Min stora dysfunktionella familj

img_3257

En skadad kropp

Den 18:e september 1989, knappt två månader innan Berlinmurens fall, klipper mormor av min navelsträng på Bollnäs BB. Min hetsiga mor hade knappt hunnit skjutsats in med den punkterade rullstolen innan jag bestämde mig för att kravla ut till friheten och välkomna den skrikandes, blodig och som seden hör till: pissa ner sjuksyster.

På de foton jag sett på mig själv som bäbis så är jag slående lik Nien Nunb, en episkt ful Star Wars-karaktär från 80-talet. Hur som helst så skulle jag som tillskott även bli början på en klassiskt ohomogen och spretig västvärldsfamilj. Jag var faderlös från start, då jag, lite kortfattat, var resultatet av ungdomskärlek och språkreseromans i Tyrolen. Under mina första år i Schweiz och Tyskland, (vi flyttade runt en del) så skaffade sig mamma en hetlevrad ateistiskt Kosovo-Alban med muslimsk bakgrund, vilket rimmade lite märkligt, med mammas egen bakgrund från Livets Ords bibelskola (från tiden då den var som mest kontroversiell). Med tre halvsyskon på den sidan av familjen och ytterligare tre halvor på min biologiska pappas sida så sammanfattar jag min egna sub-art som: Sydvästochösttysk-lederhosen-Alban-adhd-livetsord-islam á la Hälsingeskogs-svensk. Till synes lite spretigt men ingenting i skenet av den delen av familjen som jag egentligen tänkte prata om…

Kyrkan.

Ruttnar från insidan

Med ca 2,4 miljarder troende, d.v.s. rent teoretiskt runt var tredje människa du stöter på, så skulle det kunna vara en del av min kristna familj. Eller som vi kallar det på kyrkiska: Kristi kropp. Denna kropp är många gånger fantastisk och jag älskar mångfalden i den. Alla dessa olika uttryckssätt, från mina Eritreanska vänner från den orientaliskt ortodoxa kyrkan där vi lovsjunger Jesus med en stor trumma på magen iförda i helt vita kläder och ringdans, eller som när jag var på ett bönemöte i Indien då vi alla barfota lovsjöng i sann Bollywood-anda ackompanjerade av lerkrukor och tamburiner och nasal sång. Jag tänker på när jag bett med mina Romska vänner när alla går ner på knäna och många ofta börjar gråta och det finns som en form av grundsorg i relationen till Gud, i kontrast till karismatiska väckelsemöten då det kan viftas med flaggor och folk hoppar runt och jublar, eller som de mer konsertliknande tillfällena med rökmaskiner och discoljus i Hillsong-anda. Ja olikheterna är fantastiska och det finns så mycket gott att hämta från detta smörgåsbord av kristen kultur.

Men det finns även ett gäng saker med den som stör mig.

När jag betraktar den från olika vinklar, likt en konstnär som studerar en kroki-modell, så är denna kropp i mina ögon ganska missbildad. Den har en massa sunda och starka delar samtidigt som vissa andra är handikappade eller rent av ruttnar från insidan. För dig som inte är troende och läser denna text så kan snacket om kroppen vara väldigt märkligt, så låt mig först visa varför jag använder mig av detta symbolspråk.

12 Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. 13 I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss .
14 Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. 15 Om foten sade: ”Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: ”Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? 18 Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. 19 Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?
20 Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. 21 Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” 22 Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som våra anständigare delar inte behöver.
Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder,
25 för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. 26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.
27 Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den.

Fösta Korintierbrevet 12:12-27

 

Trump är Guds räddning till USA

Det här är alltså ett stycke ur ett tvåtusen år gammalt brev skrivet av Aposteln Paulus, där han kortfattat säger att det finns många olika människotyper, att det är bra, att vi ska samarbeta och att alla är lika mycket värda. Det är en välkänd bibeltext som de flesta kristna känner igen men tyvärr så är vi alldeles för dåliga på att praktisera den, eller så är det så att att kroppen är motsägelsefull och självutplånande. För hur kan det komma sig att vi inom samma familj, samma tro och samma kropp förgör varandra. Förutom att många kristna som jag känner beter sig som världsliga nättroll och länkar en massa rasistiskt skit på Facebook så hugger vi ner varandra medvetet och omedvetet. Det sistnämnda är förståeligt då omedvetenhet oftast inte är något aktivt val. Som t.ex. att många inte förstår varför det är viktigt att välja rätt produkter när vi handlar mat och kläder m.m., att det i sig antingen skadar eller hjälper någon i en annan del av världen. Men att vissa kristna röstar på SD, tror att Trump är Guds räddning till USA, har bibelord på sina vapen, förföljer och mördar kristna från från andra inriktningar, tuktar sina barn med våld, slår sina fruar, eller trycker ner dem rent psykiskt med hänvisning till att mannen är överhuvudet, struntar i dem fattiga, blundar för orättvisor, skvallrar och talar illa om andra eller bara är likgiltiga och därmed motsatsen till det Jesus sa att vi skulle vara, nämligen Ljus. Listan kan göras mycket längre, och kanske känns vissa av dessa påståenden väldigt främmande och extrema, men dem finns.  Och dem är en del av min familj. Det som gör mig mest arg är att vi har haft två tusen år, TVÅ TUSEN år på oss att lära och tillämpa det Jesus befallde oss att göra. Visst du och jag har inte haft två tusen personliga år på oss att förändras och bli mer lik Jesus men vår kristna kultur har haft det.

 

Usain Bolt på dopingpreparat

Ja menar kolla på de 12 lärjungarna, de var likt Kristi kropp idag, en spretig skara människor. Två av dessa var nog nästan som natt och dag till varandra. Matteus, som hade varit tullindrivare, alltså vänsterprasslat med ockupanterna av Israel, det Romerska riket. Vilket gjorde honom rik men också till en svikare till sitt egna folk. I samma skara fanns Simon, som vissa tror var Selot och därmed stark nationalist, vilket borde ha skapat ganska mycket drama mellan honom och Matteus fram tills dess att de fått förnyade sinnen och andra perspektiv. Eller Petrus som länge trodde att frälsningen/kristendomen bara var till för Judarna tills dess att Paulus läxade upp honom. Dem förändrades, och dessa förändringar lärdes ut när det predikades. Nu har det dock predikats i två tusen år, och många av de problemen som fanns då finns kvar än idag.

Å ena sidan så har vi det fantastiska med nåden, att Gud älskar oss oavsett vart vi hamnar i livet och hur snett vi än må gå, men sen har vi det där med att växa och förvandlas, att faktiskt bli mer lik Jesus och lägga det gamla livet bakom oss.

Kan vi inte bättre? Kan vi inte lära oss av det förgångna, genom att titta tillbaka på historien och förstå att vi inte borde göra si eller så. Tänk om denna kropp, med alla dess kroppsdelar skulle lägga ner all ondska, och istället ta upp kärleken. Tänk hur attraktiv Jesus då skulle bli för alla de som endast har haft kristna som referenspunkt till vem han är. Vi skulle bli som Usain Bolt på dopingpreparat, och som Paulus uttrycker det, springa med segerkransen som aldrig vissnar.

Med detta sagt så vill jag inte avsluta med en cynisk ton, eller få det att låta som att alla kristna, inklusive jag, är kassa. Som jag beskrev tidigare så är Kristi kropp också fantastisk.  Jag vill bara vädra mina tankar om min stora dysfunktionella familj.

Amen.

About David Larsson

Hej! Jag studerar för tillfället teologi på Johannelunds teologiska högskola, kanske att det kommer leda till att jag blir präst en vacker dag, kanske inte. Vi får se helt enkelt. Jag tycker iaf om att uttrycka mig kreativt, prata med människor och om de stora frågorna i livet.

Posted on 17 november, 2016, in Kyrka och teologi and tagged , , , . Bookmark the permalink. 7 kommentarer.

  1. Du är fantastisk käre kusinson! Hade stor glädje av att läsa det Du skriver!

    Gilla

  2. Dopet skyddar ju inte mot männsklig dumhet eller männskliga felbedömningar man kan vara kristen men inte speciellt vis, som kan ta många år och misstag att nå fram till. Segerkransen som ska vinnas kan ju innebära att man måste klara eget personligt snublande och platt fall på näsan, resonerar jag, 🙂

    Liked by 1 person

    • Nej precis, och visst är det en jobbig sanning…

      Gilla

      • Tack för det du delar här i bloggposten. Jag delar din längtan om att få sätta sej ner i ringen och ta varann i hand men så kommer det inte att bli mellan alla. Bibeln utlovar ett stort avfall innan Herrens återkomst och det är det avfallet vi nu ser eskalera. Det är klart man känner sej modfälld men Herren säjer” När ni ser det komma så räta på er ty er förlossning (befrielse) är då nära.” Avfallet handlar om troende som faller.

        (”Svensk” ”kristenhet” = Amerikansk ”kristenhet” står mej upp i halsen så jag deltar inte i något sådant sammanhang längre. Och tro inte att du har patent på dysfunktionella familjer. I den sista tiden kommer även splittringar inom de egna familjerna och släktleden att tillta. Dystert? Javisst, men var och en har ett komplett och alltigenom glädjefyllt hopp att välja. Fritt och för intet givet till alla som vill ta emot det. Sitt i båten och håll i hatten. Eller i din sköna mössa. Och offra kanske en del av dina kreativa ambitioner för mer tid med Herren. Sakerna ligger i hans hand, inte i våra.)

        Jag känner för att ge dej ett bibelord också. Det är från Ruts bok vers 3:4 och Ingemar Rådberg tolkar ordet så här: ”De underliga orden som Noomi säger till Rut om att krypa in under Boas täcke får också en ny och spännande innebörd. Att få krypa in under denna mantel är en underbar beskrivning av vad det innebär att leva som kristen. Orden ”lägg dej där” (3:4) blir det ljuvligaste i en trött kristen överhuvudtaget kan få höra. Detta evangelium, ett glädjebudskap, för alla som kört fast i den falska föreställningen som säger att man som kristen skall man vara en duktig kristen. Vem har sagt det? Står det på något enda ställe i Bibeln att Gud förväntar sej att du skall vara en lyckad kristen? Nej, verkligen inte. Men det står gång på gång att de misslyckade, trötta och trasiga får komma till Jesus för att få ro. ”Kom till mej, ni alla som arbetar och är betungade, så skall jag ge er ro”, säger Jesus Det är en vila att vara en kristen. Det finns så starka krafter både inom dej själv och utifrån som vill göra kristendomen till något annat än att bara få vara hos Jesus. Att vara en kristen är att leva som människa och vara nära Jesus. Vi vill gärna tro att kristen är man om man gör någonting för Jesus. Detta är människotankar. Guds tankar är det i alla fall inte. Gå och lägg dej där under Boas Mantel och ansträng dej inte så förfärligt för att bära frukt. Låt ingen få ta ifrån dej den vila och stillhet som Jesus vill ge dej. Han har aldrig tänkt att du skall vara en människa som springer benen av dej för honom.”

        Ingemar Rådbergs bok ”Flickan från Moab” är förmodligen det bästa man kan läsa för att förstå Ruts bok. Underbar, underbar vila och befrielse i Ruts bok! Utgiven av EFS förlaget som inte finns längre eftersom ”kristna” föredrar kassa böcker men boken finns nog i secondhandbutikerna. Köp den!

        Gilla

  3. Ja denna artikel är väl ett bevis hur korkad kristen tro är….

    Muslimer gruppvåldtar och bränner bilar och duntycker det är Trump som är problemet.. satan vad korkad du är…

    Nej kristen tro är en omöjlig saga helt enkelt.

    Hjälp du flyttingar och zigenare, vi vanliga människor tar hand om våra familjer och vår nation.

    Gilla

  4. Vänta lite nu…

    Jag har ett par frågor till dig. Hur kommer det sig att efter att jag vädrat tankar om vissa problem som jag ser inom kyrkan så slänger du in muslimer som gruppvåldtar från ingenstans?

    Och vad är det i denna post som ”bevisar” hur korkad kristen tro är?

    Att du tycker att jag är korkad det får stå för dig, men jag skulle tycka att det vore mycket mer intellektuellt utmanande om du försökte ha lite mer substans i dina argument. Förklara gärna lite mer ingående vad det är du vill säga, så kan vi kanske ha en djupare dialog, med förbehåll att jag är lika korkad som satan.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: