Ska kristna ägna sig åt österländsk meditation?

yoga-pixabay

Min medskribent Désirée skrev ett väldigt bra inlägg för en vecka sen om hur vissa kyrkor oreflekterat anammar hinduistiska och buddhistiska läror och praktiker istället för att fokusera på Jesus. Désirée har själv bakgrund i new age och vet vad hon talar om, och jag har själv påpekat hur absurt det är att församlingar i exempelvis Svenska kyrkan avvisar biblisk karismatik och väckelsekristendom men omfamnar andra religioner.

Jag har även sett problemet med ockult synkretism i Sydafrika, där de så kallade Sionistkyrkorna blandar kristendom och animism, och genom min församlings missionsarbete i Nepal och Indien har jag fått insyn i kontrasten som nyomvända kristna där upplever mellan Jesus och hinduism. Min pastor Hans ha fått befriat inte så få från demoner som de införskaffat sig i templen.

Nå, Désirée har fått en del mothugg i kommentarsfältet från folk som inte ser något fel med österländska tekniker, meditationsformer, andningsövningar etc, tvärtom berättar flera att de fått hjälp av detta personligen och någon påpekar att bara för att något inte står nämnt i Bibeln så behöver det inte vara fel. De flesta verkar ändå vara rätt överens om att direkt bön till hinduiska gudar och liknande är rätt så opassande för Jesu efterföljare, eftersom vi endast ska tillbe Herren (2 Mos 20:3).

Dock verkar det hos flera av dem som skriver i kommentarsfältet finnas en önskan att be och söka Honom på ett österländskt sätt, dvs. använda metoder som liknar eller är direkta kopior av de som används av hinduer och buddhister när de söker sina gudar. Klostertraditionen används referens för en kristen meditations- och kontemplationstradition.

Det finns två frågor här som vi behöver skilja på: är de österländska teknikerna nödvändiga och är de tillåtna? Svaret på det förstnämnda är från en kristen synvinkel solklart nej. Som Désirée skriver finns det ingenting i Jesu eller apostlarnas undervisning om särskilda tekniker för att nå frid, helande och gudsnärvaro, Gud har gett oss friheten att söka Honom hur vi vill i all enkelhet så länge det sker med hjärtat. Han vet vad vi ber om redan innan vi bett om det (Matt 6:8), det Han uppmanar oss till är att öppet blotta våra önskningar i tacksägelse (Fil 4:6). Om vi i vår svaghet inte vet hur vi ska be så har Han gett oss en underbar livlina: ”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord.” (Rom 8:26)

Utifrån detta finns det ingen poäng för kyrkor att undervisa om särskilda meditations- och bönetekniker överhuvudtaget, i synnerhet inte om de hämtas in från andra religioner. Är det då tillåtet att be och meditera likt en hinduist eller buddhist? Här passar Paulus resonemang i första Korinthierbrevet in väldigt bra: ”Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp.” (1 Kor 10:23).

Sammanhanget där är huruvida kristna kan äta kött som är offrat till avgudar, och Paulus övertygelse är att de demoner som står bakom avgudarna (v. 20) inte kan skada Andefyllda kristna eftersom Gud är mycket starkare, samtidigt som han inte vill att de kristna ska ha någon gemenskap med de onda andarna: ”Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord.” (v. 21). Hans slutgiltiga rekommendation är att de kan äta vad de vill om de är bortbjuden hos någon som inte tror kan de äta allt de vill, men om de får reda på att något är offerkött ska de avstå – inte minst för andras skull, för att ge ett exempel (v. 27-28).

Jag tycker att samma resonemang kan appliceras på frågan om österländska meditationssätt och liknande. Kristna som gått länge med Gud och är stadiga i tron lär knappast kontamineras av hinduiska andar, det är som en kompis till mig sa när han hade bett för sjuka i Jesu Namn på en new age-mässa, och många av hans kristna vänner hade sagt att de bad om beskydd: ”Det är new age-arna som ska be om beskydd!” Men med hänsyn till de som är svagare i tron bör vi avstå från praktiker och metoder som vi vet har sitt ursprung i österländska religioner.

Faktum är att hinduism och buddhism på flera fronter är en motsats till kristen efterföljelse: medan Jesu väg handlar om att få evigt liv handlar den hinduiska strävan efter att uppgå i världsalltet och den buddhistiska vägen till nirvana om att slippa evigt liv, om att bli av med återfödelseprocessen och bli allt och ingenting. Som Désirée skriver handlar många av de österländska meditationsövningarna därför om att tömma sig själv och trubba av tankeverksamheten, söka indifferens och tomhet. Det är knappast ekvivalent till att tillbe Jesus. Så därför tycker jag vi kan hoppa synkretismen och satsa på fri bön istället.

11 kommentarer

  1. Å vad bra att ni tar upp det här ämnet, mycket aktuellt för mig. Jag har kommit i kontakt med mindfulness och yoga från en helt annan ingång och har faktiskt svårt att bara avfärda det, vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag har liksom inget behov av att meditera eller yoga istället för att be, utan utifrån ett helt annat syfte.

    Jag söker en träningsform som bygger på stretching, uthållighet och avslappning som komplement till min övriga träning. Det enda jag hittat som motsvarar mina behov är yoga och pilates (som har inslag av yoga). Jag har ju inget behov av att tillbe solguden, men finns det nån som känner till nåt annat alternativ till mjuk träning? Självklart skulle jag kunna sitta och be istället för att springa i skogen också, men det gör jag ju inte…

    Jag har också kommit i kontakt med en föräldrautbildning som heter mindful parenting och som bygger på att vara närvarande i nuet och inte stressa upp sig över igår och imorgon. För att kunna göra det tränar man på att ta kontrollen över sina tankar genom meditationsövningar. Självklart kan jag som kristen istället be till Jesus, men det här handlar mer om att jag tycker att det verkar vara ett bra verktyg för de föräldrar jag arbetar med (familjebehandling). Är det verkligen fel i sig att träna på att ta kontroll över sina tankar? Om man inte vill förinta dem helt, utan bara vill minska dem från 27 till en i taget? För att buddhisterna använder en liknande teknik för ett helt annat syfte? Vet inte om jag tror det faktiskt. Jag tänker på det Jesus sa om att ett uselt träd inte kan bära bra frukt och vice versa (Matt 7:17-18). Om det nu är helt tokigt att inspireras av andra religioners tekniker trots att man är kristen, då borde det väl leda till nåt negativt och inte något positivt?

    Gilla

    1. Kolla upp kunadlini och yoga. Bibeln fördömmer allt sånt här.

      5 Mosebok 18:9-14

      När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte lära dig att handla enligt dessa folks vedervärdiga seder. 10 Hos dig får inte någon finnas som låter sin son eller dotter gå genom eld eller befattar sig med spådom, teckentydning, svartkonst eller häxeri, 11 ingen som utövar besvärjelsekonster, ingen andebesvärjare, ingen som bedriver trolldom och ingen som söker råd hos de döda. 12 Ty avskyvärd för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana vedervärdigheters skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig. 13 Du skall vara fullkomlig inför Herren, din Gud. 14 Dessa hednafolk som du skall fördriva lyssnar till dem som utövar teckentydning och spådom, men Herren, din Gud, har inte tillåtit dig något sådant.

      Satan har smugit in sådant här i kyrkan för att få folk att söka ”guden i sig själva”. Detta resulterar givetvis i att folk leds (vilseleds) bort från Gud. Många själar går och kommer att gå förlorade för evigt på grund av detta och på grund av Svenska kyrkans slapphet och ljummenhet.

      Gilla

      1. Här en intressant text av Stinissen som fick mig att tänka till.

        http://www.bibelskolan.com/litterator/stinissen/arkiv/du_gud/001.shtml

        Jag tror nog att de flesta av oss kan inse att ”hygien” inte förutsätter judiska tvagningsritualer och att ”motion”  inte förutsätter kundaliniyoga. Kroppen är alltså ok att kultivera (så länge det inte går till överdrift). Men när det gäller kultivering av hjärna och själ så blir det något farligt och otillåtet. Överdrivet.

         Antar att det beror på att västerlandet i hög utsträckning är så extravert, man begriper sig inte på inre liv, allt sådant är ”österländskt” och per definition ont.

        T.o.m den helige ande får inte vara andlig i vår kultur, den måste fara omkring och rent bokstavligt fysiskt golva människor för att liksom finnas.

        Jesus drog sig ut i öknen. Jag påstår inte att det var för att meditera, men nog hade det något att göra med det ”inre”, annars borde vi anklaga Jesus för att använda fyrtio dagar till annat än rent utåtriktade aktiviteter.

        Gilla

  2. ”Som Désirée skriver handlar många av de österländska meditationsövningarna därför om att tömma sig själv och trubba av tankeverksamheten, söka indifferens och tomhet. Det är knappast ekvivalent till att tillbe Jesus. Så därför tycker jag vi kan hoppa synkretismen och satsa på fri bön istället.”

    Mitt fokus brukar vara att försöka skjuta mitt ego och mina önskningar åt sidan för att kunna fokusera på vad Gud vill. Det finns, mig veterligen, inget färdigt recept för hur detta ska gå till. utan det är upp till mig att lära mig detta. Du anser fri bön vara det vi ska satsa på. Jag är av en helt annan åsikt baserat på mina egna erfarenheter. Den fria bönen har absolut sin plats men är ibland bara i vägen för mig. Är det så svårt för dig att acceptera att dina verktyg kanske inte passar alla?

    Gilla

  3. Frågan är var man drar gränsen. Inom yoga har man systematiserat och namngivit i princip alla sätt du kan komma på att stå, sitta, ligga osv. Det är ju inte så att vi kan undvika alla rörelser som används inom yoga. Så det handlar i någon mening alltid om sammanhanget och hjärtats avsikt. Jag håller med dig i det du säger att det kan leda människor fel, och att man kan missa det som finns INOM kristendomen om man blandar. Men jag har svårt att se att rörelser och kroppspositioner kan ägas av utövare av en viss religion. Det finns också saker vi gör med kroppen som väl inte direkt står att vi SKA göra i Bibeln? Att knäppa händerna eller ha handflatorna mot varandra i bön minns jag inte att det står något om i Bibeln ändå gör vi ju det. Handflatorna mot varandra används i bön även av människor inom andra religioner. När man säger tex att yoga är fel för kristna att utöva kan man tänka på ett par saker. De som faktiskt tror på filosofin bakom yoga och inte bara utövar de fysiska övningarna inte anser att det går att kalla det man gör yoga om man enbart gör de fysiska övningarna. Många utövar dessa övningar också för hälsa i kropp och att fungera bättre mentalt. Om man då ändå tycker att det är fel att ägna sig åt metoder som yoga och mindfulness så finns det ju de som arbetat fram kristna alternativ just för att erbjuda något som inte ska kunna ha med sig inslag av främmande religion. T.ex. finns inom församlingen Arken något som kallas ”inre bönen” och som faktiskt, trots Linda Berglings absoluta motstånd mot att blanda in österländska metoder i det kristna livet, innehåller moment som är i princip helt lika en kroppsscanning inom mindfulness eller yoga nidra inom yogan. SKILLNADEN är att istället för att man tex går igenom kroppen ”tar sitt medvetande” till olika ställen av kroppen eller känner efter om man känner något speciellt, går igenom kroppen kroppsdel för kroppsdel och ber Gud om styrka och helande o.s.v. Linda Bergling har tydligen ändå tyckt att det känts ok att använda sig av detta sätt trots likheterna med kroppsscanning och jag tycker själv det är bra att det kommer fram mer renodlade kristna varianter som detta. MEN då är det många som pekar finger och tycker att på Arken är man minsann New-Age-influerade. Inom klosterväsendet finns också som tidigare nämnts ”metoder” för meditation, bön och att komma till ro och stillhet för att ha ro att sitta och lyssna in vad Gud har att säga. Och då kommer genast andra kristna och säger att det är ett stort avfall och ojojoj. Till slut har man bara en massa grupper av ”kristna” som alla säger fy fy och usch vad ni avfallit från den rätta tron ni alla andra som inte gör och tror precis som jag. Och DET tycker jag är väldigt tråkigt. Så länge man har blicken på Jesus och hjärtat vänt till Honom, varför ska man döma ut någon som mindre Jesus-älskande, mindre ”äkta” kristen, mindre hängiven Jesus o.s.v. bara för att den har ett annat sätt att praktisera bön än man själv har. Nej, det finns inga MÅSTEN vad gäller bön, ingen magisk ritual. Men varför ska man inte kunna använda sig av vissa strukturer för det? Även när det gäller förbön för sjuka har det ju förekommit att ledare tagit fram vissa ”steg” eller metoder så även inom Vineyard som väl församlingen Mosaik var knuten till tidigare? Har läst John Wimbers Power healing och den innehöll rätt mkt av ”metod” vill jag minnas. Så igen. Gränsdragning. Nej, jag tycker inte man ska ägna sig åt yogachanting på sanskrit i kyrkan. Absolut inte. Däremot så tycker jag absolut man kan ha olika former av gudstjänststilar, bönestilar, kristen meditation och även utveckla motionsformer som bjuder in till att även vända sig till Gud när det gäller fysisk och mental hälsa. Vi människor är olika. Och vi nås av Gud på olika sätt. Helanden sker på olika sätt. Det låter bra att säga att man bara säger Jesus så fylls man omedelbart av frid och det gör jag också – på det existentiella planet – däremot kan min kropp fortfarande känna panik och oro. Precis som vi kan tro på mirakulöst helande men ändå gå i terapi eller ta en medicin mot ångest eller en fysisk sjukdom. Hur som helst blir det kristna livet väldigt förkrympt om vi ständigt ska skära bort allt som på minsta sätt kan associeras med människor som tror på annat sätt än vi. Och nej som sagt, det står inget om att vi måste ta till olika metoder som kristna, men det står inte heller att vi inte får ta till speciella sätt att be eller närma oss Gud. Hade det varit superviktigt att inte göra ”inre bönen” eller meditation som inom klostertraditionen hade nog Gud påpekat det noga i Bibeln tänker jag, apropå att inte allt står i Bibeln. Det enda som står är att man ska tänka på om man leder andra bort från Gud snarare än till Gud, d.v.s. vi ska alltid pröva allt, samt att det är fel om det blir tomma ritualer, handlingar och ord utan att vi har hjärtat i det. Blev väldigt långt detta men för att sammanfatta – jag står alltså inte för ett användande av rena österländska metoder inom den kristna kyrkan, MEN jag tycker det är lika fel att hävda att någon inte är trogen Jesus för att den har en speciell bönevariant eller liknande som den använder sig av t.ex. för att få hjälp med att få ro i kroppen, som det är att hävda att någon inte är trogen Jesus för att den är benamputerad och inte fått ett nytt ben utvuxet fast den bett om det t.ex.

    Gilla

  4. Det du skriver är beaktansvärt men avseende sista stycket så är du faktiskt helt ute och cyklar. Indifferens och avtrubbning och bli allt och ingenting…. Jag är inte buddhist, men det du skriver där stämmer inte, eller är förvridet. Det finns säkert en del enskilda buddhister det stämmer på men det finns också en del kristenhet som är tunnelseende egocentrisk idioti.

    Gilla

    1. ..och du är svaret skyldig vad gäller exv dominikanerorden och andra kristna rörelser med tradition på området.
      Det blir lite ”guilt by association” och barnet ut med badvattnet, tycker jag. Synkretism kan med rätta kritiseras men att det skulle vara fel att ägna en del av sin tid till att träna på fokusering, klarhet och känslighet är svårt att förstå.

      Gilla

    2. Hej Klaus!

      Att uppgå i ickeexistens och släcka livstörsten är precis vad buddhismen går ut på. Siddhartha Gautamas insikter bestod i att reinkarnationen är ett lidande och att detta går att utsläcka genom nirvana, vilket är sanskrit för icke-existens. Många tror att nirvana är någon form av buddhistisk himmel där man lever lycklig för evigt, men det är en västerländsk missuppfattning. Buddhismen går rätt och slätt ut på att dö.

      Hinduismen är inte riktigt samma sak, moksha – att upptas i Brahmans världssjäl – tänker de flesta innebär mer medvetande än vad buddhister menar med nirvana. Men det är fortfarande inte samma sak som ett paradis, utan mer som ett gudomliggörande där skillnaderna mellan en själv och Brahman utsuddas.

      Det jag har argumenterat emot ovan är att importera meditationstekniker från andra religioner, inte kontemplativ bön som används inom klosterordnarna. Jag tror som sagt vi behöver hålla två tankar i huvudet samtidigt: för att söka Gud går alla tekniker bra så länge hjärtats längtan verkligen är att söka Gud. Det placerar alla möjliga metoder på samma nivå. Men många tekniker från hinduismen och buddhismen går inte ut på att söka Gud utan på att söka Vishnu eller nirvana eller sig själv, och med respekt för dem som är svaga i tron tycker jag att även kristna som har motståndskraft mot det ockulta bör avstå från att ägna sig åt sådant.

      Guds välsignelse!

      Gilla

      1. Kristendomen har saker som Buddhismen saknar: Jesus, försoning, förlåtelse, en aktivt uppsökande gud, relationen till ett andligt du. En mening med skapelsen!

        De kristna skulle till detta lägga: den enda dörren till räddning.
        Så kan det vara.
        Men sedan jag gick i högstadiet har jag ändå blivit irriterad på hur man beskriver Buddhismen på felaktiga, negativistiska och missförstående sätt. ”Typiskt frikyrkliga läroboksförfattare” sa min religionslärare.

        Det finns ett drag av livspessimism hos delar av buddhismen; men så mörkt och svart som många kristna uppfattar det stämmer inte.

        Buddha sade tydligt att de sk ”annihilationisterna” som ansåg att döden var slutet (motsvarande våra dagars materialister) hade fel. Även att Nirvana skulle innebära ett utslocknande på ett negativt sätt.

        Dessutom är ”begär” (inkl livstörsten) inte alls en förutsättning utan snarast ett hinder för livsglädje (vilket inte har att göra med tillfredsställandet av rentav fysiska behov som hunger eller svalka utan handlar om hur det fungerar på ett psykologiskt plan, hur det låser en människa och gör henne mer upptagen av framtid och förflutenhet än av här och nu.

        Ett exempel på förvrängning/missförstånd: kristna tolkar begreppet ”tomhet” inom buddhismen som ”intet” när det i själva verket handlar om att inget har en helt självständig existens utan beror av allt annat, att tingen är ömsesidigt beroende.

        Och när man undersöker detta vidare inses att ”tomheten” egentligen är en fullhet. Att tingen är rotade där.

        Jag är inte ens buddhist längre då Jesus kommer med något helt nytt, men jag kommer alltid att behålla min vänskap med buddhismen och när jag läst för mycket av otäcka främlingsfientliga eller bara oändligt fyrkantiga kristna, så kan det hända att jag längtar tillbaka en liten stund.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s