Två av de mest inspirerande personerna jag mött i Sydafrika är Jonny och Bex Gilling. De är galet fantastiska. De dryper av allt Iris Ministries står för och lyser Kristi kärlek på alla de möter. Sedan ett halvår är de ansvariga för Michael’s Children’s Village, Iris hem för utsatta barn där jag fått bo en del av min vistelse.
Jonny berättade för mig hur de jobbade som ungdomsledare hemma i Nya Zeeland i fyra och ett halvt år. De tre första åren var enormt tröga, ”för vi arbetade i köttet”, därefter upplevde de kraftig utgjutelse. Fler och fler ungdomar kom, inte för att de gjorde någon outreach eller aktivt sa åt folk att ta med sina vänner utan för att de som var där blev så förvandlade av Kristus att deras vänner kunde se förvandlingen med sina egna ögon. Och så helt plötsligt en dag när allt var som mest fantastiskt sa Gud åt Jonny att de ska säga upp sig.
”Hur ska jag säga detta till Bex?” Jonnys personliga smärta över att offra det han älskade överträffade inte hans oro för hur han skulle uppmana sin hustru att offra det hon älskade. Han mötte henne precis innan de skulle på ett möte med församlingsledningen. ”Jag måste prata med dig.” ”Nej, jag måste prata med dig!” ”Men det jag har att säga är väldigt viktigt”. ”Jag tror nog att det jag har att säga är ännu viktigare.” Ja, ni fattar. Gud hade sagt samma sak till Bex samtidigt. De sa upp sig samma dag.
Inte så långt därefter var de på en gudstjänst och Gud sa åt Bex att ge bort mer än hälften av vad de hade på sparkontot. När det var kollekt vände sig Jonny till henne och frågade vad Gud gav henne för summa. ”Det är en stor summa”. ”Det har jag också fått.” Det var samma belopp, på öret. Tusentals dollar.
Så de är coola helt enkelt, förenade i Anden, och otroligt Kristuscentrerade i allt de gör. Jag frågade Jonny vad hopp är. ”Kristus”. Vad är fattigdom? ”Brist på Kristus”. Vad är syftet med mirakler? ”Att föra folk till Kristus.” Han var mycket bekymrad över hur många sydafrikaner söker gåvorna utan att bry sig om frukten, och således är ockultism utbrett även inom vissa kyrkor, eftersom det är kraften man vill åt snarare än den fulla härligheten i Kristus.
Jonny talade också mycket om hur Anden står i kontrast till köttet. Enligt min erfarenhet talar man inte så mycket om köttet i karismatiska sammanhang (särskilt inte i vardagligt tal) trots att man talar mycket om Anden, och kanske beror det helt enkelt på att, som Jonny sa, största delen av det många kyrkor ägnar sig åt är att arbeta i köttet för att tillfredsställa köttet. Se bara på framgångsteologin. Jonny sa att han vet att Gud kan välsigna oss men bara om vi är beredda att ge bort allt. Och det visste han av erfarenhet.
Predikan han höll i Iris Revival Church om Guds närvaro var en av de bästa predikningar jag hört, någonsin. Jag ska ladda upp den när jag kommer hem 🙂
Hela Pingsten 
Hej! Jag har med intresse skummat igenom diverse texter här på bloggen, då jag själv länge har haft svårt att känna mig hemma pga av just det du beskriver, en väldigt polariserad kyrka.
Min fråga har inget med detta inlägg att göra, utan det var någon som kommenterat på något annat som gjorde mig väldigt upprörd och jag kände att jaf var tvungen att kasta ut en fråga kring detta. Varför har man en sådan nästintill hatisk och främlingsgörande syn på katolska kyrkan i många trosrörelse/anabaptistiska kretsar? (Inklusive mitt eget sammanhang). Det gör mig så arg och så ledsen! Några av de mest hängivna kristna jag har träffat, både vad gäller karismatik och rättvisa, tillhör den katolska kyrkan. Jag har träffat många katoliker som lever mer Jesuslikt än någon av oss andra kristna och jag väldigt ledsen när så många av mina medkristna försöker avkristna katoliker och pratar om dem som om de vore en cancersvulst hos kristendomen! Det är inte så att jag inte förstår problematiken med en stadskyrka, mariadyrkan osv. Men vi i vår del av kristendomen kan inte påstå att deras problematik är värre än våran problematik. Vi har också avgudadyrkan, organisationsproblen m.m. Vilka är vi att döma? Jag blir så ledsen, arg och besviken på min gren av kyrkan för detta. Liksom de har något att lära av oss så har vi saker att lära av dom. Det känns fruktansvärt att man fördömer många av de enormt kärleksfulla och Jesustrogna kristna som jag har träffat. Bara för att de är katoliker. Detta är något som har gnagt i mig under flera år och om någon vill lämna ett.svar är jag tacksam. JESUS är vår herre och vårt centrum, oavsett vilket samfund/kyrka/rörelse vi tillhör! Guds frid och välsignelse. /Fanny
GillaGilla
Hej Fanny!
Håller med fullständigt. Den karismatiska rörelsen består av ca 600 miljoner människor, och ca 100 miljoner av dem är karismatiska katoliker. Katolska kyrkan har en lång tradition av att förena mirakler med passionerat engagemang för de svaga och utsatta, liksom ortodoxa kyrkan. Jag är mycket inspirerad av helgon som Franciskus och Padre Pio (den senare har jag skrivit en bloggserie om, helapingsten.wordpress.com/tag/padre-pio ).
Som du säger, jag är inte okritisk till katolska kyrkan och det finns en hel del jag inte håller med om, men det gäller de flesta frikyrkor också 🙂 Det blir så otroligt virrigt när man hävdar att katoliker och ortodoxa inte är riktiga kristna, för det skulle innebära att det knappt fanns någon kristen i över 1000 år efter kyrkans tillblivelse.
Kul att du gillar det jag skriver, Gud välsigne dig!
GillaGilla