Fullständigt förgjord

sine-dots-91389_640Vi lever i en värld full av synd. Lägg bort alla associationer du har till det ordet: syndakataloger, väckelsemöten, stränghet, straff. Jag menar synd i bemärkelsen våld, förtryck och all slags ondska, synd i betydelsen bortvändhet från det som är Gud. Genom att vi är här, finns till i denna existens, har vi del av allt det onda som görs och har gjorts. Nu idag, igår, för tusen år sedan och om tusen år. Det är detta som benämns med det slitna ordet arvsynd. Genom vår förbundenhet med resten av mänskligheten ärver vi det syndiga. Och en viktig del av detta är vår självuppfattning.

När vår existens i denna värld börjar inbillar vi oss att vi hör hit, vi får en självbild som är förbunden med världen och kroppen vi lever i. För att vi bor i detta tält som är kroppen tror vi att vi ÄR kroppen. För att vi tänker tankar tror vi att vi ÄR tankar. För att vi känner känslorna tror vi att vi ÄR känslorna. Vår identitet byggs upp till en separat individ skild från Gud, man kan kalla det ego. Människan tycker hon är en viss personlighet och en viss kropp och allt det hon gillar med den framhäver hon och allt hon (eller andra) inte gillar döljer hon. Till varje pris. Och allt är väl med världen.

Eller inte.

För samvetet kommer in. Stör. Samvetet är den naturliga lagen, filosoferna ger dess upphov i både människans innersta väsen, där det planterades av Gud, och tidsåldrar av mänskligt samhällsbygge och interaktion. Samvetet säger dig att allt inte är väl, att något är fel med världen.

Det sägs att lagen dödar och nåden ger liv (Romarbrevet 7). Jag har inte förstått det, vad det betyder, förrän idag.

Den naturliga lagen kompletteras av Lagen. Lagen finns i sociala lagar, samhälleliga lagar, religiösa lagar. Egentligen är dessa en kombination av den naturliga lagen given av Gud och människors försök att utveckla denna, för att förstå sig själva, och för att ha makt över andra.

Hur som dödar lagen. Den dödar dig. Förgör dig fullständigt. Och det är bra!
För när du försöker följa lagen, vilken lag det än är, kommer du bli tudelad. Du kommer slitas mellan att vilja göra det som ditt samvete och andra lagar säger dig är fel, och den förnöjsamhet som kommer av att göra rätt. Du kommer inte kunna låta bli att göra det kroppen/känslorna/tankarna vill. Och du kommer känna dig död, nedbruten, en dålig människa. Fullständigt förgjord. För att du har lagen, given till dig av Gud och människor, bryter dina förbrytelser, hur åtråvärda de än var, ned din självpåtagna bild av dig själv som en god människa, en perfekt individ. Ditt ego bryts ned.

Men lyckas du stå emot känner du självrättfärdighetens ljuva sötma. Och du dog på riktigt. För självrättfärdigheten bygger inte upp ditt sanna jag. Det boostar bara ditt ego. Och du fastnar än mer.

Ta det från en som vet. ”De erfarna veta det; och andra tror det inte.” skriver Co Rosenius i dagens betraktelse på ämnet. Han som förklarade för mig hur detta hänger ihop. Jag vet för jag har levt ett självrättfärdigt liv. Sen föll allt samman och jag insåg att även jag, även perfekta Sunniva, har del i det arv som är synden, del i det som händer i världen nu idag, igår, för tusen år sedan och om tusen år. Och jag dog. Jag förgjordes fullständigt. Och det var bra!

När du misslyckas med att följa lagen, den är ju verkligen omöjlig att följa, blir du fullständigt förgjord. Men inte du egentligen. Utan allt det där du lagt på dig som inte är DU. Vare sig din identitet bygger på din egen förträfflighet, din självrättfärdighet, din identitet som en god människa, felfri och perfekt, eller om den är skapad kring en offermentalitet där du ser dig själv som ful och äcklig, inte värd att beträda jordens yta. Summa summarum dör ditt ego. Och allt det där du döljer, som du avskyr med dig själv, kommer fram i ljuset.

Det är lagens enda mening. Att döda ditt ego.

Så när du är tagen ned på jorden, befriad från lager på lager av identitet, då är du fri från de band som binder dig här. När lagen är klar med dig, när den förgjort dig fullständigt, är du redo för Gud.

För då kan du inse att det inte är din identitet, din personlighet, dina tankar, dina känslor eller din kropp som är DU. Utan du är den gnista av liv inom dig som kommer ifrån Gud. Och det ljuset lyser bara så mycket som du kopplar dig till källan, Gud.

Men var på din vakt! Låt nu inte självrättfärdigheten ta tag i dig igen. Det är inte genom bön och efterföljelse av Jesus, genom meditation eller evangelisation, genom flitig nattvardsgång eller regelbunden fasta som du ska koppla dig till Gud. Då är din tro ”inte en nödställd och förtappad syndares verkliga tillflykt till Jesus, utan en ny, skönare klut på det gamla klädet” (Rosenius). Då är du där och boostar ditt ego igen och synden tar tag i dig och säger: Du skall! Aldrig är du så långt ifrån Gud som då.

Nej, när lagen gjort sitt och du är fullständigt förgjord, då släpper du taget om både lagen och ditt ego, då faller du ned inför Gud och erkänner: Jag, som genom berörelse med världens synd är en fattig syndig människa, behöver Gud!

Och Guds nåd ska bära dig och göra dig till DU.

sine-dots-97027_640

About suri

I study art and myself right now, am a teologian, a vegan, freelance webdesigner and amateur photographer. Longing always to celebrate mass, live in cloisterlike environment with thinkalike believers, for the birthpaions of the world to end, and to see the Lord Jesus Christ face to face. Born in 88 and hoping to give full value to the true meaning of living. May the Lords peace be with you / Sunniva

Posted on 4 augusti, 2016, in Frälsning och evigt liv, Kyrka och teologi and tagged , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Mycket bra och berörande text. Jag får den tanken att vi har lite grann av liknande bakgrund och att jag har lättare för att förstå (tror jag) det du skriver än när jag läser texter av sådana som är kristna sedan de var väldigt små.
    Bland annat använder du ordet ”ego” vilket jag tycker är så konstigt att inte flera kristna skribenter och predikanter använder. Det finns åtskilliga bibelställen som berör den problematiken. Föreställningen att vi skulle vara separata och suveräna, förmer än andra. Jag, mig, mitt.

    Liked by 1 person

    • Tack Klaus! Jo, jag tror att vi missar att nå ut till många människor oxå om vi inte använder sådana ord. Bara för att ingen använt det ordet i en bibelöversättning betyder det inte att det inte står om det i Bibeln 😉

      Gilla

  2. Oj sicken text.
    Du är en person som jag gärna skulle vilja att du läser och tar del av mitt hobbyprojekt ”Det Goda Trollet”.

    Om du vågar så finns det på olika ställen på nätet.
    Googla.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: