Gatuevangelisation är ett måste

Häromdagen rapporterade Dagen att ungefär hälften av Sveriges befolkning tror på Gud, enligt en färsk studie. Denna i min mening rätt glädjande nyhet (trodde det var betydligt färre) kompletterade tidningen med att fråga sig ”hur kan vi locka dessa människor till församlingen?” Det är en ärlig och välmenad fråga, men som Maria Cruz poängterar på sin blogg bygger den på ett feltänk där evangelisation går ut på att folk ska komma till kyrkan snarare än att kyrkan ska komma till dem:

Jag tror att vi behöver tänka om. Jag tror att vi behöver gå ut och göra som Jesus. Jesus blev som en av oss, han blev människa. Jag tror att vi behöver göra som Paulus, som blev allt för alla för att vinna någon. För varför tror vi att någon som inte är kyrkvan ska ta sig över våra kulturella gränser ( och de är faktiskt många) för att få höra om Jesus, när ansvaret i själva verket ligger på oss? Det är vi som blivit anförtrodda uppdraget. Det är vi som är budbärare av den världsomvälvande, ständigt relevanta, sanningen – Jesus själv.

Jag är just nu på Pannkakskyrkans årsmöteshelg. För er som inte känner till oss så kan det vi gör sammanfattas med himmel och pannkaka. Vi evangeliserar på gatan på ca 20 platser runtom i landet, oftast genom att bjuda på pannkakor. Många har kommit till tro och blivit helade genom åren, och mängder med kristna ungdomar har inspirerats till evangelisation.

En av de stora utmaningar vi diskuterar här på helgen är att bygga in Pannkakskyrkan i församlingarna. Det är oerhört viktigt på många sätt: Pannkakskyrkan är inte och ska inte vara en egen församlingsrörelse; församlingar behövs för uppföljning, support och rekrytering; många församlingar behöver ägna sig mer åt gatuevangelisation – med mera.

Det sistnämnda är vad Maria pekade på i sitt blogginlägg. Trots att gatuevangelisation är det primära verktyget för att sprida Evangeliet i Nya Testamentet har många en naiv och orealistisk tro på att församlingsmedlemmar utan träning och särskilt mycket undervisning ska föra folk till tro på jobbet eller genom att ta med vänner till kyrkan. Det är för det mesta otillräckligt uppenbarligen, eftersom de flesta församlingar krymper. Alpha är förvisso en jättebra evangelisationsmetod, men även det behöver kompletteras med att möta människor som inte definierar sig som sökare och/eller är väldigt långt från kyrkan. Såna möter man på gatan.

Jag kan inte nog betona hur viktigt, bibliskt och nödvändigt gatuevangelisation är. Vi måste gå ut för att nå ut, som Carl-Erik Sahlberg, experten på församlingstillväxt, brukar säga. Alla pastorer, präster, ungdomsledare och andra ledare som läser detta, sätt igång med att ta ut er församling på gatan regelbundet. Om ni inte vet hur och varför så kommer jag gärna och undervisar för er (gratis förstås). Vi kan inte bara titta passivt på när kyrkan gräver sin egen grav. Vi måste evangelisera.

Motala Baptistförsamling är ett exempel på en kyrka som förstått detta. Genom alpha och pannkakskyrka har de sett en fantastisk församlingstillväxt, bara senaste månaden kom tio personer till tro, och antalet ökar stadigt. S:ta Clara, Carl-Erik Sahlbergs församling, har också växt enormt de senaste tjugo åren genom stor diakoni, pannkakskyrka, alpha och karismatik. Det är inte svårt att evangelisera i Sverige. Allt handlar om vilja, bön och handling. Så fort vi bestämmer oss för att vi måste få se frälsning, så kommer Gud rikligt besvara vår längtan.