Leder egendomsgemenskap till sekterism?

OK, min internetkommunikationssabbat har gått sådär – sen jag tog paus från bloggande, Facebook och Twitter i måndags för att djupstudera Israel-Palestinakonflikten har jag ändå inte kunnat hålla mig från att smygkika på de sociala medierna då och då, och min överdos av Wikipedia pga nyss nämnda konfliktstudium ledde till att jag – skratta inte nu – skaffade Wikipediakonto och började skriva en artikel. Om egendomsgemenskap. Snacka om bloggabstinens. Och i och med detta blogginlägg är sabbaten rätt så avbruten, men jag känner mig tvungen att kommentera Dagens välgjorda dokumentation av ett kristet kollektiv som praktiserat egendomsgemenskap och blivit en sekt.

Medlemmarna i kollektivet, som hette just Kollektivet, beskriver extrem manipulation, kontroll och förtryck från ledarna – som trots egendomsgemenskapens egalitaristiska vision hade mycket bättre levnadsstandard, snyggare bilar och fler förmåner. Avhopparna vittnar om en typisk sekt, de har blivit sårade för livet och nu har två stycken dragit ledarna inför rätta. Förutom att de har behandlats fruktansvärt illa i gemenskapen så får de vid avhoppet inte tillbaka ett öre av det kapital som de satte in när de gick med.

Elisabeth Sandlund på Dagens ledarredaktion skriver om hur viktigt det är att lyssna till sektavhoppare för att inför framtiden känna igen när sådant uppstår på nytt. ”Kan skildringen medverka till att larmklockorna ljuder nästa gång en gemenskap går från att vara varm och innerlig till att bli kontrollerande och fördömande har den fyllt sin uppgift.” 

Eftersom egendomsgemenskap är så sällsynt bland kristna idag, kan många som läser reportaget dra slutsatsen att det är just den tighta gemenskapen som delat ägande innebär som skapar sekten. Flera ickereligiösa skulle förmodligen gå ännu längre och peka på att religion i sig innebär en fara för sektbildning.

Dock betonar psykologen Håkan Järvå att sektfenomenet inte nödvändigtvis har med religioner att göra, utan kan uppstå i alltifrån en familj till ett helt land (såsom Nordkorea): ”Forskning visar att det inte är religionens innehåll utan ledarens psyke och de psykologiska tekniker som han eller hon använder som är avgörande för de skador som uppstår.”

Dysfunktionella familjer finns det tyvärr många exempel på, där oftast familjefadern beter sig som en sektledare och begår övergrepp på övriga familjemedlemmar, skrämmer dem till tystnad och beter sig allmänt vedervärdigt. Det är klart att det finns ett samband med den tighta gemenskap som en familj innebär. Men det är få som pekar på detta och menar att alla familjer därför ska upplösas, dels för att de flesta familjer är goda gemenskaper men också för att det är så allmänt vedertaget att familjer ska existera.

De allra flesta familjer praktiserar någon form av egendomsgemenskap – något som var ännu starkare förr i tiden. Så när de första kristna hade allting gemensamt och utjämnade de ekonomiska klyftorna mellan sig (Apg 2:44-45) så behandlade de helt enkelt varandra som en familj. När de sa ”broder” och ”syster” till varandra var det inte bara from retorik – det var en realitet. Och man låter inte sina bröder och systrar lida nöd.

Jag säger inte att det inte finns risker med egendomsgemenskap. Det finns risker med all gemenskap, och det är förstås en högre insats när man delar egendomar. Ett kristet kollektiv som delar samma kassa måste ha transparens och god redovisning precis som alla andra ideella föreningar som hanterar mycket pengar. Så fungerar Jesus Army, som precis som Kollektivet uppstod under Jesusrörelsen på 70-talet men som har gått i en helt annan, mycket bättre riktning.

Även Jesus Army har haft problem – vissa kommuniteter var på 80-talet närmast sekteristiska – men numera är det ett exempel på sunda kommuniteter med insyn och kärleksfulla relationer (och de som lämnar får tillbaka sitt kapital). Det är viktigt att lyssna på vittnesbörden från sektavhoppare, men vi får inte heller glömma de goda berättelserna om hur egendomsgemenskap utjämnar klyftor och stärker banden mellan kristna syskon.

Ikväll ska jag åka på Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper i Haninge för att imorgon bland annat leda en workshop om kommunitetsliv i Andens kraft. Där hoppas jag få prata mer med likasinnade om hur vi skapar kärleksfulla gemenskaper där kritiskt tänkande tillåts samtidigt som vi enas i en egalitaristisk vision. Förhoppningsvis lyckas jag hålla mig från internet också fram tills måndag!