Bloggarkiv

Himlajorden är mitt hem

elena-prokofyeva-17909

Foto: Elena Prokofyeva, Unsplash.

Jag ska ingen annanstans
– bara för en kort tid
ska jag drömma mig en vacker sömn
medan jag väntar utanför tiden

Solen går upp i öster
– när Han säger mitt namn
vaknar jag ur min goda dröm
och stiger ut att möta det nya livet

Jorden är skimrande nyfödd
– jag andas förundrad
och varje cell i min kropp njuter
fullt ut av att finnas till

Universum andas obehindrat
-och genomträngande
är den puls av kärlek
som håller allt vid liv,

Helt kännbar och bortom allt tvivel
-bryter jublet löst:
Skapelsen är befriad!
Och vi är sannerligen, sannerligen, äntligen hemma!

Angående Adam och Eva-debatten

adam-2023246Det pågår en strid i svensk frikyrklighet. Ännu en kanske du tänker, vilken i ordningen? Försoningsstriden (vilket hemskt ord!), andedopsstriden och lovsångsstriden känner vi till, men vad ska vi kalla den senaste ”striden”? Mitt förslag: Bibelns trovärdighet.

Stefan Swärd har noterat vikten av att inse att Adam och Eva var historiska personer, och att det som Genesis 1-3 berättar om deras fall också är historia, det vill säga att det verklighen inträffat. Det var inte en saga eller en myt, som innehåller någon sorts sanning, utan  just en historisk verklighetsskildring.

Ytterst gäller alltså denna fråga Skriftens, Bibelns, tillförlitlighet.

Många talar emot Genesis historicitet. Jag har läst andra som nu i debatten på olika sätt pekar på föreställningar i Gen 1-3 som de menar försvagar de sk bokstavstroendes position. Någon försöker skapa ännu en en motsättning, nämligen den mellan skapelsetro som historiska fakta och frälsningshistorien. Read the rest of this entry

Kronan på verket – Skapelsedag 7

Nästan Advent… och Klimatmöte. Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3195 liten

”Guds vila”

( 1 Mos 2:1-3

Fullbordan

Vilan

Det heliga

sakramentet

Bägaren

Som skulle fyllas

Alltid har fyllts

Av nåd och kärlek

I evigheters evighet

Amen

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Människoliv – Skapelsedag 6

Snart Klimatmöte… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3199 liten

”Guds avbild”

( 1 Mos 1:24-31) 

Gud längtade

efter att skapa

sin kära avbild

människolivet

Den med allt inom sig

Allt levande inuti

Som en spegel

av Sig Själv

Av hela det Han skapat

Även dennes vänner

de älskade djuren

att vårda

Guds plan

var satt i verket

Frälsningen,

förbundet

som Han väntade på

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Liv – Skapelsedag 5

Vi fortsätter nedräkningen till klimatmötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 DSCF3203 liten

”Fåglar och fiskar”

( 1 Mos 1:20-23)  

Gud eftersträvade

mera liv

flygande

svävande

simmande

vimlande

snurrande

kolossala liv

späda liv

färggranna liv

starka liv

Havet genomträngdes

blev levande

Himlen fylldes

av fågelsång

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Kontraster – Skapelsedag 4

Bara några dagar kvar till miljömötet i Paris… Såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

 

DSCF3189 liten

”Sol och Måne”

( 1 Mos 1:14-19

Gud tänkte

Det behövs ljus

Men även mörker

Men ljuset

Ska aldrig vara borta

Solen, den livgivande

skall skina över

arbetets tid

Månen, den svalkande

skall lysa över

vilans tid

Den välsignade dagen

frambringades

Den dunkla natten

intog sin plats

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Andning – Skapelsedag 3

Med tanke på det stundande klimatmötet i Paris och såhär i domsöndagsveckan i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att ha en veckolång serie om vår världs skapelse – Text och bild av Taruna Rettinger

DSCF3192 liten

”Grönskande dräkt”

( 1 Mos 1:9-13) 

Gud önskade sig

grönska, växter

frodiga skogar

leende blommor

Så Han sa till vattnet

Att flytta på sig lite

Ge plats

För det spirande livet

strandens värme

de lummiga träden

Andningen kom

till jorden

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Horisont – Skapelsedag 2

Vi fortsätter vår serie om skapelse såhär i kyrkans domsöndagsvecka – och tankarna går till det stundande klimatmötet i Paris. Vi blir denna vecka inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor.  Text och bild av Taruna Rettinger

Varde himmel och jord

”Himlafästet”

(1 Mosebok 1:6-8)

Gud ville

skilja vatten

från vatten

Skapa en linje

som visade evigheten

i Hans verk

Och vattnet delade sig

Himlen blev till

Den gåtfulla

svårfångade

horisonten

skapades

 

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Varde Ljus – Skapelsedag 1

Såhär på domsöndagen i kyrkans kalender blir vi inte bara påminda om tidens slut och slutgiltiga dom, utan även om vår Herre Jesus återkomst och  Jesajas (65:17 ) Petrus (2 Petrusbrevet 3:13) och Johannes (Uppenbarelseboken 21:1) profetior om en ny himmel och en ny jord, där rättfärdighet bor. Passande då att inleda en veckolång serie om vår världs skapelse – inte minst med tanke på det stundande klimatmötet i Paris. Text och bild av Taruna Rettinger

DSCF0054 liten

”Varde Ljus”

( 1 Mos 1:2-5)

Gud skapade

himmel och jord

I början

då bara Han fanns

Gud ville fylla det

med Sitt ljus

Mörkret var stort

Guds ande var där

Guds viljande ande

svävade över djupet

över vattnet

det mörka

Gud ville ljus

Ljuset blev till

av Guds ord

”Jag har länge, kanske hela mitt liv, inspirerats av Skapelseberättelsen i Bibeln. Den innehåller så mycket av livets mysterium, hur vi ska leva, vilka vi är, varför vi är, varför vi lever etc. Men kanske mest Guds mening med sitt Verk. Hans glädje över Sin Skapelse, sitt konstverk. Hans kärlek till allt levande. Naturen med sin kraft och uthållighet, sin fantastiska ordning, skönhet och inspiration. Människan som är Hans avbild.

Trots att vi nu håller på att förstöra den, vi människor, så kämpar den i sina smärtor och söker hela tiden nya vägar att leva vidare. Utan människan vore Skapelsen kanske lyckligare, inte så hotad. Men utan människan vore den också kanske meningslös. Vi var och är satta här att ta hand om den, älska den och vårda den som en skatt. Guds gåva till oss. Låt oss ta detta på allvar!” / Taruna Rettinger

 

 

Att bli förvandlad i Guds närhet

IMG_0703Gästinlägg av Désirée Kjellin.

Det händer något när man blir drabbad, drabbad av Guds kärlek. Man blir aldrig mer den samme.

Det kan vara både på gott och ont.

Gott för dig själv men kanske ont för de som finns runt om dig. De som inte längre känner igen dig. Du är inte längre den du var. Du blir förvandlad.

Jag liknar det som en fjäril. Först larv, sedan puppa och sedan den vackra fjärilen. För det händer något med dig. Du blir förvandlad.

Du ser på dig själv och på din omgivning med helt nya ögon. Ögon som ser storheten och det vackra i skapelsen.

Det är som om du fått nya glasögon, glasögon som gör att allt blir klart, färgerna, detaljerna de små små detaljerna som du inte förut lagt märke till. Inte på samma sätt i alla fall.

Med andra ögon ser du på dina medmänniskor. Du ser på dem med kärlek. Även om du tycker att en del är jobbiga så kan du ändå se på dem med kärlek och förstå att det ligger något annat bakom varför de är påfrestande. Du älskar dem ändå. För plötsligt inser du att du är inte bättre själv! Inte det minsta!

Det sker över en natt, förvandlingen.

Du begriper det inte själv. Helt plötsligt känns allting annorlunda. Read the rest of this entry