Ett annat sätt att leva

9 kommentarer

1. Nu skriver jag direkt till Hela pingstens grundare Michael Greenholm. Der kan hända att jag låter lite burdus och hård i min syn – men jag ber dig att inte igronera inlägget. Utan skriv tillbaka till min epost tobiasgottfridsson@outlook.com. Jag respekterar din uppfattning då jag menar att alla har rätt till sin egen uppfattning, men jag accepterar den inte.
   Min största motvilja är mot kommunitetsliv och egendomsgemenskap likt dessa som den första församlingen levde i och vissa därför menar att vi måste efterlikna. Jag håller med om att om en grupp vill leva så så får de väl göra så, men de har ingen rätt att diktera för andra eller tvinga dem att leva på deras sätt mot deras vilja – vare sig med övertalning eller våldsmetoder, inte ens om ett sådant leverne vore rättfärdigt. Även om jag motviligt skulle gå med på att ge bort mina tilhörigheter om Gud gav mig en direkt befallning – så finns det inget som skulle få mig att leva i en kommunitet eller egendomsgemenskap – hellre dör jag.
   Assiorerar all egendomsgemenskap med kommunism – något jag verkligen avskyr. De har blivet ett och samma i mina ögon. Kanske inte om den är total frivillig men all skyldighet att leva så är inget annat än förtäckt kommunism. Problemet med frivillig egendomsgemenskap vilket givetvis inte är fel är att det kan gå för långt och utvecklas till lokal kommunism.
   – Börjar med att någon eller några känner solidaritet och väljer att hjälpa dom som har det svårt, till och med sluter sig samman och delar på allt.
   – Man börjar utöva påtryckningar mot sin familj, vänner, grannar. Ser ni inte hur svårt de behöver har, nu borde också hjälpa dem och så fortsätter tjatet.
   – Man bestämmer sig till sist för att det är lovligt att tvinga sina rike mednästes att hjälpa till. Detta kan ske på olika sätt. Genom hot och våld, att om man är i maktställning försöka främja prokommunistiska lagar. Eller om man är överlägsen genom krig och förslavning. Eller om man är riktigt desperat. Att mörda de rika och ta ifrån dem deras egendom och sen dela ut den till de fattiga. De var ju ändå egoistiska onda människor, och sådana förtjänar inte att leva.
   Innan jag blev kristen och även efteråt läste jag fiktiva skildringar av kommunistliknande gruppers vedervärdiga metoder och ideologier som påverkade mig mycket i negativ uppfattning av alla som förespråkar egendomsgemenskap och framförallt dem som försöker tvinga folk till det.
   Serien Sword of Truth – som ja innehåller highfantasy med magi – av Amerikanen Terry Goodkind handlar om ett folk som värdesätter sin personliga frihets kamp mot en ideologi som anförs av en grupp kallad imperieorden vilket vill införa kommunistliknande/alturistiska förhållanden och inte tolerar att någon står utanför då de menar att det är människans moraliska skyldighet att tjäna varandra för så är Skaparens vilja och att detta livet är värdelöst i jämförelse med det eviga livet – människan bör därför osjälviskt tjäna allmänhetens bästa och förneka värdena/fröjderna i det här livet för att visa att de värdesätter evigheten – livet med Skaparen – som mer värdefullt än den nuv. jordiska tillvaron. De folk som inte frivilligt fogar sig under detta trotsar Gudomens vilja och förtjänar inte annat än att som obotfärdiga hedningar mördas, förslavas och skändas – allt i hopp om att några av dem ska annama den rätta läran i fruktan för att slaktas. Visserliggen är detta en fiktiv berättelse men likadana scenarion förekommer i den verkliga världen titt som tätt också. Självklart beter sig inte alla kommuniststrävande och egendomsgemenskapstvingande ideologier så här, men alltför ofta använder man dylika metoder då man anser att alla måste leva så som de -självuppoffrande och tjänande – och inten tolerar andras livsyn eller livssätt.
   ”Generositet är bra, om det sker genom ditt fria val, men en tro på självuppoffring som en moralisk skyldighet är inget mindre än sanktioner av slaveri. De som säger att det är ditt ansvar och plikt att uppoffra dig försöker blända dig för de kedjor de fäster runt din hals. – citat från en av böckerna i serien. (Min livsfilosofi; Ingen har rätt att kräva att vdu ska uppoffra dig för dem, likaså har du ingen rätt att kräva det av någon annan).
   Utdrag från bokserien – beskrivning av kommunistgruppens metoder för att övertyga och straffa dem som inte annamar deras lära och en beskrivning av den.

   Varning vissa delar av texten är obehaglig och kan lätt få en att gråta – detta är sann ondska och det är den form av metoder för att få folk att leva eller tänka på ett visst sätt som jag alltid vänder mig emot med djupaste avsky.

   ”Under de närmaste veckorna firade Imperieordens soldater sin stora seger med en orgie av våld, våldtäkter och plundringar. Varje byggnad blev uppbryten och grundligt genomsökt. Allting av värde plundrades. Annat än det lilla antalet människor som jag – som hade blivit utsedda som tjänare, ingen man undslapp fångenskap och ingen kvinna undkom att bli horor åt soldaterna. ”
   Jebra grät över sina ord. ”Ingen ung kvinna skulle någonsin behöva uthärda vad som gjordes med dessa stackars varelser. De fängslade galeanska soldaterna liksom stadens män och pojkar var väl medvetna om vad som hände med deras mammor, fruar, systrar och döttrar – den såg Ordens trupper till. Flera gånger försökte små grupper av fångar, som inte längre kunde uthärda det, resa sig för att försöka stoppa missbruket. De slaktades.
   ”Inom kort skickades fångarna i stora grupper för att gräva uppenbarligen oändliga gropar för de döda. När de hade fullbordat groparna, tvingades de att hämta alla ruttande kroppar för att massbegravas. De som motsatte sig hamnade också i groparna.
   ”När alla döda hade blivit uppsamlade och kastade i groparna, måste männen gräva långa diken. Därefter började avrättningarna. Nästan varje man över femton år dödades. Det var tiotusentals människor som hade fångats i ordens nät. Jag visste att det skulle ta veckor att slakta dem alla.
   ”Kvinnorna och barnen tvingades vids svärdshot att se deras män dödas och kastas i de stora öppna groparna. Under tiden fick de veta att detta var ett exempel på vad som hände med dem som motsatte sig den rättvisa och moraliska lagen under imperieorden. De undervisades genom de oändliga avrättningarna, hur det var blasfemi mot Skaparen att leva som de hade levt, enbart för sina egna själviska ändamål. De fick höra att mänskligheten måste befrias från sådan korruption.
   ”Några av männen blev halshuggna. Några tvingades knäböja invid groparna och sedan kom svettiga män med järnklädda klubbor gående längs linjen och slog med ett kraftfull slag in huvudet på varje man i tur och ordning medan ett fåtal fångar i kedjor följde eftrer och kastade varje nyligen dödad man i gropen. En del fångar användes för målskjutning med pilar eller spjut. Soldaterna skrattade och hånade den berusade bödeln om hans slarvighet misslyckades med att tillfaga en direkt dödsstöt. mot de tillfångatagna.
   ”Jag minns en regnig dag när jag var tvungen att ta med mat till officerare som stod under skydd av det som en gång hade varit en markise över en butik, nu uppehållen med lansar. De var där för att se på en avrättning som framfördes som ett festligt skådespel. De skräckslagna kvinnor som skulle bevittna dödsdomarna som utfördes hämtades direkt från att ha blivet våldtagna av sina fångväktare. Många av kvinnorna var fortfarande bara halvklädda.
   ”På grund av de de många plötsliga skrik av igenkännande och namn utskrikna blev det snart uppenbart för mig att soldaternas förhör hade identifierat kvinnornas män som valts ut inför dem. Paren sammanfördes i en makaber återförening, separerade men i full åsyn inför varandra.
   ”Kvinnorna, ihopskuffade och hjälplösa, tvingades se på, medans deras mäns handleder tätt bands bakom ryggen med läderstänger. Männen tvingades knäböja nära de nygrävda groparna, vända mot kvinnorna. Soldaterna gick längs linjen och i tur och ordning drog upp varje mans huvud i hans hår och skar sedan upp halsen. Jag kommer ihåg bödelarnas kraftiga muskler som glittrade i regnet. Hållande sina offer i håret, efter att ha skurit av deras hals knuffade de varje kropp ner i groparna innan de fortsätta till nästa man i linjen.
   ”Männen som väntade på att bli dödade grät och skakade när de ropade sina älskade namn, ropade ut sin odödliga kärlek. Kvinnorna gjorde likadant medans de såg på när deras män mördades och sedan kastades i högar ovanpå andra män som fortfarande skadade och flämtade i sin dödskamp. Det var lika skrämmande, som beryckande sorgefullt, som någonting jag någonsin sett.
   ”När de såg sina kära dödade, svimmade många kvinnor och kollapsade på den leriga marken som var täckt av kräkningar. När det stadiga regnet föll, skrek andra i vild terror, namnen på mannen som de såg skulle dödas . De kämpade mot vakteernas järngrepp som skrattade när de släpade iväg kvinnorna och skrek ut detaljerna om sina lustfyllda avsikter till mannen som skulle dö. Det var en förvriden form av grymhet som orsakade lidande i en skala som jag inte kan förmedla hemskt nog.

   ”Familjer blev inte bara separerade för evigt utan utplånade. Har du någonsin hört den gamla frågan: Hur tror du att världen kommer gå under? Så här gick det till. Världen gick under för tusentals människor … bara det att den gick under för en person i taget. Det var ett utdragit förtvinande av liv , det slutgiltiga slutet för varje individs värld. ”

   ”De enda galeanska kvinnorna lämnade vid liv var för det mesta slavar som soldater använde som horor. Så småningom blev många gravida och födde barn åt Imperieordens soldater. Dessa avkommor uppfostrades till framtida fanatiker inom Orden. Nästan de enda galeanska barnen vid liv efter det första årets ockupation var de unga pojkarna.
   ”Drillades oändligt i ordeens lära, blev dessa pojkar Orden. De hade för länge sedan glömt sina föräldrar eller sitt hemland, eller till och med vanlig anständighet. De var nu Imperiordens rekryter – nyskapade monster.
   ”Efter månader och månader av träning sändes grupper av de äldre pojkarna som den första vågen av angripare mot andra städer. De drog ivrigt iväg.
   ”Jag hade en gång trott att de brutala soldaterna, som Impieorden bestod av, var en annorlunda, vild ras av människor, till skillnad från civiliserade människor. Efter att ha sett hur dessa pojkar förändrades och vad de blev, insåg jag att de människor som Ordeen består av inte är annorlunda än resten av oss, förutom i sin tro och de idéer som motiverar dem.

   Jebra skakade på huvudet av rädsla. ”Jag förstod aldrig riktigt hur en sådan sak kunde ske, hur officerarna kunde indoktrera pojkarna sådana torra läror, hur de kunde föreläsa för dem att de måste vara osjälviska, att de måste leva uppofrrande för andras bästa och sedan, som av magi, skulle dessa pojkar marschera gladligen iväg sjungande sånger i hopp om att dö i strid. ”

   ”Det är ganska enkelt, egentligen”, sa Nicci, nonchalant.
   ”Enkelt?” Jebras höjde pannan av skeptism. ”Du kan inte mena allvar.”
   Nicci nickade. ”Orden lär att denna värld, livets värld, är ändlig, livet är flyktigt. Vi föds, vi lever för en tid och vi dör. Livet efter detta är däremot evigt. Människor dör men ingen kommer någonsin tillbaka från de döda, döden är för alltid. Därför är det Livet efter detta som är viktigt.
   ”Med denna grundläggande doktrin undervisar Ordens brödraskap människan ​​att man måste förtjäna sin evighet i Skaparens ljus. Detta liv är ett sätt att förtjäna den evigheten – ett test på ett sätt.”
   Jebra blinkade i vantro. ”Men fortfarande är livet … Jag vet inte, det är livet. Hur kan något vara viktigare än ditt egna liv?” Hon visade sin skepticism med ett leende. ”Detta kommer säkert inte övertyga människor att bli en del av Ordens brutala lära, övertyga dem att vända sig bort från livet.”
   ”Liv?” Plötslig hotfull i sin framtoning lutade Nicci sig ner mot Jebra. ”Bryr du dig inte om din själ? Tror du inte att det som händer med din egen själ för all evighet kan vara allvarlig och en viktigt sak för dig?”
   ”Ja, självklart jag, jag …” Jebra förstummades.
   När hon rättade på sig, ryckte Nicci på axlarna med en hånfull, avvisande gest. ”Detta liv är flyktigt, så, i ordens ögon, i motsats till ett evigt liv efter detta, hur viktigt kan ett flyktigt liv i denna olyckliga värld vara? Vilket sant syfte skulle denna korta existens kunna ha, förutom att tjäna som en prövning för själen? ”
   Jebra såg obehagligt skeptisk ut men var ovillig att utmana Nicci när hon framställde det på ett sådant sätt.
   ”Därför sade Nicci,” är uppoffring och lidande, vilket som helst, något behov för din medmänniska ett ödmjukt erkännande att detta liv är meningslöst, en demonstration av att du erkänner evigheten med Skaparen i nästa värld vara det viktigste. Ja, genom att uopoffra dig visar du att du inte värdesätter människans rike över evigheten, Skaparens rike. Därför är offret priset, det ringa priset, obetyligheten du betalar för din själs eviga ära. Det är ditt bevis för Skaparen att du är värdig en evighet med honom. ”
   ”Om du begränsar dina intressen till att vara lycklig i det här livet”, Nicci flyttade tillfälligt en arm ut och indikerade världen runt sig när hon skred fram och tillbaka framför dem – ”om du vågar älska den orena trivialiteten i den här eländiga världen Denna meningslösa, korta existens, är det ett avvisande av ditt viktiga eviga nästa liv, och därmed ett avslag av Skaparens fullkomliga plan för din själ.
   ”Vem är du att ifrågasätta hela Universiums Skapare? Hur vågar du sätta dina ynkliga önskningar om ditt obetydliga, patetiska lilla liv framför hans stora syfte att förbereda dig för all evighet?”
   ”För att föra Ordens sanningar till andra människor, Galea till exempel,” sa Nicci när hon återupptog sin föreläsning, ”många av ordens soldater var tvungna att dö.” Hon ryckte till. ”Men det är det ultimata offeret – livet – i ett försök att föra upplysning till dem som ännu inte vet hur man följer den enda rätta och sanna vägen till ära i nästa värld. Om en person offrar sitt liv i kampen för Ordens i syfte att att föra frälsning till bakåtsträvande, okunniga och oväsentliga människor, då vinner de evighet med skapareni nästa värld. ”
   Nicci lyfte upp en arm, som om hon skulle avslöja någonting storslagna men osynligt stående precis framför dem. ”Döden är bara dörren till den härliga evigheten.”
   Böckerna är influerad av filosofin objektismen – den filosofi som rysk-amerikanska filosofen och författaren Ayn Rand myntade.
   -Objektivismen menar att mänskliga varelser, genom att använda sina sinnen, kan göra sig medvetna om en objektiv verklighet, att förnuft är det väsentliga för att bearbeta perceptioner, samt att det moraliska syftet med var och ens liv bör vara att sträva efter att tillgodose sitt eget rationella egenintresse för att på så vis uppnå ”lycka”,
   -Den objektivistiska etiken är baserad på teorin att varje person är moraliskt skyldig att handla i egenintresse. Den säger också att det är moraliskt riktigt att vara självisk, och att ingen kan kräva av andra människor att de ska bortse från sitt egenintresse. Kritiker hävdar att etisk egoism tillåter skadandet av andra. Ayn Rand hävdade dock att det inte finns några värden som kan rättfärdiga att kuva andra genom våld och tvång, eftersom parasitism är ohållbar och därmed irrationell och att likväl som man inte är skyldig att leva för sin näste så kan man inte heller kräva att ens näste är skyldig att leva för en själv.
   ”Jag svär – vid mitt liv och vid min kärlek till livet – att jag aldrig kommer att leva för någon annan människas skull, eller begära att någon annan människa skall leva för min skull.”
   Hatar och avskyr p.g.a sådana metoder kommunism och socialism i alla dess former. Läror som Lev som vi lär, privat egendom eller att leva för sig själv är av ondo, om ni inte gör som vi säger mördar, torterar och våldtar vi er väcker genast min avsky. Läror som använder sådana metoder kan inget annat än vara onda. Ingen har rätt att påtvinga någon sin övertygelse eller diktera hur någon annan människa måste leva.
   Att genomdriva egendomsgemenskap/givande med tvång (Kommunistiska Tvångsåtgärder) är både emot all form av frihet och innebär kärlekens död. När du ger något frivilligt kan då glädjas och göra det av kärlek. Men så fort tanken/uppfattningen att du är skyldig/måste ge så försvinner all glädje och kärleken dör direkt. Dessutom har alla gånger man försökt tvinga människor att göra något, ovasett om det är gott, med våldsmedel slutat på samma sätt med långt mer fattigdom, våld och förtryck. Ett egendomsdelande samhälle kan bara funka på två sätt i en liten grupp som är överens om att dela allt eller som stort i en diktatur där man förtrycker de som har avikande åsikter.
   Att samla ihop alla resurser och sedan fördela dem fungerar inom familjer och väl sammanhållna släkter där alla trivs med att arbeta för alla. Det problem som uppstår när kommunismen bedrivs i större skala, till exempel i en kommun eller i ett land, är att många inte arbetar särskilt hårt, eller inte arbetar alls. Och ändå får de tack vare den kommunistiska fördelningspolitiken det lika bra ekonomiskt som den som efter en lång utbildning arbetar arslet av sig. Detta upplever många som orättvist och ungefär lika många arbetar därför mindre än de annars skulle. För vem vill slita och slava när man vet att man inte får något för det? När man vet att det finns tusentals latmaskar som åker snålskjuts och via staten blir försörjd av en? Att försörja sin livskamrat och sina barn ställer alla upp på, men att via skatter försörja främlingar i till exempel en annan del av landet ställer få upp på. Ju mindre arbete desto mindre skatteintäkter till staten, vilket ger sämre välfärd. Det är enkel grundlag. I det kommunistiska Sovjetunionen tilläts arbetarna på kolchoserna behålla allt från en tiondel av marken. Däremot fick jordbrukarna inte behålla något grödorna från resterande 90 procenten. Får man själv och ens familj något för arbetet man lägger ner så anstränger man sig mera. Det är därför inte särskilt förvånande att de 10 privata procenten producerade mer än de 90 statliga. Inte så konstigt att alla länder som haft kommunism blivit fattiga. Dessutom gör kommunisternas förkärlek för statligt ägande av bolag att konkurrensen blir obefintlig på så gott som alla marknader. Det leder till högre priser och sämre utbud, vilket drabbar fattiga värst. Inga privata bolag leder också till färre nya jobb, färre innovationer och andra samhällsförbättrande uppfinningar. Hittills har alla länder som infört och behållit kommunism blivit fattigare än länder som haft marknadsekonomi, frihet och demokrati. Utdrag ur kommunismen och vart den leder till.
   Förespråkar på grund av detta en absolut privat äganderätt där skillnaden mellan ditt och mitt består, våra tillgångar är enbart våra att göra med vad vi vill. Är lika mycket emot att man förtrycker de fattiga genom att plundra dem på det lilla de väl äger som att tvinga de rika att ge bort sin egendom till människor som inte gjort något för att förtjäna den. Bonden äger ensam den gröda han bärgar, gruvarbetaren ensam guldet han bryter, företagaren vinsten företaget gör – även om det så på grund av hans driftighet, uppfinningsrikedom och ihärdiga arbete generar i miljontals kronor – varje krona är deras om de förtjänat dem med ärliga medel. De bestämmer ensamma vad som skall göras med dem – om de skall brukas för uppehället, användas till rekreation, barmhärtighetsgåvor för att avhjälpa behövande medmänniskor nöd, har till och med rätt att kasta bort det. Ekonomisk jämlikhet är inte möjlig eller ens önskvärt. Ett ekonomiskt utjämnat samhälle där man delade på allt lika skulle vara högst orättvist med de som jobbar hårt för sin inkomst. Jag har också undrat över om vi inte hjälper mer om vi köper vår medmänniskas tjänster och varor. Jag har ofta undrat hur de människor tänker som säger att vi bör ge bort det vi inte strikt behöver för vårt uppehälle. Hur ska det då gå för dem som livnär sig på överflödsjobb, sådana som säljer varor och tjänster som vi inte behöver men önskar oss. De som jobbar inom turism, kondetori och godisbranchen, smyckes och sminktillverkning – är dessa onda och onödiga yrken. Varje yrkesarbetande människans försörjning är beroende av att andra människor har begär till den vara eller tjänst man livnär sig på. Likså är andras försörjning uppbyggd på ens eget begär efter deras varor och tjänster. Det enda sättet att helt bryta det samhälle som industralismen skapat – där vi är beroende av andras habegär för vårt bröd och livsupphälle – vore om alla i hela världen slog om till självhushåll och levde och producerade bara vad vi själva behövde. Jag inser att det behövs en hjälp för de fattiga men den skall ombesörjas av alla i samhället genom vårt skattesystem.
   Den mest extrema delen av mig som fläckad av min onda inneboende egoism kommer fram när jag betänker kommunismen – är att de starka inte har någon som helst skyldighet mot de svaga (i extremaste fall att jorden och tillgångarna tillhör den som är stark nog att gripa tag in dem och hålla dem kvar och att jorden bör styras av de starkares rätt då det är sådan skapelsens nuv. ordning är). Jag föraktar dock inte de svaga eller är emot barmhärtighet, menar bara att om den inte görs frivilligt utan är ett måste så är den inget annat än slaveri och det finns inget som kan rättfärdiga någon form av slaveri som något gott.
   Två praktiska problem
   -Har inte mycket i månaden (ca 10 900) och av dessa går minst 8000 bort i räkningar inkluderat matkostnader och resten har en tendens att försvinna fort också. Tror inte heller på att ge bort det man behöver och sedan lita på ekonomiska under från Gud. Visst Gud kan välsigna ekonomiskt och göra under men är ändå skeptisk – inte till under utan till att själv få vara med om några och dessutom är rädd för under.
   -Har en God man (icketroende) p.g.a. att jag behöver hjälp med vissa aspekter av ekonomin även om jag sköter mycket själv. Hon tycker inte jag har råd att ge något alls då hon menar att jag redan lever knappt (fast det beror på vem man jämför med – en person med maxinkomst på en dollar om dagen är stormrik jämfört med en som inte har någon inkomst alls). Jag minns en gång för några år sedan då jag försökte mig på att ge tionde en månad vilket resulterade i ödeläggelse av ekonomin i flera månader efteråt då jag fick skjuta på räkningar. Felet var nog mitt då jag försökte uppehålla min normala levnadsstandard och inte drog in på annat. Min gode man ville till och med söka upp församlingen och kräva tillbaka summan jag hade gett, något jag dock lyckades avstyra. Jag måste till viss del rätta mig efter henne då det kan bli tal om förvaltare som bestämmer allt om mina pengar om jag inte sköter min ekonomi – ger jag bort över 1000 kr i månaden i tionde kommer hon defenitivt prata med myndigheterna om att tillsätta en förvaltare som bestämmer helt över min ekonomi och förbjuder mig att ge något alls.
   Bered att stå för människans absoluta frihet och den privata äganderätten och bered att dö i frihetens försvar – induviduell frihet står alltid över rättvisa och barmhärtighet. Bered att stå för den inför Guds egen tron sedan får han göra vad han vill med mig – annars skulle jag ljuga och till ingen nytta för Gud skulle se i mitt hjärta hur det verkligen låg till.

   GillaGilla

   Svara

   1. Denna kommentar raderades för att den bröt mot Hela Pingstens kommentarsregler.

      GillaGilla

      Svara

   2. ”Bonden äger ensam den gröda han bärgar, gruvarbetaren ensam guldet han bryter, företagaren vinsten företaget gör ” !!!!

      Vinsten i gruvföretaget kommer beror på att gruvarbetaren INTE äger eller får full ersättning för det värde han skapar.
      Hur mycket vinst tror du Volvo hade gjort om dom som arbetar där hade fått ut hela det värde dom producerar?
      Tänk om tänk rätt Tobias.

      GillaGilla

      Svara

      1. Jag talar om hur det bör vara. Inte om korrumperade ägare som förtrycker sina arbetare. Men generellt bör det vara så att den som utför arbetet får lön, medan ägaren tar vinsten – det är bara rätt att han ska ha avkastningen från företaget. Alltså ägaren har rätt till vinsten medan arbetaren ska ha lön. Att arbetarens lön inte skall vara lika hög som ägaren är självklart – det finns många korrumperade företagare medger jag – men den ägare som är hederlig och genomför sitt arbete har mer ansvar och om han är hederlig och bryr sig om företaget arbetar han antagligen hårt för det – varför skulle inte han ha högre avkastning än den arbetare som bara står och sköter spakar vid en maskin eller städar lokalerna. Ett exempel kan vara en arbetare som jobbar med förpackning 8 timmar om dagarna mot en ansvarsfull ägare – det finns trots all korruption sådana – som kanske jobbar övertid för att företaget ska överleva och sitter med pappersarbete och räkenskaper – idag utförs det oftast av ekonomianställda men ändå – ett bra mycket mer ansvarsfullt arbete än städaren har. Bör det inte då finnas skillnad i lön mellan dem.

         GillaGilla

         Svara

         1. Och jag talar om vad du skrev. Om gruvarbetaren äger värdet av sitt arbete så är han egenföretagare. Om du menar att han skulle få ut i lön hela värdet av det han producerar så uppstår ingen vinst i företaget.

            Löneskillnader kommer vi nog inte ifrån på länge än, men dagens ständigt ökande skillnader mellan rika och fattiga är direkt osunt och att t.ex. en direktör som jobbar med sina egna räkenskaper skall tjäna mer än t.ex. en sjuksköterska som har ett oändligt mycket större ansvar är fullständigt vanvettigt.
            lönenivåer är en komplex fråga, men idag när fackföreningar och vänsterpolitik inte finns mer än på papper så urartar det helt.

            GillaGilla

            Svara

   3. Altruism kan aldrig ske av yttre tvång.
      Förtryckskommunism är ett sätt att berika sig på andras bekostnad, precis som kapitalism. Ingendera har med altruism att göra.
      Eller med frihet heller, för den delen;
      ”Bered att stå för människans absoluta frihet och den privata äganderätten och bered att dö i frihetens försvar – individuell frihet står alltid över rättvisa och barmhärtighet.” Här tolkar du ”frihet” på ett obibliskt sätt; Bibelns definition av frihet är samma som av kärlek: att ge allt till Herren i 100%-igt underordnande. Frihet TILL att vara hans vän – inte frihet från ansvar.

      Men precis som du och alla andra har en altruist rätt att framhålla sitt perspektiv, även påstå att det är det enda rätta.
      Och jag har rätt att fundera över om egendomsgemenskap bara handlar om att sälja av och bo ihop…kanske det mer handlar om att inte hålla ”sitt” för sig själv? Det är ju ändå lånegods, och andra kan ha behov av det när jag inte har.
      Iaf är det inte något som Bibeln påstår vara ett påbud – om än en sjysst lösning på problemet egoistisk materialism.

      GillaGilla

      Svara

2. Micael!

   Du skriver: Med andra ord: det moderna, västerländska privatekonomiska experimentet ställer till det i vår efterföljelse till Jesus. Vi behöver fler kommuniteter som hjälper fattiga, lever enkelt och hållbart, och delar livet tillsammans.

   Efterföljelse har inte med något av det du skriver att göra, eftörföljelse är att göra det Jesus säger, inget annat.

   Bb

   GillaGilla

   Svara

3. Hej!

   Jag lever tillsammans med fem andra levande varelser. Fyra av dessa har tidigare varit hemlösa. Vi tillhör alla djurriket. Två är av arten människa och fyra av arten katt. Jag tycker att det är viktigt att utvidga omsorgscirkeln, och att behandla djur av andra varelser än arten människa väl. De har som vi intressen som de vill och behöver ha tillgodosedda.

   Så kanske går det att säga att också jag lever i en kommunitet?

   Vänligen,
   Annie Svensson

   GillaGilla

   Svara
4. Pingback: Är ”sälj allt ni äger” en bildlig uppmaning? | Hela Pingsten

Vad tänker du? Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (obligatoriskt) (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn (obligatoriskt)

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut /  Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Meddela mig om nya inlägg via e-post.

Δ