Pingstens sju ben

Glad pingst allihopa! Idag firar vi hur den Helige Ande gav kraft till de första lärjungarna att predika Evangeliet på alla möjliga språk, utrota fattigdomen och rikedomen genom egendomsgemenskap och utföra makalösa tecken och under som gav människor helande och upprättelse. Idag är det också femårsjubileum för Hela Pingsten – jag startade den här bloggen på pingstdagen 2009. Jag hade aldrig kunnat ana att den skulle bli så välläst och få vara till välsignelse för så många, jag är otroligt tacksam till Gud för det och ser fram emot alla kommande år! Kusinen Holy Spirit Activism firar samtidigt två år och lever och frodas den med.

Budskapet på både mina bloggar har alltid varit detsamma: karismatiken behöver förenas med aktivismen. Sökandet och användandet av den Helige Andes mirakulösa gåvor måste förenas med ett passionerat engagemang för fred och rättvisa. Denna vision har jag kallat för hela pingsten just för att det är det vi läser om i Apostlagärningarnas beskrivning av den första pingstdagen:

Många under och tecken gjordes genom apostlarna.  Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. (Apg 2:43-45)

Dock har jag länge känt att trots att visionen om hela pingsten vill vara holistisk och förena skilda perspektiv så kunde jag inte ärligt säga att karismatik och aktivism innefattar hela pingsten, eftersom pingstdagen i Apg 2 så tydligt innehåller evangelisation. Jag skrev om detta för några månader sen i blogginlägget ”Hela Pingstens tredje ben”. Bloggens ”slogan” byttes ut från ”Tecken, under, fred och rättvisa” till ”Frälsning, mirakler och aktivism” för att markera att det jag vill lyfta fram är föreningen av tre ben, inte två.

Alltså är det karismatiken, aktivismen och evangelisationen jag ska fortsätta fokusera på här tills jag dör, alternativt tills internet går sönder, alternativt tills Jesus kommer tillbaka. Men. Jag kan fortfarande inte helt samvetsenligt säga att det är dessa tre ben kyrkan består av, eller att ens de verkligen är hela pingsten. Jag har noggrant gått igenom Apg 2 och andra bibelställen om kyrkan och kommit fram till att den har sju ben, varken mer eller mindre. Jag är rätt så övertygad om att detta faktiskt täcker in rubbet, har vi detta på samma nivå som apostlarna, har vi en sann biblisk kyrka:

Överst i min fina teckning hittar vi tillbedjan, lovsången, passionen till Gud. Det handlar inte nödvändigtvis om musik men om hjärtats sökande efter sin Skapare och kärleksrelationen till Herren. Därunder hittar vi gemenskapen, koinonia, församlingens inbördes kärlek. Denna gemenskap var på Bibelns tid mycket djupare än hälsningsfraser och kyrkfika – de hade allt gemensamt och många umgicks dagligen i evangelisation, bön och hjälp. Sedan har vi Bibeln, läran, undervisningen samt bönen och förbönen. Det senare mixas ofta med tillbedjan men medan bönen ber Gud om att göra saker och efterfrågar Hans ingripande i världen är tillbedjan mer baserad på tacksamhet och att ära Gud utan att begära något tillbaka. Till sist har vi denna bloggs fokusområden, den utåtriktade och expressiva delen av församlingens liv: karismatiken, tjänandet och aktivismen, samt evangelisationen och missionen.

Dessa sju grenar tycker jag sammanfattar Lukas beskrivning av den apostoliska församlingen i Jerusalem på ett bra sätt:

De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.  Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna.  Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.  De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. (Apg 2:42-47)

En tänkbar invändning kan vara att s.k. sakrament, som dop, nattvard och att smörja de sjuka med olja, inte har en egen box trots att många kyrkor tycker att de är väldigt viktiga i församlingens liv, ibland till och med det allra viktigaste. Min respons är dock att både sakramentsbegreppet och sakramentskategoriseringen – alltså definierandet av vad som utgör ett sakrament – är utombibliska och ganska sena påfund. Katolska kyrkans sju sakrament härrör från 1100-talet och protestantismens två sakrament från 1500 -talet. I urkyrkan lades aldrig dop och nattvard i samma kategori, och därför ser jag dopet som en del av evangelisationen, smörjandet med olja som en del av karismatiken och Herrens måltid som en del av gemenskapen.

Men om jag då egentligen anser att den bibliska pingstförsamlingen hade sju ben, varför vill jag fokusera på bara tre? På ett sätt handlar det förstås om vad Gud har lagt på mitt hjärta och vad Han har kallat mig till. Men det jag också insett på senare tid är att församlingens struktur marginaliserar det utåtriktade. Missförstå mig inte, jag är väldigt glad och tacksam för all karismatik, aktivism och evangelisation som finns i svenska församlingar. Men när jag ser på apostlarnas församling var det ännu mer och ännu starkare. Många under och tecken skedde, lama gick och döda uppväcktes. Ingen rik och ingen fattig fanns, alla hade allt gemensamt. Och hela församlingen evangeliserade varje dag, så att varje dag var det människor som kom till tro.

Jag tror att ofta begränsar sig församlingars gudstjänster till de översta fyra boxarna. En catchphrase som ofta används om Apg 2:42-47 är att kyrkans ingredienser skulle vara ”bön, bibel, bröder och bordsgemenskap”, vilket ju exkluderar biraklerna, begendomsgemenskapen och bevangelisationen. I ett Alphamaterial jag läste en gång rekommenderades de nyfrälsta i slutet att gå till kyrkan, be och läsa bibeln – inte att bota sjuka, hjälpa de fattiga och predika evangeliet på gatan. En metodistisk pastor på en New Wine-konferens jag var på 2011 beskrev sin församlings möten med ”Sometimes we worship, then we read the Word, then we pray. Other times we pray, worship and read the Word. And sometimes we even read the Word, pray and worship – but we always do these three things.” Det beskrev ironiskt nog 90 % av de frikyrkogudstjänster jag varit på.

Om vi väver in evangelisationen i församlingens struktur så att det inte bara är en minoritet av församlingsmedlemmarna som går ut utan en majoritet, om det ansågs lika självklart som gudstjänster, om vi faktiskt började praktisera egendomsgemenskap och vara kyrka 24/7, utrota fattigdomen bland oss och ha en enkel livsstil, och om vi gick i Andens kraft i vardagen och botade sjuka på Coop, då vore hela pingsten i sanning upprättad, då står kyrkan stadigt på alla sina sju ben. Låt oss denna pingstdag be och arbeta för att en sådan kyrka ska bli verklighet. Amen.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 8 juni, 2014, in Frälsning mirakler och aktivism, Kyrka och teologi and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: