Evangelisation enligt Pannkakskyrkan

I fredags höll jag detta föredrag i Borlänge Pingstkyrka. De hade kontaktat Pannkakskyrkan för de ville ut och pannkakelisera och i egenskap som inspiratör för Pannkakskyrkan tog jag med mig Elin från Uppsalagruppen och åkte dit. Föredraget, som använde sig av denna vackra prezi-presentation, handlade om detta:

Tre vanliga evangelisationsmodeller som används i kyrkan i Sverige:

1. Relationsevangelisation
2. Mötesevangelisation
3. Gatuevangelisation

Relationsevangelisation handlar om att berätta om Jesus för släkt och vänner och kan vara väldigt nice, men det är rätt individualistiskt och innehåller ingen lärjungaträning. Mötesevangelisation går ut på att församlingen bjuder in folk till gudstjänster och liknande där en predikant predikar de goda nyheterna, men även här saknas lärjungaträning utan evangelisationen reduceras till en enda person. Men sen har vi då gatuevangelisation som till skillnad från de andra når främlingar och som lärjungatränar och evangeliserar i grupp. Gatuevangelsation är ju också vanligt i Bibeln. That’s why we like it.

Pannkakskyrkan går ut på gator och torg och bjuder på himmel och pannkaka. Vi finns på ett tiotal platser runtom i Sverige och har sen några år tillbaka en riksorganisation som arrangerar konferenser, sommarturnéer, producerar material med mera. Det är en ungdomsorganisation men äldre är förstås också välkomna – dock vill vi att det ska ägas av ungdomar. Under de sju år rörelsen har funnits har vi sett så sjukt mycket hända, många har blivit frälsta, helade och upprättade. Här är ett smakprov:

Hur botar man evangelisationsfobi? Eftersom gatuevangelisation är så ovanligt och eftersom det är närmast tabubelagt i Sverige att tala med främlingar på stan så tycker många det är jättejobbigt att gå ut och evangelisera. Pannkakskyrkan har dock varit en grej som botat mångas evangelisationsfobi. Varför? För det första för att man får den här lärjungaträningen och upptäcker att det inte är så farligt att snacka om Gud med andra. För det andra därför att om man inte behöver göra nåt mer än att bjuda på pannkakor och göra folk glada om man känner för det. För det tredje därför att det bygger på teamwork där de som är vana hjälper ovana. Och för det fjärde för att det är sjukt kul!

De tre benen. Pannkakskyrkan är en pall. Sitsen är Guds kärlek och de tre benen är berätta, betjäna och be. Berätta om att Jesus är vägen till evigt liv, betjäna människor i kärleksfulla praktiska handlingar och be för tecken, under och mirakler. Denna modell baseras på Rom 15:18-19 där Paulus säger att han evangeliserar med ord, gärning och kraften av tecken och under. That’s how we roll 🙂

Efter att jag hållit detta föredrag gick i princip hela ungdomsgruppen ut och så pannkakeliserade vi på Jussi Björlings torg mitt i Borlänge. Det blev en i min mening riktigt lyckad kväll med många goda samtal och pannkakor. Vi fick be för en tjej som hade varit med om en svår olycka i somras – hon föll från cykeln och fick ett stort sår i knät som var så djupt att läkarna inte kunde sy. De skrapade bort det mesta av gruset och satte på bandage som hon var tvungen att ha i en månad. Det gjorde fortfarande så ont att hon inte kunde röra vid knät utan smärta och det var förstås svårt att böja sig med mera. Vi bad för henne och all smärta försvann direkt. ”Asså det är ju helt sjukt!!”

Gud är god 🙂