#mittkors och Svenska kyrkans relativism

Facebookgruppen Mitt kors som uppmanar människor att ta kort på sina smyckeskors i solidaritet med förföljda kristna har fått stor uppmärksamhet, dels för att gruppen är populär och dels på grund av de reaktioner de fått från främst företrädare från Svenska kyrkan. Kyrkokansliets kommunikationsansvarige Gunnar Sjöberg skrev på Facebook att initiativet är ”uppviglande och okristligt”.

Han förtydligar i ett blogginlägg att han inte är emot korset som sådant utan kritisk till kampanjen ”för att Jesu kors riskerar att användas som ett tecken MOT en annan grupp bekännare. Inte bara som ett tecken FÖR utsatta kristna. Jag är orolig för att korset blir en distanserande markör, som delar in oss i ett vi och ett dom, och inte det hoppets tecken som jag menar Jesus står för.”

Biskop Åke Bonnier har också skrivit ett blogginlägg där han påpekar att han med stolthet bär sitt kors och att är genom korset Gud har funnit seger. Samtidigt så slår han liksom i våras ett slag för liberalteologisk universalism:

Gud är ju Gud och allas Gud. Gud är i den bemärkelsen inte en speciell grupps Gud. Kort sagt..: Gud är på det sättet inte religiös utan Gud. Gud är Gud och vi är religiösa. Jag är religiös. Jag är kristen och jag vill fortsätta att med stolthet bära mina kors för att på olika sätt i olika sammanhang vittna om Honom som burit allt på korset…

Men jag vill också bära mina kors i solidaritet med alla muslimer som genom eget val vill bära sina religiösa tecken och mina judiska bröder och systrar som vill bära kippa och Davidsstjärna. Kort sagt: Jag vill bära mina kors i solidaritet med alla dem som vill uttrycka sin religiösa övertygelse och leva sitt liv utifrån det, i det offentliga rummet, utan att därmed angripa andra för deras övertygelse.

Främlingsfientliga bloggar och vissa kristna har anklagat dessa svenskkyrkliga företrädare (i synnerhet Sjöberg) för att opponera sig mot att kristna bär kors, men det är en felaktig och missriktad kritik. Däremot finns det något i båda dessa citat som är onödigt, obibliskt och onödigt av kristna att argumentera för, och det är att det skulle vara negativt att använda korset som en distanserande markör som uttrycker Jesu exklusivitet.

För det första är korset som kristen symbol ofrånkomligt distanserande från andra religioner. Ingen religion förutom kristendomen menar att något signifikant för världens frälsning hände när Jesus dog, vissa religioner såsom islam förnekar till och med att Han dog på korset. Så ett kors som bara har ett budskap för och inte även mot något existerar inte, precis som att alla andra symboler och påståenden med ett positivt budskap även förnekar budskapets motsats. ”Jag är feminist” innebär att jag inte är patriarkal, att vifta med Prideflaggan uttrycker att man inte är homofob, och så vidare. Ett vi och dom uppstår därmed alltid när man uttrycker vad som helst.

För det andra är det inte något negativt att tycka att andra har fel – det är tvärtom ofrånkomligt. Filosofen Alvin Plantinga pratar om detta i klippet ovan: idén att det är fel att påpeka att andra har fel är självmotsägande eftersom man därmed säger att den som inte tycker så har fel. Det är därför meningslöst och kontraproduktivt att utmåla negationer av andras trosuppfattningar som något moraliskt klandervärt.

Jag har därmed inga problem med att det röda kors jag bär runt halsen kan provocera andra, jag påtalar gärna att ateister, muslimer, new agare och andra har fel. Jag vet ju att Jesus uppstått och gör mirakler idag, samt att bara Han är vägen till evigt liv. Relativismen är nödvändigt falsk, det finns en objektiv verklighet och den har uppenbarats när Gud blev människa. Det är vad korset alltid står för.