Trosrörelsens lik i garderoben

image

Minns ni rabalderna kring Moderaterna för ett år sedan när de piffade till sin historiebeskrivning? I sitt idéprogram skrev de att ”kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande.” Eftersom Moderaterna historiskt faktiskt var mot lika rösträtt och stöttade apartheidregimen så fick detta stycke oerhörd kritik. Ingen ifrågasätter att de menar sig stå för dessa saker idag, men man kan inte förfalska sin historia.

Samma sak tänker jag om kyrkor och samfund som traditionellt har motverkat fred och rättvisa på olika sätt men som nu vill göra bättring – det är naturligtvis helt rätt att påbörja ett engagemang, men förfalska inte historien. Det är viktigt att exempelvis Katolska kyrkan och Svenska kyrkan tar avstånd från de övergrepp, mord och förföljelse de begått genom historien, och inte gömmer undan detta. Och på samma sätt tycker jag att den svenska trosrörelsen har mycket att be om ursäkt för.

Exemplen är många. Framgångsteologin som säger att en stark tro leder till rikedom har sitt ursprung i trosrörelsen, en lära som glorifierar ojämlikhet och överflöd. Miljöengagemanget inom rörelsen är svalt, istället har tidningen Världen idag publicerat klimatskepticism på ledarplats. Och inte minst så stödjer nästan alla i trosrörelsen Israels ockupation av och krig mot Palestina.  

Det sistnämnda står fortfarande orubbligt fast i rörelsen men när det gäller framgång och miljö har en hel del börjat tänka om. Dock finns risken att man inte vågar tala om vad man stått för historiskt. Tidsskriften Keryx som ges ut av Livets Ords förlag ifrågasatte om framgångsteologi ens existerat. Och igår diskuterade jag med en i trosrörelsen eller vad det heter om deras miljömedvetenhet, där jag menade att denna var mycket sämre än hos exempelvis Gemensam Framtid medan hen tyckte att det var en tråkig generalisering som byggde på min egen subjektiva syn på vad som är sant engagemang.

Det är toppen att man på detta sätt ändå tar avstånd från framgångsteologi och visar intresse för miljön, det är förstås en viktig utgångspunkt för att trosrörelsen ska öppna upp sig för hela pingsten och förena sin glöd för Andens gåvor med engagemang för fred, miljö och rättvisa. Men då krävs det att man är självkritisk och inte mixtrar med sin historia. Gud förmår verkligen i sin Helige Andes kraft upprätta passionerad aktivism i sin älskade Trosrörelse, men förnyelse kräver omvändelse, och omvändelse kräver att man bekänner sina synder.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 27 januari, 2013, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: