7 oväntade fördelar med att bo i kommunitet

Jag befann mig förra vecckan på Frizon för att montra för kommuniteter.se. En sak jag brinner för att kommunicera är att kommunitetsliv och egendomsgemenskap är både enkelt och väldigt kul.

Folk tänker sig ofta att ett liv i kommunitet är det radikalaste en kristen kan göra och att det skulle vara svårare än att bygga eiffeltornet, men faktum är att det är mycket mindre radikalt än att till exempel gifta sig och att det gör livet mycket enklare, inte svårare.

Det må vara svårare att leva självcentrerat i kommunitet, men det är inte svårare att leva. Livet blir enklare, och roligare!

På festivalen plitade jag ner några av alla fördelarna med kommunitetsliv som jag tror att många inte tänker på. De är främst relevanta i en större kommunitet där man bor ihop och delar ekonomi, men vissa punkter kan även märkas i andra typer av kommuniteter:

1. Hotellfrukost varje dag

Med fler folk följer fler matalternativ. Föreställ dig att varje morgon kunna vraka i en buffé med fruktsallad, bär, pannkakor, sojakorv, hembakt bröd och allt möjligt annat smaskigt. Du hjälper till förstås med en eller två rätter, och får så mycket mer i retur. Bara det borde vara anledning nog för dig att leva i kommunitet resten av ditt liv.

2. Lättare att leka

Jag var ju lägerledare för några veckor sedan, och en av de bästa sakerna med läger är att det är så lätt att dra ihop ett gäng och köra en lek eller ett spel som man är sugen på. Samma sak gäller i en större kommunitet. Sannolikheten är stor att det alltid finns någon att leka med, och det är betydligt lättare att arrangera saker som kräver fler människor – för att ni är fler.

3. Massa barnpassning

När jag har pratat med barnfamiljer i Jesus Army om hur det lever i kommunitet betonar alla att det är så mycket lättare att leva i och med att fler kan ta hand om barnen än dem själva. Barnvakter finns närmast konstant tillgängliga, och bor flera barnfamiljer tillsammans knyts ofta starka vänskapsband barnen emellan. I och med klosterlivets celibatkrav tänker många sig att kommunitet inte passar barnfamiljer, men min erfarenhet är snarare tvärtom: jag fattar inte hur föräldrar står ut med att inte bo i kommunitet!

4. Du blir av med tråkiga vardagssysslor

Alla i kommuniteten ska bidra till det som behöver göras, soffpotatisar mår ingen bra av. Men om du avskyr diskning och gillar städning, medan Cornelius är rädd för dammsugare men älskar diskmedel, så är det bara vettigt att ni fokusera på olika saker. På så sätt blir det mindre tråk utan mer dåligt samvete, och era gåvor kommer till rätta.

5. Kramar i överflöd

Vi har nog alla varit där – något riktigt piss händer och du i enormt stort behov av en kram, men du är ensam hemma. Eftersom sannolikheten att vara ensam hemma minskar drastiskt i kommunitet är risken mindre att du hamnar där igen. Och även när livet är soligt finns det mängder med kramar att tillgå i en kommunitet.

6. Allt blir såååå mycket billigare

Mike Farrant som är mångårig ekonom för Jesus Army berättade för mig att deras kommunitetsmedlemmar lever på en tredjedel så mycket som genomsnittsbritten. Deras matkostnader låg på blott tio procent av det nationella genomsnittet! Och de är inte ökenasketer direkt, de äter varierad, god mat och lever rätt normala kristna liv. Men kostnaderna sjunker så otroooooooligt mycket ju fler man är i ett hushåll, och därtill är det lättare att leva enkelt när man strävar efter det tillsammans med andra som har samma mål.

7. Inga räkningar

Det här gäller bara om man har egendomsgemenskap i kommuniteten, men vilken anledning det är! När en av Jesus Armys kommunitetsmedlemmar sa till mig ”I haven’t seen a bill in 30 years”, slog det mig att för de flesta i en egendomsgemenskap är inte bara fattigdom ett ickeproblem, utan även ekonomihantering. När ett fåtal kassörer sköter transaktionerna har du själv på sin höjd en veckopeng att bry dig om. Räkningar, amorteringar, deklarationer och så vidare är nåt du kan strunta i. För gott. Det är nice.

About Micael Grenholm

Charismactivist residing in Uppsala, Sweden. Editor for Hela Pingsten and pcpj.org. Author of Charismactivism. Love revival, justice, evangelism and kiwis.

Posted on 18 augusti, 2017, in Ekonomi och social rättvisa, Kyrka och teologi and tagged , , , , , , , . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Intressant inlägg. Men att man slipper sin deklaration köper jag inte. Den är kopplad till dig och du måste fylla i den. Sen så är jag sån att skulle något ”pissigt” hända mig vill jag ha tystheten och ensamheten ett tag. Skulle få panik om det fanns massa andra människor än typ min fru i närheten som skulle trösta och kramas.

    Ser er poäng med allt detta men jag har svårt att svälja kommunitetslivet.

    Vem vill ha fruktsallad liksom 😉 (OBS ironi)

    Gilla

    • Hej! Ja du har helt rätt i att man inte undslipper ansvaret att skriva under sin deklaration. Men i en egendomsgemenskap där kassörer ansvarar för all ekonomi behöver gemene man inte bekymra sig över räkenskaperna. Faktum är att beroende på hur egendomsgemenskapen ser ut är det inte ens säkert att man har några inkomster.

      Känslan som du beskriver av att behöva dra sig undan när livet blir tufft känner jag verkligen igen mig i. Alla kollektiv och kommuniteter jag har bott i har gett utrymme för det. Det finns egentligen ingen motsättning mellan att leva i kommunitet och kunna få ensamtid.

      Det som snarare kan ställa till det för ensamtiden är att få barn, eftersom de ibland inte förstår eller respekterar den. Och har du fru är du egentligen inte ensam ens när du drar dig undan, utan det du har behov av är att vara själv med en person som du har maximalt förtroende för. Kanske gör du detta till ett motargument mot kommunitetsliv för att du förväntar dig att dina kommunitetsbröder och -systrar aldrig kommer komma upp till den grad av förtroende som du har till din fru? Det tror jag inte du behöver bli orolig för – i synnerhet om man lever tillsammans i decennier blir man som adoptivsyskon i en kommunitet. I kloster finns tid för ensamhet, men också möjlighet att tröstas i famnen av människor som man lärt känna som sin egen familj.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

  2. Jan-Gunnar Wahlén

    Det skulle också vara intressant med några personliga erfarenheter. Egna och/andras om detta mycket annorlunda sätt att leva i vårt individ- och kärnfamiljsventrerade samhälle.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: