Passion för att rädda liv

Foto: Hannah McNeish/IRIN

Foto: Hannah McNeish/IRIN

Jesus sade: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi.

En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka.

Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” Mannen svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och gör som han.” (Luk 10:31-37)

Aldrig förr har det varit så lätt för en vanlig medelsvensson att rädda liv. Nästan varje person i Sverige har möjligheten att rädda liv. 200 miljoner människor drabbas av naturkatastrofer varje år, miljontals går hungriga, miljontals saknar rent vatten, miljontals saknar hem. Behoven är enorma, och det har de varit länge. Men aldrig förr har det varit så lätt att stödja bra, seriösa humanitära organisationer som verkar i katastrofområden. Aldrig förr har det varit så lätt att rädda liv.

Detta är naturligtvis fantastiskt, men det medför också ett stort ansvar. Liknelsen om den barmhärtige samariern i Lukas 10 lär oss att passivitet är kärlekslöst. Det räcker inte med att vara präst, om man ignorerar de nödlidande älskar man inte sin nästa. Om vi kan hjälpa ska vi hjälpa. Vi har en skyldighet att rädda liv. Ändå lider humanitära insatser i regel av underfinansiering och resursbrist. Resultatet blir att tusentals människor dör i onödan.

Detta beror i sin tur till stor del på att intresset för och kunskapen om humanitära kriser är begränsad. När medierna slår stora gong-gongen och basunerar ut att folk dör som flugor på Haiti eller Afrikas horn, då engagerar sig jättemånga och stora summor doneras, även om det inte alltid är tillräckligt. Men de bortglömda och långsamma kriserna i Centralafrikanska republiken eller Kongo väcker inte alls lika stor uppmärksamhet, och det gör det väldigt svårt att samla in pengar – något jag av egen erfarenhet har märkt.

Foto: Nancy Palus/IRIN

Foto: Nancy Palus/IRIN

Är det någon slags naturlag som gör att folk har ett svalt intresse för humanitära kriser? Nej, då skulle engagemang inte ha blossat upp under torkan på Afrikas horn, och det skulle inte heller finnas individer med ett brinnande intresse för detta. Jag är övertygad om att kristna är kallade till att skapa och behålla en passion för att rädda liv, där man finner en glädje och tillfredsställelse i att stödja humanitära insatser. Vissa triggas av sport, andra av dataspel, andra av mode. Vad sägs om att vi istället triggas igång av matbombningar och flyktingläger?

Hur ska vi då göra för att få en sådan passion? Bibeln talar mycket om helgelse, att träna sig i dygder, att söka Andens frukter, kämpa mot köttet och göra goda gärningar. Vi behöver också varandra, så att vi kan inspireras och vägledas av andra som har samma längtan. Och vi behöver öka vår kunskap om humanitära kriser och hålla oss uppdaterade. IRIN, Reliefweb och AlertNet är en bra start.

Framför allt behöver vi den Helige Andes kraft. När vi blir uppfyllda av Anden och låter Honom överflöda våra hjärtan med kärlek och kraft kommer vi inte kunna göra annat än att likt samariern rusa fram till de döende och sårade för att ge dem hjälp. Med undantag för när någon blir frälst finns det inget jag tycker är så underbart som när man bidrar till att rädda liv. Världen skriker efter hjälp. Och vi har makt att hjälpa.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 19 februari, 2013, in Ekonomi och social rättvisa and tagged , , , , . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: