Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på alla sätt gudfruktigt och värdigt. Detta är gott och rätt inför Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor: människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla.(1 Tim 2:1-6a).
Idag är det val i USA, något som knappast undgått någon. Oavsett vad du tycker om de kandidaterna – och jag kan säga att jag inte tycker någon av dem är ett särskilt bra alternativ (skönt att jag inte behöver rösta där) – så behöver vi alla på något sätt förhålla oss till politik. Antingen genom att rösta i det land där vi själv finns, eller genom att påverkas av hur andra röstat (eller i icke-demokratiska länder, påverkas av de som bestämmer). Hur ska då vi kristna förhålla oss till detta? Politik ”känns” ju inte så ”andligt”, eller?
Det har alltid funnits olika ”kristna läger” vad gäller denna fråga. Av pedagogiska skäl är det alltid lätt att först måla upp extremfallen, det vill säga de som står på diametralt motsatta sidor i frågan (sedan kan man av rent retoriska skäl presentera sin egen ståndpunkt som ”det vettiga mellanalternativet”). Alltså, på ena sidan de som menar att kristna inte alls ska blanda sig i politik, antingen för att det är ”farligt” att hålla på med sådana ”världsliga” saker eller för att man anser att det inte alls har med kristen tro att göra; på andra sidan de som menar att kristna ska vara så aktiva som möjligt i politiska frågor, kanske för att man anser att kristen tro egentligen bara handlar om sociala insatser eller för att man förknippar kristen tro med vissa ”frågor”, en viss kultur (oftast en västerländsk sådan) eller kanske till och med ett visst politiskt parti.
Var man ställer sig i den här frågan har också lite att göra med hur man ser på Evangeliet – vad det egentligen är och innebär. Om evangeliet om Jesus Kristus bara handlar om att han dog på ett kors för att vi ska kunna få förlåtelse för våra synder och komma till himlen när vi dör, så är det naturligt att inte bry sig så mycket om politiska frågor (eller miljöfrågor) utan bara ägna sig åt att få med sig så många människor som möjligt till livet efter detta (som man då tänker sig är någon-annan-stans). Om evangeliet om Jesus Kristus å andra sidan bara handlar om att Jesus var en god förebild som predikade om Guds rike, gjorde en massa gott, och lär oss hur vi ska behandla varandra ”snällt” och ”rättvist”, så blir det naturligt att engagera sig starkt i politiska frågor och kanske till och med göra kristen tro till ett ”cause” – till en fråga om engagemang för olika (favorit)frågor – och glömma bort de andliga och eviga aspekterna.
Men om evangeliet om Jesus handlar om hela honom, så som Markus verkar se på det hela i sin första mening (Mark 1:1), och inte bara vissa utvalda delar, så måste vi ta med både korset och Guds rike i ekvationen, både att Jesus förlät synder och botade de sjuka, både himmel och jord. Trots allt så är Jesus Gud som blivit människa, och en människa i vilken hela den Gudomliga fullheten tagit sin boning. Framförallt får vi inte glömma bort uppståndelsen – att den korsfäste Kristus har uppstått i en fysisk härlighetskropp, att ”ny skapelse” har lanserats i den här världen, att Jesus Kristus är Herre och Kung över både himmel och jord. Eller att den Helige Ande har kommit med himlen till jorden och bor i oss kristna redan här och nu, att vår bön är ”ske din vilja, såsom i himlen så ock på jorden”, att Gud vill verka med sin kraft till förvandling både i oss och genom oss. Allt detta får såklart också konsekvenser för hur vi ser på hur Gud vill att vi ska förhålla oss till resten av världen och samhället vi lever i… (alltså: politik, i bred bemärkelse).
Jag vill göra tre poänger:
1. Politik är inte lösningen på människans problem, Jesus är. Detta är inte tänkt att vara en klyscha. Det är inte heller tänkt att göra dig passiv eller oengagerad när det gäller de här frågorna. Jag tycker att du som kristen ska vara med och påverka världen omkring dig! Men, ingen politisk ideologi eller något politiskt program kan lösa det som är människans djupaste problem. Socialismen menar att grundproblemet är att människor inte har det lika bra (materiellt sett); liberalismen menar att individen måste få bestämma så mycket som möjligt över sig själv; feminismen menar att problemet är patriarkala strukturer i samhället… och så vidare. De olika ideologierna ser sedan gärna alla problem genom det filter som är deras grundproblem. Bibeln säger att människans grundproblem är synden, och den finns det bara en bot för: Jesus Kristus. Vad jag vill säga är: sätt inte alltför mycket hopp till politiker och politiska ideologier, för ingen av dem kommer att kunna fixa till världen. Sätt istället allt ditt hopp till Jesus, som både kan förvandla enskilda människor här och nu och en dag kommer att upprätta hela världen och trona som Kung över den!
2. Jesus lät sig inte påverkas av politiken, men påverkade den med sitt radikala liv i Guds vilja. Vare sig det gällde politisk politik eller religiös politik så gick Jesus sin egen väg, till både makthavarnas och de religiösa ledarnas förtret. Han var inte ute efter att ställa till med oreda eller reta upp dem bara för att (Matt 22:15-22) och ville inte göras till kung med våld (Joh 6:15), men dansade inte heller efter deras pipa när de försökte styra eller hota honom (ex. Luk 13:31-32). Till ståthållaren Pilatus var hälsningen: ”Mitt rike är inte av den här världen” (Joh 18:36). Kung Jesus rike visade sig i förvandlade människoliv, kärlek och omsorg till de fattiga och marginaliserade i samhället, övernaturliga helanden och mirakler, ett helt annat sätt att se på och leva i världen. Ett rike där de största är de minsta och ledarna är tjänare. Ett rike där Kungen i osjälvisk kärlek tar på sig all världens ondska och synd för att besegra den totalt och befria dem som varit dess slavar. Detta stör den vanliga ordningen, och leder ofta till motstånd.
Som jag ser det är problemen vi kristna har med ‘politik och religion’ idag att vi antingen låter oss påverkas alltför mycket av politiken och/eller vårt eget politiska engagemang, eller att vi inte alls är med och påverkar samhället vi lever i. Det är t.ex. ett problem – enligt mig – att Svenska Kyrkan är politiskt styrd (trots att hon varit ”skild från staten” sedan millennieskiftet), att politiker som inte ens alltid tror på Jesus som Guds Son väljs in i kyrkoråd och tar avgörande beslut, och att flera av de teologiskt skolade mer använder sin teologiska kunskap för att försvara de (politiska) besluten istället för att låta teologin och Guds Ord stå först. Detta leder i sin tur till att kyrkan inte är med och själv påverkar samhället med det som den faktiskt är unik att kunna bidra med. Men det är inte heller någon bra lösning att isolera sig från allt detta och bli en kyrka som bara håller på med ”andliga” och ”himmelska” saker. Det sant andliga får nämligen praktiska konsekvenser i våra liv.
Gud är en Gud som verkar i historien, en Gud som lägger sig i. Det var det han gjorde när han befriade israeliterna ur slaveriet i Egypten. Det var det han gjorde när han ledde dem in i ett nytt land. Det var det han gjorde när han använde både babyloniska och persiska kungar till att utföra sin vilja, och sedan straffade dem för att de tog i för hårt och gick för långt. Det var det han gjorde när han sände Jesus Kristus till jorden som Messias och smorde honom med Helige Ande för att predika glädjebudskapet till de fattiga, ge blinda synen tillbaka, hela de trasiga och befria de fångna (Luk 4:18–19). Församlingen är en del av detta, utrustad med samma Ande, kallad ut ur den här världens sätt att vara för att följa Jesus och sprida Guds rike. Vi är inte kallade att anpassa oss efter den här världen (Rom 12:2), utan till att vara salt och ljus i världen (Matt 5:13–16). Det kan kosta på, men det är värt det!
Att följa Jesus i politiska frågor handlar inte om att vara ”höger” eller ”vänster” (Gud bevare oss från sådan polarisering i församlingen!). Det handlar snarare om att vara ”uppifrån”, och då inte uppifrån som i översittare utan som i att se på saker med ett profetiskt perspektiv, ett Gudsrikesperspektiv, utifrån att man räknar med Gud och söker hans vilja. Att vara ”född från ovan” (född på nytt) och kunna se på ett nytt sätt (Joh 3:3); att ledas av ”visheten från ovan” som inte bygger på rivalitet eller falska föreställningar utan på frid, barmhärtighet och ödmjukhet (Jak 3:17).
3. Vi är kallade att be för ”alla i ledande ställning”. Ofta hör man kristna som klagar på politiker, men när man frågar dem om de bett för dessa politiker så ser de ut som frågetecken. Bibeln uppmanar oss, som du läst i citatet ovan från Första Timotheusbrevet, att be för ALLA i ledande ställning – både de vi gillar och de vi inte gillar. En kristen som läst detta men inte gör det är olydig och har egentligen inte någon rätt att klaga. Jag tror dessutom att vi underskattar bönen. Vår brist på engagemang i bön tyder nämligen på att vi inte riktigt förstått dess kraft. ”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön” (Jak 5:16b). Tänk om vi kristna skulle sluta bråka om politik och istället tillsammans börja be för politikerna, till den Gud som leder kungars hjärtan som vattenbäckar (Ords 21:1), till den Gud som lovar att ”skaffa läkedom åt deras land” när hans folk ödmjukar sig och ber (2 Krön 7:14). Varför inte be för att Stefan Lövén, Jimmie Åkesson, Gustav Fridolin och diverse KD-politiker ska bli frälsta och få sina liv förvandlade av Jesus? Höger eller vänster, republikaner eller demokrater, gör inte så stor skillnad egentligen, i ett evigt perspektiv. Vi behöver ett ”ovanifrån-perspektiv”, och det får vi genom att spendera tid med Jesus…
Hela Pingsten 
Amen.
GillaGilla