Mer pengar! Mindre Gud!

Gästinlägg av Maria Kero, ursprungligen publicerad på hennes blogg.

”Det är ju inte pengar som är problemet, det är ju kärleken till pengar..”

Har du hört den kommentaren någon gång? Hänvisat till Paulus brev till en församling (1 tim 6:10) rättfärdiggör man gång på gång antalet kronor som ramlar in på kontot, inredningen som man satsar på och den sprillans nya bilen som står på garageuppfarten…. ”För Paulus skriver inte att det är själva pengarna som är problemet, utan kärleken till den. Och jag älskar inte pengar.”

Nähä?

Kanske är det först när vi börjar dra ner på antalet prylar, får ekonomiska bekymmer eller försöker förhålla oss till en enklare livsstil som vi förstår hur mycket kärlek vi lägger i de skatter som vi samlar på jorden. För vem är vi utan det vi har? Nobody. När kompisen har köpt en ny klänning och du har samma som förra året. När vandringsryggsäckarna har fått en snyggare design och du går runt med den som har hål. Och när mobilen i handen känns ålderdomlig jämfört med alla fantastiska funktioner i de som kommit ut.

Det är nog till dig och mig som Jesus säger meningen i Luk 12:15; ”Akta er för allt habegär..”. För bara när vi erkänner att förhållningssättet till pengar är problematiskt och vågar lyssna på den förmanande rösten av en älskande Gud, kan vi också styra vårt riktning åt ett annat håll. Ett håll där vi själva och andra mår bättre. Där jord inte behöver förstöras och där Gud får bli synlig. Inte en pusselbit i söndagens skymundan, inte en del i ett ständigt brus, utan en hållning och livsstil som får vara företrädare i ett samhälle där konsumtion bidrar till mycket ont. Eller kanske helt enkelt, roten till allt ont.

Är det inte konstigt att vi värderar ämnet pengar så lågt ner på vår lista av viktiga teman, om det är sant som det står i bibeln; Att det är roten till allt ont? För låt oss säga att vi planterar ett träd som inte bär frukt och när vi undersöker det, har den en rot som möglat och nu hindrar all tillförsel av näring. Hugger vi inte av det? Och när vi gjort det, kommer vi inte se hur trädet börjar blomstra igen? Förhållningssättet till pengar och den djupaste roten inom oss, är en central och viktig del i vårat liv. Jesus pratar väldigt mycket om pengar. 16 av 38 liknelser som Jesus använder sig av handlar om hantering av pengar och ägodelar. En av tio verser i evangelierna handlar direkt om ämnet pengar (288 verser totalt). Och jämför det med andra ämnen; 500 verser handlar om bön, 500 verser handlar om tro, men mer än 2.000 verser handlar om pengar och egendomar. Att det då kommer så långt ner på agendan av teman kan bara bero på att vi i västvärlden bär det på våra axlar. För vad händer om vi börjar prata om det? Måste vi själva sälja bilen, huset och kläderna för att gå som företrädare och ha någonting att säga till om?

Som om vi behöver vara icke-syndiga för att predika evangeliet. Nej. Bara den som mött försoning kan predika evangeliet. Magnus Malm sa något befriande i ett Youtube-klipp; Det handlar inte om ett enkelt liv, det handlar om ett enklare liv. Det är inte en livsstil som vi ska ta på oss, det är en riktning.”

Jag hörde en gång en missionär berätta att han hade frågat en pastor i en stor växande kyrka i något land i Afrika, om varför deras kyrka växte så kraftigt och vad han som svensk kunde lära sig av det. Pastor i den stora växande kyrkan sa enkelt; ”För att ni dyrkar och förlitar er på mammon och vi på den levande Guden”. Jag minns inte vem som berättade det eller varifrån jag hörde det, men det har följt med mig länge. Den tanken. Att om vi i våra kyrkor, som kristna och som ledare för Guds rike aldrig gör upp med vår ständiga avgudadyrkan, så kanske det aldrig heller kommer kunna hända något.

”Ni kan inte tjäna två herrar för då kommer ni att hata den ene och älska den andre. Därför kan ni inte heller leva för Gud och samtidigt lida av penningbegär.” (Matt 6:24)