismatisk teologi. Häromdagen skrev en kille i en facebookgrupp om kristen anarkism som jag är med i, att Jesus var en människa som vi som aldrig använde sig av de gudomliga och messianska epitet andra senare hade klistrat på Honom, ”Människosonen” var den titel Han själv använde för att betona sin mänsklighet.** Jag var den enda i gruppen som argumenterade emot detta. Vid sådana tillfällen tycker jag det blir väldigt uppenbart att aktivismen nästan blivit en avgud som har högre auktoritet när vi utformar vår teologi än vad Bibeltexterna betyder i sin kontext. Betyder detta att ”för mycket” aktivism är dåligt? Absolut inte! Men den får aldrig ersätta andligheten.

Det är knappast på grund av Bibelstudier de har kommit fram till att mirakler är oviktigt, för då skulle de inte ha så dåliga exegetiska argument, utan det är i regel att de har sett all skit och lurendrejeri i den karismatiska rörelsen och i vissa fall varit med om det själva. Vad de behöver är goda exempel på sund karismatik som förenas med fred och rättvisa. Det var detta som gjorde att den kristna aktivisten Bob Ekblad började omfamna Andens gåvor för några år sen. Han insåg att det inte är gåvorna i sig som gör att amerikanska pingstvänner blir urflippade republikaner utan att de inte har omfamnat hela pingsten.

Igår läste jag i Bobs bok A New Christian Manifesto som tar upp hur man förenar karismatik och aktivism. När han besökte Iris Ministries i Mozambique skulle han ut på outreach på landsbygden tillsammans med en pastor som hette Juma. De samtalade med varandra inför resan och Bob förstod snart att Juma hade varit kristen i sex år och pastor i fem, och under denna tid hade han grundat 25 församlingar. Han hade också uppväckt sin dotter från de döda.

Hon hade haft cerebral malaria under en lång tid, och en dag dog hon medan hon var bunden kring sin moders rygg på marknaden. När familjen gjorde den hemska upptäckten lade de henne i hennes säng och samlade alla kristna de kände för att be. Efter flera timmar vaknade hon till liv. Hennes malaria var spårlöst försvunnen och fem år senare, när Bob träffade Juma, hade den inte kommit tillbaka.

I den anarkistiska facebookgruppen hade jag skrivit om vikten av att förena aktivism med karismatik, varav en kille invände att de hungriga knappast ville ha mirakler utan snarare en smörgås. Jag invände att de inte står emot varandra utan tvärtom behöver varandra, och så nämnde jag en annan pastor i Iris Ministries, Surprise Sithole, som betjänar de fattiga och har uppväckt åtta från de döda. Killen jag diskuterade med skrev sarkastiskt ”Bara åtta? Har den här Surprise-killen ett jobb som hindrar honom från att uppväcka fler? Verkar vara lite låg produktivitet.”

Jag kom att tänka på ett blogginlägg av Anton Johnsson där han pekar på det ironiska i att de kristna som ofta talar sig varma om att ha de fattigas perspektiv i teologin ofta negligerar att största delen av världens fattiga kristna är passionerade karismatiker. Min anarkistiske vän drog sig inte för att först hävda att de fattiga inte bryr sig om mirakler för att sedan förlöjliga att en afrikansk pastor menar sig ha uppväckt åtta personer från de döda.*** Jag skulle efterlysa för det första en större ödmjukhet och lyhördhet bland många kristna aktivister, för det andra en mer genomtänkt och konsekvent bibeltolkning, och för det tredje en hunger efter Andens gåvor i överflöd (1 Kor 14:12). Andens frukt är kärlek, glädje och frid. Andens gåvor är helande, profetia och tungotal. Det är en och samme Ande, som gör oss till effektiva aktivister och kärleksfulla karismatiker.

*Det är inte mitt syfte att här gå in på någon djupare diskussion kring varför jag inte tycker dessa teorier är hållbara, varför jag bara slänger ut enstaka bibelverser som jag tycker bäst motsäger dem. Det kanske uppfattas som korthugget men jag tyckte det var bättre än att inte ha någon referens alls.

**Denna tankegång missar att Människosonen var ett begrepp hämtat från Daniels bok för att beskriva Messias (Dan 7:13-14), plus att Jesus själv bekände flera gånger att Han var Messias och Guds Son (Matt 16:16-17, Luk 24:46-48, Joh 17:1-5).

***Givetvis sätter jag inte likhetstecken mellan fattig och afrikan, och faktum är att Surprise idag som heltidsanställd samfundsledare i Sydafrika snarare tillhör medelklassen, men hans uppväxt i Mozambique och Malawi präglades av stor fattigdom och det var då många av mirklerna skedde (jag rekommenderar hans bok Rösten i natten, Gospel Media). Pastor Juma å sin sida är bonde och lever mycket enkelt.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 10 januari, 2013, in Frälsning mirakler och aktivism and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. 9 kommentarer.

  1. Bra inlägg, vi behöver allt även om man kan vara olika verksam i olika delar av evangeliet. Vi kan komplettera varandra.

    En kommentar dock, om man inte förnekar Kristi gudomlighet har man inte nästan gjort sig en avgud man har helt avfallit och är inte längre kristen.

    Gilla

  2. Anneli Lendrup

    Tack Micael för det du skriver! Tack för den HELHET du står för! Svårt att hitta sammanhang som omfattar detta. Vill bara uttrycka min tacksamhet, och uppmuntra dig att fortsätta! Gud välsigne dig!

    Gilla

  3. Tack syskon! Aktivism mår onekligen bäst tillsammans med evangelisation och karismatik 🙂

    Gud välsigne er!

    Gilla

  4. Balansen är det viktiga och att ge olika personer med olika gåvor utrymme. Även det karismatiska kan bli en avgud. En viktiga skillnad är att vi faktiskt kan vara aktivister på egen hand, men undren är ALLTID Guds verk.

    Gilla

    • Amen, Mattias, håller helt och hållet med. Kolla in ”uppföljaren” till detta inlägg: http://kristenunderjord.wordpress.com/2013/01/12/micael-aktivismen-ar-gudagiven/

      Gud välsigne dig!

      Gilla

      • ” En viktiga skillnad är att vi faktiskt kan vara aktivister på egen hand, men undren är ALLTID Guds verk.”

        Det där är lite intressant… Kan vi vara säkra på att det är så? Kan vi tänka oss att fred och rättvisa uppnås utan att Gud har ett finger med i spelet?

        Jag säger inte att man automatiskt blir Kristen bara för att man är fredsaktivist, men gör man inte trots allt Guds vilja om man arbetar för fred?

        Gilla

        • Man gör definitivt Guds vilja när man verkar för fred och rättvisa, dock tror jag inte det per automatik innebär att man gör det i Guds kraft. Om Guds kraft kommer per automatik när man gör Hans vilja blir bönen verkningslös. Det fanns en anledning till att Jesus sa att apostlarna skulle vänta på Andens kraft innan de började evangelisera (Apg 1:8).

          Med andra ord tror jag det finns en skillnad på naturliga dygder som vi gör i vår egen kraft och övernaturliga som vi gör i Guds kraft, Andens frukter helt enkelt. Dock förstår jag och sympatiserar med att Gud kan ha ett finger med i spelet. Det är i Honom vi andas och är till, och allt gott är från Honom. Samtidigt tror jag att det är möjligt att vara aktivist i sin egen kraft, och det är förstås nåt vi ska undvika.

          Gilla

  5. Stefan Pettersson

    ”Medan de politiskt konservativa karismatikerna promotar en livsstil och ideologi som i slutändan är skadlig för folk, har de ändå en passion för Gud och Hans Ord, vilket blir en gemensam grund för oss när vi diskuterar” skriver du .. Om du med politiskt konservativa menar den sk framgångsteologin så ger jag ingenting för deras sk passion för Gud och hans ord .Bibeln är helt klar med att man icke kan tjäna två herrar. Jag har sett och hört mycket från försammlingar som anser att rikedom är ett mått på Guds välsignelse.

    Gilla

  1. Pingback: Fyra myter om mirakler i Afrika « Hela Pingsten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: