Jag är sedan snart två veckor tillbaka ledare på ett fantastiskt läger på Götabro. Tonårsbibelskolan har bedrivits här ända sedan 60-talet och är som ett upprepningsbart konfirmationsläger. 13- till 18-åringar går här för första, andra eller tredje gången och lär känna Gud, varandra och dig själva ännu djupare.
Det är underbart, men kräver mycket energi!
Igår skedde något fantastiskt. Jag och de andra ledarna – vilket inkluderar HP-skribenterna Johannes och Emma – tog med oss tonåringarna till centrala Örebro för en outreach. Sarah som kom över i tisdags hade hjälpt oss göra 200 veganska chocolate chip cookies som vi skulle dela ut på Våghustorget. Denna kakkyrka skulle vara en av fyra stationer som tonåringarna fick välja på; de andra var skattjakt (Treasure Hunting) där de skulle få pröva profetisk evangelisation, uppdrag på stan där de skulle få göra allt mellan att plocka skräp till att ge mat till hemlösa, samt bönevandring.
Vår tanke var att medan det fanns utrymme för utmaning skulle det också vara tryggt för de som var blyga eller ovana att evangelisera. För att inte alla skulle hamna på bönevandringen hade vi dock ett tak på antalet ungdomar som kunde vara med på varje station, och när halva tiden hade gått skulle man byta station.
När vi kommit till torget hände något som fullständigt överraskade mig. Vi bad dem ställa sig i grupper baserat på vilken station de ville vara med på, och ingen valde bönevandringen. Däremot flockades människor till skattjakten. Jag trodde inte mina ögon.
Till slut valde några bönevandringen för att den gruppen inte skulle vara helt tom. När de fick byta var det dock bara två som hamnade där, och de kunde inte hålla sig från att köpa hamburgare till hemlösa.
Det vi såg igår var hur 44 unga kristna passionerat bad, vittnade och sjöng för mängder med främlingar med stor frimodighet och glädje. Det fanns en passion för att sprida Guds rike som jag sällan sett i Sverige.
Der här gav mig så mycket hopp. Tänk om den motvilja mot evangelisation som binder kyrkan i Sverige till ruttenhet, den motvilja som gjorde att enbart tio av Torpkonferensens 10 000 deltagare deltog i en liknande outreach en månad tidigare, är på väg att dö? Tänk om den kommande generationen inte är lika rädd för att dela med sig av evigt liv?
Era söner och era döttrar ska profetera, era unga ska se syner och era gamla ska ha drömmar. Ja, över mina tjänare och tjänarinnor ska jag i de dagarna utgjuta av min Ande (Apg 2:17-18).
Samtidigt är det också en generation som hissar upp madrasser i flaggstänger och slänger kalsonger i korridoren. Så visst har de potential för att uppnå Kristi mognad fortfarande.
Hela Pingsten 