Går tron att argumentera för?

13819825_10154109366932839_272966264_n

De senaste åtta dagarna har jag evangeliserat fyra kvällar med Pannkakskyrkan, dels i Västerbotten på Åsele Marknad och dels på tioårsjubiléet Crazy Love i Göteborg. Vi har delat ut tusentals gratis pannkakor, hundratals biblar och bett och vittnat för mängder med människor. Minst tre personer har tagit emot Jesus i sina liv, och många har blivit helade när vi har bett för dem, inklusive vår egna superevangelist Lisbeth Tettli.

Jag själv har satsat en hel del på gatuapologetik när vi varit ute, Ny Generations käcka tröja ”Jag är kristen, fråga mig varför?” har varit på och en kväll gjorde jag en liten skylt av en papptallrik där jag utlovade Gudsbevis på två minuter. Vad jag sa då har jag beskrivit på min engelska blogg Holy Spirit Activism.

Pannkakskyrkan som organisation ser behovet av att träna Kristi kropp i apologetik för att främja både lärjungaskap och evangelisation. Marie Larsson, ordförande för Apologia och nybliven skribent här på Hela Pingsten (håll utkik efter hennes första inlägg nu till veckan) höll tillsammans med Johannes Jansson en workshop på Crazy Love om apologetik som var enormt givande. Det är ofrånkomligt att frågor kommer uppstå när Evangeliet förkunnas, och när så sker ska vi likt Jesus och apostlarna kunna ge svar och visa varför det är rimligt — ja nödvändigt! — att tro på Gud.

Egentligen är inte frågan om vi ska ägna oss åt apologetik eller inte. Frågan är hur bra vi vill att den ska vara. Vi kommer alltid tänka, resonera och argumentera, det går inte att leva eller tala utan att komma in på förnuftets område. Och det blir uppenbarligen en självmotsägelse att argumentera för att man inte ska argumentera, eller att med förnuftet komma fram till att man inte ska använda förnuftet. Sådana självmotsägelser är med nödvändighet falska, som jag skriver om här.

Jag står alltså enig med Stefan Gustavsson när han i sin nysläppta bok slår ett slag för kristen apologetik och manar församlingar, kyrkoledare och medkristna att studera apologetik och använda apologetiska argument i den offentliga debatten. Det är en väldigt viktig del av vårt missionsuppdrag här i Sverige, och det är så mycket vettigare att kyrkan spenderar tid på att fördjupa kunskapen om Guds uppenbarelse och försvara sanningen i den kristna tron jämfört med mycket annat som vi lägger på tok för mycket tid på trots att Bibeln aldrig har uppmanat oss som kyrka att göra det (musik, idrott och kaffedrickande, till exempel).

I onsdags publicerades en debattartikel i Dagen som argumenterade mot Stefan Gustavsson och idén att apologetik är viktigt. Peter Svärdsmyr, Emma Wagner och Samuel Varg  drömmer om kristna ”som på allvar sätter sitt hopp till något högre och större än sig själva – utan empiriska eller vetenskapliga bevis. De behöver inte några storartade argument eller någon övertygande retorik. De är brustna och ibland totalt vilse, men de tror ändå. De bara tror, trots allt.” De skriver också: ”Tro handlar om något annat än vetande. Det handlar om att acceptera att man inte vet. Att lägga ner stridsyxan mot gudsförnekarna och inse att jag faktiskt ändå inte vet bättre än dem. Tro är ödmjukhet inför livets mysterium.”

Idén om att tro är skilt från vetande och att kristna ska tro utan empiriska eller vetenskapliga bevis är dock en trosuppfattning. En trosuppfattning som artikelförfattarna ironiskt nog argumenterar för och hävdar sig veta. Det är en trosuppfattning skild från den bibliska synen på tro där tro är en form av vetande: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.” (Hebr 11:1)

Faktum är att det vi kallar för vetande ofta egentligen är tro, och det vi kallar för tro ofta har minst lika stark grund som det vi vet. På Facebook påpekade jag för Samuel Varg att vetenskapen utgår från ett antal axiom som inte kan bevisas empiriskt utan måste antas trosmässigt, såsom att den yttre världen existerar, att det finns andra medvetanden än mitt eget, att jag kan lita på mina sinnen och att naturen är regelbunden och går att förklara. Vice versa kan vi med de vetenskapliga bevisen för universums uppkomst och finjustering eller med existensen av vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden i relation till bön stödja premisser i filosofiska argument för Guds existens, såsom de kosmologiska, teleologiska och mirakulösa Gudsbevisen.

Förutom att kyrkan alltid har argumenterat för tron och försvarat historiska sanningar såsom Jesu mirakeltjänst, hans uppståndelse och Andens kraft i lärjungars liv, så blir en ickeargumenterande tro som hävdar sig vara frikopplad från vetande självmotsägande. Det finns därmed ingen anledning att hålla uppfattningen ”man ska inte argumentera för tron” för sann, eftersom den bevisar sig vara felaktig så fort någon argumenterar för den.

Nå, missförstå mig inte — detta innebär inte att man måste vara apologet för att kunna tro eller att tron enbart uppnås genom rationellt tänkande. Jag tycker det finns goda skäl för Alvin Platingas uppfattning att tron på Guds existens är på samma nivå som andra grundläggande trosuppfattningar som vi har för att förstå tillvaron som jag redan har nämnt: tron på den yttre världen, andra medvetanden, sinnenas tillförlitlighet med mera. Tron på Gud är ofta väldigt stark bland enkla människor utan särskilt mycket utbildning, som möter honom personligt ofta genom tecken och under. Jesus sa ”Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för små barn.” (Matt 11:25).

Att tron kan vara tillgänglig för dem som inte kan tillägna sig apologetik är dock inte samma sak som att tron är irrationell eller intellektuellt oförsvarbar. Alla kan inte förstå hur planeterna rör sig i solsystemet, men det gör inte deras omloppsbana irreguljära eller oförståeliga. Trons försvar håller, men istället för att ge några argument för varför de inte skulle vara fallet försöker Svärdsmyr, Wagner och Varg angripa logiken som sådan när det gäller religionens område. Det blir dock ett argumentationsfel av samma grad som om jag skulle säga till en person som högst felaktigt hävdar att norrländska är rikssvenska: ”Ja men logik och argument gäller inte på språkets område!” I så fall ägnar jag mig bara åt en självmotsägelse, och har egentligen bara kapitulerat på ett omedvetet plan.

Läs också Stefan Gustavssons svar på debattartikeln.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Youtubing at Holy Spirit Activism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 23 juli, 2016, in Apologetik och filosofi, Evangelisation och mission, Kyrka och teologi and tagged , , , , , . Bookmark the permalink. 11 kommentarer.

  1. ”hundratals biblar”

    Tack.

    Om det är hela biblar hoppas jag det är Folkbibeln och om det är NT hoppas jag det är Reformationsbibeln (den finns inte som GT än tror jag)

    Om man kollar in ”bibel” 2000 närmare är det faktiskt en upprörande och sorglig upptäckt hur man i den versionen tar bort texter som visar Herren som vår Skapare och Gud. Det kan se ut som att man inte gjort det, för mycket av själva orden finns kvar men nyckelord är borta och kvar blir en slags humanistisk poesi. Det är farligt. Man tar bort möjligheten för människor att lära känna Gud, genom sitt eget ord, vem han egentligen är.

    Man kan tex jämföra Psalm 100:2 mellan de olika biblarna. Vid första intrycket kanske det ser lika ut men i 2000-varianten har man tagit bort Herren som Skaparen, behållit resten av orden och slängt om dem till denna ”världsliga poesi.”

    Pannkakor är jättegott faktiskt. Många kallar pannkakor för bukfylla. Det kan jag tycka är orättvist. Mjöl, ägg, salt och mjölk är fin näring. Lägger man dessutom sylt på, eller kanel som en del gör i mitt hus, är det ju jättefin mat. Mums, mums 🙂

    Jo, Reformationsbibeln ber just nu om bidrag för sin senaste upplaga som ska tryckas. Gå in på deras hemsida och ta del av det. I Reformationsbibeln har man fått tillbaka verser från grundtexten som visar vilken Gud vi har i Jesus Kristus.

    Gilla

  2. Kan det inte finnas en poäng i att apologetik bör vara utformad på samma sätt som lärjungarna använder den ? Alltså inte en övertygelse i ord utan i ande och sanning. Jag kan förstå fascinationen att logiskt försöka övertyga någon om att Gud finns men ser man till evangelierna så verkar den taktiken inte vara vanligt förekommande. Saliga är de som tror utan att se. Andliga sanningar saknar oftast vetenskapliga förklaringar. Predika och be och bära vittne om Jesus tror jag på men det kntelektualiserande resonemangen som du och Stefan och många andra vill använda sig av har lite stöd i Bibeln som jag ser det. Det finns till och med en tydlig motsättning mot det.

    Gilla

  3. Jag förstår inte varför man behöver använda ord som apologetik när vi har bibelns egna ord som är predika evangelium. Troligtvis handlar det om att man vill omfamna mer än vad bibeln själv ger uttryck för. Hela ditt resonemang som handlar om tro och vetande löser sig om man förstår att tro är en annan slags sanning än intellektuellt försanthållande. Du kan försöka övertyga mig tills du blir blå om att blodpudding är gott men det kommer inte förändra min övertygelse. Därmed kan man argumentera emot apologetik utan att det blir en självmotsägelse.

    Gilla

    • Hej Dan!

      Som jag skriver ovan blir det alltid självmotsägande att argumentera för att argumentation inte behövs. Du för själv ett intellektuellt resonemang i dina kommentarer om varför kristna inte ska föra intellektuella resonemang. Om du verkligen hade ansett att apologetik, i betydelsen intellektuellt försvar för tron, inte behövs hade du ju inte behövt ge något intellektuellt försvar för den åsikten. Då hade du bara skrivit ”CHAKABAHAJA APOLOGETIK ÄR DÅLIGT!” eller något liknande. Men jag tror du liksom jag inser att sådana påståenden saknar grund och därmed sällan tas på allvar.

      Jag anser absolut att apologetik och evangelisation i allmänhet ska förenas med karismatik, jag skrev ett blogginlägg om det häromdagen på Holy Spirit Activism. Det är det vi ser i Bibeln. Jesus och lärjungarna använder alltid logiska resonemang när de förkunnar Evangeliet. Stefan Gustavsson har många exempel på detta i sin bok Behöver tron försvaras, men låt mig kortfattat ge ett par stycken. När Jesus förklarar pånyttfödelsen för Nikodemus i Joh 3 går han systematiskt igenom Andens verk, Hans egen död på korset och hur tron frälser. Han kastar inte logiken överbord utan använder den för att visa på hur man kan bli frälst.

      När Petrus predikar evangeliet i Apg 2 hänvisar han först till publikens egna erfarenheter av Jesus som undergörare, därefter argumenterar han för Jesu uppståndelse genom att hänvisa till Skriften och referera till sitt eget vittnesbörd av att ha sett Jesus, som han menar verifieras av de tungotalsmirakel som pågår. Han använder alltså argument och framställer dem på ett logiskt sätt. Och så har vi Paulus kända tal på Aeropagen till filosofer där han utifrån altaret till en okänd Gud argumenterar för att en enda skaparGud finns som ska tillbes av alla och som uppväckt Jesus från döden. Argumentationen följer även här logikens lagar.

      Naturligtvis betyder inte detta att de förkastar de övernaturliga – tvärtom, apologetiken erkänner det övernaturliga och använder sig av det för att visa på sanningshalten i kristendomen. Som jag skriver är frågan inte om vi använder apologetik utan hur vi gör det, om det är genomtänkt eller om våra argument är dåliga. Ordet apologia används bland annat i Apg 22:1 Fil 1:16, 1 Pet 3:15. Det är inte helt synonymt med evangelisation eftersom det kan användas för lärjungaträning också och eftersom viss evangelisation inte går ut på att bemöta intellektuella motargument utan helt enkelt bara proklamera. Men som jag skriver ovan kommer frågor i regel alltid komma när vi har proklamerat. Jag predikade Evangliet så sent som i fredags på en låda i Göteborg, och när jag sedan kliver ned frågar en tjej mig varför jag tror på Gud och hur man kan veta vilken religion som är sann. Så fort jag svarar på de frågorna ägnar jag mig åt apologetik. Att ge svar på intellektuella motargument mot tron är därmed ofrånkomligt, och alla kristna ägnar sig därför åt apologetik – du också!

      Avslutningsvis finns en väldigt stor skillnad mellan att du tycker att blodpudding är gott och att Jesus uppstod från de döda och är världens frälsare. Det förra är subjektivt tyckande men det senare är en objektiv sanning. Om det hade varit subjektivt tyckande att Jesus uppstod från döden – om graven bara hade varit tom när kristna gick förbi men i övrigt låg Jesu lik där och ruttnade – då hade det gått att likställa med blodpudding. Men det är inte vad Nya Testamentet berättar: Kristus är sannerligen uppstånden, och det är ett faktum lika objektivt som att Uppsala ligger i Sverige eller att havet är vått.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

      • Om alla de bibelord du refererar till är apologetik är det ett stort problem med begreppet eftersom det försöker omfamna för mycket till den grad att det inte ens är ett användbart begrepp.När Jesus lägger ut skriften är det apologetik. När man predikar är det apologetik osv. Det andra problemet är att Jesus inte gick in och försökte argumentera vetenskapligt om Guds existens eller några andra filosofiska spörsmål som man debatterar nu för tiden. Visst han argumenterade för hur bibeln skall förstås och vem Gud är genom sin uppenbarade andliga kunskap. Om logik automatiskt skall vara kopplat till apologetik så finns det även där problem eftersom många utsagor från bibeln inte går att resonera sig fram till logiskt. Logiken i bibeln verkar snarare vara omvänd. Det börjar i det andliga och övernaturliga och sedan rör det sig mot en intellektuell förståelse. Jesus använder sig ofta av liknelser eftersom det är så andliga sanningar är. De är inte kvantifierbara med en mätsticka. Det är en annan typ av sanning än den som säger att Uppsala ligger i Sverige som vi kan förstå empiriskt.

        Gilla

  4. Anders Henningsson

    Det är ju inte fel med apologi. fast det är ju genom ”hjärtats tro” som man blir frälst inte genom förståndets kunskap så hur övertygar man någon människa om att denna är älskad av Gud?

    Tron grundar sig ju på att vi hoppas, det är en övertygelse om något vi INTE vet. Och om vi hoppas på Jesus och hans lära om ett rike byggd på ömsesidig förlåtelse mellan alla i riket, ja då passar vi ju också till vara hans brud. Men den som vill vara kristen enbart för att den vet att Kristus är rik och mäktig passar ju inte alls till som del i Kristi brud.

    Muslimer och Mazdasiter (Zarathustras lärjungar) tror ju också på Skaparen, men inte på bibelns Jesus Kristus Guds son och hans lära, en del av dem omvänder sig när de får höra evangelium men inte alla.

    Det gör inte apologi nödvändigtvis fel, men i de flesta fall mycket oviktigt.

    Gilla

    • Hej Anders!

      Även du ägnar dig just nu åt argumentation och intellektuella resonemang 🙂 Det är min huvudsakliga poäng ovan – det går egentligen inte att argumentera mot apologetik, för man använder sig av apologetik när man gör det. Frågan är inte OM vi ska ha apologetik utan HUR vi ska använda det.

      Rom 10:10 säger mycket riktigt att det är hjärtats tro som gör oss rättfärdiga och att munnens bekännelse frälser. Men i antikt språkbruk stod inte hjärtat för det anti-intellektuella, utan tvärtom representerade hjärtat ens tankar och sinne likväl som ens känslor och intuition. Bibeln gör inte en kontrast mellan hjärta och hjärna – tvärtom uppmanas vi älska Herren med hela vårt förstånd. Det Rom 10:9-10 specifikt talar om är tron på uppståndelsen, och den var inte irrationell för de första kristna liksom den inte är irrationell idag. Det var inte så att de tidiga kristna gick till graven, såg Jesu ruttnande lik och irrationellt utropade att Han uppstått – nej, graven var tom och Jesus visade sig levande för dem. Att Han uppstod är logiskt utifrån att Gud finns, att Jesus profeterat om sin uppståndelse och att Han utlovat evigt liv till dem som följer Honom. Det handlar inte om en irrationell händelse eller ett ologiskt förlopp.

      Du gör en felcitering av Hebr 11:1: ”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet (eller vetskap) om ting som man inte ser.” Som jag skriver ovan är tro enligt Bibeln alltså en form av vetande, inte något som står i motsats till vetande. Att det skulle vara en övertygelse om det vi inte vet är för det första tautalogi, för det andra är det inget Bibeln säger.

      Det är sant att exempelvis det kosmologiska argumentet för en skapar-Gud inte är religionsspecifik, men apologetik bygger inte på ett argument utan många. Det de religionsneutrala Gudsbevisen går ut på är att refusera ateismen, som är intellektuellt ohållbar. Att utgå från att Guds existens inte kan bevisas utan att förnuftet leder till ateism är falskt, ateism bygger på en rad absurditeter och det finns inget fel för en kristen att påpeka detta.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  5. Tron är relation.

    Jesus undervisar. leder, tröstar, förmanar osv var och en i varje stund där var och en befinner sig.

    Det handlar om tillit. Tillit lär man sig i relationen med Jesus.

    Vi behöver inte bevisa att Gud finns. Vi behöver inte bevisa att tron finns. Det visar Gud själv så snart en människa ger honom den minsta chans.

    Jag vidhåller att Kristi gärningar är just Kristi gärningar för att han skulle visa för folket vem han var. Till och med Johannes Döparen, som inte själv höll på med tecken och under utan endast med omvändelsens dop, var tveksam till om det var Kristus som kommit och skickade bud till Jesus från fängelset för att fråga Jesus om det verkligen var Honom de väntat på. Och Jesus svarade ”Säg till Johannes att blinda ser osv….”

    Johannes Döparen som kunde profetian i GT, som säger att den som kommer och gör dessa Kristi gärningar är den väntande Messias, blev då övertygad om att det var Kristus som kommit. Han trodde ju sedan tidigare på GT. Precis som Herren behövde en förelöpare, Johannes Döparen, för att bereda marken för sig, utsåg Herren 12 st (inte hundratals fastän han teoretiskt kunnat göra det) att vara hans specifika ”efterlöpare,” att förkunna Kristi död och uppståndelse. Bibeln var ju vid det tillfället inte ens publicerad.

    VI kan läsa om alltihop och be om trons gåva.

    JA jag tror att Herren gör många tecken och under i dag men låt då Honom göra dem på sitt sätt, där han vill och i sin relation med var och en.

    När någon kommer till tro på Herren är DET ett mirakel som kan ta sig många uttryck. Predikar man tecken och under kommer man till slut till en tro på tecknen och undren i stället för på Givaren.

    Gåvorna, det skapade, får då mer plats än relationen med Jesus.

    Många får uppleva Guds starka närvaro i inledningen på sin Gudsrelation. Det kan handla om allt möjligt. Flera gånger har jag hört sökare i sin ensamhet pröva Gud med orden ”Okej Gud, jag vill tro, om du finns gör det här eller ge mig det här.” Gud svarar då oftast direkt på något sätt och den osäkre. ensamme sökaren blir då övertygad. Fast det är inledningsvis det. Snart får den sökande, som växer till i tron, i relationen med Herren, lära sig att lita på och lära känna Honom mer och mer genom Bibeln och bönen utan dramatiska händelser.

    Många hamnar i ”öknen” under längre tid för att lära sig lita på att Herren är med även då. Jag är en sådan. I början fick jag uppleva saker som knappt går att återberätta. och ändå blev jag som Israels barn när det började bli motigt i öknen. Trots att de precis fått vandra genom ett kluvet hav, var de så svaga i tron att de började misstro Herrens ledning. Det visar att de mest största undren och tecknen behöver inte leda till att en människa kommer till tro och tillit till Herren. Det är den gemensamma vandringen, gemenskapen med Herren, som leder människan närmare Gud.

    Jag är ingen lärare. Jag vittnar om det jag sett och hört från andra och Bibeln.

    Liked by 1 person

  6. Anders Henningsson

    ” 1Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” (Hebr. 11:1)

    Jag borde kanske uttryckt mig annorlunda. Det finns så många gudar, den ene har sig själv till gud, andra har sin nation till gud, åter andra har en panteistisk gud, kanske några har slumpen som sin gud. Aristoteles som många filosofer beundrar, trodde på gudar men hatade Gud. Många kallar sig ateister (eller blir kallade ateister) men jag har aldrig mött någon som är säker på att det inte finns någon gud alls. Däremot var det en präst som sa till mig ”Jag tror på Jesus men inte på bibeln” Ja både utanför och innanför kyrkorna så finns det många som inte tror på Gud (utan menar Han inte är att lita på).

    Om jag säger till någon ”jag tror på dig” så menar jag att jag litar på denne. Så hur övertygar de som inte litar på bibelns Gud (oberoende av om de tillägger ”jag vet inte ens om han finns” eller inte) kan de lita på. Kristen apologi går ju inte ut på att övertyga om att någon gud (vilken som helst) finns, inte ens att en godtycklig skapare finns, utan att en aldeless speciell gud är att lita på, Han som gick i döden för oss trots att vi övergett Honom för någon annan (Synden) .

    Den dag vi vet att Gud finns är Domens dag, därför uppenbarar sig Gud bara för dem som redan är frälsta.
    ”21Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig; och den som älskar mig, han skall bliva älskad av min Fader, och jag skall älska honom och jag skall uppenbara mig för honom.” ” (Joh 14:21 1917 års översättning).

    Gud välsigne dej och alla som har Jesu bud (och inte bara Israels förbunds bud).

    Gilla

  7. Anders Henningsson

    Förlåt det blev lite fel Jag menade: Hur övertygar jag människor att bibelns Gud är att lita på?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: