Idag firar många Far.
Idag sörjer många att de inte har en far att fira. Antingen är fadern borta, eller anledningen att fira honom.
Då kom jag att tänka på en vers i Bibeln (Jesajas bok 54:1):
Jubla, du ofruktsamma,
som aldrig har fått barn,
brist ut i jubelrop,
du som aldrig har fött!
Den övergivna skall få fler barn
än den gifta kvinnan,
säger Herren.
Nu är det ju så att denna vers handlar om kvinnor. Men idag är männens dag och jag skulle vilja uppmärksamma de män som inte blir så uppmärksammade idag. De barnlösa. De som inte är fäder.
För jag har träffat otaliga människor, pojkar och flickor, kvinnor och män, som lever sitt liv i helvete i brist på en fader. Antingen är pappa för upptagen med arbetet, med nya frun, med nya familjen, med bilen, huset, båten, karriären… you name it. Eller så är han upptagen med att slå dig, skända dig, trycka ned dig i skorna.
Men för dessa människor kommer ofta en annan man in. En som kanske själv inte har några ”egna” barn. Plötsligt står där en manlig människa, en som bryr sig, som ser, som tar sig tid, ger dig presenter, en som säger du är underbar och perfekt. Någon som vill lära känna dig, som märker när allt inte står rätt till, som oroar sig, som griper in, som står upp för dig. Någon som får dig att växa 5 cm bara av att han tittar på dig. Eller som inte är en superhjälte men gör tillräckligt för att du ska känna dig existensberättigad.
Det verkar som om alla faderlösa barn har någon sådan människa i sitt liv. Jag har själv tidvis varit faderlös och då har de funnits där. De barnlösa fäderna. Stöttat, lyssnat, frågat, oroat sig, lärt mig hålla huvudet högt. De är mina hjältar. De som inte behövt bry sig, för jag är ju någon annans barn. Men som gjort det ändå.
Så en eloge till alla barnlösa fäder.
Det finns också en annan barnlös Fader. Vår Fader i himmelen. Han är barnlös på ett annat sätt. Han har sin son, Jesus Kristus, och alla världens människor, ja hela universum, är Hans barn. Men vi vänder oss bort ifrån Hans kärleksfulla närvaro. Barnlös står Han utanför sitt hus, och vänta på just dig. Att DU ska komma hem. Och liksom fadern i Jesu liknelse om de förlorade sönerna (Lukasevangeliet 15:11-32) kommer Han lägga all anständighet åt sidan och springa emot dig om du börjar vandra hemåt.
Om du så inte är välkommen någon annanstans är du alltid välkommen hemma. Ditt sanna hem. Hemma hos Gud. Så tänk efter idag, visst har du en Far, eller flera, att fira idag ändå?
Tack, Suri, du hittar alltid en oväntad vinkel direkt från fadershjärtat!
GillaGilla
Å vad fint du säger Alma-Lena!
GillaGilla