Såhär på domsöndagen i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger
”Varde Ljus”
( 1 Mos 1:2-5)
Gud skapade
himmel och jord
I början
då bara Han fanns
Gud ville fylla det
med Sitt ljus
Mörkret var stort
Guds ande var där
Guds viljande ande
svävade över djupet
över vattnet
det mörka
Gud ville ljus
Ljuset blev till
av Guds ord
”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.
Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger
