Jag tänker på GUDS RIKE, där ingen lider nöd, och Mammons rike, där nöden är stor.

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och människan fick sitt hem i Edens lustgård. Och Gud såg på allt och DET VAR GOTT. För det fanns inget lidande. Med människorna samtalade Skaparen och gav dem del av sin kunskap, Skaparen sam-vetade med människorna så att  gott sam-arbete blev till. Människan hade ju fått Skaparens förtroendet att härska över hans skapelsen. Hon fick börja med trädgården, för att senare kunna växa till  i kunskap och vishet för att kunna sköta om hela planeten. Så var nog Guds plan. Människorna fick äta av livets träd, som gav dem evigt liv. Så de hade all tid i världen, skulle man kunna säga, att lära sig ett och annat. Det fanns alltså ingen död. Så var Skaparens vilja och avsikt med sin skapelse. Hur smärtsamt måste det inte ha varit för Gud att tvingas driva ut Adam och Eva ur Edens lustgård? Det var ju inte alls vad han hade önskat.

Men Gud hade ju gett människorna fri vilja (och änglar med). Han ville inte ha arbetsrobotar, utan han ville ha relation, ömsesidighet. Gemenskap. Men nu hade de fallit för frestelsen att själva bli som Gud, utan samtal, samvetande och samarbete. En frestelsen som man skulle kunna kalla ”kan själv” eller ”oberoende”. Genom list ( ni kan bli som Gud)  och lögn ( Gud vill inte att ni ska bli kloka som han, och ni kommer inte att dö ) förförde Guds fiende dem att misstro Gud och bli del av det uppror som han själv påbörjat i sin avund av Skaparen. Det är en gåta hur de kunde tro på en total främling, som påstod saker så där utan vidare. Utan att han behöva bevisa vad han var för en. Om han var god och något att lita på.

Men gör inte människor så fortfarande? De vill så gärna tro på det som sägs, att de inte bryr sig om konsekvenserna. Det är fortfarande många som har svårt för det här med logiskt tänkande. Följden av detta misstroende mot sin Skapare och Gud, skulle leda världen och livet mot en total katastrof, där ondskan skulle få makt att verka med sitt onda. För att befria sin skapelse från att i evighet behöva leva i det helvetet, hindrade Gud människorna att äta av Livets träd mer. Så ut ur Paradiset var de tvungna att gå. Denna händelse kallas för syndafallet. Ett fall från intimitet med Gud till ett ”kan själv” tillstånd, där gemenskapen bröts. Bibeln beskriver konsekvenserna för mannen bl.a. som ” i ditt anletes svett ska ska du äta ditt bröd” och för kvinnan ” Till din man ska din åtrå vara och han ska råda över dig”. Syndens konsekvenser. Så hade det aldrig varit förut. Nu kom nöden in i världen. Read the rest of this entry →