Har du någon gång hört folk säga något i stil med: ”Jaha, du tror på Gud, själv tror jag inte på något”? Denna typ av kommentar gör att vi som är kristna lätt får känslan av att vi har lagt till något extraordinärt till verkligheten och därför har en bevisbörda att leva upp till. ”Om du tror på en gud så är det DU som måste kunna bevisa att han finns!” Men är det verkligen så?
Jag ska nu göra ett försök att reda ut hur det här med VÄRLDSBILDER fungerar och vad som är deras betydelse. I apologetikens värld är frågan om världsbilder något som är grundläggande för att förstå en mängd andra saker som har med sanning att göra. Jag vill börja med ett påstående: Alla människor lever en sanning. Vad vi tror om världen och hur vi tolkar den, påverkar hur vi lever våra liv och vilka val vi gör.
En som kallar sig kristen kan ha en uppsättning idéer om Gud men sen leva som att det inte finns någon Gud och att det istället är en själv som är herre över sitt liv. På samma sätt kan en som inte kallar sig kristen eller tror på någon högre makt ändå leva som om en viss idé är sann som egentligen hör till paketet Teism (Kristendom, judendom, islam). Det kan handla om att man lever som om det finns något som är rätt och fel rent objektivt.Vad är då en världsbild? En världsbild är helt enkelt en förklaringsmodell för världen. Den svarar på alla de största filosofiska frågorna, som till exempel:
-vad orsakade universum?
-vart kommer människan ifrån och vad är hennes natur?
-är universum ett stängt system av orsak och verkan eller finns det en övernaturlig verklighet parallellt med den fysiska?
-vad är meningen med livet?
Dessa frågor kan tyckas svindlande och för stora för att ha något svar, men som människa kan man ändå inte låta bli att söka svar på dem. Olika världsbilder ger olika svar på de här frågorna och det viktigaste av allt: ALLA HAR EN VÄRLDSBILD. Som kristen ger jag t.ex. som svar på frågan om människans natur att hon är skapad som en moralisk varelse med en själ, en fri vilja, med ett okränkbart värde i syfte att leva i en kärleksfull relation med sin skapare. En naturalistisk världsbild (världen består endast av energi och materia) skulle ge en annan bild. T.ex. att människan inte har en själ utan mer är ett välutvecklat djur som vi har tillskrivit ett godtyckligt människovärde.
Vår världsbild är alltså de glasögon som vi ser världen igenom och som vi låter förklara världen omkring oss. Det rimligaste är alltså att försöka hitta den världsbild som kastar mest ljus över verkligheten, som förklarar den för oss. Det är att jobb som vi alla har att göra, oavsett vad vi var födda in i eller om vi är i majoritet eller minoritet i vår uppfattning.
Jag har växt upp i en kultur och ett samhälle som domineras av en världsbild där en Gud inte finns vilket såklart har format mig. När jag sedan var med om en händelse som fick mig att börja undra om Gud ändå faktiskt fanns, hamnade jag alltså i en brottning mellan de två världsbilderna och behövde så småningom reda ut mina tankar kring de stora frågorna. Det ledde till att jag inte bara hittade en mängd svar i den kristna världsbilden som en naturalistisk världsbild inte tycktes kunna ge. Jag hittade även en relation med en levande Gud vilket är den största skatten jag någonsin hittat.
Kontentan av detta är:
-alla människor har samma svåra frågor att svara på – frågan är var svaren finns
-man kan inte inte ha tagit ställning kring vad som är sant, man lever redan ut en världsbild – frågan är om man har belägg för den.
-våga utvärdera din befintliga världsbild, sök det som är sant. Om Gud faktiskt finns är det HELT SJUKT BRA.
Hela Pingsten 
En kommentar