Bloggarkiv

Vad Hollywood lärt mig om kristen tro

Målningen av Jesus med törnekronan av El Greco spelar en central roll i filmen Silence, genom att vara den bild av Jesus som huvudpersonen Rodrigues ser framför sig vid flera viktiga tillfällen.

Min absoluta favoritfilm såg jag så sent som ett par veckor sedan. Trots att den hade premiär i slutet av februari har jag redan sett den två gånger på bio och lär köpa den när den kommer på DVD. Anledningen är att den fyller mig även på ett andligt sätt, vilket ingen annan film har gjort tidigare.

Filmen heter Silence och är regisserad av Martin Scorsese. Den är baserad på boken med samma namn av den japanske författaren Shusaku Endo och handlar om de två jesuitprästerna Sebastião Rodrigues och Salvatore Garupe, spelade av Andrew Garfield och Adam Driver, som på 1600-talet åker till Japan för att hitta deras försvunne mentor Fader Ferreira (Liam Neeson), och fortsätta sprida evangeliet om Jesus Kristus i landet. I Japan möter de dock en enorm och grotesk förföljelse av de som kallar sig kristna, som ofta slutar med döden om de inte avsäger sig sin tro, då kristendomen var olaglig i landet på den tiden.

Det som gör filmen speciell i mina ögon är att den tacklar något som är unikt i Hollywood. Mitt bland alla action- och kärleksfilmer så berör den tro och martyrskap. Och även om den inte uttryckligen predikar evangeliet så finns det flera saker i filmen som tydliggör Guds kärlek till oss människor eller som kan agera vägvisare i våra liv. Read the rest of this entry

Kärlekens väg – Nu inleds fastetiden

”Om en man gav allt för kärleken? Vem skulle ringakta honom?” (Höga visan 8:7)

Vad har du för rätt?

Det var en gång en grupp människor som dog. En brokig skara. Fattiga, rika, ljushyade, mörkhyade, Svenskar, Amerikaner, unga och gamla. Det dom hade gemensamt var att ingen av dom var nöjda med sina liv. Dom hade lidit, erfarit fattigdomsproblem och rikedomsproblem, lidit av utanförskap och rasism, haft sjukdomar i familjen och känt mindrevärdeskomplex. De hade blivit utsatta för en det ena en det andra. De kände skam och skuld och ångrade saker dom gjort. Helt vanliga människor helt enkelt.

Dessa dog och inför Gud fick dom se sina liv och Gud visade dom vad dom gjort fel och rätt och undrade vad de tyckte om saken.

Men flera av dom blev arga.

”Ja, jag stal det där brödet men jag var ju fattig! Vad vet du om hur det är att vara hungrig?!” sa en.

”Men alltså! Det där karriärlyftet var ju så frestande! Jag skulle få massor med makt! Vad vet du om att få ett erbjudande du inte kan stå emot?!” sa en annan.

”Klart man måste ta lite risker,” sa en annan. ”Man måste satsa lite för att vinna. Det var ju tråkigt att dom där andra kom i kläm. Men vad vet du om att hoppa och lita på att allt ska lösa sig?!”

”Ok jag erkänner, jag var elak. Men det var för att de mobbade mig i skolan. Vad vet du om att bli hånad?!”

”Ja jag slog mina barn. Det gjorde jag bara för att min lärare slog mig! Vad vet du om hur det är att vara illa behandlad av auktoriteter?”

”Klart jag dödade den där skitstöveln som berättade mina hemligheter. Vad vet du om att bli uthängd naken?!”

Dom tyckte inte att Gud hade rätt att påpeka vad dom gjort för fel. För allt har en anledning och Gud vet ju inte hur det är att vara människa. Gud vet inte hur det är att lida

Först blev Gud tyst.

Read the rest of this entry

Livet är som en spegelsal

Läs: Salomos Vishet 11:22-26,  Filliperbrevet 3:7-14, Matteusevangeliet 19:27-30, Psaltaren 25:4-11

Livet är som en spegelsal, ni vet såna där som finns på tivoli. Där finns speglar som gör en tjock, speglar som gör en långsmal, speglar som ger dig stora händer eller ett stort huvud, speglar som förlänger skägg och förstorar tår, som gör din näsa till en potatis och dina öron till trollöron.

I Livet är dessa speglar människorna vi möter. Det sägs att det tar extremt kort tid för oss att bilda den uppfattningen om en annan människa som kommer styra hur vi umgås med den sen. Det handlar om sekunddelar. På ngr sekunder har den spegel bildats som den människan kommer hålla upp mot dig. Den bilden kan förstås förändras, men du har redan sett dennes spegelbild av dig, och det vi en gång sett försvinner aldrig – även om vi inte minns det.

girl-1919351_640

Read the rest of this entry

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud

Guds frälsningsplan för världen kommer fram redan i Bibelns tredje kapitel (1 Mos 1:15) när Han säger till ormen som lurat människan att vända sig bort från Gud:

”Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan,

mellan din avkomma och hennes:

de skall trampa på ditt huvud

och du skall hugga dem i hälen.”

Detta är en av profetiorna om Jesus.

Kvinnans säd ska krossa ormens huvud.

Det är ett underligt uttryck, eftersom det vanliga i Skriften är, att kalla varje barn som föds för mannens säd eller mannens barn. När det då är tal om ”kvinnans säd”, så är det alltså tal om en som på ett särskilt sätt, mer än annars, skall vara kvinnans barn. Han skulle födas av enbart kvinna.

Lyssna på predikan för att få höra den spännande fortsättningen!

Målningen ”Maria och Jesusbarnet” är målad av Taruna Rettinger, Art for Creation.

Veganer är inte demoner

Lite exegetik (bibeltolkning) som ett slags svar till Christer Åberg artikel på Apg29 ”Demoner vill inte att du ska äta kött

Vill ni ha ett längre och djupare resonemang kan ni läsa min kandidatuppsats ”Detta skall ni ha att äta”. Vill ni hellre ha en sammanfattning ljudligen, kan ni lyssna på denna föreläsning.

carrot-1085063_1280

1 Tim 4:1-5

Anden säger uttryckligen att under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror, spridda av hycklande lögnare med bortbränt samvete, folk som förbjuder äktenskap och kräver att man avstår från föda som Gud har skapat till att ätas under tacksägelse av dem som tror och som känner sanningen. Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse; det blir rent genom Guds ord och genom bön.

Samvetet

κεκαυστηριασμένων τὴν ἰδίαν συνείδησιν Bortbränt samvete (Bibel2000), eller brännmärkta i sitt samvete som folkbibeln skriver… vad betyder det?

Read the rest of this entry

gud i din avbild…?

Gud är Gud. Han finns till helt utan din hjälp, och tänker fortsätta vara precis som han är oavsett vad du tycker om det.

När Gud skapade människan, skapade han henne till ”sin avbild”. Hela skapelseberättelsen i Första Mosebok kulminerar i människans skapelse och den av Gud avskilda vilodagen, sabbaten. Gud sätter in människan i sin skapelse och gör henne till sin representant på jorden, att återspegla honom själv och på att ansvarsfullt och gott sätt råda över världen (1 Mos 1:26–28).

När människan vänder Gud ryggen och syndar bryts harmonin i detta förhållande, avbilden blir en trasig avbild, och ”rådandet” vänds till exploatering och korruption. De destruktiva krafterna – döden och ondskan – får inflytande, både i människan själv och i världen utanför henne som hon var satt att vårda och ta hand om. Adams son, Set, är inte längre helt i Guds avbild, utan om honom sägs det istället att han var i Adams avbild och likhet (1 Mos 5:3).

Sedan dess har människan alltid tenderat att göra ’Gud i sin avbild’ istället för att vara ’människa i Guds avbild’. Man gör sig en bild av Gud som passar en själv, som är ungefär som man själv tänker att Gud ska vara, och så tillber man den bild man själv har skapat i tron att det är Gud. Read the rest of this entry

Avtrycksvandring – Resurs

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss” – 1:a Mosebok 1

Här är du

Du är den du är

Du är unik

Liksom varje snöflinga, varje blad, är unikt

Är ditt fingeravtryck bara ditt

Efter Guds avbild

Skapades du till människa

Du är ett avtryck av Gud

Det kan ingen ta ifrån dig

Är du kort eller lång,

Utåtriktad eller introvert

Glad eller ledsen

Är du lika mycket värd ändå

Jag gör ngt annorlunda idag och delar med mig av en upplevelsevandring jag gjort med ”mina” ungdomar som ungdomsledare i Equmenia, och som hela församlingen ska bjudas in till på söndagens församlingsträff.

Read the rest of this entry

Älskar du mig?

Gästinlägg av EFS grundare C.O. Rosenius via corosenius.blogspot.se6935_7_030_00000541_0

”Älskar du mej?” (Joh. 21:6) 

Det är Herren själv, som här talar — Han som ska döma på den yttersta dagen, Han, till vilken du ber i bönen. O, vi skulle dock, om det gällde, krypa på våra knän till Jerusalem för att få höra Honom själv säga, vad Han allraförst frågar efter. Nu frågar Han allraförst efter din kärlek.

Dröj ännu med ditt svar, till dess du väl fattat hans mening. Märk: hans första fråga är: Älskar du mig? —. inte: tjänar du mej? lyder du mej? bekänner du mej? utan: älskar du?

För det andra säger Han inte: älskar du mitt, utan: mej. Han säger inte: älskar du mina krafter och gåvor? utan: älskar du mej — mej, såsom själv en gåva till dej, mej, såsom själv, i min person, hela din tröst och salighet?

Read the rest of this entry

Är Jesus enda vägen till Gud?

Varför tror jag att Jesus är Vägen Sanningen och Livet och i princip enda vägen till Gud? För att jag ska det? För att Jesus sa det?

image

Det unika med Jesus är att han är Gud själv. I ingen annan ‘religion’ (amvänder det ordet för enkelhetsskull, om Jesus har med religion att göra överhuvudtaget är en annan lång fråga) kommer Gud själv, Han som Är, och föds bland oss, i en kropp som vår, delar våra villkor, visar oss vägen genom eget exempel, dör som en av oss, blir dödad för sanningen… och uppstår i seger över döden och allt som är fel här på jorden.

I Indien hör man om avatarer. Gud inkarnerad. Men de kommer med en hel atmosfär runt sig. De lever aldrig riktig här, delar inte våra livsvillkor. I en avatar förflyttar Gud en del av sin gudomliga tillvaro till jorden. Enligt Islam kan inte Gud komma hit.

I Jesus gudomliggör Gud den jordiska tillvaron med sin närvaro. Read the rest of this entry

När ljuset kom – Första advent

Nu börjar ett ljusets tid. Inte för att det är särskilt ljust ute. En kompis skrev från Norrland: 12.30, mörkt. Där jag befinner mig är det mörkt vid 15. Eller nej, för nu tänder vi ljus!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

   

Vi tänder ljus för att motarbeta och fördriva mörkret som hotar att ta överhanden i våra liv. Mörkret har sin plats när det visar på ljuset, men utan ljus är mörker bara mörker, och i mörker frodas det som inte vill bli sett.

Jesus sade: ”När ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det ska vara uppenbart att han gör vad Gud vill.” (Johannesevangeliet 3:19-21)

I adventstid vill vi fördriva mörkret. Vilket mörker? Mörkret har många former, det tar sig många uttryck. Hur som döljer mörkret det som frodas i det. Vrede, skam, förakt, misströstan, hat, inbilskhet, fascism, fördomsfullhet, maktmissbruk, våld, förtryck, disrespekt, orättvisor, offermentalitet… Vi tänder ljus för att fördriva det mörker som döljer ondskan, som döljer de variga såren, som döljer oss för oss själva, för varandra, och för Gud.

Evangelisten Johannes berättar om Döparen Johannes: ”Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.” (Johannesevangeliet 1:7-8) Vi kan tända ljus, ta av vårt eget lilla ljus och lysa upp vår egen och andras stig. Och genom att göra det banar vi väg för Ljusets härskare. Vi förbereder Hans ankomst, födsel, i våra hjärtan.

”Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom Honom, men världen kände Honom inte. Han kom till det som var Hans, men Hans egna tog inte emot Honom.” (Johannesevangeliet 1:9)

Read the rest of this entry

Kronan på verket – Skapelsedag 7

Nästan Advent… och Klimatmöte. Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3195 liten

”Guds vila”

( 1 Mos 2:1-3

Fullbordan

Vilan

Det heliga

sakramentet

Bägaren

Som skulle fyllas

Alltid har fyllts

Av nåd och kärlek

I evigheters evighet

Amen

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Människoliv – Skapelsedag 6

Snart Klimatmöte… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3199 liten

”Guds avbild”

( 1 Mos 1:24-31) 

Gud längtade

efter att skapa

sin kära avbild

människolivet

Den med allt inom sig

Allt levande inuti

Som en spegel

av Sig Själv

Av hela det Han skapat

Även dennes vänner

de älskade djuren

att vårda

Guds plan

var satt i verket

Frälsningen,

förbundet

som Han väntade på

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Liv – Skapelsedag 5

Vi fortsätter nedräkningen till klimatmötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3203 liten

”Fåglar och fiskar”

( 1 Mos 1:20-23)  

Gud eftersträvade

mera liv

flygande

svävande

simmande

vimlande

snurrande

kolossala liv

späda liv

färggranna liv

starka liv

Havet genomträngdes

blev levande

Himlen fylldes

av fågelsång

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Kontraster – Skapelsedag 4

Bara några dagar kvar till miljömötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 

DSCF3189 liten

”Sol och Måne”

( 1 Mos 1:14-19

Gud tänkte

Det behövs ljus

Men även mörker

Men ljuset

Ska aldrig vara borta

Solen, den livgivande

skall skina över

arbetets tid

Månen, den svalkande

skall lysa över

vilans tid

Den välsignade dagen

frambringades

Den dunkla natten

intog sin plats

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Andning – Skapelsedag 3

Med tanke på det stundande klimatmötet i Paris och såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att ha en veckolång serie om vår världs skapelse – Text och bild av Taruna Rettinger

DSCF3192 liten

”Grönskande dräkt”

( 1 Mos 1:9-13) 

Gud önskade sig

grönska, växter

frodiga skogar

leende blommor

Så Han sa till vattnet

Att flytta på sig lite

Ge plats

För det spirande livet

strandens värme

de lummiga träden

Andningen kom

till jorden

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger