Vägen till lycka

 Vård kan få en att klara av sin vardag, men jag tror att vi främst behöver trygghet och kärlek för att må bra på djupet.

Alla är mer eller mindre beroende av något idag. Vi kanske inte upplever att det är särskilt dåligt. Det kan vara omedvetet, för att fylla ett tomrum eller flera.

Det behöver inte bara vara alkohol, tobak, droger, spel, pornografi, snatteri och pengar. Jag tror man kan bli lika beroende av sociala medier, TV/serier/film, en hobby, sport, träning, aktivism, new age, utseende, materiella saker, mode, hälsokost, koffein, socker, skräpmat, musik, prestation i skolan eller på jobbet.

Kanske det enda man tänker på i vardagen är att få bekräftelse av andra människor. Eller efter att finna kärleken.

Många lider i det tysta av depression, tvångstankar, trauman, sorg, ensamhet, stress, kontrollbehov, självskadebeteenden, rädslor, fobier, ångest eller ätstörningar.

Jag har skrivit lite om mitt liv i ett tidigare inlägg. Där tog jag upp en benämning kallad HSP (Highly sensitive person/Högkänslig personlighet)

Vad jag tror, är att människor som är överkänsliga ofta känner sig ensamma eftersom de inte klarar av vardagen ”som alla andra”. De tar in mycket information och berörs av dåliga saker. Det blir tungt och då avskärmar man sig hellre från allmänheten.

När jag var liten skrattade jag mycket. Jag hade mycket energi och älskade att röra på mig och dansa. I skolan märkte jag att ingen i min klass hade samma lycka som jag hade. Med tiden var man inte heller populär om man ansträngde sig och hade roligt. På morgonsamlingarna i lågstadiet sjöng vi psalmer som borde bringat hopp och glädje, men jag såg att ingen brann för samma saker som jag, så därför tryckte jag tillbaka de känslorna.

10 år gammal började magsmärtorna som ledde till oro och ångest. Visst hade jag alltid varit ett nervöst barn, men det var inte ständigt som det blev från och med nu. (Senare i livet fick jag även halsbränna, magkatarr och till sist magsår.)

Min barnatro började blekna och nästan jämt led jag av tvivel. Många rädslor började istället styra mitt liv.

Jag saknade en trosgemenskap och lovsånger. Jag älskade att sjunga, men det var bara meningslösa poplåtar som jag visste att existerade. Allt eftersom åren gick så ändrades omgivningen och snart kände jag nästan inget gemensamt med andra.

Hästarna har alltid varit min tillflykt. Jag är uppväxt på en gård med djur så det blev ju naturligtvis så. Där kunde jag få bekräftelse genom att rida bra och ha en egen ponny.

Men när jag kände mig ännu sämre så tappade jag även kapaciteten att klara av det. Tidigare hade jag kunnat bli arg och besviken på min häst, men nu ville jag inte längre låta mina dåliga nerver gå ut över ett hjälplöst djur. Det blev bättre och jag var glad ett tag när det gick bra, men istället fick jag sjukliga kontrollbehov och jag var bunden till att sköta min ponny perfekt. Om min mamma kom i närheten av henne så skrek jag bara att hon gjorde allt fel.

Jag har gått ut grundskolan och några gånger på Folkhögskola, men efter det föll jag i djup depression. Det gick i perioder men jag skrattade eller dansade aldrig som jag förr brukade.

20 år gammal vände det. Nej, det var inte så enkelt att det bara var tonårshormonerna som försvann. Utan då kom jag till en ny miljö, till människor som var fyllda med tro, hopp och kärlek. Till Österbotten för att vara exakt, min mammas hemtrakter.

Innan jag mötte dessa människor så mådde jag riktigt illa. Jag var i ständig stress och hade utmattningssyndrom, fick panikångest, chocker och självmordstankar. Då förstod jag verkligen varför någon vill dricka alkohol eller ta droger. Jag mådde dåligt av att se mig i spegeln, röster spelade i mitt huvud och jag ville bara försvinna ur min kropp. Det var nästintill outhärdligt.

Kort berättat om hur jag fick hjälp. Först till hälsovårdscentralen i byn där jag träffade en kristen psykolog eller terapeut. Det skulle aldrig hända på Åland. Hon tipsade om en bok om Jesus och en läkare skrev också ut antidepressiva.

Jag vågade inte ta medicinen, men läste dock den där boken som gjorde att jag orkade en dag i taget till.

Sedan tog vi kontakt med en av mammas kusiner som var troende och han och hans fru bad för mig. De berättade även om en församling med en kör som jag borde delta i.

Sagt och gjort. Där fick jag höra och sjunga sånger med glädje och kraft. Äntligen hade jag funnit musik som jag kände att jag var skapad för att sjunga.

Men jag klarade ännu inte att gå till skolan. På grund av min dåliga självkänsla hade jag socialfobi. (i en miljö där man behöver prestera, det kändes annorlunda i en kyrka)

Församlingen jag sjöng i varannan vecka hade också svenska möten. Där var det undervisning som jag hade saknat i kyrkorna tidigare. De hade tro och lovprisade Gud! Varje möte började med vittnesbörd och många hade fått sina liv förändrade eller blivit helade från sjukdomar. Efteråt var jag inte trött, utan var fylld med energi och skrattade. Började dansa där hemma. Det kändes ovant, men var så roligt!

En gång gick jag på förbön och några veckor senare började skolan och jag gick hela vårterminen. Det var inga problem.

Nu, lite mer än ett år sedan – har jag blivit helt fri från allt! 

Det här är tre punkter som gjort mig lycklig och som har gett mig ett nytt liv. Prova själv!

1. Jesus. På korset gjorde Han det möjligt för oss att bli fri från skuld och skam, från all den synd vi lever och är bundna till. När vi tror och förstår att vi behöver Honom så vill vi ta emot förlåtelse och ge Honom vårt liv. Då får vi ett evigt liv som Guds barn, och behöver inte längre bekymra oss över döden. Och Han gav oss en hjälpare, den Helige Anden – så vi behöver aldrig vara rädda eller hjälplösa. Be Honom att leda dig, och du kommer märka en underbar förändring i ditt liv. Vi slipper prestera eller ha kontroll. Gud älskar dig oändligt mer än vad någon annan kan älska dig!

2. Vänner. Känslan av ensamhet är nog en stor orsak till depression. Man kan ha många människor omkring sig – men ändå uppleva att ingen lyssnar, förstår eller finns där som stöd. Det är kanske svårt att finna vänner som ska uppfylla alla ens krav. Därför behöver Jesus vara vår närmaste vän. Men vi är skapade för gemenskap. Sök dig till troende som älskar Gud och sina medmänniskor. Och kom ihåg att ha förlåtelse nära till hands. Herren går så långt att vi ska älska alla och välsigna våra ovänner!

3. En meningsfull uppgift. Det är vanligt att vi kanske inte studerar eller jobbar med vårt drömyrke. Eller så kanske man är arbetslös. Det om något kan leda till nedstämdhet. Vi kommer inte ha morgon-depression eller söndagsångest om vi ser fram emot vardagarna! Gud har kallat oss till att sprida Hans kärlek och goda vilja på jorden. Genom dina intressen och gåvor Han har lagt i dig kan du ära Honom och nå ut till människor om det glada budskapet. Be om detta, Jesus kommer att öppna dörrar för nya möjligheter!

Var välsignad alla läsare! Det finns ett hopp för dig ♥