”Han gav dem också en liknelse: ””Ingen river ut en bit ur ett nytt plagg och sätter det på ett gammalt. För dels rivs då detta sönder, och dels passar inte lappen från det nya på det gamla. Ingen häller nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna av det nya vinet, och vinet rinner ut ock säckarna blir förstörda. Nej nytt vin skall hällas i nya säckar.”” (Luk 5:36-38)
När Jesus talade om detta tror jag inte att han bara talade om våra liv som vinsäckar, utan också om kyrkan som en vinsäck.
Alla behöver vi mer av den helige Andes förvandlande kraft (vinet) i våra liv och fler underverk det är det inte många som blir upprörda om man påtalar. Vi behöver alla dricka av Herrens goda vin och alla (de flesta i alla fall) erkänner att de behöver Jesus på nytt.
Men jag är oroad över vinsäcken kyrkan, på många platser. Tyvärr tror jag att i dess nuvarande tillstånd och struktur är det inte många kyrkor (vinsäcken) som kan hålla för den helig Andes (vinets) närvaro.
Man märker detta extra tydligt när nyfrälsta och ivriga unga troende, fyllda av den helige Andes eld, hamnar i den nuvarande kyrkliga strukturen. Snart har entusiasmen dämpats och glöden har slocknat. Den glädje, tro och liv som så gladde Jesus, har slocknat när de underkastat sig kyrkosystem som varken är bibliskt eller till någon annan hjälp.
Hela den kyrkliga strukturen i en del länder leder till ett kristet liv skilt från det liv som Jesus visade på.
Gud vill att Hans barn ska vara ute på gator och torg. Han vill inte att Hans kropp ska vara en hop ”professionella kristna” som vill bjuda in dig till sin kyrkbyggnad på söndagarna. Jesus bjöd med glädje in sig själv till middagar i syndarnas hem.
”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem. Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje” (Luk 19:5-6)
För århundranden sedan byggde kristna kloster långt uppe i bergen långt borta från människor.
I dag finns samma tankesätt fast i annan förklädnad. Resultatet blir en ström av troende som bara är utrustade för att leka andliga lekar innanför kyrkans trygga väggar, men som är helt oförberedda, rädda och osäkra när de måste lämna den kristna omgivningen och agera med ”verkliga människor” i världen utanför. Vårt land håller på att gå under i avsaknad av livskraftiga vittnesbörd och predikande av det sanna enkla Evangelium på grund av detta.
Vad säger Jesus om detta?
”Ni är jordens salt. Men om saltet miste sin kraft, hur skall man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort och trampas av människorna. Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas,och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall er ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen” (Matt. 5:13-16)
Många ber om väckelse till sina städer, kommuner, ja till hela landet men få vill vara verkligt salt och ljus för världen så som Jesus var. Faktum är att vi borde skämmas! Vi har hört evangeliet så många gånger, många av oss läser det dagligen men tron är så svag bland så många! Många läser, men kan inte tro att de de får sig till livs är sant. Därför får man heller inte uppleva det. Kristendom har blivit något som man praktiserar inuti en byggnad i stället för att vara ett livsförvandlade möte med den levande Guden.
Kristna har inte längre en sann tro på Jesus utan har i stället lärt sig att förlita sig på pastorer eller präster. Herren kommer inte att tolerera en kyrka så långt från sina bibliska rötter så länge till. Kyrkan var menad att vara en representant för Hans rike och för de förlorade människorna i världen.
”Tänk på varifrån du fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr. Annars kommer jag till dig och flyttar bort ditt lampställ, om du inte omvänder dig.” (Upp. 2:5)
En vinsäck som behöver bytas ut innan den helige Andes vin kan flöda in i våra kyrkor, är kyrkans ledarskap. Jesus förklarade att bland Hans folk måste saker göras annorlunda än hur det görs i världens system. (Matt. 5:13-16)
Men idag skiljer sig inte kyrkans system och ledarskap nämnvärt från världens hierakiska system. I och med att kyrkorna jagar medlemmar för att bli större och större på pappret, måste de mer och mer drivas som vinstdrivande företag för att gå runt ekonomiskt med anställda, lokalhyror, fina dyra föreläsare, ljudsystem till lovsången, PowerPoint-kanoner, instrument till lovsången, anställda pastorer, diakoner, fastighetsskötare, trädgårdsmästare, ja mer och mer ju större församlingen blir, gör att kyrka blir ett företag i stället för det den från början var kallad till. Den präglas av denna världens sätt. Tyvärr kryper världens ande in i våra kyrkor och inte alltför sällan styrs våra kyrkor av kontrollerande, manipulerande herdar, av vilka de flest inte vet vad de gör.
Vanligt blir att dagens kyrka styrs som på Gamla testamentets tid, där kungar, profeter, domare och präster hade till uppgift att representera Gud inför folket, och folket inför Gud. Översteprästen hade den viktigaste rollen att en gång om året gå in i det allra heligaste och Guds närvaro. Ingen annan hade ett sådant tillträde till Gud. De andra fick stå på ett säkert avstånd.
Men i Nya testamentet förändrades allt en gång för alla! Jesus kom för att ersätta Gamla testamentet modell och genom sitt blod öppna vägen till Fadern. Nu kan ALLA som tror på Jesus Kristus komma in i det allra heligaste!
Den exakta tidpunkten när detta hände var när förhänget i templet brast i två delar, uppifrån och ned. (Matt 27:50-51)
När Jesus dog på korset berövades dess andliga ledarskapet sin hierarkiska form. Det finns inte längre behov av formella, institutionella kungar och präster i Kristi kropp. Jesus har ”gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och fader” (Upp.1:6)
Detta betyder inte att Kristi kropp ska löpa amok för det finns en tydlig undervisning i Nya testamentet om äldste som fått ansvaret att vaka över jordens välbefinnande, diakoner, apostlar, lärare och så vidare. MEN de ska INTE ses som tjänstepositioner utan som kallelse till tjänst för Guds folk. Det är skillnaden.
Som Guds barn är vi inte kallade till att ha någon person över oss, för alla är vi lika i Guds ögon, och Han står över alla. Vi ska underkasta oss Gud först och främst sedan är vi kallade att ”underordna oss varandra i vördnad för Kristus” (Ef 5:21)
I många kyrkor är församlingen passiva åhörare. Söndag efter söndag sitter de i kyrkbänkarna och lyssnar till tal från professionella präster och lovsång från likaledes professionella lovsångsteam från en upphöjd scen och talarstol. Faran med detta är att det lätt kan bli så att prästerna eller pastorerna hamnar i en gammltestamentlig roll där de är medlare mellan Gud och församlingen. En del hävdar till och med att Gud bara vill tala till deras församling genom dem eftersom de är ledarna….. Detta är en lära från Gamla testamentet och det kan ta död på den flock som Jesus betalde det högsta priset för.
Jesus vill ha en direkt relation till sina efterföljare. Han vill undervisa dem, gå med dem och hjälpa dem i allt.
”Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Jesus Kristus, som gav sig själv till lösen för alla.” (1Tim.2:5-6)
Den farligaste uppdelningen inom kyrkan är skillnaden mellan ”präster” och ”lekmän”. Detta leder bara till skilda klasser bland Guds folk. Detta bedrövat Faderns hjärta. Detta förstärks då prästen går upp i predikstolen eller upp på ett upphöjt podie, det förstärks genom titlar som ”kyrkoherde”, ”pastor”, ”biskop” osv.
”Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, för en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta kalla er lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad och den som ödmjukare sig skall bli upphöjd” (Matt 23:8-12)
Gud bekänner sig till en kyrka som inte är en instution utan en innerlig gemenskap. Den kan man hitta i det lilla sammanhanget, i de små husförsamlingarna där kvalitet går före kvantitet. Där behövs inga lovsånsteam, dyra instrument, dyra lokaler, trädgårdsmästare och fastighetsskötare. Där är alla präster och ledarskapet kommer naturligt i en liten församling som inte överstiger 10 st.
När jag talar om denna lösning reagerar en del på att vi är konstiga att vi vill dra oss undan världen och isolera oss. Tvärt om! Faktum är att jag aldrig i den instutionella kyrkan fått träffa så många icke frälsta människor och fått berätta om Jesus som nu! Vi bjuder in människor till vår gemenskap på en bit mat eller en kopp kaffe. Vi samtalar och de kommer tillbaka om och om igen för att de kan inte få nog, nog av vår innerliga, öppna, enkla församling. Eftersom vi underordnar oss varandra i vår församling så är vi alla ledare och utan någon inbördes hieraki eller konstigheter. Det faller sig bara naturligt.
Många blir arga när jag talar om detta. Att vi möts enligt Nya testamentets former. De vill inte bli störda i sin slummer i kyrkbänkarna. De vill sova vidare.Andra vill inte bli av med sin upphöjdhet. De har utexaminerats från pastorsutbildningar och får lön för att medla mellan Gud och människor. Att jag talar om förändring uppfattas som rebelliskt och vansinnigt. Till och med har jag blivit anlakagad för att vara obiblisk och att jag styrs av andra makter än Gud….
Men jag ÄR kallad av Gud. Den helig Ande bor i mig och jag vill sprida evangeliet till så många jag hinner innan Herren kallar hem mig. Då finns det inte tid till att sova i kyrkbänkarna. Gud kallar och jag går, tillsammans med andra som vill samma sak.
Du och jag, och tillsammans med Gud kan vi göra en förändring.
Vill du hänga med?
Var välsignad!
Hela Pingsten 
Bara ett ord; AMEN! 🙂
GillaGillad av 1 person
Hej Micael! Jag håller med dig om väldigt mycket. Jag oroas också över läget i många församlingar. Det finns problem och det behövs stora förändringar. Det säger jag gång på gång och det arbetar jag med i stort sett varje dag. Det behövs nya vinsäckar!
Jag gläds också över dig och alla andra som jobbar med enkla husförsamlingar och når ut till nya människor. Jag tror att det är en viktig och biblisk modell för församlingen i framtiden, men jag tror inte att det är den enda bibliska modellen. Det har jag skrivit om här: http://barnabasbloggen.blogspot.se/2012/11/tre-olika-satt-att-bygga-forsamling.html
Jag har dock en viktig invändning mot det du skriver. Jag tycker att du gör alldeles för grova generaliseringar och svartmålningar när du beskriver nuvarande församlingsstrukturer. En del av det du skriver stämmer i en del församlingar, men det finns också många församlingar runt om i Sverige (och världen), där läget är så mycket bättre och Gud är verksam. Det finns en väldigt stor fara i att en förnyelserörelse (som den du står i) skapar sin identitet genom att kritisera den etablerade kyrkan och tycka att det man själv gör är mycket bättre och mer bibliskt. Jag hoppas verkligen att ni inte gör det.
Det finns verkligen mycket man kan kritisera etablerade församlingar för, och vi är många som jobbar inom de etablerade sammanhangen för att bidra till förnyelse och förändring. Men det tar tid att få gamla vinsäckar att formas om och man måste ha tålamod. Jag tror att Gud kan verka både genom nya församlingar och genom etablerade. Jag tror att vi ska jobba med både församlingsplantering och församlingsutveckling. Inget av det är lätt, men med Herren kraft och ledning så går det.
Jag vet inte riktigt vart ni är på väg, men jag tror att det skulle vara klokt att tagga ner kritiken mot andra och koncentrera kraften på det egna församlingsbygget. Då kan ni bli till mycket välsignelse för hela kristenheten och bidra till att andra vågar förändra och förnya. Det är min enkla åsikt.
Jag önskar dig och ditt sammanhang Guds rika välsignelse.
GillaGilla
Jag såg nu att det var Desirée och inte Micael, som hade skrivit detta. Ursäkta att jag missade det. Men min kommentar gäller väl ändå, även om jag inte är säker på att Desirée vet vem jag är och vad jag jobbar med (vilket Micael gör). Jag vågade skriva kritiskt eftersom jag känner Micael personligt och tänkte att han kunde ta lite kritik. Jag hoppas att du inte tar illa upp Desirée. Den som vill veta vem jag är välkommen till http://barnabasbloggen.blogspot.se/
GillaGilla
Hej Jonas! Ja, det är inte lätt att hålla reda på vem som skriver nu när vi är flera skribenter på Hela Pingsten, i synnerhet på mobilen har jag märkt. Ska se om jag kan fixa det.
Att tagga ner kritiken av den etablerade församlingen är något jag får höra ofta, och jag tycker det är ganska obegriplig kritik. För det första för att jag redan lyfter fram vad jag ser som positiva exempel minst lika mycket som jag kritiserar på mina bloggar och sociala medier, för det andra för att idén om att kristna inte ska kritisera särskilt mycket inte finns i Bibeln. Tvärtom förekommer väldigt mycket kritik mot fariseer, falska profeter, felaktiga lärare, hedningars läror och så vidare bara i Nya Testamentet. Och för det tredje så är det en väldigt osaklig debatteknik att be andra att hålla tyst. Det är en sak om man har motargument, då kan man presentera dem, eller om man redan håller med och ändrar sig, men om en kyrka går i obibliska hjulspår som inte leder någon vart och bemöter kritik med ”Du ska inte hålla på och kritisera så mycket, sköt ditt”, så har man bara sig själv att skylla. Det är inte den som kritiserar som har gjort fel.
Så jag stödjer helt och hållet Désirée i det hon skriver. Jag kommer inte uppmana henne att minska hennes profetiska kritik utan fortsätta med den. För den behövs. Obibliska kyrkor behöver bli bibliska. Om de har argument för att de redan är bibliska får de gärna ge dem.
Gud välsigne dig!
GillaGilla
Micael! Tack för ditt tydliga svar. Naturligtvis kan jag inte hindra dig och andra skribenter på Hela Pingsten att framföra kritik mot andra kyrkor. Det får ni gärna göra om ni tror att det gör någon nytta. Men i så fall tycker jag att ni ska vara konkreta och specifika i er kritik och inte generaliserande och svepande. Det är svårt att svara på kritiken eller argumentera när man inte förstår vem det är som avses. Det känns som att det slår åt alla håll på en gång och det är inte mycket jag känner igen från mina sammanhang. Om kritiken ska vara profetisk bör den ha en tydlig adress och rikta sig till en specifik person, en lokalförsamling eller ett specifikt samfund (eller en kombination av detta). Jesus hade som bekant helt olika budskap till de sju församlingarna i Mindre Asien (Upp 2-3).
Har ni någon specifik kritik mot mig och Alliansmissionens församlingar? Är det något vi står för och arbetar för som ni anser vara obibliskt? I så fall är jag mer än villig att diskutera detta och svara på om jag håller med er eller inte, och ge konkreta och bibliska skäl för det.
Det är för övrigt fullt möjligt att även den som kritiserar kan ha gjort fel.
GillaGilla
De eller den som känner sig träffad av orden är den det gäller. De som inte känner igen sig i beskrivningarna gäller det alltså inte. Mer komplicerat än så är det inte. Att peka ut enskilda personer och samfund gör jag inte eftersom de själva vet med sig vilka de är. Det är något mellan Gud och dem. Känner inte du och din församling sig berörda av orden eller känner igen er i beskrivningen så är det ju inte er församling det gäller. Min beskrivning är även av enskilda troende i församlingen. Alltså behöver det inte gälla en hel församling bara vissa personer i den.
Visst kunde man önska att profetiska tilltal var glasklara jämt! Visst hade det varit underbart. Men jag litar på och är övertygad om att helig Ande pekar på och upplyser dem som det gäller! Det överlämnar jag till Gud.
Gud välsigne dig!
GillaGilla