Bloggarkiv
Borde alla kristna leva i egendomsgemenskap?
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Vad innebar egendomsgemenskapen som apostlarna praktiserade i Jerusalem? Är det något som bara vissa kristna ska sträva efter att kopiera, eller borde alla göra det? Går det att leva i egendomsgemenskap i dagens Sverige? Det är några av frågorna Micael diskuterade när han föreläste på Götabro bibelskola i december.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook! Om du vill stötta podden, ge en gåva till Jerusalemprojektet.
Har du frågor, kommentarer eller tips på vad vi ska podda om? Kommentera nedan!
Den verkliga anledningen till att kristna inte lever i egendomsgemenskap
23-25 februari är det dags för Sammankomst, den årliga samlingen för kristna som lever i eller är intresserade av kommuniteter och kollektiv. Jag hoppas få se några av er där! Den svenska kommunitetsrörelsen är liten men rätt så stark, och jag tror att den faktiskt börjar vara redo att explodera.
När jag på nätet har debatterat egendomsgemenskap med andra kristna har det ofta varit en exegetisk diskussion där vi tvistar om hur egendomsgemenskapen som Jesus och apostlarna praktiserade ska tolkas – som undantag eller som norm. Jag har i flera år slipat på mina argument för att försöka övertyga den mest inbitna individualist om att det är bra att de rika delar allt med de fattiga. När jag vid några tillfällen har fått möjlighet att föreläsa om samma ämne live så har jag därmed förberett ett artilleri av bibelargument, redo att svara på alla möjliga eller omöjliga invändningar.
Men det behövs inte. Folk håller oftast med mig. Read the rest of this entry
Kollektiv kanske är bättre än du tror?
Häromdagen delade jag på Facebook en artikel i ETC om kollektivliv. Jag hade upptäckt den via Anneli som liksom jag är med i Jerusalemprojektets distanskommunitet. Artikeln beskrev bland annat hur arbetsbördan och kostnader i vardagslivet och hushållet sjönk drastiskt även i ett kollektivboende med privata lägenheter, och hur det är särskilt populärt bland kvinnor eftersom de mest känner av avlastningen. Jag delade den med kommentaren ”Varför vill inte alla leva så här?”
Jag fick förstås svar på tal. Flera tryckte på att människor helt enkelt är olika och har olika preferenser. Och det stämmer förstås, men vissa olikheter är mer förvånande än andra. Jag funderar sällan på varför inte alla gillar popcorn, men däremot är det en bra och viktig fråga varför inte alla vill leva eller engagera sig för en bättre värld. Artikeln lyfte hur välfungerande kollektiv både gör livet billigare och mindre stressigt, något som bekräftas av min egen erfarenhet, och eftersom det är något människor generellt eftersträvar tycker jag det är en bra fråga varför inte alla vill leva så.
Flera angav att de inte skulle klara av kollektivliv för att det skulle bli för stressigt. De skulle bli socialt utmattade och fått sin autonomi alltför utmanad. En person anmärkte att han vill bestämma själv vad det blir för mat, en annan att det är illa nog med en inneboende som hon delar kök med. Read the rest of this entry
Vår första kommunitet är igång!
Jerusalemprojektet är den förening som driver Hela Pingsten och som även stödjer och startar kristna kommuniteter i Sverige. Nedan är vårt senaste nyhetsbrev:
Kommuniteten
Äntligen är Jerusalemprojektets första kommunitet igång! Det är en liten början med tre personer – jag själv, Sarah Grenholm och Katarina Hedman – samt mästerkatten Kafka, uppdelade i två stugor i Broby utanför Uppsala. Stugorna kallar vi Igelkotten och Kafkas hus, och i brist på annat är det även kommunitetens tillfälliga namn.
Vi försöker ses varje dag och har ett veckoschema där vi turas om med att laga mat, diska och ansvara för andakt. Vi är med i husförsamlingen Mosaik och är kopplade till den svenska kommunitetsrörelsen samt hjälporganisationen Stefanushjälpen. Read the rest of this entry
7 oväntade fördelar med att bo i kommunitet
Jag befann mig förra vecckan på Frizon för att montra för kommuniteter.se. En sak jag brinner för att kommunicera är att kommunitetsliv och egendomsgemenskap är både enkelt och väldigt kul.
Folk tänker sig ofta att ett liv i kommunitet är det radikalaste en kristen kan göra och att det skulle vara svårare än att bygga eiffeltornet, men faktum är att det är mycket mindre radikalt än att till exempel gifta sig och att det gör livet mycket enklare, inte svårare.
Det må vara svårare att leva självcentrerat i kommunitet, men det är inte svårare att leva. Livet blir enklare, och roligare!
På festivalen plitade jag ner några av alla fördelarna med kommunitetsliv som jag tror att många inte tänker på. De är främst relevanta i en större kommunitet där man bor ihop och delar ekonomi, men vissa punkter kan även märkas i andra typer av kommuniteter: Read the rest of this entry
Varför är vi så ensamma?
Nytt avsnitt av Jesusfolket! Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper? Detta pratade Micael om på ett av Frizonfestivalens seminarier förra veckan.
Stort tack till Frizon för inspelningen! Kolla in deras podd Frizonpodden.
Podcasten Jesusfolket hittar du här eller varhelst podcastar finns. Du kan även prenumerera på YouTube. Gilla gärna Jesusfolket på Facebook!
Kommunitetsinspiration på Frizon
Nästa vecka drar jag till Frizon! Under fyra dagar kommer jag tillsammans med bland annat Elof från Kommuniteten Oikos montra och presentera kommunitetsliv för massa kristna ungdomar. Vi kommer ha en fin banderoll för kommuniteter.se och massa smaskigt material att förkovra sig i. Och förstås skön och mysig stämning!
Montern är ett samarbete mellan Hjämareds folkhögskola som driver Pilgrim och Kommunitetsåret samt Jerusalemprojektet. Om du vill hjälpa oss bära kostnaderna för detta, ge en gåva till Jerusalemprojektets bankgiro 126-4282 eller swisha till 123-199 57 11.
Jag kommer även hålla ett seminarium på festivalen, eller som kidsen numera kallar det: happening. Det heter Varför är vi så ensamma? och presenteras på följande sätt:
Sverige har flest ensamhushåll i världen. Individualismen löper amok i vår kultur och allt fler känner sig utlämnade. Vad beror detta på, och hur kan vi genom församlingsliv och kommuniteter upprätta hållbara gemenskaper?
Det ska bli spännande detta!
Att välja Gud framför TV:n
Att leva enkelt för att hjälpa de fattiga så mycket som möjligt handlar inte bara om att vara sparsam och generös när det gäller pengar. Enkelhet handlar också om tid. Om den tid som vi spenderar på oss själva och våra närmaste blir för stor, blir det oundvikligen mycket mindre tid som vi kan spendera på att hjälpa de fattiga eller övertala andra om att leva enkelt. Medan mängden pengar varierar från person till person har vi alla samma budget av tid.
I enkelhetsrörelsen är det dock vanligare att man hyllar och vill prioritera tid man spenderar på sig själv: fritid i naturen, med familjen, med hobbies. Detta porträtteras i kontrast till arbete, som ska skäras ner på så mycket som möjligt. Denna ”downshifting” motiveras med att de ekonomiska hjulen snurrar långsammare om man bidrar med mindre arbetskraft till den och har mindre pengar att konsumera för. Att äta glass i parken och softa snarare än att jobba anses då vara en miljögärning.
Bibeln har ett annat perspektiv. Arbete ses som något väldigt gott – så länge det gör nytta för människor. Paulus skriver att vi ska ”arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver.” (Ef 4: 28) Han sa även: ”I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta.” (Apg 20:35). I sin undervisning lyfter han fram vikten av att arbeta på sin frälsning (Fil 2:12), något distinkt från att jobba för en lön givetvis, men fortfarande något som kräver tid och energi. Read the rest of this entry
Är ”sälj allt ni äger” en bildlig uppmaning?
I en Facebook-kommentar till mitt förra inlägg om kommunitetsliv menade en person att egendomsgemenskap inte kan ses som helgelse. Då jag poängterade att Jesus uppmanar till egendomsgemenskap i exempelvis Luk 12:33 och 14:33 skrev personen:
Blir märkligt att tolka de där skriftställena bokstavligt på det sättet. Det är en illustration på att vi måste försaka allt för att följa. Det andra skriftstället handlar om att inte samla skatter här utan i himlen. Alltså poängen är att tänka efter på var ens hjärta är så man prioriterar rätt samla inte och åtrå inte. Det handlar inte om att ingen får äga det nödvändiga för att klara livet. 1 Tim 5:8
Jag menar att det tvärtom blir väldigt märkligt att tolka dem bildligt. I Luk 12:33 säger Jesus: ”Sälj vad ni äger och ge gåvor. Skaffa er en börs som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv når och där ingen mal förstör.” Det riktas enligt vers 22 till hans lärjungar. Orden om att sälja allt är en uppenbar parallell till Jesu uppmaning till den rike mannen i Matt 19, Mark 10 och Luk 18. Uttrycket återkommer även i Apostlagärningarna när inträdet i den urkristna egendomsgemenskapen beskrivs (Apg 2:44-45, 4:34-35).
Här ser vi ett första problem med att förstå dessa ord som bildliga. Dess första åhörare, lärjungarna, följde dem bokstavligen. Lukas är ju även författare till apostlagärningarna, så det är en medveten koppling mellan Jesu uppmaning till allt-säljande och lärjungarnas egendomsgemenskap. Att Lukas i evangelierna skulle använda det bildligt men sedan bokstavligt i apostlagärningarna är långsökt. Read the rest of this entry
Kommuniteter vs kyrkobyggnader
Efter åtta månader hos Jesus Army i England har jag nu flyttat tillbaka till Sverige och känner mig redo att starta kommunitet/er med mina vänner i Jerusalemprojektet. Jag är fylld med tankar och idéer. En sak som jag tänkt mycket kring de senaste dagarna är hur annorlunda en kommunitets arkitektur och inredning är jämfört med en kyrkobyggnad, eftersom de är designade för helt olika saker. Ta en titt på denna ritning av en svenskkyrklig byggnad:
Jag gick till Svenska kyrkan en hel del som barn med min familj. När jag frågade min käre far varför vi gick dit sa han att det var ”Guds hus”. Jag tänkte att det var väldigt synd om Gud som hade ett så otroligt opraktiskt hus. Kyrkobyggnader må vara designade för att vara vackra, episka och samla många människor, men de är inte designade för att någon ska bo där eller ens vara där en längre tid. De är designade för att man så småningom ska gå därifrån.
En typisk frikyrka, som ofta inkorpererar det Svenska kyrkan kallar församlingshem i samma byggnad som gudstjänstlokalen, är inte heller de designade för att folk ska stanna särskilt länge. Gudstjänstlokalen är en aula med bänkar eller stolar på rad, och övriga rum är mer inspirerade av kontor än av hem. Även om ungdomar eller hemlösa ibland sover över där är byggnaden inte designad för det – faktum är att jag känner till flera fall när hemlösa inte får sova i kyrkobyggnader alltför länge för att lokalens brandskydd inte är anpassat efter boende utan efter att lokalen ska stå tom på natten.
Varför växer Bruderhof när Jesus Army krymper?
Idag har jag och Sarah för första gången besökt Bruderhof. Deras Peckham Community i centrala London är en nystartad missionskommunitet bestående av två familjer och tio studenter. Då jag bott hos Jesus Army sedan augusti förra året och Sarah precis avslutat en tvåmånadersvistelse där var vi väldigt nyfikna på vilka paralleller och skillnader som finns mellan de två rörelserna. I synnerhet kommunitetsledaren Tom Kleinsasser gav oss flera värdefulla upplysningar som gör att jag vågar mig på några generella jämförelser som som sträcker sig längre än Peckham.
Båda är evangelikala, bibelbetonande rörelser. Båda praktiserar fullständig egendomsgemenskap i sina kommuniteter och centrerar församlingslivet kring dem. Kommuniteterna rymmer familjer såväl som singlar och är tämligen stora. Vissa är ute på landet, andra i städer. De driver egna, sociala företag och vill rikta sig utåt mot samhället. Tyvärr är båda även patriarkala och låter inte kvinnor vara ledare (även om Jesus Army håller på att förändras på den punkten). Båda har en säregen subkultur och är relativt små samfund: Jesus Army har 1500 medlemmar medan Bruderhof, internationellt, har 2700.
Så till skillnaderna. Jesus Army är betydligt mer karismatiska än Bruderhof och har varit mycket mer involverade i gatuevangelisation, även om det tyvärr har dragits ner kraftigt det senaste decenniet. Jesus Army är yngre och är enligt mig och Sarah mer känslobaserade än teologiskt förankrade. Bruderhof är mer konservativa, vilket syns tydligt i och med att kvinnorna måste ha långklänning och huckle. De är även uttalat pacifistiska och anabaptistiska medan Jesus Army enbart säger att de inspireras av anabaptismen. Read the rest of this entry
Det våras för kommuniteterna
Tyvärr kunde jag och Sarah inte vara med på årets Sammankomst för kristna kommuniteter eftersom vi är i England, men det hindrade inte de som var med från att ha en fantastisk helg. Josh Armfield rapporterar:
Förra helgen arrangerade kommuniteten Senapskornet Sammankomst i Luleå. Det är första gången Sammankomst har varit i Norrland och inte minst i Norrbotten! Det var en väldigt lyckad helg med mycket inspirerande seminarier, Gudstjänster, och samtal samt goda måltider och fin gemenskap.Temat för helgen var ”Att leva tillsammans i en trasig värld”.
Helgen började med middag och Gudstjänst på fredagkväll. Temat för Gudstjänsten var ”Engagemang i en trasig värld” och Annika Spalde delade tanker och inspiration från Dorothy Day och Peter Maurin som var grundaren till The Catholic Worker Movement. Annika delade också utifrån egen erfarenhet från hennes tid i Catholic Worker-kommuniteter.
På lördag morgon undervisade Tobias Hadin med ett seminarium om hur den tidiga kyrkan växte utan att ha någon uttalad evangelisationsplan. Den tidiga kyrkan växte istället på grund av sitt meningsfulla liv tillsammans i Jesu efterföljd. Den tidiga kyrkan drog till sig många nya efterföljare trots att kyrkan förföljdes och levde utspritt och ofta i svåra förhållanden. Seminariet hete ”Bofasta främlingar: hur den tidiga kyrkan evangeliserade Rom utan att försöka.” Read the rest of this entry
Vad skulle hända om en kommunitetsväckelse drabbade Sverige?
Året är 2057. Femton år har gått sedan den Nya Jesusväckelsen slog igenom på allvar, och inte bara Sveriges kyrkor utan samhället i stort är fullständigt förvandlat. Över fyra miljoner uppger till SCB att de går på religiösa möten varje vecka, 75 % av befolkningen uppger sig tro på Gud och både brottsligheten och alkoholkonsumtionen når bottennivåer. Överallt, på varje ort, finns kristna kommuniteter och åtminstone varje vecka, om inte varje dag, står kristna och evangeliserar på gator och torg, utanför livsmedelsbutiker och köpcenter.
Kommuniteterna varierar i storlek och uttryck, vissa är herrgårdar med plats för 40 personer medan andra består av små lägenheter nära varandra. Vissa liknar kloster med dräkt, ikoner och gamla tideböner men de flesta är betydligt lågkyrkligare. Män och kvinnor, familjer och singlar, äldre och yngre delar i de flesta fall kommunitet. Många tar in hemlösa och flyktingar till den Sverigedemokratiska regeringens förtret, men förföljelsen och arresteringarna från statens sida bidrar bara till att väckelsens eld hålls brinnande.
De flesta kyrkobyggnader i landet har rivits, sålts eller gjorts om till kommuniteter. Nästan alla kyrkobyggnader som inte är kommunitetskyrkor officiellt har ändå människor som bor där, ofta hemlösa eller flyktingar. Det uppskattas att ungefär 70 % av Sveriges kristna bor i kommunitet. I alla samfund är kommuniteterna centrum för Gudstjänstlivet, som inte längre ses som en söndagsaktivitet utan något kristna ägnar sig åt varje dag. Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet har upprättat en fond som tar emot överskotten från de tiotusentals kommuniteterna och skänker dem till kyrkor och kommuniteter i majoritetsvärlden.
Välkommen till Sammankomst för kristna kommuniteter 2017!
Flera av oss som skriver här på Hela Pingsten arrangerade förra året Sammankomst för kristna kommuniteter och gemenskaper. Det blev en riktigt lyckad helg med inspiration, relationsbyggande och gott käk 🙂 2017 arrangeras helgen av kommuniteten Senapskornet i Luleå och vi kan verkligen rekommendera er att fara dit både om ni är med i en kommunitet eller bara är intresserade av det. Nedan är informationen de ger via kommuniteter.se:
Hej och välkommen till Sammankomst 17-19 februari 2017 hos Kommuniteten Senapskornet i Luleå. Temat för helgen är, ”Att leva tillsammans i en trasig värld”. Vi hoppas att det kan bli en helg för oss att utforska och utmana varandra i att leva i gemenskap.
Vår värld behöver försonande gemenskaper som kan vara ett vittnesbörd om Jesus, han som försonar allting med sig och vill göra allting nytt. Genom Sammankomst vill vi främja kommunitetsliv som ett sätt att vittna om sanningen om Jesus och ett sätt att ta del av Guds försoning för hela skapelsen. Vi vill stötta varandra och våra kommuniteter och gemenskaper att fortsätta att följa efter Jesus och utmana status quo.
Världen måste inte se ut som den gör. Hur kan vi, i våra olika sammanhang och gemenskaper, hitta sätt att leva som är mer likt Guds rike? Som Peter Maurin, en av grundarna till The Catholic Worker Movement, sade: ”Det vi vill göra är att skapa ett nytt samhälle i skalet av det gamla, där det är lättare för människor att vara goda.” Read the rest of this entry
Världen behöver egendomsgemenskap mer än någonsin – vad väntar vi på?
Tillsammans med mig här i kommuniteten Hoy Treasure i Kettering bor Mark och Sangitha Gent, ett inspirerande Jesusfokuserat par som brinner för evangelisation, lärjungaträning och tillbedjan. Sangitha kommer från Tamil Nadu, Indien, och berättade för mig en gång om hur de allra flesta hon känner bor och lever på sätt som starkt påminner om Jesus Armys egendomsgemenskap. I hennes egen familj bor många olika generationer tillsammans och alla inkomster och utgifter går genom samma kassa. När hon kom till Storbritannien så kände hon sig väldigt obekväm med hur hon förväntades leva tills hon upptäckte Jesus Army och flyttade in i kommunitet.
Mark var en missbrukare som pendlade mellan fängelset och gatan. Han kom till Jesus Army för att be om lite mat och en filt men fick ett hem, en levande Gudsrelation och en mening med sitt liv. Det är ju framför allt för de fattiga som egendomsgemenskap finns till, för att ingen ska behöva lida nöd. I alla kommuniteter jag varit i här finns det extra sängar och extra mat, det är aldrig några problem att ta emot folk. Det är såhär kyrkan ska vara!
Om det inte varit tydligt innan att vi är i enormt behov av lärjungar som lever enkelt och hållbart så borde det vara det nu. Människor dör redan av klimatförändringarna i majoritetsvärlden, och de har dött i decennier som ett resultat av den globala ojämlikheten och exploateringen av deras resurser. Västerländska kristna måste sluta leva västerländskt. Och för att lyckas med det måste vi hjälpas åt, flytta ihop i hållbara kommuniteter där vi kan dela allt med de fattiga och donera det som blir över till våra syskon utomlands. Read the rest of this entry
andreascucca
David Larsson
desireekjellin
Emma Andersson
emilioghazal
Emil Norberg
estacke
foolforjesus
Frida Lindberg
hansakesundberg
Hela Pingsten
jakobromeborn
Katarina Hedman
Anneli Lendrup
Marie Larsson
Marius Ihlar
Jacob Schönning
minlund
nataliemariasophie
rebeckajoyrodriguez
samiranygardmirzaei
Sarah Grenholm
Sara
sirakamanuel
Markus Eddeland
suri
