Husförsamlingar eller byggnadsförsamlingar?

Gudstjänst i min församling Mosaik
Gudstjänst i min församling Mosaik

Idag publicerades en debattartikel i Dagen skriven av mig där jag argumenterar för att de flesta byggnadsförsamlingar bör omvandlas till husförsamlingar. Precis som mitt förra blogginlägg är debattartikeln en reaktion på hur pingstförsamlingen i Linköping sålt sin kyrkolokal för 38 miljoner och spenderar dessa 38 miljoner på en ny lokal. Jag har fått en hel del invändningar och kommentarer och tänkte besvara några av dem här.

Många säger att mina tankar är utmanande, radikala och till och med naiva. Det får de ju tycka, men själv tycker jag inte det. Det är inte en vild gissning att de allra flesta församlingar i Sverige är byggnadsförsamlingar, kanske mer än 90 %. På Bibelns tid var de 0 %. I princip alla husförsamlingar i Sverige tillkommer genom församlingsplantering. Det jag visar i min debattartikel är vilken enorm vinst församlingar bokstavligt talat skulle göra om de transformerade sina byggnadsförsamlingar till husförsamlingar genom att sälja byggnaden, göra husgrupperna till gudstjänsfirande gemenskaper och samlas offentligt precis som urkyrkan istället för att stänga in sig i en byggnad. Då skulle man få miljoner kronor till att hjälpa de fattiga och sprida evangeliet.

Många argumenterar för att båda går bra, att kyrkobyggnader och husförsamlingar inte står i motsatsförhållande med varandra samt att bara för att alla kyrkor i Bibeln var husförsamlingar så betyder inte det att byggnadsförsamlingar är förbjudna. Det jag dock pekar på i min debattartikel är att ägandet av en byggnad värd miljoner som samlar 100 pers eller mer radikalt förändrar den bibliska definitionen av församling – oftast till det sämre. Det finns ingen uppmaning i Nya Testamentet till att bygga hus, däremot att hjälpa de fattiga och sprida Evangeliet. Eftersom en byggnad slukar åt sig miljontals kronor och alltför ofta skapar introverta församlingar där endast en minoritet evangeliserar, så menar jag att de oftast hindrar församlingen att följa det bibliska mandatet, inte underlättar det.

Det finns dock undantag, både i mitt blogginlägg och i debattartikeln pekar jag på S:ta Clara som verkligen använder sin byggnad mitt i centrala Stockholm just för att hjälpa de fattiga och sprida evangeliet. Men idag har vi en situation där de flesta kyrkor fungerar som Joakim von Ankas pengabinge: man låser in dyr utrustning, låter byggnaden stå tom mestadels och låter inte hemlösa sova där. Evangelisation definieras som att man antingen ska evangelisera själv på skolan och jobbet, eller att man ska ta med vänner till kyrkobyggnaden. Och målet med församlingstillväxt är inte att multiplicera och skapa nya församlingsenheter som i urkyrkan, utan att fylla byggnaden med ännu fler folk tills den blir så stor att man måste spendera hundratusentals kronor på att bygga om eller köpa nytt.

Och det går inte att argumentera för att en husförsamling skulle vara sämre på att göra det Jesus vill att vi ska göra än en byggnadsförsamling. Förutom att alla församlingar i Bibeln och den tidiga kyrkan var husförsamlingar så är världens största väckelse – den i Kina – en husförsamlingsväckelse. Här i Europa där byggnadsförsamlingar är norm upplever vi istället världens största insomning och sekularisering. Naturligtvis kan väckelse förekomma i byggnadsförsamlingar också, men väckelsen i Kinas underjordiska kyrka är så gigantisk och välsignad att det blir bara löjligt att påstå att vi måste ha byggnader av något slags effektivitetsskäl – egentligen är de rätt onödiga.

Slutligen har vi argumenten att det judiska templet och synagogorna som de tidiga kristna ofta gick till är en parallell till dagens kyrkobyggnader, och att de skulle bevisa att de inte var så husförsamlingsaktiga än då. Jag skulle vilja hänvisa till mitt bibelstudium av templets och synagogornas funktion som ni hittar här. Om vi börjar med församlingen i Jerusalem så samlades de i templet varje dag parallellt med att de också samlades i hemmen (Apg 2:46). I Apg 3:1 visar att Petrus och Johannes gick dit för att delta i den judiska tidebönen, vilket flera har påpekat för mig som argument för att de faktiskt ”gick i kyrkan”. När jag var yngre trodde jag helt enkelt att templet var dåtidens kyrkobyggnad och mötena i hemmen var som våra hemgrupper.

Men Apg 5:12, 19-21 säger att syftet med att gå i templet också var att bota sjuka och predika Evangeliet. Något som gjorde att de kristna blev arresterade flera gånger om. I templet firades inte brödsbrytelse, det skedde i hemmen (Apg 2:46), och som sagt var dessa möten varje dag. Mötena i hemmen var alltså det som utvecklades till våra gudstjänster, medan tempelverksamheten var något annat, något som försvunnit i de flesta församlingar: den obligatoriska evangelisationen. 

Mötena i templet skedde varje dag, de var på en offentlig plats och den gemensamma bönen firades med de som ännu inte trodde på Jesus. Gudstjänster i byggnadsförsamlingar sker en gång i veckan, på en sluten plats och framför allt med folk som redan tror på Jesus. Söndagsgudstjänsten i byggnadsförsamlingar är en uppskalning av de bibliska husmötena, placerad i en byggnad värd miljoner. Vi har skurit bort tempelevangelisationen, och låter bara en minoritet av församlingen evangelisera istället för att alla gör det.

Synagogorna som Paulus och andra missionärer gick till hade samma funktion som när de heliga i Jerusalem gick till templet. Man tillbad tillsammans med de som inte kände Jesus och tog tillfället i akt att predika Evangeliet. Apg 19:8-9 visar att när Paulus blev utkickad så gick han till en offentlig mötesplats för hedningar istället. Att de tidiga kristna gick till synagogorna är ett argument för att vi ska gå till synagogorna, dvs. till våra judiska bröder och systrar för att tillbe tillsammans och berätta om Messias, liksom det är ett argument för att vi ska finnas på offentliga platser och evangelisera. Men det är inte ett argument för att bygga kyrkobyggnader, för det ägnade sig urkyrkan inte åt.

18 kommentarer

  1. Tror du har framtiden där michael..jag tror att dom ekonomiska kriserna fortsätter och samhället här i sverige kommer bli allt mer ojämlikt , en församling där människor tar hand om varandra socialt och ekonomiskt och det inte finns en elit som anser sig vara mer värd och vill ha bonus tror jag är framtidens melodi, längtan efter en annan humanare ordning, guds rike 🙂

    Sång och musik var ju en del av dom första kristnas liv glöm inte det, soaking som du berättade om för länge sedan tycker jag är underbart, avstressande, vissa tycker om bach bra det med.

    Gilla

  2. Kan tipsa om boken ”Pagan Christianity” om du inte läst den. Bokens författare redogör för kyrkans avveckling från det ursprungliga, exempelvis från hemmens enkelhet till byggnaders stelhet.

    I övrigt kan jag tycka att du är inkonsekvent sett till pengar. Detta då du tycks gilla Bill Johnsons med fleras lukrativa koncept (i stora ”palats”).

    Låt oss bygga på klippan Kristus!

    Gilla

    1. Tack för tipset Johan!

      Här kan du läsa allt jag skrivit om Bill Johnson på den här bloggen, någonsin https://helapingsten.wordpress.com/?s=bill+johnson Som du ser tycker jag det är bra att han betonar den Helige Andes kraft medan jag är kritisk till hans framgångsteologi. Han är ingen falsk profet men jag tycker det finns bättre bibellärare än han. Jag är mycket mer inspirerad av Jesus Army och Iris Global och urkyrkan än Bethel Church.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  3. Håller med. Alltid tyckt att detta med kostnaden för lokaler känts så onödig. När jag skänker pengar vill jag att de ska gå till något viktigt – som socialt arbete, mission o.s.v. Dessutom tycker jag ofta själv att kyrkan jag går i känns för stor, som att gemenskapen inte blir så nära just för att det är så många människor. Hemgrupp är jag inte heller med i då jag tycker det är svårt att pussla ihop när man har barn – många grupper träffas ju på kvällstid osv. Så jag tilltalas absolut av tanken på husförsamlingar. En nära gemenskap där man ser varandra. Samtidigt tänker jag att den mindre gemenskapen skulle kunna innebära större likriktning och att man inte känner sig accepterad om man praktiserar sin tro på ett annorlunda sätt eller tänker olika i vissa frågor o.s.v. Men vet inte om det stämmer.

    Gilla

  4. Jag tycker själv illa om pampiga tempel. Peterskyrkan var för mycket kejsarpalats för mig och stora mormontabernakel…
    Håller faktiskt med dig till stor del men ser en rad stora problem. Varför inte bara börja och fortsätta med husförsamlingar (ni är ju knappast beroende av något slags centralt stöd, det ligger ju i sakens natur) så får man med tiden se vilken frukt det bär, bra, dålig eller (tror jag) bådeoch. Det får leva sida vid sida med ”byggnadsförsamlingar” och kanske är det rentav bra med en samexistens dessa båda verktyg. De kanske är bra på lite olika saker. Men vad gäller kyrkliga skrytbyggen så håller jag redan med dig!!!

    Verkar stödja din åsikt:
    http://www.huskyrka.se/artikel/cellkyrka-och-husforsamlingar-ett-paradigmskifte

    Gilla

  5. Ett problem med husförsamlingar: höjer tröskeln.
    När det blev så för mig förra våren så hade jag aldrig vågat ringa på dörren till främmande människor i en tio-personers församling där jag visste att jag skulle bli skarpt noterad och där jag inte visste om det innanför den främmande dörren var fullt ös på ”reaktionerna” (på anden)
    Det var så väldigt viktigt för mig att få ta det stegvis, i början slinka in för att sedan delta mer och mer. Men det bevisar säkert något hemskt om mig?

    Gilla

    1. Kan ju bli så Klaus, beror sig nog på folket 🙂 jag var mycket på bibelstudie grupper förr och det var kul, man läste ett kapitel och sedan fick folk ge kommentarer , lärdommar utifrån det man läst, historiska synpunkter m.m. Det var kul för alla fick lov att vara med och engagera sig.Såg den här videon för något år sedan och tänkte wow sånt skulle vi behöva mer av här i Sverige :

      Gilla

      1. Tack Lars, ja, det beror på hur folket är och hur man själv är. Men jag vet många med mig som skulle ha fått en högre tröskel. Dock kan ju tänka sig någon annan form av introduktion innan första mötet med hemförsamlingen än att bara gå och ringa på dörren.

        Gilla

        1. Jo det har du helt rätt i klaus, vill minnas att jag själv var med i stora församlingen och kyrkan innan jag besökte dom små husgrupperna, kändes tryggare att spana in folk lite först i den stora församlingen på avstånd vad det var för folk.. 🙂

          Gilla

  6. Michael, mycket talande och tilltalande. Hur ser du på ledarskapet i dessa husförsamlingar jämfört med dagens ledarskap? Hur skulle det exempelvis påverka utbildningar att avveckla underlaget för anställda pastorer, dinegen situation efter avslutad utbildning hur skulle den påverkas?

    Gilla

    1. Hej! Mycket bra och relevant fråga.

      I urkyrkan var som sagt alla församlingar husförsamlingar och de hade ett mångfärgat och dynamiskt ledarskap som inkluderade apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare (Ef 4). Det fanns en församling som samlades i varje stad, som organiserades i många små husgrupper. Således hade varje församling många äldste (presbyter), se t.ex. Apg 20. Så småningom fick en av dem överordnad position som biskop.

      Jag är inte emot att anställa de som ger sitt liv för Guds Rikes tjänst, arbetaren är värd sin lön. Att inte ha en byggnad skulle ju ge många miljoner till att anställa fler om man vill det. Dock är det orealistiskt och rätt onödigt att anställa varje husgruppsledare i en husförsamling. Som det är idag leds församlingars husgrupper av lekmän, och enligt min erfarenhet så sköter de sitt jobb bra. Istället kan man anställa en evangelist som evangeliserar på heltid och tar med husgrupperna ut på gatan, en pastor som besöker alla husgrupper regelbundet och ansvarar för själavård och omsorg, en lärare som undervisar husgruppsledarna i Ordet, en profet som vägleder husgrupperna i det profetiska och en apostel som startar nya husförsamlingar och ansvarar för mission. Många av dem kan man anställa på deltid för att också kunna ge generöst till de fattiga, fixa jobb och bostad till tiggare, stödja missionen och finansiera evangelisationen.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  7. Din tankemodell här låter ju bättre här än vad jag trodde först (idel lekmän + Facebook, ungefär)

    Gilla

  8. Tack för en bra och viktig debatt. Håller helt med dig av kritiken av byggnadsförsamling. Ditt argument att vi skull ha en massa pengar till god ministry om vi sålde våra katedraler tror jag likväl är lite tunnt. Drabbade kristna har haft gott om pengar både till katedraler och ministry. Filadelfia i 30-talets Stockholm skulle kunna vara ett exempel på det.

    Problemet ligger snarare i att i en byggnadsförsamling blir cellgruppssamlingen ett litet komplement till söndagens upphausade gudstjänst. Jag menar att ett cellgruppsmöte per definition har mer av de gudstjänstkvaliteér som NT beskriver. Och att de upphausade gudstjänster där vi sitter och ser våra syskon i nacken ofta är ett effektivt väg till sekularisering. När jag är full av nåd och i ett sansat tillstånd anar jag faktiskt ibland att söndagens Gudstjänst i byggnadskyrkan till äventyrs skulle kunna ha förutsättningar att vara ett litet fint komplement till cellgruppssamlingen.Eller vad tror du?

    Vi ska också vara medvetna om att evangeliet är så starkt så att vi trots religionspedagogiska tveksamma strategier kan få se stora skördar.

    Gud välsigne dig!

    Johan Gson

    Gilla

    1. Hej Johan!

      Tja, ju mindre man spenderar på byggnader desto mer kan man ge till de fattiga. Stora församlingar som Filadelfia hade ju kunnat ge ännu mer om de inte hade byggnad. Enligt Luk 21:1-4 ska vi inte bara imponeras av att de rika kan ge mycket utan fråga oss varför de inte gav allt.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

      1. Alltså jag håller ju typ med dig vilket du också ser om du läser hela min föregående text. Min poäng är att det över vår jord finns sjukt bra kyrkor i fråga om diakoni som råkar förfoga över schysta katedraler. Det är liksom inte där det sitter. För övrigt var det nog rätt fattiga människor som byggde storfillan under ett fattigt 30-tal. Människor som säkert på grund av sin frälsningsglädje praktiserade givande över sin förmåga. För överlåtna givare i växande sammanhang kommer lokalkostnader alltid vara på spottstyver nivå. Ditt resonemang skulle Möjligtvis vara mer berättigat om man argumenterar ifrån ett utdöende perspektiv och då kan jag väl hålla med dig fullt. En församling som håller på att dö ut och där medlemmarna kanske inte har fullt engagemang i sitt givande borde självklart inte satsa så mycket på byggnaden. Jag menar att vi måste lyfta fram husförsamlings livet och prioritera det. När vi gjort det tror jag många ganska så enkelt kommer lämna sin passion för byggnader. Din radikalitet är förvisso uppfriskande men i en byggnadsorienterad och byggnadspassionerad kyrkokultur tror jag inte den är gångbar om än Biblisk. Gud välsigne dig! / Johan

        Gilla

        1. Hej igen Johan!

          Kyrkobyggnader är i varje fall här i Sverige aldrig på spottsyvernivå utan de är värda flera miljoner. Det jag pekar på ovan är att de i regel är onödiga eftersom husförsamlingar funkar minst lika bra. Alltså är det miljontals kronor man spenderar på något onödigt, pengar som man kunde gett till de fattiga och till evangelisation.

          Om en församling bygger en kyrkobyggnad för 30 miljoner så är det ofrånkomligen 30 miljoner som INTE har gått till de fattiga och till evangelisation, oavsett hur mycket pengar som de sedan ger till dessa ändamål. Om de därutöver skulle ge 20 miljoner till de fattiga och till evangelisation (vilket är extremt sällsynt) och hyllas för att de ger ”mycket” till dessa ändamål kvarstår det faktum att om de valt att vara en biblisk husförsamling hade de kunnat ge 50 miljoner till dessa ändamål.

          Därför tycker jag att exemplet Fillan är rätt svagt – ja de har gett mycket till diakoni, men de hade kunnat ge mycket mer om de varit en husförsamling. Det är det som är problemet med byggnadsförsamlingar – de bränner miljontals kronor i onödan.

          Gilla

          1. Eftersom jag i grunden tycker precis som dig ser jag lite mening i att fortsätta tankeutbytet. Det jag främst velat föra fram är att pengar aldrig är något problem för Gud. Om jag däremot skulle vara lite väl radikal och tillspetsad tror jag ett stort problem är när vi köper bort vår andlighet i form av församlingsanställda. Tack för debatten och var välsignad./ Johan

            Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s